Är tatueringar en klassmarkör?

[Voeux]

Alltså vidare, jag bara måste säga. Jag får inte ihop din barn till professor och överläkare med sekelskiftesvåning. Det blir en så udda bild för mig. Professor kopplar jag till ensamstående mor med typ ok lägenhet och X barn, inte råd att bjuda barnens kompisar på maten alltid. Överläkare till en ganska normalstor 20-talstrea möjligen. VD för ett ok stort företag som tex minitvåa sekelskifteslägenhet på Östermalm med kök stort som en garderob, inte så storslaget direkt. Arbetarklass med superkoll på inredningen, välstädat, slick stil.

Enligt SACO är medianlönen för professor 64 700 så jag tror de har råd med att bjuda barnens kompisar på mat.

 

[Fruentimber]

@Badger Klass är inte EN faktor. Det är inte ETT enstaka plagg, eller de exakta möblerna/välstädat eller ej i en lägenhet. Klass är skapat ur flera samverkande faktorer.

 

[Badger]

Enligt SACO är medianlönen för professor 64 700 så jag tror de har råd med att bjuda barnens kompisar på mat.

Jaha. Sekelskifteslägenhet it is.

För överläkare och professorer, då vet jag.

 

[Badger]

@Badger Klass är inte EN faktor. Det är inte ETT enstaka plagg, eller de exakta möblerna/välstädat eller ej i en lägenhet. Klass är skapat ur flera samverkande faktorer.

Vilket var precis vad jag försökte hävda.

 

[Voeux]

Ja jag minns i alla fall inte att jag satt i en sekelskiftesvåning regelbundet som liten och alltid blev bjuden på middag av mina vänner. Sedan har säkert lönerna ändrats.

Nej, det kanske du inte minns. Undrar dock vad det har med socioekonomisk gruppering på samhällsnivå att göra?

 

[Fruentimber]

Vilket var precis vad jag försökte hävda.

Okej. Det gick ju då mig fullständigt förbi när du använder det som exempel på hur man inte kan "se" klass för att en litteraturstudent skulle ha batikklänning.

 

[Fruentimber]

Jaha. Sekelskifteslägenhet it is.

För överläkare och professorer, då vet jag.

Jag förstår inte varför vi ska ner på individnivå? Diskussion kring socioekonomisk tillhörighet är väl främst intressant ur grupp-perspektiv.

 

[Voeux]

Jag förstår inte varför vi ska ner på individnivå? Diskussion kring socioekonomisk tillhörighet är väl främst intressant ur grupp-perspektiv.

Jag tycker alltid att det blir så när man diskuterar samhällsfenomen och annat som berör saker på gruppnivå. "Jag känner faktiskt en som". Och så är det ju, det finns många som spretar utanför sina grupperingar på olika sätt, gränsen är ju dessutom ganska flytande. Men kan man inte generalisera så kan man ju inte prata om grupperingar alls och då skulle vi missa extremt mycket av sociologin och statsvetenskapen. Missa kunskap om saker och ting, helt enkelt.

 

[Badger]

Nej, det kanske du inte minns. Undrar dock vad det har med socioekonomisk gruppering på samhällsnivå att göra?

Att det kanske inte är delvis även fördomar inblandade som är självbekräftande.
Dvs att det inte alltid är så lätt att gissa som det ibland framstår i tråden.

Vilket ytterst kopplar tillbaka till det här med tatueringar som socioekonomisk markör. Att det inte är så lätt att säga.

 

[Badger]

Okej. Det gick ju då mig fullständigt förbi när du använder det som exempel på hur man inte kan "se" klass för att en litteraturstudent skulle ha batikklänning.

Hela det inlägget var ju ett försök till att illustrera självbekräftande fördomar.

Om jag ser någon gå förbi i batikklänning/träffar någon i batikklänning och tänker här är en litteraturstudent.

Men utan att faktiskt sedan få reda på (vid detta korta möte) att hon var en ekonomstudent.

Så har jag bekräftat min fördom utan att faktiskt kontrollera den mot verkligheten.

Vilket är kul, och folk höll på med, men inte speciellt rättvisande.

 

[Badger]

Jag förstår inte varför vi ska ner på individnivå? Diskussion kring socioekonomisk tillhörighet är väl främst intressant ur grupp-perspektiv.

Ja absolut! Visst är det! Jag håller med!

Men tråden handlade ju om huruvida man med viss säkerhet kunde peta in en person i ett socioekonomiskt fack för att personen hade en tatuering/flera tatueringar på hela armarna tex. Att det var en markör på individnivå.

Varpå personer började diskutera att man kunde se på själva kvalitén på den enskilda tatueringen om det var överklass eller underklass på individen (vilket lät ännu mer ad hoc)

Medan jag absolut håller med dig om att detta är intressantast på gruppnivå (speciellt om man diskuterar hälsa och förutsättningar i skolan) och inte alls tycker att jag skulle känna mig speciellt trygg i mina egna personliga bedömningar på individnivå. (jag har snarare tänkt att det ligger i facket, fördomar jag kan ha.)

Andra tycker att det är lätt att bedöma på individnivå, på som det låter, praktiskt taget alla de möter. Jag protesterar mot att det skulle vara så lätt.

 

[Mabuse]

Hur får du facit sen? Alltså hur vet du att du har rätt? Frågar i allmänhet men lite grundat i att jag är ganska säker på att jag ofta blir "felsorterad".

Alltså, ju bättre man lär känna en människa, ju mer precist vet man. Första intrycket kanske är medelklass, och så nyanseras det vartefter man får veta mer. Det vanligaste i så fall är väl att det är nånting som inte riktigt går ihop, men det brukar få sin förklaring när man får veta mer om familjen eller lär känna personen bättre. Klass är komplext!

 

[Mabuse]

Varför lägger du ens tid på tankar om socioekonomisk bakgrund? Jag är så trött på att alltid först vid möten få ta mig upp ur en grop jag inte grävt. Nä, jag sminkar mig inte, jag går i jeans o tunika, jag pratar dialekt. Nä, jag tar inte "hand om mig". Jag jobbar hårt, har ett ärvt kapital som jag vårdar, är jävligt bra på mitt jobb, har koll på samhällsfrågor. Och då sitter du och ska sortera mig. Och tro mig, det märks. - Jobbar du? Eh, jaha heltid? Med vad sa du? Oj, det är väl tufft?

Men du pratar ju om något annat, att det är tröttsamt med människor som försöker ta reda på ens status. Det är det ju, när man märker att någon försöker utvärdera en.

Att notera detaljer handlar mer om att vara intresserad av och nyfiken på människor. För att man vill förstå dem. Varför de gör som de gör, och är som de är. Mycket av förklaringen till det ligger ju i en människas bakgrund. Om man förstår vem en person är, så kan man ju också förstå varför de gör som de gör.

 

[Mabuse]

Ja absolut! Visst är det! Jag håller med!

Men tråden handlade ju om huruvida man med viss säkerhet kunde peta in en person i ett socioekonomiskt fack för att personen hade en tatuering/flera tatueringar på hela armarna tex. Att det var en markör på individnivå.

Varpå personer började diskutera att man kunde se på själva kvalitén på den enskilda tatueringen om det var överklass eller underklass på individen (vilket lät ännu mer ad hoc)

Medan jag absolut håller med dig om att detta är intressantast på gruppnivå (speciellt om man diskuterar hälsa och förutsättningar i skolan) och inte alls tycker att jag skulle känna mig speciellt trygg i mina egna personliga bedömningar på individnivå. (jag har snarare tänkt att det ligger i facket, fördomar jag kan ha.)

Andra tycker att det är lätt att bedöma på individnivå, på som det låter, praktiskt taget alla de möter. Jag protesterar mot att det skulle vara så lätt.

Men det är väl inte konstigare att det är skillnad på tatueringar och tatueringar än att all konst inte är likadan? Ser du inte skillnad på en Scherfbeck eller en tavla från IKEA heller?

Jag tycker det är lika absurt att tro att tatueringar av olika slag är slumpvis spridda över befolkningen (en enkel okulärbesiktning visar ju att det uppenbart inte är sant), eller att tatueringar inte har någon koppling till personen som bär den. De flesta tatueringar är valda med omsorg (och om de inte är det så säger det också nånting om personen som bär dem), så det är klart att de säger nånting om personen som bär dem. På samma sätt som ens bostad säger någonting om vem man är och vad man vill ha.

 

[Badger]

Men det är väl inte konstigare att det är skillnad på tatueringar och tatueringar än att all konst inte är likadan? Ser du inte skillnad på en Scherfbeck eller en tavla från IKEA heller?

Jag tycker det är lika absurt att tro att tatueringar av olika slag är slumpvis spridda över befolkningen (en enkel okulärbesiktning visar ju att det uppenbart inte är sant), eller att tatueringar inte har någon koppling till personen som bär den. De flesta tatueringar är valda med omsorg (och om de inte är det så säger det också nånting om personen som bär dem), så det är klart att de säger nånting om personen som bär dem. På samma sätt som ens bostad säger någonting om vem man är och vad man vill ha.

Många noterar kanske bara om de finns eller inte vid en snabb anblick. (eftersom det kan kännas fel för vissa att titta till på någons hud)

Men framför allt så är rimligen kopplingen mellan kvalitet på tatuering snarare kunskap om och intresse för tatueringar snarare än klass på individ som bär den.

Om det är så att tatueringar tex är ovanligare i överklassen så skulle ju detta snarare borga för att en överklassdam borde ha sämre kvalitet på sin tatuering, för den var gjord i tex ungdomen och inte lika genomtänkt, än en medelklassperson med intresse för tatueringar. Det borgar också för att hon skulle ha sämre förmåga att snabbt bedöma tatueringens verkshöjd på en annan person.

Så ja jag har inte heller kommenterat eventuell statistisk förekomst över olika befolkningsskikt, det låter sannolikt att det är ojämnt. Jag har bara kommenterat osäkerhetsfaktorer i att överföra detta till en bedömning av en enstaka individ.

 

[Mabuse]

Många noterar kanske bara om de finns eller inte vid en snabb anblick. (eftersom det kan kännas fel för vissa att titta till på någons hud)

Men framför allt så är rimligen kopplingen mellan kvalitet på tatuering snarare kunskap om och intresse för tatueringar snarare än klass på individ som bär den.

Om det är så att tatueringar tex är ovanligare i överklassen så skulle ju detta snarare borga för att en överklassdam borde ha sämre kvalitet på sin tatuering, för den var gjord i tex ungdomen och inte lika genomtänkt, än en medelklassperson med intresse för tatueringar. Det borgar också för att hon skulle ha sämre förmåga att snabbt bedöma tatueringens verkshöjd på en annan person.

Så ja jag har inte heller kommenterat eventuell statistisk förekomst över olika befolkningsskikt, det låter sannolikt att det är ojämnt. Jag har bara kommenterat osäkerhetsfaktorer i att överföra detta till en bedömning av en enstaka individ.

Det låter fortfarande som att du tror att klass är lådor, som man ivrigt försöker lägga ner personer man träffar i. ”Alla med tatueringar hamnar i arbetarlådan, och alla med pärlhalsband hamnar i överklasslådan”

Det är inte alls vad jag menar. Utan snarare att man faktiskt är intresserad av människor man möter. Ser vad de har på sig, hur de ser ut, vilka de är. Om nu någon t ex har en tatuering som inte alls stämmer överens med vem de är i övrigt, så finns det ju normalt en förklaring. Jag känner t ex en professor med halvdana halstatueringar, vilket är lite udda i första anblicken (han är den enda på hela institutionen med synliga tatueringar) tills man lär känna honom och inser att han identifierar sig stenhårt med sin arbetarklassbakgrund och ett underdogperspektiv, även om den anknytningen nu ligger ett par generationer bort. Case solved. Det är så jag menar. Som ett pussel som man lyckas lösa.

 

[Modest]

Jag förstår. Rent generellt ser jag en risk i att kategorisera människor med tillhörande förutfattade meningar om deras behov; istället för att ta reda på den aktuelle individens faktiska behov. Saker är ju inte alltid så de ser ut att vara.

Naturligtvis. Men det är ju det jag gör, tänker jag. Jag pratar ju givetvis MED personerna också.

 

[nullo-modo]

För att det är viktigt för att kunna ge likvärdig vård till alla. Människor som av olika anledningar har ett svårare liv behöver och förtjänar mer stöttning/uppbackning i vissa situationer. Och jag skulle aldrig fråga på det sättet du beskriver. Jag brukar fråga vad de jobbar med, vilken arbetsgrad och om de trivs. Och med "inte ta hand om sig" menar jag alltså har du hela plagg på kroppen, är du smutsig, luktar du alkohol, etc. Tecken till social misär, alltså.

Det här är givetvis ingenting jag säger till personen, dokumenterar i journalen eller dylikt. Jag bara använder det som en av faktorerna när jag väljer lämplig handläggning ("kommer den här personen höra av sig själv om det blir värre eller ska jag boka en uppföljning redan nu").

Jag förstår inte riktigt hur du menar med att behöva "ta dig upp ur en grop du inte grävt" i det här sammanhanget jag diskuterar.

Hur får du fram att jag kommer från en adlig släkt genom att få reda på att jag jobbar på golvet på Volvo och trivs på jobbet även om jag helst hade viljat sluta jobba om möjligheten gavs.

 

[Badger]

Det låter fortfarande som att du tror att klass är lådor, som man ivrigt försöker lägga ner personer man träffar i. ”Alla med tatueringar hamnar i arbetarlådan, och alla med pärlhalsband hamnar i överklasslådan”

Det är inte alls vad jag menar. Utan snarare att man faktiskt är intresserad av människor man möter. Ser vad de har på sig, hur de ser ut, vilka de är. Om nu någon t ex har en tatuering som inte alls stämmer överens med vem de är i övrigt, så finns det ju normalt en förklaring. Jag känner t ex en professor med halvdana halstatueringar, vilket är lite udda i första anblicken (han är den enda på hela institutionen med synliga tatueringar) tills man lär känna honom och inser att han identifierar sig stenhårt med sin arbetarklassbakgrund och ett underdogperspektiv, även om den anknytningen nu ligger ett par generationer bort. Case solved. Det är så jag menar. Som ett pussel som man lyckas lösa.

Jag tyckte snarare det lät som att du ansåg att klass var lådor och att du gärna stoppade alla du mötte i varsin låda, vid ganska snabbt påseende. Vilket jag tyckte framstod som lite märkligt.

Jag kanske ska överväga att iaktta människor mer och fundera över vilka de är. Som övning. Helt ärligt jag är usel på att ens komma ihåg hur de ser ut. (Därmed inte sagt att jag inte har en massa fördomar)

 

[Modest]

Hur får du fram att jag kommer från en adlig släkt genom att få reda på att jag jobbar på golvet på Volvo och trivs på jobbet även om jag helst hade viljat sluta jobba om möjligheten gavs.

Adlig släkt eller ej är inte särskilt viktigt för mig att veta för att kunna ge god vård. Ärligt talat känns det antingen som du inte läst vad jag har skrivit eller ser socioekonomi som något väldigt enkelspårigt för att kunna ge det där svaret.