Jag har nog en mild variant av ålderskris där jag plötsligt börjat omvärdera mycket, och vill hinna med mycket. Det känns plötligt så påtagligt att tiden går, särskilt när det känns som att man nyss födde barn och plötsligt har man en liten tjej hemma som frågar om spöken finns och hur man kommer upp till himlen när man dör. Man hinner liksom blinka och poff, ännu en månad. Poff, ännu ett år. Det får mig att verkligen tänka igenom vad jag vill lägga min tid på. Jag har slutat plöja serier på kvällarna utan vill bara läsa, träna och pyssla i trädgården. Jag har börjat planera helgerna mer noggrant så att de inte bara "blir vad de blir" utan att vi får till de där utflykterna vi pratat om, eller middagar med vänner. Jag vill verkligen njuta av barnen och tillvara på alla relationer jag har. Nu fyller jag 40 om ett par år och känner att jag gör allt jag vill, men min mardröm är verkligen att fylla 45 eller 50 sen och känna att "tiden bara gick" utan att jag lyckades styra den till det som betyder mest för mig.
Precis!!! Och ... du ska fylla 40...? Det är fortfarande, ändå, väldigt ungt i mina ögon. Jag fick mitt barn (första och enda) vid 43.
Men i övrigt - precis. Jag minns en dag när jag satt med min man i uterummet och åt lunch och jag bläddrade i en inredningstidning, med underbara äldre hus. Precis såna som jag drömde lite om.
Och jag sa nåt i stil med att -Ett sånt hus ska jag ha!
Och han svarade: -Då får du skynda dig!
Jag hade precis fyllt 50.
Det landade rejält hos mig - på gott och ont (?), som en påminnelse.
Nu har ännu fler år gått och jag har börjar gallra bland drömmarna. Jag kan inte dra igång ett sånt stort projekt idag (som den gamla gården på landet) om jag samtidigt vill uppfylla andra drömmar, som också tar tid och pengar inte minst.
Det är tufft att gallra. Prioritera. Som väldigt ung tänker man att man ska hinna med allt!
Ha hund igen, till exempel. Jag vill SÅ gärna ha hund igen, en entusiastisk medpåallt brukshund, som jag haft tidigare. Men - då är jag "låst" i kanske 13, 14 år till? Vid det laget är det kört att uppfylla andra mål och planer.
Så, jag har börjat släppa alltmer på mina "begränsningar" i form av att våga använda mina pengar (jag är pensionär men jobbar som vanligt ändå) till sånt jag VILL och njuter av. Jag gjorde den där resan till Australien för att hälsa på dottern - och sh*t jag flög Business med Emirates A380!!! Det tömde bankkontot och mer därtill, men dels hade jag aldrig kunnat SITTA i 23 timmar i economy, min rygg hade lagt av fullständigt, dels var det en once in a lifetime upplevelse jag unnade mig och aldrig kommer att ångra.
Jag ska anmäla mig till Ironman Kalmar 2027 - jag DNF:ade 3 gånger tidigare men tänker inte ge mig.
Annat "lyxigt" struntar jag i. Jag fokuserar på sånt jag VILL! Och får jag 15 aktiva år till så vill jag fylla dem med betydelsefulla "saker" - inte saker i prylmening men liv.
EN "sak" jag inte släppt helt, är en häst.... En äldre (?) PRE som ska bära mig i skog och mark, eller kanske nån annanstans om jag fixar nåt sånt. Den bilden har inte släppt mig än. Den får vila där den är, så får vi se.....
om vi inte frågar 20-åringarna för då är man väl halvdöd redan
