Hallelujah, jag tror jag har börjat lära mig att sitta ner i trav!
Första gången jag kände känslan av att sitta som en sugpropp "i" sadeln och inte bara klamrade mig fast på ovansidan, var på framridningen i Gärds. Då tänkte jag att det var pga regnet, både sadeln och ridbyxorna var genomblöta.
Andra gången jag kände känslan var i collecting ring i Udden, det är en känsla av att SLURP så sitter jag i sadeln och följer med den när den rör sig. Då tänkte jag att det nog var ridbyxorna!
Sen häromdagen hemma så kändes det så nästan hela tiden. Jag tror min kropp har kommit på hur jag ska släppa knäna!
Klippte ihop en liten filmsnutt från senaste dressyrträningen. Här hade jag inte den känslan av att sitta med hästen på det viset, men sitsen är ju klart bättre. Hon var lite matt och tråkig den dagen, och jag har lite dålig koll på yttersidan, men tränarens kommentarer är fantastiska.

Man ser rymdgiraffen Chatsi i sitt täcke i hagen bakom också.
I de två sista snuttarna försöker vi få till halvhalter i galoppen, nästan bryta av och sedan be om galopp igen. Svårt!