Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

[BornAgain]

Jag hörde folk i brittiska kretsar på 80-talet tala om nyrika som "sådana som köpte alla sina möbler". Det handlade mycket om ett klassförakt - man anklagade folk för att inte ha "rötter" och för att följa modetrender (istället för att ha den självklara, tidlösa klass och smak som de talande då själva hade enligt egen ofelbar åsikt)

 

[monster1]

Absolut, det finns jättefina möbler att köpa. Men specifikt att man ärver kräver ju att det finns något att ärva.

Men dina äldre släktingar lever väll inte utan möbler?

 

[mamman]

Jag vet inte om det är en klassfråga eller om det är om våra äldre släktingar valde att skaffa kvalitetsmöbler.

Jag har en del möbler från mina morföräldrar som de beställde från en snickare när de gifte sig 1929. Det är helt klart att alla som satte bo då inte kunde beställa ett möblemang på det sättet och de hade det bättre ställt. Men jag har också en del möbler från min mosters man som växte upp i en etta i Vasastan och som inte fick några syskon för att de inte hade råd med flera barn. Bland annat deras gamla köksbord som är 1x1 meter men med smarta skivor kan bli mer än dubbelt så stort. Jag gissar att det inte var billigt men att de valde att investera i kvalitet.

Att man beställde möbler var ju det som gällde förr (om man inte tillverkade själv). Färdigproducerade möbler i mer än enstaka exemplar är relativt nytt. Mina morföräldrar beställde helt sovrumsmöblemang (säng, linneskåp, sminkbord och kommoder) när de gifte sig kring 1940, även om det då fanns färdigproducerade möbler så är jag tveksam till om det var billigare. Kommoderna och linneskåpet har jag nu.

 

[Islandshästryttare]

Jag tänker att det beror på så många saker. Det ska finnas plats och möjligheter att ta hand om möbler och andra saker och många syskon det är. När mina morföräldrar och farföräldrar gick bort så hade jag inte flyttat hemifrån och på pappas sida var de fem syskon som skulle ärva. Farmor som gick bort efter farfar bodde i en lägenhet och det hade de gjort hela livet och det blev helt enkelt inte jättemycket kvar att ärva när man fördelat till alla. Jag blev tillfrågad om det var något jag ville ha men jag var för ung för att vara intresserad.

På mammas sida fanns det en del fina saker men det var samma där mormor och morfar hade bott i lägenhet hela livet och det gjorde inte att det fanns jättemycket. Jag fick ett bord jag ville ha. Har också mycket böcker efter morfar och en tavla han målat, den är inte värdefull i pengar men ändå mer värd för mig än alla andra dyrbara saker som eventuellt fanns.

 

[escodobe]

Absolut, det finns jättefina möbler att köpa. Men specifikt att man ärver kräver ju att det finns något att ärva.

Det är sant, men det är svårt för nån annan att veta om det är ärvda saker eller gamla saker man köpt. Jag har ärvt en del från min pappa, men bortsett från ett skåp, så är det saker han köpt under sin livstid även om de är äldre än vad han var.

 

[Görel]

Att man beställde möbler var ju det som gällde förr (om man inte tillverkade själv). Färdigproducerade möbler i mer än enstaka exemplar är relativt nytt. Mina morföräldrar beställde helt sovrumsmöblemang (säng, linneskåp, sminkbord och kommoder) när de gifte sig kring 1940, även om det då fanns färdigproducerade möbler så är jag tveksam till om det var billigare. Kommoderna och linneskåpet har jag nu.

Ok, fast de här var snidade skåp som var små konstverk. Sovrumsmöblemanget var i turkos och guld med utsnidade keruber. Matsalsbordet var sexkantigt med vackra inläggningar. De hade designat en del ihop med snickaren så det var inga standardsaker.

 

[vilde]

Idag är det nog tvärtom, många vill ha nytt och det är ofta man ser hela möblemang som bortskänkes. Missade ett otroligt fint matrumsmöblemang i jugend, inte det vanliga äpplet utan i ljus ek och med ovanlig utformning - det finaste jag sett och helt gratis. Men det var en bit att köra och jag velade för länge.

 

[karamelldrottningen]

Har också nästan bara ärvda möbler eller sådant andra tröttnat på i släkten när de köper nytt. Då frågar de mig först om jag är intresserad väldigt smidigt!
Det är en blandning mellan stilar och tidsepoker. Mycket 30- och 40-tal dock.

 

[athena]

Absolut, det finns jättefina möbler att köpa. Men specifikt att man ärver kräver ju att det finns något att ärva.

Men har du inga äldre släktingar som gått bort?

 

[sjoberga]

Men har du inga äldre släktingar som gått bort?

Ingen som har ägt något av värde. Det var det här med klass. Jag är dock väldans glad att slippa dras med den typen av frågeställningar.

 

[Blyger]

Men dina äldre släktingar lever väll inte utan möbler?

På min farfars sida fick allt lämnas. De flydde tomhänta. Nio barn, och en sambo som levde när han själv dog lämnade inte så mycket utrymme till att ärva möbler.

Edit: min faster har hennes mormors gamla järnsäng. Det är ju en möbel.

 

[athena]

Ingen som har ägt något av värde. Det var det här med klass. Jag är dock väldans glad att slippa dras med den typen av frågeställningar.

Fast vadå ”av värde”? Det är ju detta som är så konstigt tycker jag.

 

[Cherarriduracell]

Fast vadå ”av värde”? Det är ju detta som är så konstigt tycker jag.

Jag är nog lite på ditt spår också, flera av möblerna jag ärvt av min mormors föräldrar skulle sannolikt gå för någon hundralapp på loppis men är ju fortfarande stadiga bra möbler och de har ett nostalgiskt värde för mig.

 

[sjoberga]

Fast vadå ”av värde”? Det är ju detta som är så konstigt tycker jag.

Om man lämnar livet på ett serviceboende helt utan ägodelar och tillgångar - så finns inget av värde. Ett liv som har levts nästan helt utan att äga tillgångar.

 

[athena]

Om man lämnar livet på ett serviceboende helt utan ägodelar och tillgångar - så finns inget av värde. Ett liv som har levts nästan helt utan att äga tillgångar.

Fast där bodde man väl inte hela livet.

 

[Cherarriduracell]

Om man lämnar livet på ett serviceboende helt utan ägodelar och tillgångar - så finns inget av värde. Ett liv som har levts nästan helt utan att äga tillgångar.

Menar du att folk i större utsträckning än undantagsfall inte ens äger typ stol, bord, fåtölj eller gungstol?

 

[karamelldrottningen]

Har också nästan bara ärvda möbler eller sådant andra tröttnat på i släkten när de köper nytt. Då frågar de mig först om jag är intresserad väldigt smidigt!
Det är en blandning mellan stilar och tidsepoker. Mycket 30- och 40-tal dock.

Trådstarten handlade om klass så lite mer input där.
Förstår absolut tankegången om det men tänker samtidigt att (iaf i mitt fall) handlar det dels om intresse (av gamla saker) och möjlighet att förvara i väntan på eget boende eller större boende men även att vara på ”rätt plats vid rätt tidpunkt”

Mina enligt mig finaste fynd är arvegods men inte från släktingar utan från någon som känner någon som gått bort.
Jag gör allt för att förvalta dessa dyrgripar och fina möbler. Använda men inte slita i onödan (?).

 

[escodobe]

Menar du att folk i större utsträckning än undantagsfall inte ens äger typ stol, bord, fåtölj eller gungstol?

Ja, en av möblerna jag fick från pappa efter att syrrans tröttnat på den är ett slitet dokumentskåp i plåt som till råga på allt är lite, lite för liten för att få in en pappmapp med A4.
Han har säkert hittat den på nån loppis, container eller soprum från början.
Men jag tycker den ser fräck ut!
Men "klass" är det inte på just den möblen.

 

[Mabuse]

Men har du inga äldre släktingar som gått bort?

Tja, min farmor och farfar, men huset finns kvar, så deras möbler står där. Och min mormor, men hon bodde i ett annat land, så inga möbler eller annat därifrån. Vilka andra släktingar tänker du på att man skulle ärva av?

 

[escodobe]

Tja, min farmor och farfar, men huset finns kvar, så deras möbler står där. Och min mormor, men hon bodde i ett annat land, så inga möbler eller annat därifrån. Vilka andra släktingar tänker du på att man skulle ärva av?

Det vanligaste är väl att man inte har ett helt hus stånden orört efter att någon dött? För det mesta så säljs väl huset? Då har ju nån ärvt både hus och bohag.
Hyresrätter har man en månad uppsägning på efter dödsfall så de behöver ju tömmas rätt fort. De fall jag varit med om har släkt och vänner fått ta det de vill ha och resten hämtas av eller lämnats hos myrorna eller liknade.