Ännu en tråd om dålig arbetsmiljö

[sickandtired]

Jag arbetar på en arbetsplats där jag enbart har män som kollegor. Det i sig behöver inte vara ett problem. Men på min arbetsplats är det det, och jag vet inte exakt hur jag skall hantera det.

Just nu är det väldigt mycket skämt om att "ta den i tvåan" (inte riktat mot mig, men ändå, vill inte höra det), det är tydligen väldigt roligt. Från början handlade nog inte ovan om något sexuellt, men någon skrev något liknande och nu skojas det högt om det.
Personligen tycker jag inte det är lämpligt att skämta om det på en arbetsplats, men jag tycker det är svårt att veta hur jag skall ta upp det så att nivån på skämtandet höjs. Det är även bara ett exempel i närtid. Men det är mycket skämt med sexuell anspelning. Igen, jag kan också skoja om sånt, men det är i enskilda sällskap där jag vet till hundra procent att alla är med på noterna, annars låter jag bli.

En annan incident var när vi var på konferens i ett grannland, där de mycket väl förstår svenska. Vi är på en restaurang och har beställt mat. En servitör kommer in med våra drickor (givetvis mycket sprit...) och säger lite ursäktande att det är hans första kväll när han fumlar lite med brickan. En kollega säger då högt och tydligt "Är han inte jävligt bögig?", killen står då bakom honom. I detta fall kunde jag inte hålla tyst utan sa att det där är faktiskt inte okej. Men jag har väldigt svårt för den här kollegan efter det. Inte bara därför, men det bidrog.
Kvällen fortsatte sen med massa sexsnack och sprit för de flesta inblandade. Ingen tog notis om ifall alla tyckte det var kul eller inte. Jag försökte flera gånger styra samtalen mot andra ämnen.

Jag har en kollega som för några månader sen tyckte det var väldigt kul att säga att vi skulle på mysig lunchdejt bara för att han skulle bjuda tillbaka eftersom jag betalade hans lunch för att han glömt sin plånbok. När han sa det svarade jag först inte. Blev typ paff. Sen svarade jag nåt i stil med "Öh, näe, det skall vi inte". Vi hade då jobbat ihop i en vecka typ.
Han är även mycket för att kalla mig "tjejen". Jag hatar det. Och har påpekat att jag heter xx när han kallar mig det. I min värld är "tjejen" på det sätt han säger det lika förminskande som lilla gumman.

Vidare är stämningen väldigt oförlåtande. Flera gånger har olika personer i personalen varit ute hos kunder och det har kanske inte gått klockrent i prestationen. Istället för att då ringa personen och fråga om den vill ha hjälp så deklareras det från personer i ledande positioner att denne är ute och gör bort sig hos en kund.
Ovan får mig att bli rädd för att be om hjälp och misslyckas. Pratar de så om mig? Såna frågor väcks..

Jag borde självklart prata med chefen, men han är tight med övriga i personalen och skrattar lika mycket han åt skämten. Egentligen är han en snäll person, men han gillar inte personalfrågor när det kommer till problem.

Inser att ovan är snurrigt, men jag skriver detta i affekt och under lite tidspress då jag behöver jobba samtidigt.

Men vad skall jag göra? Vill säga upp mig, men jag är gravid (jobbet vet inte ännu, inte sugen på att berätta) och det känns väldigt dumt att söka nytt jobb och sen gå på föräldraledighet tre månader efter jag börjat. Om jag ens skulle bli anställd..

Just nu hatar jag att gå till jobbet. Jag vill inte vara kvar längre..

 

[ryttaren1]

Det där känns inte okej någonstans. I brist på bra råd skickar jag i alla fall en styrkekram, och hoppas att andra kommer med bra tips i tråden!

 

[tanten]

Jag arbetar på en arbetsplats där jag enbart har män som kollegor. Det i sig behöver inte vara ett problem. Men på min arbetsplats är det det, och jag vet inte exakt hur jag skall hantera det.

Just nu är det väldigt mycket skämt om att "ta den i tvåan" (inte riktat mot mig, men ändå, vill inte höra det), det är tydligen väldigt roligt. Från början handlade nog inte ovan om något sexuellt, men någon skrev något liknande och nu skojas det högt om det.
Personligen tycker jag inte det är lämpligt att skämta om det på en arbetsplats, men jag tycker det är svårt att veta hur jag skall ta upp det så att nivån på skämtandet höjs. Det är även bara ett exempel i närtid. Men det är mycket skämt med sexuell anspelning. Igen, jag kan också skoja om sånt, men det är i enskilda sällskap där jag vet till hundra procent att alla är med på noterna, annars låter jag bli.

En annan incident var när vi var på konferens i ett grannland, där de mycket väl förstår svenska. Vi är på en restaurang och har beställt mat. En servitör kommer in med våra drickor (givetvis mycket sprit...) och säger lite ursäktande att det är hans första kväll när han fumlar lite med brickan. En kollega säger då högt och tydligt "Är han inte jävligt bögig?", killen står då bakom honom. I detta fall kunde jag inte hålla tyst utan sa att det där är faktiskt inte okej. Men jag har väldigt svårt för den här kollegan efter det. Inte bara därför, men det bidrog.
Kvällen fortsatte sen med massa sexsnack och sprit för de flesta inblandade. Ingen tog notis om ifall alla tyckte det var kul eller inte. Jag försökte flera gånger styra samtalen mot andra ämnen.

Jag har en kollega som för några månader sen tyckte det var väldigt kul att säga att vi skulle på mysig lunchdejt bara för att han skulle bjuda tillbaka eftersom jag betalade hans lunch för att han glömt sin plånbok. När han sa det svarade jag först inte. Blev typ paff. Sen svarade jag nåt i stil med "Öh, näe, det skall vi inte". Vi hade då jobbat ihop i en vecka typ.
Han är även mycket för att kalla mig "tjejen". Jag hatar det. Och har påpekat att jag heter xx när han kallar mig det. I min värld är "tjejen" på det sätt han säger det lika förminskande som lilla gumman.

Vidare är stämningen väldigt oförlåtande. Flera gånger har olika personer i personalen varit ute hos kunder och det har kanske inte gått klockrent i prestationen. Istället för att då ringa personen och fråga om den vill ha hjälp så deklareras det från personer i ledande positioner att denne är ute och gör bort sig hos en kund.
Ovan får mig att bli rädd för att be om hjälp och misslyckas. Pratar de så om mig? Såna frågor väcks..

Jag borde självklart prata med chefen, men han är tight med övriga i personalen och skrattar lika mycket han åt skämten. Egentligen är han en snäll person, men han gillar inte personalfrågor när det kommer till problem.

Inser att ovan är snurrigt, men jag skriver detta i affekt och under lite tidspress då jag behöver jobba samtidigt.

Men vad skall jag göra? Vill säga upp mig, men jag är gravid (jobbet vet inte ännu, inte sugen på att berätta) och det känns väldigt dumt att söka nytt jobb och sen gå på föräldraledighet tre månader efter jag börjat. Om jag ens skulle bli anställd..

Just nu hatar jag att gå till jobbet. Jag vill inte vara kvar längre..

I given situation så skulle jag bara backa undan och låta det rinna av. Försöka hindra det från att krypa under skinnet. Jag skulle sköta mitt och vänta ut graviditeten.

Har det inte blivit bättre när du är tillbaka från föräldraledigheten kan du börja titta dig om efter något annat.

 

[TygerTyger]

Det låter hopplöst i och med att chefen till och med deltar.

Välj dina strider (bra att du sa ifrån gällande servitören!), stå ut så gott det går och sök nytt under föräldraledigheten, skulle jag säga.

 

[cirkus]

Fyfasen vilken vidrig jargong, både sexskämt/sexanpelningar och hur det pratas om kollegor som är ute hos kunder. Jag tycker det är helt oacceptabelt och jag förstår verkligen att du vill därifrån @sickandtired . Jag råder som de andra - välj dina strider, bit ihop och byt jobb efter föräldraledigheten

 

[sickandtired]

Till Alla: Tack för att ni tog er tid och svarade!

Jag har sen jag började känt att det inte är en frisk arbetsmiljö. I början var det dock bättre, om än inte bra.
Det har alltid varit tveksamheter. Ibland har det känts jäkligt avigt. Och jag har också känt att jag borde säga ifrån, men just när ledningen är delaktiga i felaktigheterna så känner jag mig så liten.
Den där känslan av att heller inte vilja vara den bråkiga, den "tråkiga", men samtidigt vill jag inte delta i de här jargongerna. Det känns inte bra.

Jag har gjort så som några ovan skrivit. Dragit mig undan. Och jag tror att mina kollegor uppfattar mig som ganska sur nu för tiden. Är fortfarande artig och hälsar och pratar med folk, men jag följer sällan med på lunch längre. Det blir liksom genant när vi sitter bland folk och de drar igång. Jag vill inte förknippad med deras åsikter och sätt att prata.

Min plan är att stå ut till jag kan ta semester innan bebisen kommer. Och sen söka jobb när jag varit föräldraledig en tid. Detta för att också slippa vara på mitt jobb under uppsägningstid.