Är ni också hjärntvättade?

Status
Stängd för vidare inlägg.

Saeta

Trådstartare
Gång på gång får jag höra hur fel det är att vara tjock. Att en dels skulle må bättre om en blev smal, men också att det är mycket finare att vara smal. Varför lägger sig folk i hur andra ser ut? Varför är det så otroligt provocerande att vara nöjd med sig själv och må bra om en är tjock? Vi växer ju upp med idealet att smal är bättre. En ska alltid sträva efter att vara smal. Bantningspiller, dieter och kommentarer om att en måste gå ner i vikt. VARFÖR? Varför har folk "rätt" att döma en person som lat, enbart pga att hen är tjock?

Även om vi, under min uppväxt, i min familj aldrig har pratat om varken tjock eller smal så är det såklart oundvikligt att inte bli påverkad. Kompisars föräldrar som kommenterade om jag tog en extra kaka, typ "ska du verkligen äta så många?", dom som även kommenterade om jag inte åt upp all mat osv.

Jag har varit på båda sidorna, alltså både underviktig och överviktig. När jag var underviktig så klagade folk på det och sa att jag borde äta mer för att se bättre ut. När jag blev tjock så klagade folk på att jag åt för mycket och att jag måste röra på mig för att se bättre ut. Inte konstigt att det är så oerhört vanligt med ätstörningar och kroppskomplex.

Jag har egentligen alltid varit väldigt aktiv i mitt liv. Jag har alltid haft djur och sen jag var 12 har jag haft egna hästar. Så jag har mer eller mindre rört på mig mycket varje dag. Sen insjuknade jag i hypotyreos och i den vevan gick jag upp ca 15-20 kg på ett par månader. Jag är ju väldigt väldigt kort så det blev en stor omställning för mig. Sen dess har jag pendlat i vikt och vid minsta lilla viktnedgång har folk hyllat mig och sagt att jag har blivit så fin och att jag är så duktig som gått ner i vikt. Och jag förstår att dessa människor bara menar väl och absolut inte vill såra mig. Men det gör så oerhört ont att höra det, att jag bara duger och är fin om jag går ner i vikt och blir smal. Och det är det jag menar med att vi alla nog är hjärntvättade. För samhället säger åt oss vad som är bra och inte bra.

Hälsa har ju inte med ens vikt att göra. Hälsa handlar om så mycket mer. Om en mår bra psykiskt och fysiskt, dvs är pigg och kry, då är en ju hälsosam. Sen spelar det ju ingen som helst roll om personen i fråga är tjock eller smal. Det är ju som att säga att en rödhårig person skulle vara mer hälsosam än en blond person. Och det är det ju ingen som säger, antar jag.

Och för att klargöra, jag pratar INTE om folk som är så pass underviktiga att dom behöver sjukhusvård.
Inte heller folk som är så pass överviktiga att dom kräver sjukhusvård.
Dessa personer är ju sjuka på ett sätt som inte räknas in här.
Jag pratar om människor som exempelvis mig själv. Jag har ca 15 kg övervikt enligt vården och enligt samhällets normer är jag ful, oattraktiv, ohälsosam, lat och dålig. Personligen så blir jag inte längre ledsen eller kränkt. Men jag blir väldigt ledsen pga att det är så vanligt att folk har den här synen.

En smal person kan ju vara väldigt ohälsosam samtidigt som en tjock person kan vara väldigt hälsosam. Och självklart tvärtom. Det är ju något som faktiskt inte går att se genom att bara kolla på hur många kilon en har på kroppen.

Hur tänker ni kring det här? Är ni också lika hjärntvättade som jag är?
Är vi alla det?
 
Gång på gång får jag höra hur fel det är att vara tjock. Att en dels skulle må bättre om en blev smal, men också att det är mycket finare att vara smal. Varför lägger sig folk i hur andra ser ut? Varför är det så otroligt provocerande att vara nöjd med sig själv och må bra om en är tjock? Vi växer ju upp med idealet att smal är bättre. En ska alltid sträva efter att vara smal. Bantningspiller, dieter och kommentarer om att en måste gå ner i vikt. VARFÖR? Varför har folk "rätt" att döma en person som lat, enbart pga att hen är tjock?

Även om vi, under min uppväxt, i min familj aldrig har pratat om varken tjock eller smal så är det såklart oundvikligt att inte bli påverkad. Kompisars föräldrar som kommenterade om jag tog en extra kaka, typ "ska du verkligen äta så många?", dom som även kommenterade om jag inte åt upp all mat osv.

Jag har varit på båda sidorna, alltså både underviktig och överviktig. När jag var underviktig så klagade folk på det och sa att jag borde äta mer för att se bättre ut. När jag blev tjock så klagade folk på att jag åt för mycket och att jag måste röra på mig för att se bättre ut. Inte konstigt att det är så oerhört vanligt med ätstörningar och kroppskomplex.

Jag har egentligen alltid varit väldigt aktiv i mitt liv. Jag har alltid haft djur och sen jag var 12 har jag haft egna hästar. Så jag har mer eller mindre rört på mig mycket varje dag. Sen insjuknade jag i hypotyreos och i den vevan gick jag upp ca 15-20 kg på ett par månader. Jag är ju väldigt väldigt kort så det blev en stor omställning för mig. Sen dess har jag pendlat i vikt och vid minsta lilla viktnedgång har folk hyllat mig och sagt att jag har blivit så fin och att jag är så duktig som gått ner i vikt. Och jag förstår att dessa människor bara menar väl och absolut inte vill såra mig. Men det gör så oerhört ont att höra det, att jag bara duger och är fin om jag går ner i vikt och blir smal. Och det är det jag menar med att vi alla nog är hjärntvättade. För samhället säger åt oss vad som är bra och inte bra.

Hälsa har ju inte med ens vikt att göra. Hälsa handlar om så mycket mer. Om en mår bra psykiskt och fysiskt, dvs är pigg och kry, då är en ju hälsosam. Sen spelar det ju ingen som helst roll om personen i fråga är tjock eller smal. Det är ju som att säga att en rödhårig person skulle vara mer hälsosam än en blond person. Och det är det ju ingen som säger, antar jag.

Och för att klargöra, jag pratar INTE om folk som är så pass underviktiga att dom behöver sjukhusvård.
Inte heller folk som är så pass överviktiga att dom kräver sjukhusvård.
Dessa personer är ju sjuka på ett sätt som inte räknas in här.
Jag pratar om människor som exempelvis mig själv. Jag har ca 15 kg övervikt enligt vården och enligt samhällets normer är jag ful, oattraktiv, ohälsosam, lat och dålig. Personligen så blir jag inte längre ledsen eller kränkt. Men jag blir väldigt ledsen pga att det är så vanligt att folk har den här synen.

En smal person kan ju vara väldigt ohälsosam samtidigt som en tjock person kan vara väldigt hälsosam. Och självklart tvärtom. Det är ju något som faktiskt inte går att se genom att bara kolla på hur många kilon en har på kroppen.

Hur tänker ni kring det här? Är ni också lika hjärntvättade som jag är?
Är vi alla det?

Hurdå hjärntvättad?
Jag väger ca 10 kg för mycket.
Tycker jag själv.
Och enligt "sjukvårdstermer" är jag väl 5-10kg för tung.

Jag blir mindre rörlig och mer andfådd av att väga för mycket.
Mina leder med lite artros, gör mer ont av att jag är för tung.
Det är jobbigare för mina hästar att släpa på mig inklusive övervikt än det skulle vara för dem om jag vägde lite mindre.

Jag ökar min risk för diabetes genom att väga för mycket.

Jag ser flera problem med att jag är lite för tung - men inget av de problemen handlar om någon annans attityder.
Jag stöter däremot på människor som påstår att jag är smal, det om något är ju farligt med tanke på att jag är lite överviktig. Att normalisera en hälsorisk på grund av rädsla för att göra mig ledsen är ju inte så positivt.

Och nej, jag hör inte att människor kallas för lata eller dumma för att de har en måttlig övervikt.
Människor med mycket stor övervikt har ofta en hel del begränsningar i livet på grund av sin kroppskonstitution; menar du att "samhället" och "attityderna" borde ändras till att vara positivt till sådant som faktiskt i viss mån handikappar, helt i onödan?

I min värld handlar överviktsproblem inte om estetik utan om skador på kroppen.
Även om du förstås har rätt i att en mager person kan leva mer ohälsosamt jämfört med en överviktig person; slipper bara hjärt-kärl- och diabetesrisken med övervikten.
 
Hjärntvättad vet jag inte men visst har man konstaterat att vi har en hel del välfärdssjukdomar orsakade av övervikt. Sen är det väl något man själv borde bry sig om utan att andra går och ojar sig över det. Sen har vissa hälsoproblem som orsakar övervikt och då står man i ett annat läge.
 
Hurdå hjärntvättad?
Jag väger ca 10 kg för mycket.
Tycker jag själv.
Och enligt "sjukvårdstermer" är jag väl 5-10kg för tung.

Jag blir mindre rörlig och mer andfådd av att väga för mycket.
Mina leder med lite artros, gör mer ont av att jag är för tung.
Det är jobbigare för mina hästar att släpa på mig inklusive övervikt än det skulle vara för dem om jag vägde lite mindre.

Jag ökar min risk för diabetes genom att väga för mycket.

Jag ser flera problem med att jag är lite för tung - men inget av de problemen handlar om någon annans attityder.
Jag stöter däremot på människor som påstår att jag är smal, det om något är ju farligt med tanke på att jag är lite överviktig. Att normalisera en hälsorisk på grund av rädsla för att göra mig ledsen är ju inte så positivt.

Nu pratar jag inte alls ur ett sjukdomsperspektiv. Jag pratar enbart ur ett "skönhetsperspektiv".
Och med hjärntvättad menar jag att vi ju är uppväxta med att det enligt samhället är mer accepterat att vara smal. Har inte du upplevt att det är mer accepterat att vara smal?
 
Hjärntvättad vet jag inte men visst har man konstaterat att vi har en hel del välfärdssjukdomar orsakade av övervikt. Sen är det väl något man själv borde bry sig om utan att andra går och ojar sig över det. Sen har vissa hälsoproblem som orsakar övervikt och då står man i ett annat läge.

Fast det här handlar inte om sjukdomar...
 
Jag gick ned 20 kg, då hade jag ytterligare 10 kg kvar för att räknas som "normal" enligt BMI. Fick massor med komplimanger om hur smal jag blivit (själv såg jag ingen som helst skillnad) och hur fin jag var.

Kruxet för mig var att jag inte mådde bättre med 20 kg mindre, än jag gjort när jag vägde mer. Så nu har jag gått upp 15 kg igen och mår faktiskt bättre. Jag känner mig starkare (jag tappade mest muskler, eftersom jag tydligen inte har så mkt fett som jag trodde) och har bättre balans nu än då. Skillnaden i ridningen blev enorm, med 20 kg mindre blev jag väldigt ostabil och vinglig, hade tom svårt att sitta ned i sadeln.

Jag försöker att inte bry mig nu när jag får kritik, mest för att jag vet att jag mår bättre nu och så länge jag håller igång tror jag det ändå är det viktigaste.
 
Nu pratar jag inte alls ur ett sjukdomsperspektiv. Jag pratar enbart ur ett "skönhetsperspektiv".
Och med hjärntvättad menar jag att vi ju är uppväxta med att det enligt samhället är mer accepterat att vara smal. Har inte du upplevt att det är mer accepterat att vara smal?

Nej.
Jag har inte upplevt att det är mer socialt accepterat att vara smal.
Och då är min syster smal som en pinne medan jag är överviktig (dock inte extremt).

Och jag tycker att det blir fel om man låtsas att övervikt går att se ur enbart ett utseendeperspektiv.
Det bästa vore att vända perspektivet till att förstå att ett ideal om normalvikt, inte handlar i första hand om estetik utan om hälsa.
Faktiskt.
För då kanske man kunde bryta sig loss ur den negativa laddningen som verkar följa med diskussioner kring vikt, och bli mer saklig.
 
Gång på gång får jag höra hur fel det är att vara tjock. Att en dels skulle må bättre om en blev smal, men också att det är mycket finare att vara smal. Varför lägger sig folk i hur andra ser ut? Varför är det så otroligt provocerande att vara nöjd med sig själv och må bra om en är tjock? Vi växer ju upp med idealet att smal är bättre. En ska alltid sträva efter att vara smal. Bantningspiller, dieter och kommentarer om att en måste gå ner i vikt. VARFÖR? Varför har folk "rätt" att döma en person som lat, enbart pga att hen är tjock?

Även om vi, under min uppväxt, i min familj aldrig har pratat om varken tjock eller smal så är det såklart oundvikligt att inte bli påverkad. Kompisars föräldrar som kommenterade om jag tog en extra kaka, typ "ska du verkligen äta så många?", dom som även kommenterade om jag inte åt upp all mat osv.

Jag har varit på båda sidorna, alltså både underviktig och överviktig. När jag var underviktig så klagade folk på det och sa att jag borde äta mer för att se bättre ut. När jag blev tjock så klagade folk på att jag åt för mycket och att jag måste röra på mig för att se bättre ut. Inte konstigt att det är så oerhört vanligt med ätstörningar och kroppskomplex.

Jag har egentligen alltid varit väldigt aktiv i mitt liv. Jag har alltid haft djur och sen jag var 12 har jag haft egna hästar. Så jag har mer eller mindre rört på mig mycket varje dag. Sen insjuknade jag i hypotyreos och i den vevan gick jag upp ca 15-20 kg på ett par månader. Jag är ju väldigt väldigt kort så det blev en stor omställning för mig. Sen dess har jag pendlat i vikt och vid minsta lilla viktnedgång har folk hyllat mig och sagt att jag har blivit så fin och att jag är så duktig som gått ner i vikt. Och jag förstår att dessa människor bara menar väl och absolut inte vill såra mig. Men det gör så oerhört ont att höra det, att jag bara duger och är fin om jag går ner i vikt och blir smal. Och det är det jag menar med att vi alla nog är hjärntvättade. För samhället säger åt oss vad som är bra och inte bra.

Hälsa har ju inte med ens vikt att göra. Hälsa handlar om så mycket mer. Om en mår bra psykiskt och fysiskt, dvs är pigg och kry, då är en ju hälsosam. Sen spelar det ju ingen som helst roll om personen i fråga är tjock eller smal. Det är ju som att säga att en rödhårig person skulle vara mer hälsosam än en blond person. Och det är det ju ingen som säger, antar jag.

Och för att klargöra, jag pratar INTE om folk som är så pass underviktiga att dom behöver sjukhusvård.
Inte heller folk som är så pass överviktiga att dom kräver sjukhusvård.
Dessa personer är ju sjuka på ett sätt som inte räknas in här.
Jag pratar om människor som exempelvis mig själv. Jag har ca 15 kg övervikt enligt vården och enligt samhällets normer är jag ful, oattraktiv, ohälsosam, lat och dålig. Personligen så blir jag inte längre ledsen eller kränkt. Men jag blir väldigt ledsen pga att det är så vanligt att folk har den här synen.

En smal person kan ju vara väldigt ohälsosam samtidigt som en tjock person kan vara väldigt hälsosam. Och självklart tvärtom. Det är ju något som faktiskt inte går att se genom att bara kolla på hur många kilon en har på kroppen.

Hur tänker ni kring det här? Är ni också lika hjärntvättade som jag är?
Är vi alla det?

Jag tänker nog inte så mycket på vikten just om det inte är extremt åt något håll. Däremot är jag rätt intresserad av kost och träning och kan bli förvånad över att folk tex dricker läsk, röker och äter massa skit.
Att man gör det då och då förstår jag. Men de som bara lever på läsk, energidrycker, kaffe, pizza, hamburgare och bullar förstår jag inte riktigt. Det är deras val - absolut. Jag har en sån i min närhet. Denne är smal. Men i mina ögon ohyggligt ohälsosam iom att det jag listade är typ det enda den äter. Jag hade varit rädd för vad all den där skiten skulle göra med min kropp. Och då menar jag inte utseendemässigt utan för min hälsa och ork.

Jag tycker dock att så länge vuxna människor inte aktivt frågar om min åsikt och hjälp så säger jag inget om deras kostvanor/träningsvanor. Man måste få välja själv hur man vill leva.
 
Jag gick ned 20 kg, då hade jag ytterligare 10 kg kvar för att räknas som "normal" enligt BMI. Fick massor med komplimanger om hur smal jag blivit (själv såg jag ingen som helst skillnad) och hur fin jag var.

Kruxet för mig var att jag inte mådde bättre med 20 kg mindre, än jag gjort när jag vägde mer. Så nu har jag gått upp 15 kg igen och mår faktiskt bättre. Jag känner mig starkare (jag tappade mest muskler, eftersom jag tydligen inte har så mkt fett som jag trodde) och har bättre balans nu än då. Skillnaden i ridningen blev enorm, med 20 kg mindre blev jag väldigt ostabil och vinglig, hade tom svårt att sitta ned i sadeln.

Jag försöker att inte bry mig nu när jag får kritik, mest för att jag vet att jag mår bättre nu och så länge jag håller igång tror jag det ändå är det viktigaste.

Det är precis det här jag menar. Bara för att samhället propsar på att en är "finare och bättre" som smal så betyder ju inte det att en kan må bra och vara hälsosam som överviktig eller tjock. Det har ju ingen betydelse så länge en själv mår bra, liksom. Skönt att höra att du mår bättre nu :)
 
Det är precis det här jag menar. Bara för att samhället propsar på att en är "finare och bättre" som smal så betyder ju inte det att en kan må bra och vara hälsosam som överviktig eller tjock. Det har ju ingen betydelse så länge en själv mår bra, liksom. Skönt att höra att du mår bättre nu :)

Inte förrän man står där med diabetes eller artros-smärtor, nej. Eller mer ryggvärk. Eller har svårt att röra sig.
Innan dess har det ju ingen betydelse.
 
Nej.
Jag har inte upplevt att det är mer socialt accepterat att vara smal.
Och då är min syster smal som en pinne medan jag är överviktig (dock inte extremt).

Och jag tycker att det blir fel om man låtsas att övervikt går att se ur enbart ett utseendeperspektiv.
Det bästa vore att vända perspektivet till att förstå att ett ideal om normalvikt, inte handlar i första hand om estetik utan om hälsa.
Faktiskt.
För då kanske man kunde bryta sig loss ur den negativa laddningen som verkar följa med diskussioner kring vikt, och bli mer saklig.

Men alla reklamer där folk är smala, alla bantningspiller och "så här går du ner X antar kilo på X antal veckor/månader". Har du missat det? Jag ser det ju överallt hela tiden, vart jag än går. Jag tror inte att någon kan ha missat det.

Hälsa handlar ju inte om hur många kilon en har på kroppen.
 
Det är precis det här jag menar. Bara för att samhället propsar på att en är "finare och bättre" som smal så betyder ju inte det att en kan må bra och vara hälsosam som överviktig eller tjock. Det har ju ingen betydelse så länge en själv mår bra, liksom. Skönt att höra att du mår bättre nu :)

Däremot måste jag instämma med @tuaphua Jag är intresserad av vad jag äter och blir chockad ibland när jag ser vad (smala) vänner i min närhet kan stoppa i sig. Jag äter inte supernyttigt varje dag, men jag vet numera vad min kropp mår bra av och då försöker jag i möjligaste mån äta det. :)
 
Jag gick ned 20 kg, då hade jag ytterligare 10 kg kvar för att räknas som "normal" enligt BMI. Fick massor med komplimanger om hur smal jag blivit (själv såg jag ingen som helst skillnad) och hur fin jag var.

Kruxet för mig var att jag inte mådde bättre med 20 kg mindre, än jag gjort när jag vägde mer. Så nu har jag gått upp 15 kg igen och mår faktiskt bättre. Jag känner mig starkare (jag tappade mest muskler, eftersom jag tydligen inte har så mkt fett som jag trodde) och har bättre balans nu än då. Skillnaden i ridningen blev enorm, med 20 kg mindre blev jag väldigt ostabil och vinglig, hade tom svårt att sitta ned i sadeln.

Jag försöker att inte bry mig nu när jag får kritik, mest för att jag vet att jag mår bättre nu och så länge jag håller igång tror jag det ändå är det viktigaste.

Nu vet jag inte hur pass överviktig du är/var. För smal mår inte kroppen bra av. Vi kvinnor mår bäst om vi har lite fett på kroppen. Det behöver våra hormoner för att fungera som bäst.

Men de flesta mår inte bra av att vara för tunga. Jag får mindre ont ju lättare jag blir.
Och i egenskap av att vara dressyrtränare så förstår jag faktiskt inte hur viktnedgång om det inte är rent bara muskler som försvinner kan förvärra ens sits. Generellt så sitter man bättre om man håller en "normalvikt" eller rent av är smal.
 
@Saeta

Jag kan tycka att det är ett fasligt kritiserande hit och dit. För mycket, för lite, och det går att lägga på fler parametrar om utseende, kläder och agerande alltid för mycket eller för lite, aldrig bra.

För att stå emot alla dessa åsikter måste en ha självkänsla som en mullvad eller fullständigt skita i att lyssna. Att inte lyssna på folk kan ju gå bra när en känner dem men att lära känna folk tar ganska lång tid, flera år ofta. Under tiden måste en ju lyssna på vad folk säger och försöka bedöma , är det rimligt eller är du enbart otrevlig?

Lycka till, gå ned i vikt för din hälsa som @kryddelydd skriver. Bryt stigmatisering av att diskutera vikt och styr diskuterandet mot din hälsa och förmåga att kanske springa eller simma, dvs din muskelstyrka.
 
Jag tänker nog inte så mycket på vikten just om det inte är extremt åt något håll. Däremot är jag rätt intresserad av kost och träning och kan bli förvånad över att folk tex dricker läsk, röker och äter massa skit.
Att man gör det då och då förstår jag. Men de som bara lever på läsk, energidrycker, kaffe, pizza, hamburgare och bullar förstår jag inte riktigt. Det är deras val - absolut. Jag har en sån i min närhet. Denne är smal. Men i mina ögon ohyggligt ohälsosam iom att det jag listade är typ det enda den äter. Jag hade varit rädd för vad all den där skiten skulle göra med min kropp. Och då menar jag inte utseendemässigt utan för min hälsa och ork.

Jag tycker dock att så länge vuxna människor inte aktivt frågar om min åsikt och hjälp så säger jag inget om deras kostvanor/träningsvanor. Man måste få välja själv hur man vill leva.

Men precis! Det du säger håller jag verkligen med om. Jag var exempelvis mycket mer ohälsosam när jag var smal. Då kunde jag vräka i mig pizza, läsk, chips, godis, kakor, bullar osv flera flera dagar i veckan, ibland varje dag. Men jag var ändå alltid smal. Nu äter jag sällan sånt. Dock har jag alltid rört på mig.

Jag tycker också att det är tråkigt när folk enbart (!) äter sånt som är onyttigt. Oavsett om hen är smal eller inte. Träning är ju absolut superviktigt, och att äta bra, nyttig mat. Det kan en göra fast en är tjock och faktiskt inte kan gå ner i vikt (menar inte att du sa det, jag menar rent allmänt nu).
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 011
Senast: LiviaFilippa
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 467
Senast: Grazing
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 708
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
1 996
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp