Är tatueringar en klassmarkör?

[Modest]

Varför lägger du ens tid på tankar om socioekonomisk bakgrund? Jag är så trött på att alltid först vid möten få ta mig upp ur en grop jag inte grävt. Nä, jag sminkar mig inte, jag går i jeans o tunika, jag pratar dialekt. Nä, jag tar inte "hand om mig". Jag jobbar hårt, har ett ärvt kapital som jag vårdar, är jävligt bra på mitt jobb, har koll på samhällsfrågor. Och då sitter du och ska sortera mig. Och tro mig, det märks. - Jobbar du? Eh, jaha heltid? Med vad sa du? Oj, det är väl tufft?

För att det är viktigt för att kunna ge likvärdig vård till alla. Människor som av olika anledningar har ett svårare liv behöver och förtjänar mer stöttning/uppbackning i vissa situationer. Och jag skulle aldrig fråga på det sättet du beskriver. Jag brukar fråga vad de jobbar med, vilken arbetsgrad och om de trivs. Och med "inte ta hand om sig" menar jag alltså har du hela plagg på kroppen, är du smutsig, luktar du alkohol, etc. Tecken till social misär, alltså.

Det här är givetvis ingenting jag säger till personen, dokumenterar i journalen eller dylikt. Jag bara använder det som en av faktorerna när jag väljer lämplig handläggning ("kommer den här personen höra av sig själv om det blir värre eller ska jag boka en uppföljning redan nu").

Jag förstår inte riktigt hur du menar med att behöva "ta dig upp ur en grop du inte grävt" i det här sammanhanget jag diskuterar.

 

[Sleepy]

För att det är viktigt för att kunna ge likvärdig vård till alla. Människor som av olika anledningar har ett svårare liv behöver och förtjänar mer stöttning/uppbackning i vissa situationer.

Menar du att du ger vård efter socioekonomisk grupp?

 

[Fruentimber]

Menar du att du ger vård efter socioekonomisk grupp?

Men det kan väl inte komma som en nyhet för någon att vissa socioekonomiska grupper är mer utsatta än andra, även inom vården?

 

[sjoberga]

Men det kan väl inte komma som en nyhet för någon att vissa socioekonomiska grupper är mer utsatta än andra, även inom vården?

Fast det kan ändå vara ett problem att vårdpersonal väger in annat än medicinska behov, även om det såklart också går att göra sådana ganska direkta kopplingar. Uppenbarligen vägs det in alldeles för ofta omedvetet (åt andra hållet).

 

[Fruentimber]

Fast det kan ändå vara ett problem att vårdpersonal väger in annat än medicinska behov, även om det såklart också går att göra sådana ganska direkta kopplingar. Uppenbarligen vägs det in alldeles för ofta omedvetet (åt andra hållet).

Jag menar inte att man inte kan problematisera fenomenet med att kategorisera människor. Jag gör liksom inget annat om dagarna än studerar just det. Men inom socialt arbete, vård etc är det ofta nödvändigt att bilda sig just sådana uppfattningar om klienten man har framför sig så att man kan säkerställa rätt hjälp och rätt stöd. Just på grund av människors olika kapital. Det är ju vad jag tolkar att @Modest menar.

Att kategorisera åt andra hållet*, dvs för att använda det som någon form av slagträ gentemot en person som befinner sig i en utsatt situation, kan vi nog alla vara överens om är fullständigt förkastligt.

*Med notering om att det också är nödvändigt att kategorisera åt andra hållet när det sker uppåt, dvs för att uppmärksamma och blottlägga maktstrukturer

 

[lil-sis]

Menar du att du ger vård efter socioekonomisk grupp?

Jag tror att det är en rätt bra idé att fundera över vad folk kan tänkas behöva. Jag har ex en förälder som jag önskar att vården hade funderat lite mer över under den tiden hen uteblev från en mängd möten och helst även känt lite oro för barnen. Hen har barn som garanterat for illa under den här tiden och personens problematik var inte direkt okänd.

 

[Badger]

Jag har inte sagt att det är lätt, jag råkar vara intresserad av sociala mönster, så jag är observant på smådetaljer, och då blir det ju lätt. Ungefär som att det är lätt för en avelsnörd att se skillnad på ett dressyravlat halvblod och en travare genom att titta på en exteriörbild. För att man har lärt sig vilka detaljer man ska titta efter. Det betyder ju inte att det står stämplat i pannan på dem.

Socialgrupper är heller inte så entydiga, det är ju det som gör det intressant! Se hur det sociala arvet yttrar sig, se hur kulturellt och socialt kapital yttrar sig.

Då förstår jag, ett specialintresse. Det var inte så tydligt innan, jag trodde du menade att det var lätt för alla. Det är ju onekligen inte lätt för alla att se skillnad på ett dressyravlat halvblod och en travare, även om som sagt avelsnörden tycker det.

Jag tycker ju kanske det är intressant att diskutera men jag är ganska aktivt ointresserad rent generellt i interaktion (även om jag självklart omedvetet plockar upp saker och genererar fördomar, alltså jag antar att allt gör det vill säga).

 

[Modest]

Menar du att du ger vård efter socioekonomisk grupp?

Nej, jag menar att det är en av faktorerna jag väger in i vissa beslut för att ge så bra vård som möjligt. @Fruentimber beskrev det på ett bra sätt.

 

[Badger]

Fast bara för att du inte tycker att det är lätt innebär det ju inte att andra tycker att det är lätt. Vet man vad som är skillnaden så ser man ju den tydligt. Precis som allting annat, tex hästar som Mabuse skrev. Vi som är hästmänniskor ser ju stor skillnad på en travare, en shire och en dressyrstammad sporthäst.

Jo fast om du får en viss uppfattning om en viss person under en kort stund i skogen tillsammans och du då lägger denna person i facket, typisk medelklass, fjällrävenväska. (eller som kanske student, typisk naturvetare fjällrävenbyxor, typisk litteraturvetare, batikklänning) Så har du ändå inte setts tillräckligt länge för att få möjlighet att inse om du hade fel eller rätt. (dvs upptäcka att fjällrävenbyxorna var ekonom på väg till skogen och batikklänningen pluggar teologi) (gissa vad folk pluggar utifrån kläderna har ju varit en sport, men helt ärligt det är ju bara kanske 20% av ekonomstudenterna som ser ut som "ekonomstudenter" de övriga missar folk på.)

 

[Modest]

Fast det kan ändå vara ett problem att vårdpersonal väger in annat än medicinska behov, även om det såklart också går att göra sådana ganska direkta kopplingar. Uppenbarligen vägs det in alldeles för ofta omedvetet (åt andra hållet).

Tyvärr är det ju inte alltid så enkelt att särskilja medicinska behov från psykosociala, ekonomiska och omvårdnadsmässiga behov. Hälsa och ohälsa är så mycket mer än bara sjukdomar och medicinska tillstånd.

 

[Fruentimber]

Jo fast om du får en viss uppfattning om en viss person under en kort stund i skogen tillsammans och du då lägger denna person i facket, typisk medelklass, fjällrävenväska. (eller som kanske student, typisk naturvetare fjällrävenbyxor, typisk litteraturvetare, batikklänning) Så har du ändå inte setts tillräckligt länge för att få möjlighet att inse om du hade fel eller rätt. (dvs upptäcka att fjällrävenbyxorna var ekonom på väg till skogen och batikklänningen pluggar teologi) (gissa vad folk pluggar utifrån kläderna har ju varit en sport, men helt ärligt det är ju bara kanske 20% av ekonomstudenterna som ser ut som "ekonomstudenter" de övriga missar folk på.)

Jag har nog aldrig mött en litteraturvetare i batikklänning men däremot ekonomer i fjällrävenbyxor. Det skulle jag inte höja på ögonbrynet för.

 

[Badger]

Det är inte så svårt att se skillnad. Du har nog bara inte tänkt på det - eller sett så många fina. De som är gjorda av erkända tatueringsartister är som små konstverk. Typ såhär:
Visa bifogad fil 60234
Sen finns det ju olika stilar, givetvis, men det finns mästare i alla stilar.

Nej jag har nog helt ärligt aldrig sett en så fin. Även om det verkligen är giraffen som imponerar, den är riktigt fin.

Folk har haft typ en fjäril eller den som har flest div stjärntecken, inte synligt utan att visa.

Men man har ju sett de här tatueringsprogrammen skymta förbi, där ska ju tatueringarna vara extra fina, men jag tycker ändå ofta det har varit typ ett barnansikte från foto.

Jag tycker som konst att stilen kan vara väldigt vacker, (refererar till skymtar av tatueringsprogrammen) men att ofta på plats fyller det mig för ofta med besvikelse över intrycket. Denna inte dock.

 

[Anders]

Jag protesterar mot att du gör det så väldigt lätt, när jag inte tycker det är det.

Jag håller mer med dem som att det är möjligt att du kan ploppa de två ytterligheterna i fack, men massan i mitten knappast.

Jag vet inte ens om det går att få in ytterligheter, det finns så många undantag att det känns svårt.

 

[Badger]

Jag vet inte ens om det går att få in ytterligheter, det finns så många undantag att det känns svårt.

Jo men jag tänker att en enstaka östermalmsdam på väg till operan går nog absolut att fånga in, med någorlunda träffsäkerhet.

 

[Badger]

Jag har nog aldrig mött en litteraturvetare i batikklänning men däremot ekonomer i fjällrävenbyxor. Det skulle jag inte höja på ögonbrynet för.

Exakt det är det jag menar. Jag känner ju iofs minst en naturvetare i Fjällrävenbyxor, men det stora flertalet har det inte och har känt ett antal kurskamrater i typ backslick, men det stora flertalet har det inte. Så helt ärligt, oftast är det ju helt fel. Och jag tror inte jag någonsin stött på en enda litteraturvetare i batikklänning. Typ de flesta har jeans och tröja och ser ut och låter som folk gör mest.

 

[karamelldrottningen]

Klass är ju mer ett faktum. Om man är barn till en professor och en överläkare, har vuxit upp i en sekelskiftesvåning med äkta konst, och själv är partner på Vinge, då är man ju inte arbetarklass oavsett om man tycker det själv.

Om det är så att en person med den bakgrunden själv blir undersköterska, gifter sig med en hantverkare och bor i lägenhet i Upplands väsby med barn som inte går på högskola, vilket statistiskt sett är väldigt osannolikt, då är man ju precis det: En blandning av arbetarklass och övre medelklass.

Hur man vet att det är rätt är ju att det finns forskare som studerar de där markörerna, och vet att de är vanligare i vissa grupper. Äkta konst är en markör. Sekelskifteslägenhet är en markör. Osv osv. Själv har jag t ex en fjällrävenryggsäck som jobbväska, det är verkligen en klassmarkör, om man tittar på vilka som har det. Den formligen skriker medelklass, förmodligen vänster.

I princip allting som människor gör och väljer kan fungera som sociala markörer. Kläder. Intressen. Matvanor. Träningsvanor. Yrke. Semestervanor. Smak i största allmänhet. Hur man uttrycker sig. Politisk åsikt. Kläder.

Det är lite som hur man ser att någon är kvinna eller man utan att se dem nakna. Vi gör klass lite på samma sätt som vi gör kön.

Väldigt intressant inlägg! Lite så tänker jag också att det är en blandning av alltihop. Arv och miljö och egna val.

 

[Sleepy]

Nej, jag menar att det är en av faktorerna jag väger in i vissa beslut för att ge så bra vård som möjligt. @Fruentimber beskrev det på ett bra sätt.

Jag förstår. Rent generellt ser jag en risk i att kategorisera människor med tillhörande förutfattade meningar om deras behov; istället för att ta reda på den aktuelle individens faktiska behov. Saker är ju inte alltid så de ser ut att vara.

 

[Badger]

Klass är ju mer ett faktum. Om man är barn till en professor och en överläkare, har vuxit upp i en sekelskiftesvåning med äkta konst, och själv är partner på Vinge, då är man ju inte arbetarklass oavsett om man tycker det själv.

Alltså vidare, jag bara måste säga. Jag får inte ihop din barn till professor och överläkare med sekelskiftesvåning. Det blir en så udda bild för mig.
(tänk ensamstående mamma med normal lägenhet och X barn och ingen bil istället)

Kan komma med en annan då, arbetarklass har sjukt noggrant snyggt hemma, välstädat, välinrett, varje grej rätt. Den stämmer säkert inte heller.
Förortsbarn har gärna rejält med märkeskläder. Stämmer säkert inte heller.

 

[Fruentimber]

Exakt det är det jag menar. Jag känner ju iofs minst en naturvetare i Fjällrävenbyxor, men det stora flertalet har det inte och har känt ett antal kurskamrater i typ backslick, men det stora flertalet har det inte. Så helt ärligt, oftast är det ju helt fel. Och jag tror inte jag någonsin stött på en enda litteraturvetare i batikklänning. Typ de flesta har jeans och tröja och ser ut och låter som folk gör mest.

Men att använda universitetsstudenter som någon form av tydliggörande exempel blir i min mening smått meningslöst. Man har, ofta, ett visst kapital gemensamt även som universitetsstudent. Ett kapital man antingen bär med sig eller får till sig från den akademiska sfären.

 

[Fruentimber]

Alltså vidare, jag bara måste säga. Jag får inte ihop din barn till professor och överläkare med sekelskiftesvåning. Det blir en så udda bild för mig. Professor kopplar jag till ensamstående mor med typ ok lägenhet och X barn, inte råd att bjuda barnens kompisar på maten alltid. Överläkare till en ganska normalstor 20-talstrea möjligen. VD för ett ok stort företag som tex minitvåa sekelskifteslägenhet på Östermalm med kök stort som en garderob, inte så storslaget direkt. Arbetarklass med superkoll på inredningen, välstädat, slick stil.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Att du inte kan "se" klass för att du känt en professor som var ensamstående mor med dålig ekonomi?