Åka till Paris nu?

[Raderad medlem 68338]

Det är inte en fråga om mod men jag accepterade min egen död för länge sedan även om jag inte längre rusar mot den. Jag har överlevt flera bilolyckor (den senaste kunde ha blivit den sista) så jag har ganska god koll på hur jag reagerar och agerar i livshotande situationer (och nog sjutton får jag en reaktion men jag vet numera hur jag ska hantera den).

förstår hur du tänker.
Jag har tidigare alltid varit rädd för döden, men efter att pappa dog så har jag mer accepterat den. Den kommer ju att komma, kanske imorgon kanske om 60 år, man vet inte.

Detta betyder dock inte att jag stilla accepterar att terrorister dödar oskyldiga människor, inte på något sätt, självklart.

Det är en komplicerad fråga helt klart!

 

[Mabuse]

Jag bor alltid i Marais (nära där attentaten skedde). Förra gången jag var där var jag på teatern där skjutningen skedde. Jag tror dock att risken att det sker ngt på samma plats är väldigt liten.

Jag tror inte heller det är farligare där, utan mer att om man går förbi kvarteren där det hände lär man ju bli medvetet om att allt inte är som vanligt. I andra delar av Paris skulle man säkert kunna vara utan att märka någon skillnad, men där lär det ju synas.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tror inte heller det är farligare där, utan mer att om man går förbi kvarteren där det hände lär man ju bli medvetet om att allt inte är som vanligt. I andra delar av Paris skulle man säkert kunna vara utan att märka någon skillnad, men där lär det ju synas.

Ja precis! Missuppfattade dig lite. Håller med dig.

 

[JeayL]

Jag tror jag har åkt, hade samma prat från de i närheten då jag skulle åka till England (Reading) då det just varit kravallerna kring London 2011, för att inte tala om hur skeptisk folk var då jag och ex:et skulle åka till Egypten

Säkerhetsmässigt borde det vara lugnt!

 

[athena_arabians]

Jag tycker det känns lite olustigt att prata om att "ge terrorister fingret". Lite som att man bagatelliserar rädslan hos de som faktiskt varit med om något så fruktansvärt horribelt. En sådan grej är ju inte som någon dryg kommentar, utan handlar om massvis med människor på olika ställen som fått sätta livet till på grund av att de befann sig i det offentliga.

Är säkert ingen som vill att det ska vara så, men usch. Jag tycker det låter lite läbbigt.

Jag håller inte med dig. Mitt uttryck är heller inte menat att bagatellisera vad som hänt eller någons rädsla. Vi hanterar saker olika, inget sätt är bättre än något annat bara det fungerar för en själv.

Jag personligen är vansinnigt förbannad på terroristerna som mer eller mindre våldtagit vår tillvaro (det kvittar i vilket land dådet skett) och kan man på ett vardagligt sätt visa sitt motstånd tycker jag det är bra. Tex sitta på ett café i Paris och dricka rödvin. Att vara rädd för att röra sig i en stad pga risk för ett attentat får aldrig bli det normala.

När jag växte upp var IRA väldigt aktiva. Det hade skett ett bombdåd precis innan vi var i London 1991 och det hölls en tyst minut när vi besökte Westminster Abbey och jag kommer så starkt ihåg stämningen på stan. Så många var oroliga och hoppade till om det var något hög smäll. Jag var redan då förbannad på hur någon kunde ta sig rätten att påverka folk på det sättet.

Så ja, kan jag ge ett symboliskt finger till terrorister gör jag det.

 

[Och_Aye]

Jag håller inte med dig. Mitt uttryck är heller inte menat att bagatellisera vad som hänt eller någons rädsla. Vi hanterar saker olika, inget sätt är bättre än något annat bara det fungerar för en själv.

Jag personligen är vansinnigt förbannad på terroristerna som mer eller mindre våldtagit vår tillvaro (det kvittar i vilket land dådet skett) och kan man på ett vardagligt sätt visa sitt motstånd tycker jag det är bra. Tex sitta på ett café i Paris och dricka rödvin. Att vara rädd för att röra sig i en stad pga risk för ett attentat får aldrig bli det normala.

När jag växte upp var IRA väldigt aktiva. Det hade skett ett bombdåd precis innan vi var i London 1991 och det hölls en tyst minut när vi besökte Westminster Abbey och jag kommer så starkt ihåg stämningen på stan. Så många var oroliga och hoppade till om det var något hög smäll. Jag var redan då förbannad på hur någon kunde ta sig rätten att påverka folk på det sättet.

Nä, jag tror som sagt inte att någon är ute efter att bagatellisera. Jag är också förbannad, men samtidigt känns det lätt att sitta här hemma i soffan och tänka "jag hade minsann"... Vet inte varför riktigt, men det känns bara olustigt.

Det är klart man inte vill att rädsla ska bli det normala, även om jag har all förståelse i världen för de som är just rädda. Herregud, de kanske precis har sett sina nära och kära dö liksom. Klart de känner skräck. Det hade jag gjort.

 

[athena_arabians]

förstår hur du tänker.
Jag har tidigare alltid varit rädd för döden, men efter att pappa dog så har jag mer accepterat den. Den kommer ju att komma, kanske imorgon kanske om 60 år, man vet inte.

Detta betyder dock inte att jag stilla accepterar att terrorister dödar oskyldiga människor, inte på något sätt, självklart.

Det är en komplicerad fråga helt klart!

Jag tror att om man är rädd för att dö hela tiden hinner man inte leva.

Min mamma har haft dödsångest i större delen av sitt liv. Det är något jag aldrig vill uppleva.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har överlevt flera bilolyckor (den senaste kunde ha blivit den sista) så jag har ganska god koll på hur jag reagerar och agerar i livshotande situationer (och nog sjutton får jag en reaktion men jag vet numera hur jag ska hantera den).

Jo, alltså, jag har också varit med om bilolyckor (tre närmare bestämt) och vet också hur jag agerar i livshotande situationer.
Men blir man sprängd i bitar blir man ju sprängd i bitar. Då kan man ju vara hur snabbtänkt man vill, spelar ju ingen roll.

 

[Raderad medlem 6459]

Det är klart man inte vill att rädsla ska bli det normala, även om jag har all förståelse i världen för de som är just rädda. Herregud, de kanske precis har sett sina nära och kära dö liksom. Klart de känner skräck. Det hade jag gjort.

Ja givetvis. Jag håller med. Boendes i ett land där terrordåd varit en del av vardagen har jag en helt annan förståelse för människors rädsla för sånt här. När jag bodde i Sverige kunde jag sitta och prata om sannolikhet, här träffar jag människor som faktiskt levt med den dagliga rädslan.

Jag tycker inte att vi ska lägga oss platta för terrorister och ge upp våra liv men jag har full förståelse för de människor som blir rädda. Jag har själv blivit rädd som sagt och känt mig otroligt liten i världen - och då small det inte ens nånstans. Vi bara gick omkring och undrade om det skulle göra det.

 

[Niyama]

Det är klart man inte vill att rädsla ska bli det normala, även om jag har all förståelse i världen för de som är just rädda. Herregud, de kanske precis har sett sina nära och kära dö liksom. Klart de känner skräck. Det hade jag gjort.

Jag har också all förståelse i världen för att de drabbade och andra är rädda. Desto viktigare att de som inte blir lika rädda vågar gå ut på stan och leva som vanligt.

 

[athena_arabians]

Jo, alltså, jag har också varit med om bilolyckor (tre närmare bestämt) och vet också hur jag agerar i livshotande situationer.
Men blir man sprängd i bitar blir man ju sprängd i bitar. Då kan man ju vara hur snabbtänkt man vill, spelar ju ingen roll.

Nja, jag menade mer hur man hanterar rädsla och tankar inför sin egen död. Det är få saker jag skulle låta bli att göra pga en rädsla för att dö. När min bransch tar fart internationellt igen vill jag ut "på äventyr" som jag säger. Dvs jobba i en miljö som inte är så tillrättalagd som mycket är här i Sverige.

Kan tillägga att jag givetvis inte skulle ta vansinniga risker.

 

[Bison]

Spontant tänkte jag nej. Sen fortsatte jag tänka och självklart ska du åka. De vill att vi ska bli rädda och sluta leva våra liv. Åk dit och drick vin, visa att du inte låter dig skrämmas.

 

[mandalaki]

Absolut. Om man mäktar med. Jag gör det inte.

Mitt svar var inte menat som moraliserande eller nånting. Jag ville bara svara helt och hållet på frågan, från de båda aspekterna som jag skulle ha i åtanke vid ett beslut om att åka eller ej.

Jag tänkte inte att du moraliserade, tyckte bara det var intressant att du tog upp den känslomässiga aspekten så jag hakade på.

Känslomässigt skulle jag alltså gärna delta. Men inte för att "inte låta terroristerna vinna". Det är något jag gärna tänker i teorin, men OM jag faktiskt var där och minsta lilla incident inträffade som gjorde att terrorpaniken vaknade - då skulle jag sannolikt både kissa i byxorna och förbanna mig själv för att jag åkt dit. I teorin och på behagligt avstånd är jag mycket modigare än så.

 

[Anna]

Jag hade absolut åkt.

Jag bodde i London när terroristattackerna på kollektivtrafiken skedde 2005, mycket nära där en av bomberna exploderade. Och jag får säga att jag var faktiskt inte rädd någon gång. Lite vaksam kanske i några veckor - om det satt någon och svettades och bad på tunnelbanan gick jag av vagnen liksom (jo, det hände), och dagen därpå "fick" jag inte gå till jobbet för polisen - jag bodde även hundra meter från en moské där det pratades om hot - men annars levde jag vidare som vanligt. Man märkte väldigt lite i stan efteråt. (Eller ja - precis när nyheterna nådde mig och det var omöjligt att komma fram till folk på telefon var jag förstås rädd och orolig - men inte för min egen säkerhet.)

Den där engelska "Keep calm and carry on"-andan var mycket uppenbar. Vi fick gå hem tidigare från jobbet eftersom det var så svårt att resa kollektivt. Satt hemma och kollade på nyheterna med huskamraterna ett tag på eftermiddagen - sedan tröttnade vi på att vara förtvivlade, drack vin och gick ut och sjöng karaoke. Det var smockfullt på varenda pub och bar.

Jag minns att jag gick till hörnbutiken på eftermiddagen och köpte något, det var en djupt troende muslimsk familj som hade affären. Killen bakom disken i sin fina vita klädedräkt blev så rörd för att jag kom dit - han trodde aldrig att vi skulle komma till dem igen och började nästan gråta av glädje när jag sa att det inte finns en chans i världen att vi tror att alla muslimer är representativa för ondska. Oj, vilka minnen som bubblade upp nu.

Därmed inte sagt att jag inte förstår att folk är rädda, för det gör jag. Detta var ju mina egna reflektioner och erfarenheter, bara.

 

[starcraft]

Jag hade åkt. Absolut ska man känna respekt för de utsatta och det som har hänt, men det tycker jag inte har med att göra om man åker dit eller ej.

 

[Hallonsoda]

Jag hade åkt. Absolut ska man känna respekt för de utsatta och det som har hänt, men det tycker jag inte har med att göra om man åker dit eller ej.

Jag tycker du ska åka av förekommen anledning ehm. Känner mig själv väldigt disintegrerad känslomässigt, lyssnade på i princip hela studio ett idag och de producerade inte ett inslag som inte berörde Paris eller den ökade terrorberedskapen i Sverige. Åker från Göteborg idag till mina föräldrar utanför Stockholm och passerade 3 olika grupper av poliser hemifrån mig till gbg central.

Har så himla svårt att abstrahera ett konkret hot som kommer drabba dem jag inte klarar av att leva ett liv utan, känner snarare att det måste vara himla segt och mkt fuktigt för poliserna att observera folk som rör sig med spårvagn från Valand till Mölndal. Allt det här beror ju dock bara på att jag inte har någon aning om hur det är att vara kontrollerad av en oupphörlig skräck, det gör att sannolikheterna är vad jag klamrar mig fast vid, och de gör att en Parisresa ter sig som en utmärkt idé.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag tycker du ska åka av förekommen anledning ehm. Känner mig själv väldigt disintegrerad känslomässigt, lyssnade på i princip hela studio ett idag och de producerade inte ett inslag som inte berörde Paris eller den ökade terrorberedskapen i Sverige. Åker från Göteborg idag till mina föräldrar utanför Stockholm och passerade 3 olika grupper av poliser.

Har så himla svårt att abstrahera ett konkret hot som kommer drabba dem jag inte klarar av att leva ett liv utan, känner snarare att det måste vara himla segt och mkt fuktigt för poliserna att observera folk som rör sig med spårvagn från Valand till Mölndal. Allt det här beror ju dock bara på att jag inte har någon aning om hur det är att vara kontrollerad av en oupphörlig skräck, det gör att sannolikheterna är vad jag klamrar mig fast vid, och de gör att en Parisresa ter sig som en utmärkt idé.

Oh yes här har vi en del av resesällskapet!

Just nu känns ju nästan Sverige mer i skottgluggen är Paris....
Det är en sjuk värld vi lever i!

 

[GardenAngel]

Jag hade åkt. Har en syster och svåger som ska dit på fredag och funderar på om de ska åka eller inte. Jag har sagt till dem att jag tycker de ska åka.

 

[Niyama]

Jag minns att jag gick till hörnbutiken på eftermiddagen och köpte något, det var en djupt troende muslimsk familj som hade affären. Killen bakom disken i sin fina vita klädedräkt blev så rörd för att jag kom dit - han trodde aldrig att vi skulle komma till dem igen och började nästan gråta av glädje när jag sa att det inte finns en chans i världen att vi tror att alla muslimer är representativa för ondska. Oj, vilka minnen som bubblade upp nu.

Gud så ledsamt dels att han trodde att ni inte skulle komma dit igen och dels att det ju uppenbarligen finns folk som beskyller alla muslimer.

 

[Anna]

Gud så ledsamt dels att han trodde att ni inte skulle komma dit igen och dels att det ju uppenbarligen finns folk som beskyller alla muslimer.

Ja, det var verkligen ledsamt. Han var verkligen medtagen - såklart. Minns det som igår.