Är tatueringar en klassmarkör?

[Mabuse]

Hur får du fram att jag kommer från en adlig släkt genom att få reda på att jag jobbar på golvet på Volvo och trivs på jobbet även om jag helst hade viljat sluta jobba om möjligheten gavs.

Va? Varför skulle jag tro att jag kunde få reda på om din släkt är adlig genom att fråga vad du jobbar med? Oavsett svaret så är det väl väldigt otroligt att det skulle ge den informationen.

Om du däremot sa att du jobbade på golvet på Volvo, och tillbringade semestern på släktens gods i Skåne, så skulle jag ju bli nyfiken på hur det kommer sig. Det är inte den vanligaste kombon. Om du då sa att du var adlig, så har man ju förklaringen där. Och det finns säkert ytterligare förklaringar som förklarar hur någon med den bakgrunden hamnar på ett fabriksgolv i Göteborg.

 

[Mabuse]

Jag tyckte snarare det lät som att du ansåg att klass var lådor och att du gärna stoppade alla du mötte i varsin låda, vid ganska snabbt påseende. Vilket jag tyckte framstod som lite märkligt.

Jag kanske ska överväga att iaktta människor mer och fundera över vilka de är. Som övning. Helt ärligt jag är usel på att ens komma ihåg hur de ser ut. (Därmed inte sagt att jag inte har en massa fördomar)

Precis - poängen är inte att kategorisera, poängen är att förstå.

 

[Badger]

Precis - poängen är inte att kategorisera, poängen är att förstå.

Mm samtidigt när jag tänker efter tror jag min grej är omedvetet medveten också, att jag med flit försöker undvika att göra något som jag kan vara uppfostrad att göra.

 

[Mabuse]

Mm samtidigt när jag tänker efter tror jag min grej är medveten också, att jag med flit försöker undvika att göra något som jag kan vara uppfostrad att göra.

Varför gör du det?

 

[Fruentimber]

Andra tycker att det är lätt att bedöma på individnivå, på som det låter, praktiskt taget alla de möter. Jag protesterar mot att det skulle vara så lätt.

Det läser inte jag alls.

 

[Folri]

Nej, klass kan man inte köpa sig till

 

[Fruentimber]

Hela det inlägget var ju ett försök till att illustrera självbekräftande fördomar.

Om jag ser någon gå förbi i batikklänning/träffar någon i batikklänning och tänker här är en litteraturstudent.

Men utan att faktiskt sedan få reda på (vid detta korta möte) att hon var en ekonomstudent.

Men det är ju ingen i tråden annat än du själv som påstår att sådana väldigt förenklande kategoriseringar faktiskt görs? Jag förstår inte alls varför man skulle koppla en kvinna i batikklänning direkt till litteraturstudent, dessutom bara någon som går förbi en?

Aja. Uppenbarligen missar jag något.

 

[Anders]

Precis - poängen är inte att kategorisera, poängen är att förstå.

Men oavsett syftet blir konsekvensen ändå en kategorisering och även rangordning av människor.

 

[Fruentimber]

Jag tycker alltid att det blir så när man diskuterar samhällsfenomen och annat som berör saker på gruppnivå. "Jag känner faktiskt en som". Och så är det ju, det finns många som spretar utanför sina grupperingar på olika sätt, gränsen är ju dessutom ganska flytande. Men kan man inte generalisera så kan man ju inte prata om grupperingar alls och då skulle vi missa extremt mycket av sociologin och statsvetenskapen. Missa kunskap om saker och ting, helt enkelt.

Agree. Jag måste ärligt talat erkänna att jag tycker det är ett tröttsamt fenomen när man diskuterar övergripande gruppnivå.

 

[Fruentimber]

Hur får du fram att jag kommer från en adlig släkt genom att få reda på att jag jobbar på golvet på Volvo och trivs på jobbet även om jag helst hade viljat sluta jobba om möjligheten gavs.

Så funkar det ju dock inte. Vad har din adliga släkt med saken att göra? Anser du dig besitta ett adligt kulturellt eller socialt kapital som andra förbiser för att du jobbar på Volvo?

 

[Folri]

Agree. Jag måste ärligt talat erkänna att jag tycker det är ett tröttsamt fenomen när man diskuterar övergripande gruppnivå.

Inget konstigt alls. Hela samhället består ju av grupper och det är indelat i grupper överallt.

 

[Luff]

För att svara på ursprungsfrågan. NEJ. Tatueringar är ingen klassmarkör. Har absolut varit men är ej längre.

 

[jeennnnyy]

För att svara på ursprungsfrågan. NEJ. Tatueringar är ingen klassmarkör. Har absolut varit men är ej längre.

Du menar alltså att tatueringar är lika vanligt i alla ”samhällsklasser”? Tillåt mig att inte hålla med För att svara på ursprungsfrågan skulle jag säga att tatueringar fortfarande är en klassmarkör (men antagligen i lägre utsträckning än tidigare..)

 

[Luff]

Du menar alltså att tatueringar är lika vanligt i alla ”samhällsklasser”? Tillåt mig att inte hålla med För att svara på ursprungsfrågan skulle jag säga att tatueringar fortfarande är en klassmarkör (men antagligen i lägre utsträckning än tidigare..)

Av de som idag och kanske 15 år bakåt väljer att tatuera sig kan du inte hitta skillnad i klass. Även en liten tatuering är en tatuering. Vi kan ju inte för alltid cementera 40-50 talisternas syn på tatueringar.

 

[Fruentimber]

Inget konstigt alls. Hela samhället består ju av grupper och det är indelat i grupper överallt.

Jag fattar inte ditt svar sett till mitt inlägg. Det är ju precis vad jag avser.

Edit: jag ser syftningsfelet. Jag menar att det är ett tröttsamt fenomen att dra in individer när man diskuterar på övergripande gruppnivå. Sorry för otydligheten, kan tyvärr inte ändra inlägget nu.

 

[jeennnnyy]

Av de som idag och kanske 15 år bakåt väljer att tatuera sig kan du inte hitta skillnad i klass. Även en liten tatuering är en tatuering. Vi kan ju inte för alltid cementera 40-50 talisternas syn på tatueringar.

Så klart kan man inte för evigt cementera en syn, det ändras ju självklart över tid. Kanske är tatueringar i framtiden ingen klassmarkör, men jag tycker absolut att det är en idag.

Och som parantes håller jag inte med om att man inte kan se mönster för de som tatuerat sig senaste 15 åren. Jag ser tydliga mönster i min bekantskapskrets

 

[Badger]

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Att du inte kan "se" klass för att du känt en professor som var ensamstående mor med dålig ekonomi?

Nej att jag inte tycker att resonemanget hänger ihop. Att det är för stereotypt.

 

[sjoberga]

För ursprungsfrågan tänker jag att väl synliga tatueringar uppfattas fortfarande av många som en klassmarkör. Jag känner ett par rekryterare som sorterar bort alla med tatueringar så fort de hinner och avbryter intervjuer om det först då visar sig. De påstår att det är rätt för dem: att det är en tillräcklig anledning att välja att inte anställa. Ganska fördomsfullt, men inte en diskrimineringsgrund.

På gott och ont lär man dessutom sorteras bort om tatueringarna på något sätt uttrycker ett ställningstagande som kan uppfattas som kontroversiellt för företaget man söker arbete hos. Tatueringar som ger minsta antydan att man varit inblandad i kriminalitet tillhör definitivt de som skapar avslag hos många. Men även andra budskap kan trigga ett avslag.

Samtidigt är samtliga dessa födda 1980 och tidigare, så det kanske blivit annorlunda hos yngre.

 

[lil-sis]

För ursprungsfrågan tänker jag att väl synliga tatueringar uppfattas fortfarande av många som en klassmarkör. Jag känner ett par rekryterare som sorterar bort alla med tatueringar så fort de hinner och avbryter intervjuer om det först då visar sig. De påstår att det är rätt för dem: att det är en tillräcklig anledning att välja att inte anställa. Ganska fördomsfullt, men inte en diskrimineringsgrund.

På gott och ont lär man dessutom sorteras bort om tatueringarna på något sätt uttrycker ett ställningstagande som kan uppfattas som kontroversiellt för företaget man söker arbete hos. Tatueringar som ger minsta antydan att man varit inblandad i kriminalitet tillhör definitivt de som skapar avslag hos många. Men även andra budskap kan trigga ett avslag.

Samtidigt är samtliga dessa födda 1980 och tidigare, så det kanske blivit annorlunda hos yngre.

Vilken TUR att jag är född 1981

På ”min” socialtjänst är det gott om tatueringar. När jag insåg det blev jag glad.

 

[Luff]

För ursprungsfrågan tänker jag att väl synliga tatueringar uppfattas fortfarande av många som en klassmarkör. Jag känner ett par rekryterare som sorterar bort alla med tatueringar så fort de hinner och avbryter intervjuer om det först då visar sig. De påstår att det är rätt för dem: att det är en tillräcklig anledning att välja att inte anställa. Ganska fördomsfullt, men inte en diskrimineringsgrund.

På gott och ont lär man dessutom sorteras bort om tatueringarna på något sätt uttrycker ett ställningstagande som kan uppfattas som kontroversiellt för företaget man söker arbete hos. Tatueringar som ger minsta antydan att man varit inblandad i kriminalitet tillhör definitivt de som skapar avslag hos många. Men även andra budskap kan trigga ett avslag.

Samtidigt är samtliga dessa födda 1980 och tidigare, så det kanske blivit annorlunda hos yngre.

Alltså har dom ingen aning om huruvida dom anställer någon med tatuering. Dom bara tror det. Så naivt.