Banhoppning hade vi inte gjort på en månad, förutom några skutt kvällen innan. På framhoppningen var hon stark som attans, tog inga förhållningar men drog iväg och taxerade själv på ett sätt som inte gjort förut:
Sen kom vi in i ridhuset hann i princip bara komma in och fick sen startsignal. Hon blev nog lite förvånad efter första hindret att nästa kom så snabbt, stod emot lite för publiken och sen tog hon plötsligt halvhalterna vilket gjorde mig förvånad och det blev väldigt konstigt. Blev till och med lite travhoppning, men hon är så himla käck och hoppar glatt ändå!
Rev de två sista och fick några tidsfel dessutom, men vi var glada ändå.
Sen sprang jag runt och var lite hjälpreda åt tävlingsledaren, försökte äta och sen var det dax för terrängen. Uppsutten banvisning, man får passa Rutan för hon kan nog få för sig att hoppa, hon laddade rejält på några hinder. Visade henne alla hinder utom det sista, som hon hoppat flera gånger (men som nu stod på ett nytt ställe, tänkte inte på det.) Under tiden blev himlen svart bortöver och 7 minuter innan start, när vi skrittade bakom startfållan så öppnade sig himlen fullständigt.
Kan erkänna att när regnet rann i floder ner i trosorna så ångrade jag lite att jag ägnar mig åt utomhussport.
Rutan ville helst stå med rumpan mot regnet, men sen närmade det sig start, vi travade lite och hon ålade sig. Sen var det start och när jag bad henne gå så gick hon!
Inte en tvekan. Det regnade så att vi knappt såg hinderna, höll på att missa trean, men jag är så NÖJD med min ridning, jag red aktivt och jag verkligen RED på varje hinder och fick inte ett enda dåligt språng. Och Rutan var med och vaken hela tiden, inte någon tendens till att stänga av. Uppe i skogen hade det redan blivit lervälling i backarna, men Rutan galopperade fint ner för backen med bakbenen med sig och utan att rusa.
Tappade stigbygeln i vattenhindret, jag kommer inte ihåg hur det gick till, men red på hindret direkt efter vattnet och hoppade utan vänster stigbygel, det gick bra det med.
På slutet blev hon nog lite trött och sen när jag kortade upp henne inför sista hindret kom hon på att DET BRUKAR INTE STÅ DÄR!!
Det var nåt lurt sa hon, så hon drog vid sidan om, himla onödigt tyckte jag. La en volt och red på igen och då hoppade hon fint.
När vi red in i mål slutade regnet.
Slutsummerat så blev det en hel del tidsstraff i terrängen och dessutom 20 straff för stoppet, och inte i närheten av att vara placerade, men jag är jättenöjd ändå med oss bägge två ändå!
Blev tyvärr ingen film från terrängen, kameran vägrade att starta i regnet, men fick några mobilbilder från sambons kusin.
Graven:
Vattenhindret: