Är ni också hjärntvättade?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Precis samma problem för mig. Jag älskar att träna men nu vågar jag inte visa mig på ett gym av rädsla för att bli hånad. Tränade tidigare på Xtravagansa men de har lagt ner...
Men precis. Är så jäkla glad över att avsky den sortens träning själv (med undantag för spinning som är skiiiitkul) just för att slippa pressen i att gå dit. Skulle vilja börja på vattengympa däremot och planen är väl att göra det, men blotta tanken på att byta om och duscha bland folk och visa sig i badkläder... :nailbiting:
 
Men precis. Är så jäkla glad över att avsky den sortens träning själv (med undantag för spinning som är skiiiitkul) just för att slippa pressen i att gå dit. Skulle vilja börja på vattengympa däremot och planen är väl att göra det, men blotta tanken på att byta om och duscha bland folk och visa sig i badkläder... :nailbiting:

Träna på Friskis. Nu är jag extremt partisk då min mamma jobbar där och har gjort hela mitt liv :angel: Men jag älskar Friskis just på grund av att det är blandade kroppar och blandade åldrar. Sedan älskar jag deras syn på hälsa, kroppen och träning. Dom har nog ingen vattengympa dock :D

:love:
 
Men precis. Är så jäkla glad över att avsky den sortens träning själv (med undantag för spinning som är skiiiitkul) just för att slippa pressen i att gå dit. Skulle vilja börja på vattengympa däremot och planen är väl att göra det, men blotta tanken på att byta om och duscha bland folk och visa sig i badkläder... :nailbiting:

Vet inte om det hjälper dig. Men jag skydde länge stränder och badhus.
När jag väl kom dit insåg jag att det var folk i alla former och de flesta såg ut att bry sig mest om sig själva bara.
För mig iaf hjälpte det att se hur olika folk såg ut.

Sen kanske man kan få vattengympa i varmvattensbassäng på sjukan. Där är det få som är vältränade om det känns störande.
Jag var bland de minsta trots att jag inte är det på stan sas.
Det kändes rätt skönt att det var så avslappnat och o-gymmigt.
 
Men då är det ju jättebra att du bidrar med några smockor till tjockisarna!

Som jag skrev bryr jag mig inte hur någon ser ut.

Jag har blivit ordentlig hackad på för att jag tycker om att äta hälsosamt och tackar nej till onyttig mat. Kallad tråkig och enformig.
Det jag skrivit är att man har ett val, man väljer vad man stoppar i sig. Det är ingen som tvingar dig att äta det du äter. Men då blir man påhoppad direkt att det finns faktiskt dom som har ätstörningar, men då blir jag förvirrad...............

Ur trådstarten: Och för att klargöra, jag pratar INTE om folk som är så pass underviktiga att dom behöver sjukhusvård.
Inte heller folk som är så pass överviktiga att dom kräver sjukhusvård.
Dessa personer är ju sjuka på ett sätt som inte räknas in här.
 
Det jag skrivit är att man har ett val, man väljer vad man stoppar i sig. Det är ingen som tvingar dig att äta det du äter. Men då blir man påhoppad direkt att det finns faktiskt dom som har ätstörningar, men då blir jag förvirrad...............

Vad är det du blir förvirrad över? Att det inte är så jäkla enkelt som att påstå att man har "ett val" (då hade väl för bövelen INGEN varit tjock, eftersom man blir bestraffad av samhället när man bryter normer)? Att tjocka människor kan ha ätstörningar?
 
Jag har blivit ordentlig hackad på för att jag tycker om att äta hälsosamt och tackar nej till onyttig mat. Kallad tråkig och enformig.

Jag med. Mina kollegor kommenterar varje gång jag inte tar fikat på jobbet, och mina kompisar varenda gång jag beställer en sallad och inte dricker någon alkohol när vi har AW. Jag kan inte med ord beskriva hur skevt det är att jämföra med fettföraktet.

Buhu. Stackars oss smala, vältränade och normativa.
 
Exakt det att kvinnor ska visas upp nakna.
I alla tänkbara sammanhang.

Så, genus-frågan om du så vill.
Jag har svårt att tänka mig att någon skulle göra motsvarande annons gällande skor för män.

En kvinna ska kunna få visa upp sig exakt hur hen vill utan att det ska sexualiseras.
 
Åh, vad glad jag blir över att ni som kämpar emot förakt förklätt till välmenande "hälso-oro" orkar ta kampen :love:. Jag, som varit en riktig spinkis större delen av mitt liv och som fortfarande ses som smal nu i trettioårsåldern, tycker att det är skrämmande att det går så många människor förbi att föraktet mot överviktiga är ett stort, strukturellt samhällsproblem och inte frågan om några enstaka personers förvrängda åsikter. Och hälsoaspekterna... oh my. Den överviktiga person som lyckats missa att fetma är förknippat med hälsorisker av alla de slag måste vara försvinnande få, men tanke på att det talas om det typ nonstop. Och det är intressant hur det gång på gång påstås att det "bara är att sluta äta så mycket" så blir man normalviktig, när statistiken så tydligt visar att det faktiskt är snudd på omöjligt för kraftigt överviktiga personer att gå ner till normalvikt och sedan behålla den. Att din mosters hunds kusins låtsaskompis minsann gått ner femtio kilo på LCHF och hållit vikten i tio år är liksom lika relevant som argumentet "Men min mamma rökte minsann 50 cigg per dag under sin graviditet och det blev inget fel på mig" när man snackar statistik kring rökning och graviditet.

Jag har under perioder av mitt liv levt på en diet bestående av lösviktsgodis och filmjölk (inte blandat). Drygt 170 cm och då vägande 50 kg. Folk tyckte i gemen att det var fuckin' hilarious att jag åt godis till lunch under mina högskolestudier. Det var kanske ett par, tre personer som under dessa år uttryckte en försiktig oro för min hälsa, men de allra flesta var avundsjuka på hur jag lyckades balansera min förskräckliga diet med mycket träning och en pinnsmal kropp. Att jag hade perfekta hälsovärden (för det hade jag) kunde ju inte omgivningen veta om, ändå var det ingen som ojade sig in public åtminstone. Gifflar och pucko hade banne mig varit ett stort steg framåt på hälsoskalan för min del! I call bullshit på hela "men hälsan då!?"-grejen. Det är förstås mycket bekvämare argument att gömma sig bakom, men inte fan är det därför överviktiga inte kan lägga en påse ostbågar i varukorgen utan att någon i närheten gör en äcklad min.
 
det är märkligt för dig att andra tycker att det finns flera intressanta aspekter av samma fenomen?

Det verkar inte som om du riktigt inser att vi läser in olika saker i inlägg.
När jag läser dina inlägg, ser jag dig propagera för att det ska ses som ganska positivt med övervikt.
Den typen av uttalande, som jag läser i det du skriver, ser jag som problematiskt utifrån hälsoaspekt.

Jag ser många här skriva att övervikt ska vara lika normalt som normalvikt.
Det ser jag som ett riskabelt uttalande som behöver motsägas - på grund av hälsoaspekten.

Även om du tycker att det är ointressant med hälsoaspekten av fenomenet övervikt.

Nu har du ju åter igen tolkat mig fel. Med flit eller inte vet jag inte. Tror du att bara för att jag och många andra vill normalisera tjocka PERSONER, så kommer fler personer bli tjocka? Det kommer aldrig någonsin hända. Folk må vara korkade och dumma, men dom flesta vill ju vara friska och må bra. Att normalisera överviktiga personer betyder inte att vi ska uppmuntra folk att bli tjocka. Det betyder att samhället ska acceptera dessa personer oavsett om dom väger ett ton eller ett kg.
 
Hur definierar du "hälsa"?
Eftersom du upprepar att hälsa och vikt inte har något samband.
När det finns massiv forskning som säger något annat, funderar jag på om din definition av hälsa är en annan?
Menar du "välmående" och inte "hälsa"?

Jag har för mig att jag har skrivit det några gånger tidigare i tråden. Men jag kan dra det igen.

Hälsa för mig är att må bra. Må bra kan en göra på många olika sätt.
- För egen del mår jag bra när jag känner mig trygg i min tillvaro.
- Jag har folk omkring mig som jag tycker om och som tycker om mig.
- Jag känner mig behövd.
- Jag äter bra mat och klämmer gärna in en godisbit eller lite cola någon gång då och då bara för att det är gott. Jag mår bra av det.
- Jag vill inte känna negativa tankar och stress kring mat och träning utan allt ska ske på mina villkor.
- Jag motionerar och rör på mig för att hålla igång kroppen fysiskt. Det får mig att må bra även psykiskt.

DET är hälsa för mig. Jag har slutat väga mig för länge länge sen. Jag använder inte heller måttband längre för att se om jag har minskat eller ökat i storlek. För när alla dessa punkter ovan fungerar, då mår jag bra. Och det här är exakt samma punkter som jag haft hela mitt liv. Även när jag var smal. Och jag mår exakt lika bra nu som då hälsomässigt. Sen lider jag av psykisk ohälsa också vilket såklart gör det svårt i perioder. Men på det stora hela så är det här hälsa för mig.

Hälsa är ett oerhört stort begrepp som inte endast har med kroppsstorlekar att göra.
JA! En bör sträva efter att vara så "normalviktig" som möjligt utefter egna förutsättningar.
En bör äta nyttig och bra mat och inte vräka i sig skräp, fika och liknande varje dag.
En bör röra på sig och träna lagom (vad lagom är, är upp till var och en) för att stärka sin kropp.
En SKA bli accepterad oavsett om en väljer att följa detta eller inte.
 
Och du tror inte jag har gjort allt det?
Jag har varit hos dietist, viktväktarna, gått hos pt, och massa annat.

Jag kan inte sluta äta och ingen kan tala om hur man ska göra för att sluta äta.
Jag fattar själv att operation inte är ett alternativ.
Men det är ju inga märkligheter alls att du inte kan sluta äta, det har ju inget med moral att göra, eller dålig karaktär utan det är ju hjärnan som styr dig bara. Alla beroende bygger ju på snabba belöningar och det är ju det man vill åt. Hjärnan lurar oss helt enkelt. Dessutom är det ju så att om du en gång varit överviktig måste du ju äta ca 20 % när du gått ned för att hålla din nya normalvikt, än en person som aldrig varit tjock. Det är bl a dessa två faktorer som gör det så svårt att gå ned i vikt och behålla den nya normalvikten. Det är skrutt helt enkelt och inget blir bättre av att skuldbelägga överviktiga människor, hjärnan spelar en stor roll här hur vi beter oss. Om vår hjärna kunde tala om för oss och förutse långsiktiga konsekvenser av vår övervikt skulle ju ingen vara fet, för inge vill ju dö 5-10 år i förtid pga fetman.
 
Du har ju själv skrivit att samhället är vi alla.
Är du inte villig att läsa att det finns ett antal människor som inte har de åsikterna?
Att det finns ett antal människor som inte värderar människor på grund av vikt?

Absolut. Samhället är vi alla. Du, jag och våra medmänniskor. Absolut finns det folk som inte har samma åsikter som mig. Det är helt okej. Men bara för att det finns ett antal människor som INTE lägger någon värdering i en tjock person så betyder ju inte det att en ska blunda för att problemet faktiskt finns. Det är samma sak med rasism och andra "mindre värda grupper" (Ja alltså, enligt sammhället då).
 
Åh, vad glad jag blir över att ni som kämpar emot förakt förklätt till välmenande "hälso-oro" orkar ta kampen :love:. Jag, som varit en riktig spinkis större delen av mitt liv och som fortfarande ses som smal nu i trettioårsåldern, tycker att det är skrämmande att det går så många människor förbi att föraktet mot överviktiga är ett stort, strukturellt samhällsproblem och inte frågan om några enstaka personers förvrängda åsikter. Och hälsoaspekterna... oh my. Den överviktiga person som lyckats missa att fetma är förknippat med hälsorisker av alla de slag måste vara försvinnande få, men tanke på att det talas om det typ nonstop. Och det är intressant hur det gång på gång påstås att det "bara är att sluta äta så mycket" så blir man normalviktig, när statistiken så tydligt visar att det faktiskt är snudd på omöjligt för kraftigt överviktiga personer att gå ner till normalvikt och sedan behålla den. Att din mosters hunds kusins låtsaskompis minsann gått ner femtio kilo på LCHF och hållit vikten i tio år är liksom lika relevant som argumentet "Men min mamma rökte minsann 50 cigg per dag under sin graviditet och det blev inget fel på mig" när man snackar statistik kring rökning och graviditet.

Jag har under perioder av mitt liv levt på en diet bestående av lösviktsgodis och filmjölk (inte blandat). Drygt 170 cm och då vägande 50 kg. Folk tyckte i gemen att det var fuckin' hilarious att jag åt godis till lunch under mina högskolestudier. Det var kanske ett par, tre personer som under dessa år uttryckte en försiktig oro för min hälsa, men de allra flesta var avundsjuka på hur jag lyckades balansera min förskräckliga diet med mycket träning och en pinnsmal kropp. Att jag hade perfekta hälsovärden (för det hade jag) kunde ju inte omgivningen veta om, ändå var det ingen som ojade sig in public åtminstone. Gifflar och pucko hade banne mig varit ett stort steg framåt på hälsoskalan för min del! I call bullshit på hela "men hälsan då!?"-grejen. Det är förstås mycket bekvämare argument att gömma sig bakom, men inte fan är det därför överviktiga inte kan lägga en påse ostbågar i varukorgen utan att någon i närheten gör en äcklad min.

Jag vet många som tycker det är jättegulligt att en kompis till mig bara äter kakor/bullar/pizza och endast dricker läsk just IOM att hon är mager.
Jag tycker däremot det inte är det minsta gulligt. Jag tycker om henne och vill inte att hon på sikt ska bli sjuk.

Hon blir trots ett fysiskt jobb andfådd och trött av att snabbt gå 1 km. Hon orkade inte gå en promenad på 3,5 km utan att bli TRÖTT.

Klart man blir orolig och vill att de ska äta bättre. Men säger man något oombedd - nej.

Jag tror inte man måste skrika bullshit och misstro andra. Det finns faktiskt en hel del vettiga människor som genuint bryr sig om andras hälsa.
Och som inte säger åt folk i sin närhet hur de bör leva om de inte frågar.
 
Träna på Friskis. Nu är jag extremt partisk då min mamma jobbar där och har gjort hela mitt liv :angel: Men jag älskar Friskis just på grund av att det är blandade kroppar och blandade åldrar. Sedan älskar jag deras syn på hälsa, kroppen och träning. Dom har nog ingen vattengympa dock :D

:love:
Jag får säga åt friskis här att börja ha vattengympa i den närbelägna vattenparken till sommaren. Vattnet är skitäckligt men man får inte vara kräsen... :D
Nä men jag funtade faktiskt på att gå på spinning på friskis här förut, just för att det verkar mer mixat. Visade sig att det är svårt att få plats i grupperna så det kändes inte lönt att betala för eventuellt ingenting. Får således bli vattengympa framöver (till hösten typ), och får jag för mig att börja på spinning också så ingår det i samma kort på stället vattengympan är på. Där är ena instruktören på spinningpassen en bekant från annat håll dessutom så det är en fördel trygghetsmässigt om jag faktiskt tar mig dit :)

Vet inte om det hjälper dig. Men jag skydde länge stränder och badhus.
När jag väl kom dit insåg jag att det var folk i alla former och de flesta såg ut att bry sig mest om sig själva bara.
För mig iaf hjälpte det att se hur olika folk såg ut.

Sen kanske man kan få vattengympa i varmvattensbassäng på sjukan. Där är det få som är vältränade om det känns störande.
Jag var bland de minsta trots att jag inte är det på stan sas.
Det kändes rätt skönt att det var så avslappnat och o-gymmigt.
Jag har varit till stränder med folk flertalet gånger, det är ganska standard. Vissa tillfällen har varit mer chill än andra, på min barndomsstrand tex brukar det mest vara trevligt och folk som inte känner varann utan bara befinner sig på samma plats snackar skit och umgås, men det är en sån där som ligger för otillgängligt och således inte är packad av folk. Stränder som är mer centralt belägna är värre. Det är blickar och kommentarer och en otrygghet som gjort att jag i flera år helt enkelt fick bada i byxor och t-shirt innan jag fick nog.
Förra året körde jag badkjol och bh, magen bar, bland folk. Sjukt läskigt. Men då hade jag sällskap också, ensam hade det aldrig gått. Man är för utsatt.

Jag är inte säker men jag tror att sjukan här använder en bassäng som är konstant nedläggningshotad. Känns enklare att helt enkelt gå till simhallen således, även om jag får byta om på toa eller nåt. Turligt nog är resten av hallen stängd under vattengympan iaf, så jag försöker intala mig att mina fördomar kring att vattengympa mest drar tjocka tanter är sanning för det känns inte lika farligt :p Får se hur det går framåt hösten, har lite andra utgifter som måste prioriteras före.
 
Tänk om vi dessutom, GUD FÖRBJUDE, skulle vara nöjda med oss själva också??! :nailbiting::nailbiting::nailbiting:


:bow: Ett enkelt sätt att långsamt göra världen trevligare.

Det ständiga missnöjet stjäl ju mängder av arbetstillfällen... hela skönhetsindustrin, tusentals coacher av diverse slag, en lång produktionskedja med alla bantningsmedel. Sätt dessa människor på att odla morötter och plantera träd istället. Eller för all del baka makarons, eller sköta katthem för oälskade djur. Det finns nog med existentiell ångest i världen ändå, vi ska inte bygga på ännu mer.

 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
4 010
Senast: LiviaFilippa
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 464
Senast: Grazing
·
Skola & Jobb Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning...
Svar
19
· Visningar
2 705
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det här inlägget skriver Livia och jag, Livias pappa, tillsammans för att försöka reda ut lite av det som utspelats här de senaste...
Svar
4
· Visningar
1 994
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp