Ärvda möbler - en klassfråga? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

[Cherarriduracell]

Min morfars farfars far (tror jag?) var grosshandlare i Stockholm under 1800-talet och hade det gott ställt. På grund av att bara enstaka syskon i vissa generationer fick barn har det inte varit jättemånga som kunnat ärva möbler etc. Min morfars far var enda syskon av tre som fick barn tex. Så hela den generationens grejer har ärvts av den "grenen". Ett arvsskifte sammanföll med att en ur de yngsta generationerna skulle bygga eget bo vilket resulterade i att jag växt upp i ett hem med riktigt rejäla, gedigna möbler från artonhundratalet som andades lyx trots att inkomsten i hushållet inte överstigit medellönen i området.

Har aldrig tänkt på det som klassfråga men det kanske det är.

 

[Stekspaden]

Klassfråga är väl ändå lite beroende på vad som ärvts? Det kan ju likväl vara möbler från Ikea.. jag har en del hemmagjort, och ja det syns lång väg att det är hemmagjort...

 

[FannyN]

Klassfråga vet jag inte. Kanske men jag har mycket ärvda möbler och konst.
Just nu funderar jag ibland på vad jag ska ta mig till om mina föräldrar går bort före mig. De har två galet vackert hem. Min mamma är väldigt duktigt på att inreda och pappa att fixa förutsättningar och det är ett hem i ständigt rörelse.
Spontant säger människor hela tiden att FannyN hon kan väl bara ha som alternativ att flytta in efter er för det får ju inte förstöras. Jag vet inte vad de menar fullt ut. Jag har ju eget hus på 7 rum och kök och en tvåa när jag jobbar och det är väl genomsnittligt fint och jag trivs.
Om jag väljer att behålla mina boenden så står jag med ofattbart mycket fina saker att ta rätt på. Det är 14 väldigt fina rum som är över.
Jag tänker ibland på detta och mår inte så bra. Jag är så tacksam att jag är gift med en klok och lugn person som löser typ allt och även är positiv att flytta till deras om jag väljer det.

 

[aiquen]

Jag är inte riktigt säker på hur ”klassfråga” definieras i sammanhanget eller egentligen vilken typ av möbler som avses, men tänker att det inte behöver handla så mycket om klass i den meningen att det nödvändigtvis måste handla om mer eller mindre ”förmögna” (ekonomiskt och/eller kulturellt) släktingar när det kommer till ärvda möbler och ting?

Jag tänker snarare att det skulle kunna vara en del av att Sverige för inte alltför länge sedan var ett fattigt jordbrukarsamhälle. Tex. om man ser till landsbygds-Sverige att man hankade sig fram - till att i många fall bli någon slags medelklass i dag - och alltid har ärvt egendom och föremål generation från generation. De saker man hade av värde höll man kärt och i övrigt hade man inte råd med ”slit och släng” helt enkelt. Längre tillbaka var det ju heller inte aktuellt med Ikea-möbler av spånskivor, utan möblerna var av mer gedigen kvalité som helt enkelt har hållit att gå från generation till generation.

Samtidigt som jag vet många äldre som häpnar när de ser vad äldre föremål - även utan märke eller känd formgivare - kan vara värda nu, sett till hur populärt det blivit utifrån olika trender och att det blivit inne att handla på loppis och second hand. Gammalt porslin, teakbord och sockerlådor?? Det är inget märkvärdigt i deras ögon - det var liksom sånt man fick tag i eller rentav behövde i vardagen - men som det likväl kan bli huggsexa om på en loppis i dag.

Hem och inredning har i allmänhet kommit att innefatta så mycket mer än förr när det för de allra flesta kanske i många fall handlade mer om ren funktion framför design och stil, och att faktiskt ha ekonomin att kunna välja att lägga pengar på att skapa det hem man vill ha utifrån sådana premisser. Och det, däremot, tänker jag nog i allra högsta grad kan vara en klassfråga.

 

[jarakamandan]

Jag har mitt hus möblerat huvudsakligen med ärvda möbler. Men min släkt är sannerligen inte av någon vidare klass Möblerna däremot håller hög klass. För att de är gjorda på den tiden när saker tillverkades för att hålla "för alltid" och inte för att bytas ut snart igen. Släktingarna i fråga har också byggt en del av möblerna själva (framförallt handlar det om olika skåp). Favoritmöbeln är nog ett skåp som min farfarsfars svåger Frans Ferdinand byggde.

 

[nullo-modo]

Funderar på vilken klass som har ärvda möbler?
Lindomestolarna hemma kommer inte från farmorsmor som är från adlig släkt utan från farfars sida som var möbelsnickare i Lindome.
Om det beror på att arv gått till sönerna och inte till döttrar eller på klass vet jag inte.

 

[Masqueradee]

Jag har svårt att försöka se kopplingen mellan ärvda möbler och klass, men har försökt vända och vrida på det.
Vissa ärver för att de inte har råd med annat, vissa väljer bort detta för att de har råd/vill köpa annat, stenrika personer ärver herrgårdar med tillhörande inredning...
Jag har precis flyttat in i min första "riktiga" lägenhet och jag har ärvt i princip allt förutom sängen samt en soffa jag planerar att köpa inom kort, något jag är väldigt tacksam för! Min mormor är en hamster av rang, vilket gjort att jag är generation fem på en sekretär, de flesta kastruller är ifrån min morfars bror, tvn är deras gamla.. Ska få ett köksbord och stolar från deras kompisar ^^
Som tur är är min stil ganska basic, jag gillar snarare att det inte är nytt, inte så stilrent och jag är uppvuxen i den miljön där man inte köper nytt utan djungeltrumman går för att se om någon har något stående i ett förråd någonstans. Funktion framför form är min melodi, och "it takes a village" gäller här både i uppfostran och att se till att alla har tak över huvudet och något att sitta på.

 

[Derivata]

Så mycket om klass vet jag inte, men denna tråden gav tillfälle till en reflektion. Min svenska släkt är fjällbönder, härstammande från de som under 1800-talets mitt koloniserade lappmarken (ja det benämns så) med löften om skattefrihet. Det var otillgängligt land och i takt med vattenkraftsutbyggnaden på 50-talet kom det moderna Sverige till mina hemtrakter. Innan dess hade samhället mer karaktär av 1800-tal än av 1900-tal. Vattenkraften kom att medföra tillfällen till jobb, vägar och moderniteten elektricitet. De ärvda möbler som jag har kommer från denna tid. Jag tycker att det visar på ett skifte. Min farmor är född 1905 och vid 50 års ålder köpte hon på sig ett helt nytt möblemang. Annars brukar det ju vara mer brukligt att man gifter sig och "sätter ett hem då". Kökssoffan som är kvar från hemmets begynnelse vittnar om en mycket mer grovsnickrad bondekultur. Jag kan också fascineras över att min farmor som jag kände som en mycket praktiskt person som vände på kronorna att hon köpte massor av nya möbler, jag hade för mig henne lite mer som att finns det en stol så behöver man inte en ny stol så länge som stolen går att sitta på. Men det vittnar om en framtidsentusiasm.n Är glad över sideboarden och skall så småningom hitta en plats åt teaksoffan. Från min pappa har jag ärvt några fina skinnmöbler från ekornes i äkta sjuttiotalsutförande.

Min farmors syster fick aldrig några barn hon hade ett helt underbart möblemang, men så hade hon också bott länge i Stockholm. Hennes teak-sekretär är fantastiskt vacker, synd bara att den inte ger någon vidare arbetsställning

 

[Hoarfrost]

Jag sällar mig till de som inte riktigt är säkra på om ärvda möbler är klass.

Jag har en del ärvda möbler. Fick vissa när gammelmormor gick bort. Förutom att de hade ett hus att bo i var gammelmormor och gammelmorfar verkligen inte rika. Gammelmorfar jobbade tydligen i ett stall med militärhästar när han var yngre. Gammelmorfar fick en stroke när han var 37 och kunde därefter inte jobba, gammelmormor jobbade som florist och ibland butiksbiträde för att få ihop till en bra levnadsstandard. De gick ofta ut och samlade saker att äta i skogen och inget fick förgås. Mycket havregrynsgröt till mat.
De var däremot mycket omtyckta i området och fick därmed mycket hjälp. Två av mina ärvda möbler kommer från en gigantisk herrgård som varit på dekis länge - ägaren gick i personlig konkurs eller något sådant och pytsade ut sina grejer till vänner. Däribland gammelmormor. De är stora och klumpiga och rejält tilltagna men jag hade inte råd att köpa eget just då.

Bortsett från att mina ärvda herrgårdsmöbler är söndermålade, och har en hel del repor, är de hela och rejäla. Funderar därför på att göra iordning dem så småningom. Jag har även en ärvd garderob från en kompis. Min säng fick mamma ärva av en kusin när hon var 13 och nu har jag den. Har inte en enda möbel som är nyköpt nu när jag tänker efter

 

[Catsu]

I min släkt var den äldre generationen födda i små torp med stora barnkullar. De var riktigt fattiga och arbetade som drängar/pigor hos andra hela livet. Många i de familjerna hade aldrig egna hem utan bodde där de arbetade. Mina mor/farföräldrar var de första som skapade egna hem men de var fortfarande fattiga. Deras möbler var ingenting någon ville ärva. Det var gammalt, slitet och oftast dålig kvalitet.
Undantaget var min mormor som växte upp på en liten gård där familjen förutom jordbruk även var möbelsnickare.

 

[parellikusken]

Jag kommer från en IKEA-familj, det vill säga att föräldrarna typ bara har möbler därifrån. Bortsett från Carpe Diem-väggorden i metall.

Skämt å sida tänker jag att klassamhället inte riktigt ser ut som förr. Även om jag bara kan ärva IKEA-möbler så har jag ändå möjlighet till det. Då i jämförelse med flyktingar som inte kan ärva något, ens sitt land liksom.

 

[Tranan]

Är det kanske lite en klassfråga också? Med ärvda gamla möbler menar jag? I min släkt finns liksom inget att ärva, det var billiga möbler i första läget, och sen har de använts av den som köpte dem tills de var utslitna. Jag menar, jag skulle gärna ha mina föräldrars bokhyllor, men de behöver dem ju själva...

Har inget riktigt gammalt att ärva. Allt som är äldre än 1939 är borta. Släkt Marken är i stiftelse så den blir inte min heller. Ryssen sen Tysken de brände och stal de kom åt. vet inte om man ska se det som en klassfråga.

 

[cirkus]

Är det kanske lite en klassfråga också? Med ärvda gamla möbler menar jag? I min släkt finns liksom inget att ärva, det var billiga möbler i första läget, och sen har de använts av den som köpte dem tills de var utslitna. Jag menar, jag skulle gärna ha mina föräldrars bokhyllor, men de behöver dem ju själva...

Jag har mina morföräldrars matsalsmöbel. Inköpt typ 1931 på NK och var antagligen en rejält stor investering då. Tyvärr ommålade lite ovarsamt ett par gånger.

Min morfar var målare och mormor var städerska.

 

[escodobe]

Är det kanske lite en klassfråga också? Med ärvda gamla möbler menar jag? I min släkt finns liksom inget att ärva, det var billiga möbler i första läget, och sen har de använts av den som köpte dem tills de var utslitna. Jag menar, jag skulle gärna ha mina föräldrars bokhyllor, men de behöver dem ju själva...

Fast man behöver inte ha ärvt så mycket möbler för att ha mix and match hem. Min soffa (ikea) kommer från en vän, min kökssoffa från slutet på 1800 talet från en bukefalist, min lampa på soffan är en blyinfattatfönster jag plockade ut en container när de renoverade min sunkiga kvartershak för tjugo år sedan, mitt fantastiska skrivbord jag köpte för ett tag sedan kostade 1500kr på blocket och hämtades i en rivningskåk...

 

[Asko]

Jag kommer från en IKEA-familj, det vill säga att föräldrarna typ bara har möbler därifrån. Bortsett från Carpe Diem-väggorden i metall.

Skämt å sida tänker jag att klassamhället inte riktigt ser ut som förr. Även om jag bara kan ärva IKEA-möbler så har jag ändå möjlighet till det. Då i jämförelse med flyktingar som inte kan ärva något, ens sitt land liksom.

Jag håller med. Jag tror att det finns klasser, men inte såna som man vanligen tänker på. Den lägsta klassen i detta fall är flyktingar, som du säger, som troligen inte kunnat ta med sig något från sina hem.

Tillägg: Och med tanke på mellanösterns anrika historia så är det tragiskt (självklart tragiskt och hemskt av andra skäl också) hur mycket som måste ha gått förlorat.

 

[tanten]

Tjaa när någon äldre släkting dör så måste ju möblerna ta vägen någonstans och då hamnar lite här och var, hos den som bor närmst och som bedöms ha plats för det. Så tex mamma har pappas mormors möbler. Så när mitt barn tex behövde skrivbord så kunde jag tigga till mig min farfars gamla skrivbord av henne (som ändå var praktiskt taget mitt eftersom jag hade det som liten). Så har jag väl något skåp som pappas frus mamma hade och som de inte behövde när de köpte nytt (som ser gammalt ut oavsett ). Och något bord i förrådet och ett par taburetter i hallen som farmors systers dotter tänkte jag ville ha, mycket av det hamnade hos en ingift faster. Medan jag tex har praktiskt taget ingenting från farmor som bodde långt bort. (och till slut om platsen sinar får de stå på landet) (osäker på om tacka nej alltid varit ett alternativ.)

Exets familj har lador och uthus fyllda av saker. De har svårt att göra sig av med nåt och ingen haft flyttat från gården på många generationer.
"köp inget - fråga först" sa svärmor. *Men när jag frågade så fixade de inte att lämna ifrån sig något. Så möbler, linne, porslin och annat finns i överflöd.

Om inget är slängt (föga troligt) så finns minst 5 hushållsassistenter gömmorna.

 

[Cherarriduracell]

Exets familj har lador och uthus fyllda av saker. De har svårt att göra sig av med nåt och ingen haft flyttat från gården på många generationer.
"köp inget - fråga först" sa svärmor. en när jag frågade så fixade de inte att lämna ifrån sig något. Så möbler, linne, porslin och annat finns i överflöd.

Om inget är slängt (föga troligt) så finns minst 5 hushållsassistenter gömmorna.

Hehe Jo det är ju standard. "Gå inte och köp en massa, fråga först!" Gärna sagt av släktingen som förutom att de redan har fullt hus och uthus gärna dammsuger loppisar och second hand för att samla på sig mer

 

[Mabuse]

Fast man behöver inte ha ärvt så mycket möbler för att ha mix and match hem. Min soffa (ikea) kommer från en vän, min kökssoffa från slutet på 1800 talet från en bukefalist, min lampa på soffan är en blyinfattatfönster jag plockade ut en container när de renoverade min sunkiga kvartershak för tjugo år sedan, mitt fantastiska skrivbord jag köpte för ett tag sedan kostade 1500kr på blocket och hämtades i en rivningskåk...Visa bifogad fil 68434

Absolut, det finns jättefina möbler att köpa. Men specifikt att man ärver kräver ju att det finns något att ärva.

 

[BornAgain]

Fast man behöver inte ha ärvt så mycket möbler för att ha mix and match hem. Min soffa (ikea) kommer från en vän, min kökssoffa från slutet på 1800 talet från en bukefalist, min lampa på soffan är en blyinfattatfönster jag plockade ut en container när de renoverade min sunkiga kvartershak för tjugo år sedan, mitt fantastiska skrivbord jag köpte för ett tag sedan kostade 1500kr på blocket och hämtades i en rivningskåk...Visa bifogad fil 68434

Super snyggt!

 

[vilde]

Jag har nästan enbart ärvda möbler, mest 1800-tal och tidigt 1900-tal, och jag tänker ställa till med bondauktion när jag flyttar så allt åker på en gång.