Jättebra, men tyvärr är det, som du själv också skriver, väldigt många som inte är i närheten av att läsa på det sättet med sina barn hemma. Och ännu värre när de blir äldre. Många slutar läsa för och med sina barn när de lärt sig läsa själva. "Vi har ju fyra barn", "Vi har ju fotbollen och dansen", "Det blir så mycket tjafs", "Han läser ju en del i dataspelet"... Det märks i skolan att läsningen har väldigt "låg status" bland mellanstadiebarnen, den ålder som för inte så längesedan var bokslukaråldern. Vi lärare får trolla med knäna för att göra läsningen intressant nog och "smyga upp" en åldersadekvat läsuthållighet innan vi kan börja arbeta med läsningen på ett sätt som man egentligen skulle önska att få göra med en gång, t.ex. när de börjar fyran. Framförallt hade det varit så mycket enklare för barnen om bara ett grundintresse hade lagts sedan tidig ålder.
Det finns såklart undantag, men det är synd att de är just undantag. Det är betydligt fler som inte vill läsa än som vill läsa idag. Fler föräldrar som säger på utvecklingssamtal att de inte får till läsningen hemma med sina barn, än som säger att de har det som en daglig rutin. Fler som säger "Skönt med sommarlov och en paus från läsningen" än "Skönt med sommarlov, Många föräldrar vill ha "häften för att öva läsförståelse". Ett häfte som barnet ska sitta själv med tills föräldrarna kommer hem från jobbet. Det fungerar inte så, det hade varit så oerhört mycket mer givande att avsätta minst tio minuter om dagen då förälder och barn läser tillsammans och samtalar om handlingen, orden, karaktärerna, språket... Det är samma med klockan, det är såå många barn på mellanstadiet som inte kan klockan idag. ALLT läggs på skolan, ingenting ska läras hemma fast det egentligen vore betydligt enklare att lära sig hemma. "Kan vi få ett häfte med övningar om klockan?". När man föreslår att föräldrar använder en vanlig klocka hemma, visar, lär, frågar, använder den i vardagen... Nej, då blir det för krångligt. Snacka om glädjedödande att isolera t.ex. läsförståelse eller klockan till ett häfte som man sitter med en viss tid innan man får lov att göra annat. Får man istället in det i vardagen är det snart inlärt. Att sätta sig med klockan tillsammans och fråga "Hur lång tid är det kvar till fotbollsträningen?", "Vad kommer klockan att vara när ni har tränat i en halvtimme?", "Nu ska vi läsa en faktatext om fotboll!" osv.
Ja det blev ett stort sidospår kanske, men oundvikligt att inte tänka på när det pratas om elevers och skolans sjunkande resultat. Jag är både lärare och förälder och upplever verkligen att samhället i stort lägger över väldigt mycket ansvar på skolan och i princip ingenting på föräldrar. Jag menar verkligen inte att det ska läggas för mycket på föräldrar heller, men lite mer än idag kanske. Glömmer inte ena barnets femårskontroll på BVC, han klippte utanför linjerna när han skulle klippa en cirkel. "Det där får ni träna mer på... Eller nej förresten, lägg det på förskolan! Säg åt dem att träna mer på att klippa med sax!" sa sköterskan. Helt otroligt enligt mig, varför i hela friden skulle jag som förälder inte kunna sätta mig och träna på att klippa med mitt barn? Huuur kan det vara lättare för förskolan med tre pedagoger på 17 väldigt olika barn än för mig som en förälder med tre barn i hemmets lugna vrå? "Lägg det på förskolan"... Nej, det är alldeles för mycket sånt idag tyvärr.
?
Huvud på spiken! Mvh lärare
