Är ni också hjärntvättade?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Men alla reklamer där folk är smala, alla bantningspiller och "så här går du ner X antar kilo på X antal veckor/månader". Har du missat det? Jag ser det ju överallt hela tiden, vart jag än går. Jag tror inte att någon kan ha missat det.

Hälsa handlar ju inte om hur många kilon en har på kroppen.

Nja, jag bryr mig inte så mycket om reklam. Men visst vet jag att den typen av kampanjer finns.
Jag ser det mer som ett intressant fenomen att samma veckotidning som skriker ut tips om viktnedgång (som jag ser som något i grund positivt) på nästa uppslag har recept på riktiga kaloribomber.

Jag ser det inte som ett problem att människor kan hitta information om hur man gör sig av med oönskade kilon.

Vissa delar av hälsa/sjukdom handlar i väldigt stor utsträckning om hur många kilon man har på kroppen.
Jag jobbar som distriktsläkare och ser varje vecka människor som har hälsoproblem och sjukdomar som varit undvikbara om de personerna inte varit så tunga som de är.
Vi har olika utgångspunkter och olika perspektiv för den här diskussionen.

Jag är i mitt yrke "tvungen" att diskutera övervikt väldigt många gånger, just på grund av att övervikt leder till sjukdomar och symtom i kroppen.
Det är förstås en av orsakerna till att jag ser det som problematiskt när man försöker bryta ut endast det estetiska perspektivet, och därmed nästan hyllar övervikt som företeelse, eller åtminstone vill normalisera det och uppmuntra människor till att inte vilja bli av med övervikt.
 
Men undervikt handlar inte om sjukdomar?

I Sverige är det väldigt ovanligt med undervikt. Och många gånger handlar det om sjukdomar som anorexi, eller svår KOL där man inte tillgodogör sig födan, eller bara att man är gammal.
Att vara ung, i övrigt frisk och något underviktig är inte ett hälsoproblem, nej.
Och som sagt: det är inte vanligt med undervikt som ett hälsoproblem.
Det är jättevanligt med övervikt som ett hälsoproblem.
 
Inte just nu men jag är på undantag.
jag har +30 kg
men har aldrig känt mig så omtyckt
aldrig förr har jag varit så bekväm med min kropp
men så är jag kär också.

Fantastiskt att höra att du är så bekväm med dig själv :)
 
Däremot måste jag instämma med @tuaphua Jag är intresserad av vad jag äter och blir chockad ibland när jag ser vad (smala) vänner i min närhet kan stoppa i sig. Jag äter inte supernyttigt varje dag, men jag vet numera vad min kropp mår bra av och då försöker jag i möjligaste mån äta det. :)

Instämmer också, det är såklart viktigt att motionera och äta nyttigt! :)
 
Nu vet jag inte hur pass överviktig du är/var. För smal mår inte kroppen bra av. Vi kvinnor mår bäst om vi har lite fett på kroppen. Det behöver våra hormoner för att fungera som bäst.

Men de flesta mår inte bra av att vara för tunga. Jag får mindre ont ju lättare jag blir.
Och i egenskap av att vara dressyrtränare så förstår jag faktiskt inte hur viktnedgång om det inte är rent bara muskler som försvinner kan förvärra ens sits. Generellt så sitter man bättre om man håller en "normalvikt" eller rent av är smal.

Om du läser det jag skrev, så ser du att det ffa var muskler jag förlorade. Gick tom till en sjukgymnast för att få hjälp att hitta tillbaka till min bålstabilitet (eftersom de musklerna förtvinat) då jag var så besviken på att jag blev sämre ryttare av viktnedgången.

Självklart skulle det vara bra om jag minskade lite fettreserv, däremot tror jag det är farligt att bedöma en persons mående baserat på BMI. Därigenom kan jag inte heller svara på hur pass överviktig jag är, eftersom det inte verkar finnas någon vettig skala att använda.

Jag tar tex 180 kg i benpress, om det hjälper i bedömningen på nåt vis. Har stenhårda magmuskler, men de syns ju inte pga fettet på magen. :p
 
Ja. Jag har fått många komplimanger när jag gått ned i vikt. Och då inte att folk säger att man blir friskare, kommer må bättre.
Utan folk säger att Vad smal och snygg du blivit.

Ja! Och det är det som är så ofantligt tråkigt. Att folk ger en kommentarer om ens utseende och säger att en är snygg och fin för att en har blivit smal.
"Duger jag inte om jag är tjock? Är jag ful då?" Är ju några tankar som ploppar upp hos mig när folk har sagt så när jag gått ner i vikt.
 
@Saeta
Lycka till, gå ned i vikt för din hälsa som @kryddelydd skriver. Bryt stigmatisering av att diskutera vikt och styr diskuterandet mot din hälsa och förmåga att kanske springa eller simma, dvs din muskelstyrka.

Jag är ute och går minst en mil om dagen. Jag är dessutom aktiv med hundarna och jag äter bra. Jag är ändå tjock. Är jag ohälsosam då, enligt dig?
 
Jag tycker dock att så länge vuxna människor inte aktivt frågar om min åsikt och hjälp så säger jag inget om deras kostvanor/träningsvanor. Man måste få välja själv hur man vill leva.
:up:
Detta verkar många personer idag ha ett otroligt stort problem med.

Folk mår dåligt med sig själva och känner då ett behov för att nedvärdera andra för att må bättre med sig själv, om man inte blir tillfrågad, så håller man enligt mig tyst med sin åsikt om andras utseende och livsval.

Jag kan da tänka mitt som du säger med din kompis, har själv en likadan, äter mycket skräp och är dock tyvärr rätt överviktig (här pratar vi inte några kilo för mycket, men personen kan knappt få luft om vi går en vanlig promenad). Men det är inte min sak att kommenterar och prata om, så jag håller min käft. Jag märker av det visst, men jag tycker inte mindre om min vän eller tycker hen är mindre värd.
 
Om du läser det jag skrev, så ser du att det ffa var muskler jag förlorade. Gick tom till en sjukgymnast för att få hjälp att hitta tillbaka till min bålstabilitet (eftersom de musklerna förtvinat) då jag var så besviken på att jag blev sämre ryttare av viktnedgången.

Självklart skulle det vara bra om jag minskade lite fettreserv, däremot tror jag det är farligt att bedöma en persons mående baserat på BMI. Därigenom kan jag inte heller svara på hur pass överviktig jag är, eftersom det inte verkar finnas någon vettig skala att använda.

Jag tar tex 180 kg i benpress, om det hjälper i bedömningen på nåt vis. Har stenhårda magmuskler, men de syns ju inte pga fettet på magen. :p

Nej, BMI är ju inte universellt användbart. Vilket bevisas om man tänker på exempelvis Arnold. Han lär ha haft ett ordentligt högt BMI när han var Mr Universe.
Men han var inte tjock.

Sedan kan det ju vara så att vi lägger olika värde i olika termer.
I mitt språkbruk (som ju alltså, utan att det är fel, kanske skiljer sig från andras) så är "överviktig" ett begrepp som syftar på för mycket kroppsfett.
Jag tror att det är ganska få människor som spontant skulle kallat Schwarzenegger för "överviktig" i jättetränat skick.

Att du för in BMI i resonemanget, krånglar ju till det lite.
Det bästa, om du nu har ett fettöverskott (kul ord, inte sant?) vore ju att bli av med fettöverskottet utan att bryta ner muskulatur. För att minska en övervikt men behålla en god träningsgrad.
 
Jag tror inte jag är hjärntvättad. Har aldrig någonsin tyckt att någon är en sämre person på något sätt på grund av att den är smal eller tjock. Jag kan däremot tycka synd om personen om denne är just tjockare eller smalare än "normalt" (vad nu det är) på grund utav att personen inte mår bra. Men då tycker jag synd om personen på grund av mående - inte vikten.

Själv är jag inte heller så hård mot mig själv. Jag har en målvikt som jag vill hålla mig någorlunda till, den är inte baserad på hur andra tycker att jag skall se ut, utan baserad på att jag själv tycker jag ser snygg ut plus att jag vet att jag mår sämre om jag väger mindre eller mer än den. Om jag råkar hamna tre kilo över för att jag varit sjuk, inte orkat träna, "råkat" äta glass varje dag eller något är det so what, men jag strävar alltid tillbaka till målvikten. Samma om jag gått ner tre kilo under - det är bara att sträva tillbaka. Ibland är det svårt att komma tillbaka till målvikt ibland inte. Det viktiga är aldrig vikten dock utan att jag känner att jag mår bra både psykiskt och fysiskt.

Sedan har jag faktiskt råkat ut för personer som är avundsjuka på mig just för att jag är "normalsmal" som varit elaka. Men jag har inte fattat varför de var elaka förrän nu flera år senare då två av personerna sade det rakt ut till mig. Det tycker jag är lite trist.
 
Nja, jag bryr mig inte så mycket om reklam. Men visst vet jag att den typen av kampanjer finns.
Jag ser det mer som ett intressant fenomen att samma veckotidning som skriker ut tips om viktnedgång (som jag ser som något i grund positivt) på nästa uppslag har recept på riktiga kaloribomber.

Jag ser det inte som ett problem att människor kan hitta information om hur man gör sig av med oönskade kilon.

Vissa delar av hälsa/sjukdom handlar i väldigt stor utsträckning om hur många kilon man har på kroppen.
Jag jobbar som distriktsläkare och ser varje vecka människor som har hälsoproblem och sjukdomar som varit undvikbara om de personerna inte varit så tunga som de är.
Vi har olika utgångspunkter och olika perspektiv för den här diskussionen.

Jag är i mitt yrke "tvungen" att diskutera övervikt väldigt många gånger, just på grund av att övervikt leder till sjukdomar och symtom i kroppen.
Det är förstås en av orsakerna till att jag ser det som problematiskt när man försöker bryta ut endast det estetiska perspektivet, och därmed nästan hyllar övervikt som företeelse, eller åtminstone vill normalisera det och uppmuntra människor till att inte vilja bli av med övervikt.

Men bara för att du personligen inte bryr dig om reklam så är det ju inte så för alla. Att hela tiden trycka på att det är bättre att vara smal så bidrar det till ätstörningar och kroppskomplex.

Som jag sa i mitt första inlägg så pratar jag inte om målgruppen som alltså är sjukligt underviktiga eller sjukligt överviktiga. Det är en annan diskussion. Jag pratar om exempelvis folk som mig själv. Jag har 15-20 kg övervikt enligt vad läkare har sagt. En övervikt som jag fått pga en sjukdom. Ska jag då anses som en sämre människa för att samhället tycker att jag hade varit finare som smal?

Om folk hyllar smala personer så kan väl folk hylla tjocka personer?
 
Nej, BMI är ju inte universellt användbart. Vilket bevisas om man tänker på exempelvis Arnold. Han lär ha haft ett ordentligt högt BMI när han var Mr Universe.
Men han var inte tjock.

Sedan kan det ju vara så att vi lägger olika värde i olika termer.
I mitt språkbruk (som ju alltså, utan att det är fel, kanske skiljer sig från andras) så är "överviktig" ett begrepp som syftar på för mycket kroppsfett.
Jag tror att det är ganska få människor som spontant skulle kallat Schwarzenegger för "överviktig" i jättetränat skick.

Att du för in BMI i resonemanget, krånglar ju till det lite.
Det bästa, om du nu har ett fettöverskott (kul ord, inte sant?) vore ju att bli av med fettöverskottet utan att bryta ner muskulatur. För att minska en övervikt men behålla en god träningsgrad.

Att jag för in BMI är för att jag så ofta blir bemött med det i sjukvården. Alla prover ser bra ut, jag har bra kondition etc och sköterskan/läkaren är nöjd (det här har hänt varje gång jag varit i kontakt med vården senaste tio åren iaf) ända tills jag ställer mig på vågen. Då konstateras det att jag måste gå ned rejält i vikt. Helst 30 kg. Då blir jag lätt uppgiven om jag säger så.

Ja, drömmen är att kunna gå ned fettöverskottet men inte musklerna. Men den dagen jag orkar ta tag i det dröjer nog länge. Då måste jag hitta någon typ av kosthållning där jag får i mig tillräckligt med protein men lite energi, samtidigt som min aptit kvarstår. Vilket tyvärr är en svår ekvation för mig.
 
Är ni också lika hjärntvättade som jag är?

Jag är det inte i alla fall, men ingen kommenterade nånsin min vikt när jag vägde mer än jag gör nu. I dagsläget har jag i runda slängar 5-7 kg hull för mycket, men får höra allt från "men vad mager du blivit" till "du är så smal nu", så att folk generellt sett har en väldigt snedvriden syn på vad som är normalhull är ju märkbar.

Sen till "samhället då"... Jag personligen bekymrar mig faktiskt mer över den pågående trenden att normalisera grav övervikt än för diverse bantningstips i tidningar som i princip går ut på samma sak "ät mindre/hälsosammare och rör på dig mer så går du ner i vikt" och då inte för att jag har några skönhetsidelatankar om kroppsform eftersom jag inte anser att skönhet sitter i antal kilon, utan ur det långsiktiga hälsomässiga perspektivet.

Övervikt är bevisligen kopplat till ett flertal på riktigt allvarliga sjukdomar, så att normalisera övervikt, att det svängt så att de som har normal vikt, till och med några kilon för mycket, ses som väldigt smala, sånt gör mig som sagt bekymrad.
 
Men bara för att du personligen inte bryr dig om reklam så är det ju inte så för alla. Att hela tiden trycka på att det är bättre att vara smal så bidrar det till ätstörningar och kroppskomplex.

Som jag sa i mitt första inlägg så pratar jag inte om målgruppen som alltså är sjukligt underviktiga eller sjukligt överviktiga. Det är en annan diskussion. Jag pratar om exempelvis folk som mig själv. Jag har 15-20 kg övervikt enligt vad läkare har sagt. En övervikt som jag fått pga en sjukdom. Ska jag då anses som en sämre människa för att samhället tycker att jag hade varit finare som smal?

Om folk hyllar smala personer så kan väl folk hylla tjocka personer?

Nej, jag tycker inte att en övervikt gör en till en sämre människa.
Men jag tycker att det är problematiskt att normalisera övervikt, eftersom övervikt leder till reella sjukdomar. Man uppmuntrar liksom folk att behålla en onödig hälsorisk, för att man argumenterar för att "överviktigt är vackert".

Om du med "smala" i den här situationen åsyftar underviktiga, så ser jag det som ett lika stort problem. Om du med "smala" syftar på normalviktiga, så ser jag det som en fördel att man visar upp det som ett ideal.
Eftersom man nämligen kan undvika en del vällevnadssjukdomar på det sättet.

Även inom veterinärmedicinen ser man ju ökande överviktsproblem för både hästar, hundar och katter. Även där ser man problem med nedsatt glukostolerans, artrosbesvär, ledsmärtor, och diabetes och på häst-sidan fång, som orsakas av att vi människor verkar tycka att runt är fint och bra.
Ett visst mått av övergödning verkar vara något slags inbyggt mänskligt beteende och en del av oss blundar så gott vi kan för att det faktiskt handlar om något annat än estetik.

Själv vet jag att min övervikt beror på en alldeles för stor iver från min sida att tugga i mig kaloritäta saker. Födoämnen är för vackert uttryckt eftersom det handlar om godis, kakor, kaffebröd och liknande. Fullständigt korkat och onödigt - men eftersom jag inte har större problem än lite artrosbesvär och en viss orörlighet och något sämre flås, så gör jag inget åt saken.
Hur korkat som helst, i ärlighetens namn.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 169
Senast: LiviaFilippa
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 714
Senast: Grazing
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 798
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
2 024
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp