Alexandra_W
Trådstartare
Okej, jag provar göra en ridtråd, och är väldigt glad om den kan hållas 'rumsren'! =)
Problemet är enkelt egentligen, den teoretiska lösningen likaså. Fast i praktiken så är det inte lika lätt.
I galopp på volt så ffa i vissa lägen (se nedan) så tappar jag komplett kontrollen över ytterbog, som är ute och viftar i en egen kommun, och då leder åt helt fel håll. Vilket hästen rätt logiskt svarar på med att byta galopp och så blir det ännu svårare att få ordning på det hela utan att bryta av iaf.
Om hästen får stöd av vägg/staket så döljs problemet ganska effektivt, märks inte heller speciellt på 'öppna' delen av volten heller. Däremot om man låter enda andra hästen i ridhuset gå ut genom dörren, och håller sig på den övre volten, så kommer tendenserna då med, dock fullt hanterbara.
Men ute så.. ho ho.. Kan ta ett typiskt exempel. Galopp på stor volt. 'Hemåt' ligger i nedre delen av volten. Övre delen är inga problem, hästen ligger i fin, ganska bärig galopp (det är en bit kvar styrkemässigt). Dock så nedre delen av volten så tränger han kraftig utåt (=hemåt), och bogen trillar iväg in absurdum, nacken överböjd och bakdelen är ute och sladdar. Jag vet att lösningen är yttertygel och skänkel, men jag får inte till det. Han skjuter mig ju synnerligen effektivt över åt fel håll (matte har också lite styrka kvar att bygga för att orka hålla ihop sitsen) och sen börjar rubbet kollapsa.
Det går bättre när jag verklige fokuserar på att inte tappa yttertygel och låta den glida, men då får jag problem med böjningen istället (en annan akilleshäl som vi jobbar parallellt på, att få till korrekt, äkta böjning och att verkligen få ett äkta stöd på ytter. Det går sisådär, men det går framåt iaf), och eftersom det äkta stödet på ytter inte finns då utan jag bara begränsar halsens böjning 'inåt' så utåtställer/rakställer/ostkrokar han bara (beroende på hur mycket innertygel som är inblandat). Vilket är fullt logiskt eftersom det enda som händer är att jag statiskt håller honom i 'form'.
Om jag kämpar som en liten blå och struntar i att bryta av och verkligen fortsätter försöka hålla på voltspåret så kommer vi ju tillbaka till det lagom där långsidan skulle varit om vi var i ridhus, men i fel galopp. Han byter 9 ggr av 10 självmant tillbaka till rätt galopp då, men hela härligheten upprepas sen igen när vi kommit förbi 'övre' delen av volten.
Kraftigt bidragande till problemet är att han inte är riktigt hundra på sidförande, och totalignorerar dem när han blir taggad.
Han har den fysiska styrkan att genomföra det som begärs, må så vara att det är jobbigt, men det fungerar i ridhus och det fungerar även stundtals ute med, men det fallerar för många ggr, ffa en bit in i passet när han blir taggad (då börjar han ladda och byta kors och tvärs redan ganska 'högt uppe' i volten).
Så, problemet sitter i hörsamhet för hjälperna och att lyssna på dem, samt att matte blir trött som en liten gnu i de här lägena och inte orkar sitta kvar utan blir effektivt bortputtad och faller isär, och då ger hästen möjligheten att falla isär.
Men några goda råd och ffa 'tanketips' på vägen skulle sitta bra. Jag vet ju att det finns där, jag vet att det kommer, men det är aldrig fel att få lite input ändå. Enda rådet som direkt dissas är 'galoppera inte ute än', då det inte är riktigt görligt, det är inte så farbart till ridhus de flesta dagarna, och han behöver få jobba i galoppen med för att få utlopp för energin. Rakt fram är galopperna inga större problem, vänster är mumma och jag skulle kunna sitta där och finrida in i solnedgången, höger får man vakta bakdelen, han vill gärna slira lite med den (jag tror inte han är helt rak i kroppen, får se vad equiatrikern säger nästa vecka, men är beredd att sätta en ganska stor peng på att det finns lite jobb där. Dock som sagt så han kan inte skylla förlupna bogar på snedhet etc, då han upprepade ggr bevisat att han fysiskt kan utan problem)
Problemet är enkelt egentligen, den teoretiska lösningen likaså. Fast i praktiken så är det inte lika lätt.
I galopp på volt så ffa i vissa lägen (se nedan) så tappar jag komplett kontrollen över ytterbog, som är ute och viftar i en egen kommun, och då leder åt helt fel håll. Vilket hästen rätt logiskt svarar på med att byta galopp och så blir det ännu svårare att få ordning på det hela utan att bryta av iaf.
Om hästen får stöd av vägg/staket så döljs problemet ganska effektivt, märks inte heller speciellt på 'öppna' delen av volten heller. Däremot om man låter enda andra hästen i ridhuset gå ut genom dörren, och håller sig på den övre volten, så kommer tendenserna då med, dock fullt hanterbara.
Men ute så.. ho ho.. Kan ta ett typiskt exempel. Galopp på stor volt. 'Hemåt' ligger i nedre delen av volten. Övre delen är inga problem, hästen ligger i fin, ganska bärig galopp (det är en bit kvar styrkemässigt). Dock så nedre delen av volten så tränger han kraftig utåt (=hemåt), och bogen trillar iväg in absurdum, nacken överböjd och bakdelen är ute och sladdar. Jag vet att lösningen är yttertygel och skänkel, men jag får inte till det. Han skjuter mig ju synnerligen effektivt över åt fel håll (matte har också lite styrka kvar att bygga för att orka hålla ihop sitsen) och sen börjar rubbet kollapsa.
Det går bättre när jag verklige fokuserar på att inte tappa yttertygel och låta den glida, men då får jag problem med böjningen istället (en annan akilleshäl som vi jobbar parallellt på, att få till korrekt, äkta böjning och att verkligen få ett äkta stöd på ytter. Det går sisådär, men det går framåt iaf), och eftersom det äkta stödet på ytter inte finns då utan jag bara begränsar halsens böjning 'inåt' så utåtställer/rakställer/ostkrokar han bara (beroende på hur mycket innertygel som är inblandat). Vilket är fullt logiskt eftersom det enda som händer är att jag statiskt håller honom i 'form'.
Om jag kämpar som en liten blå och struntar i att bryta av och verkligen fortsätter försöka hålla på voltspåret så kommer vi ju tillbaka till det lagom där långsidan skulle varit om vi var i ridhus, men i fel galopp. Han byter 9 ggr av 10 självmant tillbaka till rätt galopp då, men hela härligheten upprepas sen igen när vi kommit förbi 'övre' delen av volten.
Kraftigt bidragande till problemet är att han inte är riktigt hundra på sidförande, och totalignorerar dem när han blir taggad.
Han har den fysiska styrkan att genomföra det som begärs, må så vara att det är jobbigt, men det fungerar i ridhus och det fungerar även stundtals ute med, men det fallerar för många ggr, ffa en bit in i passet när han blir taggad (då börjar han ladda och byta kors och tvärs redan ganska 'högt uppe' i volten).
Så, problemet sitter i hörsamhet för hjälperna och att lyssna på dem, samt att matte blir trött som en liten gnu i de här lägena och inte orkar sitta kvar utan blir effektivt bortputtad och faller isär, och då ger hästen möjligheten att falla isär.
Men några goda råd och ffa 'tanketips' på vägen skulle sitta bra. Jag vet ju att det finns där, jag vet att det kommer, men det är aldrig fel att få lite input ändå. Enda rådet som direkt dissas är 'galoppera inte ute än', då det inte är riktigt görligt, det är inte så farbart till ridhus de flesta dagarna, och han behöver få jobba i galoppen med för att få utlopp för energin. Rakt fram är galopperna inga större problem, vänster är mumma och jag skulle kunna sitta där och finrida in i solnedgången, höger får man vakta bakdelen, han vill gärna slira lite med den (jag tror inte han är helt rak i kroppen, får se vad equiatrikern säger nästa vecka, men är beredd att sätta en ganska stor peng på att det finns lite jobb där. Dock som sagt så han kan inte skylla förlupna bogar på snedhet etc, då han upprepade ggr bevisat att han fysiskt kan utan problem)