30 dagar utan socker!

Påskäggen uppätna, påskkakan inmundigad och påskmusten uppdrucken. Därför börjar jag idag min personliga 30 day challenge och ska alltså gå hela trettio dagar utan den minsta lilla chokladbit! HUR SKA DET GÅ?! Jag är ju en stor snaskoman och inte har det blivit bättre de sista veckorna när jag tröstköpt smaskiga grejer att äta såhär i distansieringstider. Dessutom blir jag mycket mer godissugen av att vara hemma hela tiden. Hade jag haft heltäckningsmatta hade det varit en väl upptrampad stig mellan soffan och kylskåpet.

Så från och med idag gäller; inget godis och inga kakor. Ingen läsk och ingen saft.
Dessutom tänkte jag gå 15 000 steg per dag samt träna något pulshöjande (löpning eller cykling, har gått på gympa innan men det är ju inställt) tre gånger i veckan.

Nån som vill vara med? Eller bara följa mitt lidande? Ni kan ju skriva en liten hälsning nedan så jag vet att jag har press på mig

 

[nullo-modo]

Hänger inte på men massa med pepp från mig

 

[Brassneck]

Hänger inte på men massa med pepp från mig

Tack! Peppar man nu ingår också att sparka på mig framåt dag fem när jag börjjar gnälla
Följer både vikttråden och hälsotråden för inspiration

 

[cassiopeja]

Hejja dig!
Jag slutade helt med sockerstinn föda (=godis, fikabröd, tårtor, efterrätter, glass, läsk, saft, mm) för två år sedan nu. Det är jätteskönt! Är inte ett dugg sugen längre, känner nästan avsmak för sån mat istället.

Den första gången jag skulle vara utan mitt sockertjack däremot så var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Verkligen dö. Det var fruktansvärt. Jag fick sitta och ta hela livet i tiominutersintervaller. När jag kände att cravingsen överföll mig och hela mitt system skrek "Nu bara MÅSTE jag få stoppa något i munnen, verkligen MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE!!!" så fick jag gå och sätta mig ner nånstans och hålla i mig och tänka "Tio minuter - jag ska bara vänta i tio minuter innan jag äter något. Tio minuter är inte så länge, det ska jag förhoppningsvis klara av". Och sen satt jag och räknade varje minut, och när de tio minutrarna hade gått så tänkte jag "Jo, jag överlevde faktiskt och klarade av att vänta i tio minuter. Jag kanske ska prova och se om det går att vänta i tio minuter till innan jag äter något". Och så höll jag på. Om och om och om igen. Plus att jag vräkte i mig vatten och te.

Nu var det kanske inte så väldigt peppande, men jag tänker såhär: Om en sån sockerjunkie som jag var, nu har klarat av att vara helt utan sockerföda i två år, så visar det på att det verkligen är fullt möjligt att göra!
Och det är jättebra att känna till sina "fiender", dvs att känna sig själv så pass väl att man har strategier för att hantera det motstånd och de svårigheter man kommer uppleva när man ger sig in på en sån utmaning. För ofta kommer det bakslag och motgångar, men om man är förberedd på dem så kan det öka chanserna att lyckas!
Så jag hejjar på dig! Lycka till!

 

[Brassneck]

Hejja dig!
Jag slutade helt med sockerstinn föda (=godis, fikabröd, tårtor, efterrätter, glass, läsk, saft, mm) för två år sedan nu. Det är jätteskönt! Är inte ett dugg sugen längre, känner nästan avsmak för sån mat istället.

Den första gången jag skulle vara utan mitt sockertjack däremot så var jag helt övertygad om att jag skulle dö. Verkligen dö. Det var fruktansvärt. Jag fick sitta och ta hela livet i tiominutersintervaller. När jag kände att cravingsen överföll mig och hela mitt system skrek "Nu bara MÅSTE jag få stoppa något i munnen, verkligen MÅSTE, MÅSTE, MÅSTE!!!" så fick jag gå och sätta mig ner nånstans och hålla i mig och tänka "Tio minuter - jag ska bara vänta i tio minuter innan jag äter något. Tio minuter är inte så länge, det ska jag förhoppningsvis klara av". Och sen satt jag och räknade varje minut, och när de tio minutrarna hade gått så tänkte jag "Jo, jag överlevde faktiskt och klarade av att vänta i tio minuter. Jag kanske ska prova och se om det går att vänta i tio minuter till innan jag äter något". Och så höll jag på. Om och om och om igen. Plus att jag vräkte i mig vatten och te.

Nu var det kanske inte så väldigt peppande, men jag tänker såhär: Om en sån sockerjunkie som jag var, nu har klarat av att vara helt utan sockerföda i två år, så visar det på att det verkligen är fullt möjligt att göra!
Och det är jättebra att känna till sina "fiender", dvs att känna sig själv så pass väl att man har strategier för att hantera det motstånd och de svårigheter man kommer uppleva när man ger sig in på en sån utmaning. För ofta kommer det bakslag och motgångar, men om man är förberedd på dem så kan det öka chanserna att lyckas!
Så jag hejjar på dig! Lycka till!

Supertack för pepp och för tips på hur en hanterar det om det blir megakris! Är sjukt imponerad över din viljestyrka!!

Jag åt inget godis alls hela 2018, bara bestämde mig. Det gick bra, helt utan problem. Så jag tror att min kropp kommer tycka det är ok men vet inte hur hjärnan tar det. Dessutom har jag tuggbehov som en mindre ponny
Jag vill inte sluta äta socker helt, men tänker (efter dessa 30 dagar) att jag får äta kakor om jag blir bjuden. Jag triggar inte alls igång på kakor och tårta, utan det kan jag äta en bit och vara nöjd.

 

[Gimlan]

Är med på sockerfritt!