Jag har inte tänkt på det på det sättet, men i familj är det nog rätt ovanligt att man byter ut möbler såvida inte de gamla är trasiga och utnötta. Mina föräldrar använder sina möbler tills de är färdiga för tippen, mer eller mindre. En gång har jag och min man bytt ett matbord, det är väl summan av alla hela möbler vi har gjort oss av med på nästan 20 år tillsammans, t ex. Den familjevanan kan ju bidra till att det inte finns särskilt mycket möbler som går i släkten.
Men någon (troligen din pappa och ev syskon) har ju ärvt huset och möblerna. Det är ju rätt få som har lyxen att kunna behålla ett ärvt hus. De flesta säljer det och då behöver man göra sig av med det innehållet och det är ju då man står och avgör vilken arving som ska få vad (eller slippa få i vissa fall..) och vad som ska kastas,säljas eller skänkas?
Alltså, ”ett helt hus”, det låter ju väldigt tjusigt. Vad det handlar om är ett litet hus med enkel standard som mina föräldrar ärvde för 30 år sedan och gjorde om till fritidshus. De möbler som fortfarande är hela och går att använda (de nyaste var väl köpta på 70-talet, och alla möbler håller ju inte i evighet) står kvar - det handlar om ett köksbord med stolar, en skänk, ett köksskåp, en kista, tre fåtöljer och ett skrivbord - och sen har det möblemanget kompletterats med vad som behövts.
Men har ni inte ärvt huset och således även möblerna?
Mina har varit mer som i, åååh du flyttar hemifrån, då behöver du de här gamla grytorna ur mitt köksskåp, lämnar över kasse.Hehe Jo det är ju standard. "Gå inte och köp en massa, fråga först!" Gärna sagt av släktingen som förutom att de redan har fullt hus och uthus gärna dammsuger loppisar och second hand för att samla på sig mer
Jag tycker tvärtom att det verkar relativt vanligt att sommarställen är ärvda? Givetvis beror det på hur släkten har bott, men vi är definitivt inte de enda som gjort om ett släkthus till fritidshus. Har den tidigare generationen bott i lägenhet hamnar såklart saken i annat läge. Min mormor bodde i lägenhet, så där finns inga möbler kvar alls. Ingen ärvde några möbler dock, eftersom arvingarna bodde i ett annat land, och det inte var mening att transportera enkla möbler utan affektionsvärde så långt.
Vi är ju en hel del i familjen som flyttat mycket, jag har tex bott i tre lägenheter bara de senaste fyra åren och har bott på över 13 ställen sedan vi kom till sverige
Jo, men möblerna behövs ju i det huset. Det har ju tvärtom varit för lite möbler, så vi har fått komplettera. Det har inte varit tal om att ta möbler från huset, snarare att familjen skramlat och tagit saker till huset, för att det ska finnas sängar och en kökslampa, t ex.
Äldre möbler slet oftast inte ut utan lagades, det är kanske där skillnaden ligger? Jag har inga exklusiva ärvda möbler från mina far- och morföräldrar. Jag har ett allmogeskåp som är brunt och en byrå vars lådor är tröga att få både in och ut. Sen jonglerar vi runt möbler i familjen, jag har ikea stolar från 70-talet, vanliga köksstolar, som vi hade i mitt barndomshem. De har använts sedan dess. Jag har lagerhyllor som mamma och pappa fick från jobbet någongång när de möblerade om där och som vi hade hemma när jag var liten. Alltså vanliga grejer, inget super exklusivt. Mina föräldrar har renoverat en del möbler som ärvts av min farfar, bytte stoppning och tyg på två fåtöljer eftersom farfar var inkontinent på slutet, har bytt elen i lampor som är ärvda så de ska vara säkra.
Ja men det spelar väll ingen roll vart de står, ärvda är de ju likväl. Du kan ju ta de möblerna till din bostad och dina andra inköpta möbler till stugan, det är ju helt upp till dig/er det är ju era möbler alltihop.
Det är ju just det! Vem har t ex en massa fungerande grytor de inte behöver? Man köper en ny gryta när den gamla inte går att använda längre (det kan ju ta lååång tid), men då är den ju inte mycket att ha för någon annan heller.
Jag tror jag tappade dig för ett tag sedan, du menade först att det inte fanns något arvegods i släkten, men nu finns det möblerat sommarställe? Det är väl arvegods om något?
Min svärmor, hon köper på sig när hon hittar på loppisar eller billigt någon annanstans. Hon har hela huset fullt med prylar ifall att. Hon har alltid levt på en ansträngd budget så det är nog därför, det gäller att köpa in när det är billigt så får man förvara det tills man behöver det.
Jag tycker det är jättevanligt att äldre människor i synnerhet går på loppis som någon sorts social aktivitet och hittar massor som är bra att ha och därigenom fyller skåpen hemma lite mer än vad som behövs. Eller att de vid någon tidpunkt unnat sig nya kastruller etc men inte vill göra sig av med de gamla för de ju fortfarande fungerar.
Allt går ju inte att laga, eller är värt att kosta på en lagning. Mina farföräldrar hade t ex en gräslig, mycket enkel soffa från 70-talet klädd med någon sorts brunorangerutig, helt utnött rya. Att klä om den soffan var absolut inte värt det, så den fick åka till tippen. Annars är det enkla IKEA-möbler, det är liksom inte så mycket att laga när lådorna i byrån faller i bitar eller färgen på de en gång vitlackerade bokhyllorna nöts av.
Men vad hade hänt med hans möbler? Även om man hamnar på ett hem så brukar ju möblerna antingen förvaras eller delas upp bland arvingarna när personen flyttar in på boendet och då inte kan ta dom med sig.
Det är ju helt och hållet i betraktarens öga om det är värt eller ej. Det är givetvis billigare att köpa en ny soffa tex på ikea, men stoppa om äldre möbler gör man ju oftast av sentimentala skäl inte som någon form av investering. Vad du tycker är gräsligt är ju dessutom vad någon annan tycker är jättehäftigt. Äldre Ikea-möbler hade en annan typ av kvalitet än vad de som produceras idag har, så är det med nästan alla möbler och annan typ av inredning. De stolar jag har är i furu, matbordet som hörde till var också i furu. Sitsarna är omklädda minst 10 gånger.
