"Är du gravid?"

[Crossline]

Jag tror att jag har berättat det här förut, men jag fick reda på att det hade pratats om mig på en fest när jag var 18-20 år, om huruvida jag borde dricka eftersom jag tydligen såg gravid ut. Mmm, vad fint att höra för en ung tonårstjej.

 

[manda]

Det varierar mellan att jag vill svälta mig tillbaka till hur jag har sett ut och att jag på princip vill vara tjock för att andra inte ska definiera hur jag "ska" se ut.

Nu svarar jag inte på huvudfrågan, för det har jag ingen erfarenhet av, men det citerade! Heja dig. Jag kan verkligen känna igen mig i att vilja bryta den norm jag redan bryter för att få äga det, få vara mig även om jag inte är "rätt" i samhällets/normens öga. Tycker det låter som ett perfekt alternativ.

Jag kan liksom inte ens vara funktionshindrad rätt och jag ser hur folk kollar när jag både står och går innan jag sätter mig i min rullstol och det är fel! Antingen kan folk gå och då går de, eller så kan de inte gå och då använder de rullstol, verkar vara dit mångas erfarenhetshorisont räcker.

Egentligen tänker jag att den erfarenhet du gjorde är samma grej. Annan viktuppgång än av graviditet är inte önskvärd () och att då anta att orsaken till detta hemska brott mot hur en kvinna "ska" se ut, är godkänd (dvs graviditet) gör att en kommentar inte alls blir irrelevant eller ojuste utan ett sätt att säga "jag ser att du är tjock men eftersom det är okej att vara lite tjock när en är gravid så låtsas jag att du är det så kan jag inkräkta på din integritet utan att det faktisk borde räknas som ett intrång i din integritet".

Viktuppgång på grund av sjukdom och skada är alldeles för osynligt i samhällssamtalet, fast det borde vara en av de vanligaste orsakerna (?). Jag är evinnerligt trött på konceptet osynliga sjukdomar, de är så sällan osynliga. De ser bara annorlunda ut än folk tycker sjukdom ska se ut.

Förlåt om jag drar ämnet för mycket från vikthets mot generell intolerans mot normbrott (vilket det är helt sanslöst knäppt att den vikt du nämner skulle ses som!).

 

[Piaff]

Jodå jag har också fått det, innan jag blev gravid. ”Väntar du smått eller är du bara lite rund?” av en ytlig bekant jag stötte på utanför Ica. ”Jag är nog bara lite rund då”. GUD så hon skämdes, med rätta…

Jag har gått upp i vikt pga krånglande sköldkörtel efter min graviditet och känner mig inte som mig själv, det påverkar dessutom min ridning mycket negativt vilket suger värst. Så vill mest få ordning på det för den skullen men en (rätt stor) del av mig vill också se ut som jag brukar göra.

 

[Amanda_F]

Jag är hellre tjock än ohyfsad och ouppfostrad. Herregud, det där är inte ok!

Jag tycker att vi borde bli bättre på att uppskatta det som faktiskt fungerar med våra kroppar. Det är inte många år sen du bröt nacken och nu red du MsvB med bra känsla och mkt energi! Det är vad vi gör med hjärta och hjärna som spelar roll.

Jag kommer aldrig bli gravid och troligen aldrig se gravid ut. Jag hatar frågor om det. Min kropp fungerar dock utmärkt till annat..

 

[Snurrfian]

Japp det har hänt, dessutom när vi försökte få nr 2 och det inte ville sig på närmare ett år. Så jäkla påfrestande och sjukt onödigt. Själv går jag åt andra hållet och har inte någon berättat att de är gravida skulle det aldrig falla mig in att fråga. Möjligtvis fråga en kollega om jag har missat information, men aldrig rakt ut.

 

[Hedblomster]

Fått frågan av en besökare på jobbet. Var absolut inte gravid utan infertil och ofrivilligt barnlös men det kunde såklart inte hon veta. Är smal men magen har ju en rundad form ändå och jag hade tighta högmidjade byxor så det framhävdes väl. Svarade bara nej för jag blev så ställd och så var det ju på jobbet (serviceyrke).

 

[Red_Chili]

Jag har faktiskt inte fått någon sådan fråga, men gissar att det mest beror på att folk som känner mig inte skulle våga fråga Eller så har jag bara sådan tur att de i min bekantskapskrets är någorlunda vettiga ändå. För alltså, hade någon frågat om jag var gravid eller bara tjock, då hade jag inte varit trevlig tillbaka...

 

[Stinaelin]

Fick frågan var och varannan vecka förr. Var ganska smal men med en IBS-mage som kunde (kan) svullna ganska rejält. Folk har klappa och gratulerat, en gång sa jag: ”Det är bara gaser”, då blev kollegan som klappat generad. Men det var rätt åt henne.

Det är skönt nu när jag närmar mig 50 och folk slutat spekulera.

Jag skulle aldrig fråga eller klappa. Det är väl inte svårt att vänta tills personen i fråga berättar? Tids nog blir en nog varse liksom.

 

[Ramona]

Jag får den frågan hela tiden. Tar det hela med en klackspark och skrattar mest, men ger såklart svar på tal om att jag bara är fet. De flesta inser att de gjort ett övertramp när man säger sanningen.

Jag har ingen direkt ångest över min vikt, trots att jag generellt är ångestbenägen. Är väl ungefär som dig, men något kilo mer. 168 cm och 75-77 kg. Jag tror att jag sväljer min vikt ”bra”, för folk brukar inte tro att jag väger så mycket - speciellt inte eftersom jag dessutom rider ponny. men min mage är ju mer tjock än resten av kroppen så att säga så jag ser ju gravid ut. Jämt.

Jag hade gärna gått ner 7-10 kg. Vill väga under 70 kg. Men jag är väl helt enkelt inte tillräckligt disciplinerad.

 

[Hippocampus]

Oförskämda människor! Varför är det ens viktigt att fråga om någon är gravid?
Jag är nästan lika lång som dig men väger några kilo mer. ”Fördelen” är att jag är jämntjock så jag får inga frågor. När jag gick ner 10 kg förra året var det många som kommenterade ”du har gått ner i vikt, så bra”.. vill du höra varför? Stress! Men det va ingen som brydde sig, det var fint med viktnedgång.
Skulle någon börja med gravidsnacket skulle jag bara säga att jag är fet. Inte lägga tid eller energi på den person utan bara gå iväg.

 

[Eurydome]

Jag har inte fått den frågan då jag är jämntjock över hela kroppen.
Däremot börjar jag få mer och mer ångest över min vikt. Det är ett ständigt tjattrande om vikt på jobbet, flera gånger varje rast nämns det något viktrelaterat. Har en kollega som gjort en gastric bypass och hon pratar om sin vikt typ hela tiden. Nämner ofta hur tjock hon var innan och hur mycket hon gått ned i vikt, ingen som helst hänsyn till att vi är två stycken som nog är lika stora som hon var innan operationen.

Jag blir otroligt less på denna vikthets och mår inte alls bra av den. Önskar att jag kunde be kollegorna hålla tyst om allt viktprat, men så fungerar det ju tyvärr inte.

Även på mitt jobb är det något viktrelaterat samtalsämne varje rast.

Jag är själv helt obrydd över min vikt men jag tycker ändå att det är ganska tröttsamt. Och det känns så obetänksamt, personen bredvid kanske har eller har haft en ätstörning och blir jättetriggad.

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

 

[parellikusken]

Även på mitt jobb är det något viktrelaterat samtalsämne varje rast.

Jag är själv helt obrydd över min vikt men jag tycker ändå att det är ganska tröttsamt. Och det känns så obetänksamt, personen bredvid kanske har eller har haft en ätstörning och blir jättetriggad.

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

Det blir tyvärr rundgång i det känns det som. Börjar en prata om vikt så börjar de andra känna att de behöver göra det också.
Jag sitter tyst eller svarar typ "jaha, okej" om det riktas till mig. Ibland försöker jag byta samtalsämne.

Jag är tyvärr lite ätstörd och blir lite triggad av det.

 

[Bison]

Även på mitt jobb är det något viktrelaterat samtalsämne varje rast.

Jag är själv helt obrydd över min vikt men jag tycker ändå att det är ganska tröttsamt. Och det känns så obetänksamt, personen bredvid kanske har eller har haft en ätstörning och blir jättetriggad.

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

Varje rast
På mitt jobb är det aldrig någon som pratar om vikt

 

[Hippocampus]

Även på mitt jobb är det något viktrelaterat samtalsämne varje rast.

Jag är själv helt obrydd över min vikt men jag tycker ändå att det är ganska tröttsamt. Och det känns så obetänksamt, personen bredvid kanske har eller har haft en ätstörning och blir jättetriggad.

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

Precis som ”åhh vad ska ni göra i påsk, jul, semester?” Det är triggande för mig för alla verkar ha så perfekta liv. Eller värre när man kommer tillbaka o man ska redogöra… Det har jag faktiskt bett chefen att inte ta upp på APT, för alla har inte familjer. Såklart kan man prata om det men just på ledda möten vill jag inte att vi leds in på sådant. Precis som mat, vikt osv.

 

[Roheryn]

Har aldrig varit med om det själv (är naturligt lång och smal och lyckades tydligen till och med dölja min faktiska graviditet för en av mina vänner i hela sex månader! ), men tycker det är sååå gränslöst att fråga och ännu värre att klappa på magen! Min mage vill jag ha för mig själv oavsett jag är gravid eller inte, tack!

 

[Snowball]

Det blir tyvärr rundgång i det känns det som. Börjar en prata om vikt så börjar de andra känna att de behöver göra det också.
Jag sitter tyst eller svarar typ "jaha, okej" om det riktas till mig. Ibland försöker jag byta samtalsämne.

Jag är tyvärr lite ätstörd och blir lite triggad av det.

Finns det någon på jobbet du kan prata med om detta? Chef skyddsombud eller nån kollega?

 

[parellikusken]

Finns det någon på jobbet du kan prata med om detta? Chef skyddsombud eller nån kollega?

Absolut, kan prata med chefen. Men ja.. Jag orkar inte dra i det tyvärr.

 

[Myzan87]

I sådana här fall är jag väldigt glad över mina kollegor. Vi pratade om vikten eftersom jag väger ungefär samma som två av mina kollegor, och jag sa jag var inte riktigt nöjd med vikten. Deras svar var att vi tycker om dig som du är och du är jättefin

 

[Krålus]

Oförskämda människor! Varför är det ens viktigt att fråga om någon är gravid?

Varför är det ens viktigt att kommentera folk utseende och vikt?

 

[Krålus]

I mitt fall tror jag faktiskt att det skulle hjälpa att ta upp det på en APT eller liknande, men jag har hitintills inte tyckt att det besvärar mig tillräckligt.

Det kan besvära nån annan som tycker det är jobbigt att ta upp.