07:orna, del 20

Status
Stängd för vidare inlägg.
Och jag har åkt 1.5 mil längdskidor för sen direkt åka till stallet för dressyrträning. Med stövlarna lite stabilare på idag kändes det bättre. Hon tjorvar en del i skritten och går emot och kan försöka backa men väl i trav finns det inte. Fick inte riktigt samma fina elektricitet i henne idag som häromdagen men helt ok. Det går sakta men säkert framåt. :)
 
Alltså jag har verkligen inte missat att jag lätt fastnar i negativt tänk. Det är liksom en del av min anamnes. Men tack vare den höga ålder som jag bevisligen uppnått trots detta, har jag insett att man kan vända det till nån fördel också så att det inte är helt bortkastat att vara sån. Och om jag är på det humöret, så tänker jag att de största genierna alltid varit lite galna ;)
Det är väl lite att vända andra kinden till, om man nu inte kan få bort en oönskad egenskap så kan man iaf bli vän med sin fiende... Min förmåga att snöa in på saker är inte bara av ondo. Jag har tex en omfattning av energi, driv och målmedvetenhet som faktiskt få jag känner har. Det har tagit mig framåt i alla år. Jag har drivit igenom precis varenda projekt jag verkligen brunnit för. Jag är fullkomligt lugn i vetskapen att min förmåga är tillräcklig, utmaningen är bara att hitta verktygen som passar. Det är även det jag ängar all min tid åt att göra. Det tycker jag är en mer framgångsrik sysselsättning än att fokusera på att sluta vara negativ. Till det har jag redan ägnat så inihelsike många år helt utan framgång. Jag provar nåt nytt nu sedan några år, att handla istället för att förhandla. Det har gett mig mer självförtroende och framgång än terapi och mediciner någonsin gjort. Dessutom har jag blivit mindre kroppsfixerad och destruktiv på kuppen.

Urladdningar får även den bästa. Många av mina hamnar här. Men det positiva i det är ju att folk som känner mig IRL faktiskt inte uppfattar mig som en surpuppa ^^

*kl

Hoppade lite studs och några lägre hinder idag eftersom hoppning var dagens plan och hindren var framtagna. Hon kändes rund och fin, hoppade fint genom kroppen och tom jag som inte älskar hoppning tyckte att det var roligt :) Vi kom bra på väldigt många hinder och avslutade klockrent. Kändes skönt efter förra veckans skitpass.

Jag ska tänkte köra en period med lite mera bommar och hinder nu när det blir mera ridhus än annars. Kommer bara rida ut när det inte är okristligt kallt för det är inget nöje att rida ut på galen häst när man är så påklädd att man inte kan röra sig. Känner att det räcker med ett sånt pass per vecka för min del och min häst är nog nöjd med variationen hoppning och markarbete ger :o

Kanske ska jag rentav utmana mig med att vara med på en pay and jump nästa månad? :o:nailbiting:
 
Senast ändrad:
@Gabby_Ossi Så fina!

@stjarnfrugt Klart att du ska rida lite pay and jump, om det är på hemmaplan dessutom?

Jag tror att du kommer att få hem din häst före mig. :p

Red ut på Chatsi idag. Stenhårt i backen och ett tunt lager pudersnö gjorde att vi bara skrittade. Tråk.
Är anmäld till komigång-hoppträningshelg nästa helg, och har insett att jag får rida Chatsi på den, för min nya har väl knappt hunnit komma. Hade ju varit skönt att kunna rida henne lite ordentligt innan dess kanske...

Det ska komma mer snö i helgen, så jag hoppas att det blir så att man kan rida på den. Funderade även på att ta det lilla pälstrollet till förra dressyrtränsrens ridhus, men min bil kommer att få körförbud på lördag och jag får inte dra transporten med den andra bilen. Suck.
 
@stjarnfrugt givetvis är det upp till dig hur du väljer att tackla tillvaron och ridningen och din vilja att utvecklas och komma framåt. Jag kan ju bara svara utifrån det du själv skriver och jag delar inte åsikten att negativt tänkande föder framgång eller främjar utveckling. Den åsikten känner jag dessutom är otroligt väl etablerad i sportvärlden, det är ju bara att titta på Zlatan och andra vinnare, de har inte nått så stor framgång pga negativt driv utan på vilja och förmåga att ta motgångar "rätt" och utvecklas mycket pga "rätt fokus" även i motgångar. Eller om vi ska prata just häst: Kolla på hur många framgångsrika ryttare som använt eller använder sig av mental coaching för att ändra sitt tankesätt när de hamnar i motgångar och därmed utvecklas snabbare och bli så mycket bättre än när de fastnade i negativt tänk. Charlotte Haid tex ändrade ju hela sin karriär med hjälp av just mental coaching och Andy som coach. Som exempel.

Jag tror faktiskt inte en enda sekund att någon, oavsett hur driv den har att bita ihop osv, utvecklas särskilt väl eller effektivt om den gråter i 2 dagar efter ett misslyckat ridpass, eller sitter och grämer sig över hur mycket bättre det gick under en period jämfört med i dagsläget tex. Det går emot precis allt som finns kartlagt ang. personlig utveckling och lärande och det är så sjukt viktigt att träna på hur man som ryttare förhåller sig till hästens dagsform, varje dag, varje ridpass, utan att för den skull halka bort från plan, mål och upplägg.
Tycker jag ;)
 
@mackan Eh, nej. Poängen var inte att påstå att negativt tänkande leder till framgång. Utan att man Trots vissa svårigheter ändå kan komma framåt om man hittar ett sätt att fokusera på de positiva delarna i ens personlighet.
Jag tycker iaf att det är en bra egenskap att byta angreppspunkt om en man ägnat sig åt länge bevisligen inte fungerar så framgångsrikt. I min värld tyder det på att man vägrar fastna i negativa spiraler utan är villig och intresserad av att ta sig framåt. Ska man vara så svartvit att man ser allt som negativt eller positivt så tycker jag att det lutar mot det senare.

Jag ogillar att stänga in känslor. Det är väl det enda jag lärt mig av terapi, att sluta stänga in saker. Så jag gråter hellre i en vecka om det leder till en lätthetskänsla efteråt, än går runt och är instängd och lugn på ytan. Det kallas att vara känslomänniska tror jag.
 
Fast @stjarnfrugt i denna tråd är du allt annat än positiv så det är inte så konstigt att folk får uppfattningen om dig att du är mer åt det negativa hållet.

Jag är också en rätt normal känslomänniska men jag skulle aldrig gråta i 2 dagar för att en träning gått dåligt. Vara sur någon timme, absolut, men inte mer än det. Blir man så ledsen och störd över en dålig träning så tycker jag man sätter lite för stort värde i sitt mående genom ridning. Jag lever också nästan mest för hästarna och sporten men det där med att gråta och tycka att jag är värdelös kom jag över när jag var runt 20.
 
Alla är ju olika, jag är inte alls ett känslomänniska, men det som får mig att visa känslor är framförallt hästarna, och ibland min hund... ;)
Jag tycker det låter som att du @stjarnfrugt har hittat ett bra sätt att försöka vända det negativa till positivt, och jag håller helt med i att man inte får fastna i et sätt som inte fungerar.

Jag vill ändå slå ett slag för mental coaching, som @mackan är inne på så är det oerhört nyttigt nästan oavsett vad man håller på med. Själv har jag varit på ett seminarie med Rasmus Bagger som verkligen fick mig att ändra mitt tankesätt och bli mera fokuserad på hur jag ska kunna ta mig framåt, inte bara inom ridningen, men det funkar även på jobbet och i andra samanhang. :idea: :)
 
Red på hoppträning i går, och dressyrträning i tisdags. Härligt att vara igång efter jullovet!

Skrullan kändes fin, jag tror att massagen har haft en bra verkan på hennes spänningar. Hon tyckte det var jätteroligt att få hoppa igen, och blev sjukt stark mellan och framförallt efter hinderna. I såna tilfällen saknar jag verkligen en tränare som kommer med input på hur jag ska tänka och rida för att få min häst mera avslappnad. Nu blir det så att jag måste tänka och testa själv, då tränaren verkar nöjd bara vi kommer över hinderna (lite krasst, men det känns åtminstonde så ibland).

Ska dock kolla med en annan tränare, som två utav mina kompisar tränar för, om denna har plats till mig på sina träningar. Annars får det bli att rida på clinics og för gästtränare ibland för att få lite "ny" input.
 
Angående mental coaching skulle jag behöva en nu!!!
Eller terapeut :cry:..
Det snöar och kommer nog inte att funka att rida på några dagar, deppigt bara det. Men livet går inte under.
Däremot..när ska jag med hyfsat gott samvete känna att jag kan tråckla ihop lite tid att lägga på mig i mitt hästeri?
Barnen tjafsar om 06-an. Tanken är att min yngsta ska få lite mer tid med träning och så då den äldsta fick förverkliga lite av sina grejer på ponny. Då börjar hon gaffla om att hon vill ut med 06:an för det gick inge bra med ponnyn och varför lillasyster ska få göra allt nu. Men hon har fått så mycket innan i träning och tävlingstid och är på g att flytta ihop med pojkvännen.

Å så deras egoistiska mamma ( jag ) som halvhjärtat försöker satsa på mig själv.
Hade gärna stått vid sargen och applåderat dem båda OM dom varit riktigt 100%, som jag faktiskt är..
Provat att lämna bort "min" häst 06:an på foder då dom hade två ponnier men gissa vem som satt och trimmade deras fjording;).

Å så släkten som ger en dåligt samvete..Imorgon begravning för min mans farbror som jag också var tvungen att vara med på för svärmor vart sur annars ( där rök en semesterdag ) + att jag sedan måste skynda till urn-nedsättning av morfar. Mormor var uppe och grät en skvätt nyss.
Just d..Strax ila iväg till jobb för arbetspass nummer två som jag bara får timersättning för. Vi är visst skyldiga att ställa upp eller nå´t då det är sjuka på jobbet:devil:.

Nä..nu ger jag mig själv en liten klapp på axeln, Har ändå fostrat 06:an till mer än jag trodde jag öht skulle klara av. Dessutom vågat visa mitt fula tryne på tävlingsbanan.
Hästarna i sak ger så otroligt mycket:love:.

Ursäkta gnällinlägg men bläk..blev så less och trött, spec när stora tösen började dividera och tjafsa..
Älskar mina barn men ibland längtar jag till att bara vara och slippa jämka och ta tillvara på deras.
Sen har jag sluppit stalltjänst många dagar nu när dom haft lov:up:..
Å igår var en jättebra dag!
 
@polly p usch det där låter träligt. Kan ni inte ha någon sorts familjeråd om hästarna där ni innan skriver upp vilka förväntningar och förhoppningar ni har och där var också skriver ner vad den tycker att det ska "kosta" i arbete osv. Typ: om jag vill tävla förbinder jag mig att också rida ut och mocka samt laga mat eller städa x dagar hemma? För den som ska flytta hemifrån kanske det blir mer stallarbete? För att de faktiskt börjar bli vuxna nu.
 
Angående mental coaching skulle jag behöva en nu!!!
Eller terapeut :cry:..
Det snöar och kommer nog inte att funka att rida på några dagar, deppigt bara det. Men livet går inte under.
Däremot..när ska jag med hyfsat gott samvete känna att jag kan tråckla ihop lite tid att lägga på mig i mitt hästeri?
Barnen tjafsar om 06-an. Tanken är att min yngsta ska få lite mer tid med träning och så då den äldsta fick förverkliga lite av sina grejer på ponny. Då börjar hon gaffla om att hon vill ut med 06:an för det gick inge bra med ponnyn och varför lillasyster ska få göra allt nu. Men hon har fått så mycket innan i träning och tävlingstid och är på g att flytta ihop med pojkvännen.

Å så deras egoistiska mamma ( jag ) som halvhjärtat försöker satsa på mig själv.
Hade gärna stått vid sargen och applåderat dem båda OM dom varit riktigt 100%, som jag faktiskt är..
Provat att lämna bort "min" häst 06:an på foder då dom hade två ponnier men gissa vem som satt och trimmade deras fjording;).

Å så släkten som ger en dåligt samvete..Imorgon begravning för min mans farbror som jag också var tvungen att vara med på för svärmor vart sur annars ( där rök en semesterdag ) + att jag sedan måste skynda till urn-nedsättning av morfar. Mormor var uppe och grät en skvätt nyss.
Just d..Strax ila iväg till jobb för arbetspass nummer två som jag bara får timersättning för. Vi är visst skyldiga att ställa upp eller nå´t då det är sjuka på jobbet:devil:.

Nä..nu ger jag mig själv en liten klapp på axeln, Har ändå fostrat 06:an till mer än jag trodde jag öht skulle klara av. Dessutom vågat visa mitt fula tryne på tävlingsbanan.
Hästarna i sak ger så otroligt mycket:love:.

Ursäkta gnällinlägg men bläk..blev så less och trött, spec när stora tösen började dividera och tjafsa..
Älskar mina barn men ibland längtar jag till att bara vara och slippa jämka och ta tillvara på deras.
Sen har jag sluppit stalltjänst många dagar nu när dom haft lov:up:..
Å igår var en jättebra dag!

Det här känns lite fel att skriva, men det är så skönt att läsa att andra har det lite motigt ibland också. :o Känner mig lite taskig nu, men har haft en skitdag från början till slut, orkar inte ens dra den men började planera att skjuta hästarna och flytta till lägenhet i Uppsala. :angel: Dessutom en härlig mix av krångel med hästar/jobb/ork/skada foten mer/massor med minusgrader = kallt inne...

Hursom, stor kram till dig och jag tyckte Amanda_F hade kloka idéer.

Hälsningar hon som nu överväger att enbart syssla med modellhästar. :rofl:
 
@polly p vet inte vad för typ av jobb du har men man brukar enligt lag ha rätt att gå på begravning utan att ta semester om det är en familjemedlem/nära släkting/anhörig.

Nu är ju inte en farbror kanske den mest nära beroende på hur kinkig arbetsgivaren, om denne hårddrar det, men jag har aldrig varit med om att det nekats av någon arbetsgivare på några av de jobb jag haft någonsin, inte ens när jag jobbade i USA många år . "Familjer" ser så olika ut numera i dagens samhälle så det är känsligt utifrån en arbetsgivares perspektiv att krångla / börja detaljpeta i ett sånt känsligt läge som dödsfall inom "familjen", så sällan de gör det i min erfarenhet vilket jag även tycker är sunt .

(Jobbar inom HR så har hanterat förfrågningarna /haft insyn i fallen) .

Ville bara nämna det om du mot all förmodan inte visste det /har frågat :)
 
Senast ändrad:
@stjarnfrugt
Jag ser trots att jag tyckte jag lade tid på att noga uttrycka mitt svar till dig att det ändå kan misstolkas, och att utifrån det du nog tyvärr också gjort det.
Jag menade inte att jag trodde du tyckte negativitet var ett bra fungerande sätt att utvecklas. Det jag menade var en reflektion på sammanhanget du skrev det i , att jag tycker att du som vill så otroligt mycket runt din ridning, verkligen skulle gynnas av att faktiskt jobba på att lättare hitta ett helt annat tänk runt just ridningen och när det finns motgångar där . Du skrev om att du inte tyckte det var produktivt att fokusera på att jobba med negativiteten utan att du istället förhåller dig till den som att den hör till och att du hittat fördelar i det .
Så tolkade iallafall jag det, och då blir min respons den jag gav, helt enkelt för att utifrån hur mycket du verkar vilja med ridningen och din egen utveckling ridmässigt så känner jag mig helt övertygad om att du skulle utvecklas så otroligt mycket snabbare och effektivare med ett lite mindre negativt förhållningssätt och mer neutralt och fokuserat tänk när det går mindre bra. Typ "ja idag går det såhär, min häst befinner sig här/ känslan är såhär idag" - ok, jag har ett jobb att göra utifrån det och jobbar då såhär idag"

Så menade jag , men det är ju alltid svårt i skrift att förmedla vad man menar för det man själv tycker känns tydligt och självklart i fråga om mening är ju inte per automatik det för ngn annan för den skull .

Hoppas det även framgick att jag inte alls avsåg att någon skulle tolka inlägget som att mitt råd bokstavligen till dig är att du skulle skaffa en mental coach rent konkret ? Det exemplet var en illustration i sammanhanget om hur många i sportkretsar som verkligen satsar har anammat vikten av hur negativt tänk är otroligt hämmande i fråga om utveckling . Vilket jag är totalt övertygad om är en helt korrekt insikt !

Nog om detta nu för min del för det var inte avsett att bli en djupgående analys av ditt läge som ska ta över tråden . Men du skriver mycket och andra svarade och inte sällan när du våndas i tråden i det du upplever är motgångar så känner man sig engagerad när man som jag då känner att det blir så ytterligare fatalt negativt för dig i fråga om dit du vill , så då har jag svarat .
 
Nog med OT som sagt. Min tid i livet är nu på senare år, det är nu jag har råd och möjlighet att satsa på ridningen så det kanske är en överdriven ambitionsnivå och entusiasm som gör att jag tar det på för stort allvar att utvecklingen känns lite långsam. Kanske försöker jag ta igen missad tid, vad vet jag, jag kan nog fråga nån mental coach vad det beror på om någon har vägarna förbi. När jag var 20 låg jag på sjukhuset med slangar i näsan så jag kunde inte göra bort det där med att grina över ett dåligt ridpass då. Attans. Det hade nog känts lättare idag om jag fått göra det i den åldern.

Nu har jag denna vecka råkat utöka mitt hästeri med 100% så jag ska framöver ägna mig åt mina två egna hästar och mina två ponnyprojekt så jag kommer ha fyra hästar att rida en tid framöver. Det känns bra, då har jag antagligen inte tid att sitta här och gnälla. Over and out.
 
Ha, ha @Habina ..då är jag inte ensam om skitdag d lux , sköönt;)..

@Amanda_F ..Vi har nog haft en ganska tydlig diskussion om vad som ska gälla med tjejerna. Det är väl bara att äldsta dottern liksom har lite svårt att acceptera att hon inte hinner med och att det är dags att backa undan, skogsrida 06:an, få någon enstaka träning etc..Hon fantiserar iväg om deb. ft och hopplag mm men liksom, nää, nu är det lillasyster främst OCH mamma..
Hon fyller 18 i vår och speciellt vuxen är man inte då men hon är inte bäst på att vara realistisk heller..
I att hjälpa till med matlagning och viss stallskötsel tycker jag det fungerar ganska ok utom att städa..
Yngsta blir 16 och känner att hon liksom vill få vara den som får uppmärksamhet och träning mm i första hand.
Sedan är det ju roligt att vi delar intresse även om det såklart är tröttsamt när jag ibland får puscha på med vardagsmotioneringen av hästen osv..

@mackan Jo, jag är iom min morfars bortgång i höst ganska påläst. Min mans farbror det är lite långt bort..Tack ändå för tanken:)!
Just då, när morfar gick bort var det ingen diskussion vilket var skönt. Bor lite annorlunda i generationsboende så morföräldrarna och vi delar hus. Då var det skönt att kunna vara ledig två dagar och bara vara samt hjälpa till med lite praktiskt..

@stjarnfrugt Jag tycker du är härlig i din ambition och tror säkert du kommer lyckas.
Jag lägger mina väl lågt ibland för jag är rädd att misslyckas..
Jag gillar människor med stark målmedvetenhet.
 
En fundering..Någon som ger ledtillskott till sin häst?
Vilket i så fall? Min 06:a är lite knäppig och har div. utredda krigsskador bl.a pålagring si-led:(..
Googlade och enl. någon studie hade inte tex glukosamin så stor effekt.
Hyalonsyra? Eller någon som har tankar kring detta?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXIII
  • Sytråden del 4
  • Israel vs. stora delar av världen

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp