Jag blir också tagen för yngre, men tänker att folk mest är artiga eller har dålig koll på hur folk ser ut i olika åldrar 🤷🏻‍♀️
Men exakt. En sak som barn/tonåring, när man växer och utvecklas fysiskt och det händer mycket varje år. Som vuxen är det ju inte lika generellt utan extremt individuellt.

Jag förstår inte heller hur man ”ska” känns sig en viss ålder som vuxen? Jag känner mig som mig, åldern talar bara om hur många år jag levt?
 
Haha, håller med.

Minns för flera år sen på en dejtingsite, va en som skrev till mig, jag kollade hur gammal han var; 32.
Jag bara kände "men uuuu, varför skriver en så gammal till mig 😫"... sen tänkte jag efter lite... Jag var 32 jag också 🤣.
Jag tror att det delvis beror på att vilken siffra som betecknar min ålder blir mer och mer irrelevant med åren som går. Födelsedagen i sig är viktig men inte vad det innebär för den faktiska åldern så att säga.

Jag har nog alltid känt mig som såväl yngre än jag faktiskt är (delvis beroende på yngsta syskonet och delvis beroende på att jag inte har de där 'normala' attributen en ska ha när en närmar sig 40) och äldre än jag är bc alltid varit lillgammal. Så när blir man vuxen? Alltså på riktigt vuxen för jag är det då definitivt inte... :eek:
 
Jag har nog aldrig känt mig som en viss ålder, däremot trodde jag nog när jag var yngre att man liksom skulle förändras mer som vuxen. På ett sätt har jag ju gjort det, när jag tänker tillbaka på mig som 20-åring är det ju som en helt annan person, men jag är ju fortfarande JAG.
Det som jag tycker är märkligast med år är att jag så tydligt känner mig mer bekväm i vissa åldrar. Jag har verkligen känt mig hemma i 25, 27 och 29 tillexempel, och aldrig riktigt landat i att jag var 28. Nu tänker jag mer sällan på vilken ålder jag har så vet inte riktigt hur det känns att vara 37 men jag tror det känns bättre än 36.
 
Jag tror också att många vill vara snälla när de gissar att en är 10-20 år yngre än den faktiska åldern 😉

Med det sagt så tror jag också att stil spelar rätt stor roll. Jag är en svartklädd gammal gothare och även om jag ytterst sällan ens sminkar mig till jobbet så antar många att jag är yngre än jag är, eftersom stilen ofta är synonym med ungdomskultur. Jag är dessutom är barnfri, ogift och bor inte i hus (hej småstad!), det gör säkert sitt till när arbetskamrater höjer på ögonbrynen åt min faktiska ålder. Blir 35 i år och ser absolut inte ut som 20 vid närmre anblick 😅

Jag vet inte om jag någonsin känt mig som en särskild ålder, sedan jag flyttade hemifrån har jag mest känt mig...självständig och ålderslös? Sedan har jag mest gemensamt med andra barnfria/de med utflugna barn så förmodligen upplever jag mig själv som under 25 eller över 55 beroende på sammanhang.
 
Jag är 31 och känner mig nog som det också, vad det nu innebär… men jag känner nog att jag börjar komma ikapp min ålder, folk runtomkring mig i liknande ålder börjar nu också tycka att hemmakvällar är härligt, inse att dom har behov av återhämtning, har hobbys som typ stickning och odling. Jag har liksom alltid varit där mentalt 😅
 
Jag kände mig alltid äldre än alla andra fram till 18. Sen stannade jag vid 18, iaf vad gäller hur gammal jag känner mig. De flesta brukar tro att jag är 5-10 år yngre än jag är.
 
Folk brukar gissa på mellan 26 och 30 på mig, jag är 34. Får ofta visa leg bolaget så gissar att jag kanske ser lite yngre ut än jag är eller så är jag bara svårgissad 😅 Själv tycker jag det är sjukt svårt att gissa ålder på folk.

Jag brukar skojja och säga att jag känner mig som 23 fortfarande, att jag stannade i ålder när jag fick första barnet. Men ska jag vara seriös så känner jag mig nog som typ 30.
 
Ålder är sällan relevant i mina tankar. Mest märker jag det när jag träffar yngre - de är så annorlunda :rofl:

Däremot blir jag ofta lite ställd när jag träffar jämnåriga - så gamla de blivit!

Jag är nog exakt såhär gammal som jag faktiskt är. 64.
 
Vet inte, men identifierar mig väl som en 25åring :rofl: är 35. Folk brukar alltid gissa på jag är runt den åldern, har fått visa leg på energidricka på hemköp och trisslott fortfarande, alltid leg på systemet. Tror folk är extremt dåliga på att gissa ålder, på något sätt så tror folk att är man över 30 så är man tant eller något. Min vänskapskrets är rätt sprid i ålder, en del runt min egna ålder, men även folk som är en bit över och under, helt beroende på person :)

Jag gjorde själv en liknande sak, sa till min svärfar att han väl inte är över 54 (han ser ut som det) men han är 63. 😂 tror generellt folk åldras bättre nu. Kommer ihåg min mormor som verkligen såg ut som en mormor då hon va 63.
 
Folk brukar antingen pricka rätt (29) eller tro att jag är äldre än vad jag är, känns sådär smickrande eftersom jag ju också tror att folk oftast drar av några år när de gissar 😅 Kan dock bero på att det oftast är på jobbet och att min karriär fram till att jag fått barn har gått lite snabbare än snittet vilket gör att de flesta i min yrkesroll är lite äldre än jag.
 
Jag är 52 och känner mig väl som jag alltid gjort, har nog aldrig "känt mig som en ålder". Jag ser ju inte heller att man behöver bete sig på ett visst sätt eller se ut på ett visst sätt bara för att man levt ett visst antal år. Inte heller att man måste "slå sig till ro" och invänta pensionen för att man passerat 50. Livet är ett äventyr så länge det pågår och jag är jag oavsett ålder :)
 
Jag och mina kompisar brukade skoja när vi var tonåringar, att min mentala ålder var 37. (Lämnar det osagt hur jag faktiskt var som tonåring). Nu ÄR jag 37 och känner mig ganska exakt så. En lagom trött småbarnsförälder som varken är ung eller gammal, typ 😁

Vet dock inte hur jag ska hantera att jag blir 38 i sommar, så gammal har jag ju aldrig varit förut! :eek: :p
 
Jag fyller 61 i sommar. Jag verkligen älskar att vara min ålder, med den jag är idag. Gissningsvis ser jag nog lite yngre ut än vad jag är om man har en fördom om hur en i min ålder ser ut och är. Jag har lätt att umgås med folk i alla åldrar med bästisar från typ 28-70.
 
Ålder är sällan relevant i mina tankar. Mest märker jag det när jag träffar yngre - de är så annorlunda :rofl:

Däremot blir jag ofta lite ställd när jag träffar jämnåriga - så gamla de blivit!

Jag är nog exakt såhär gammal som jag faktiskt är. 64.
Nope, jag köper inte att du är 64. Runt 50-55 kan jag gå med på men inte 64. Du har en himla ungdomlig utstrålning bara så att du vet :heart
 
1684828219707.png
 
Fram till nånstans mellan 30-35 kände jag mig som typ 12. Jag såg yngre ut också (fick visa leg överallt och de frågade ofta om jag skulle åka på barnbiljett på bussen :cautious: ). Sedan började jag få gråa hår pga dåliga gener (tack pappa…) och brände i ungefär samma veva ut mig totalt. Sedan dess frågar ingen om leg längre och jag känner mig rätt gammal och sliten. Som 87 kanske. :bag: Är 47 nu (skrev 48 först… Ingen koll.).

Konstigt nog känner jag mig fortfarande inte ”vuxen”. Bara just gammal och sliten. 🤣
 
Jag kan inte acceptera att jag snart fyller 40. 🙄 Om man är över 40 så ska man vara vuxen och det kommer jag aldrig bli.

Alla gissar att jag är yngre och alla mina vänner är yngre.

Känner mig inte en dag äldre än 25, sålänge jag inte umgås med någon som är 25 för då känner jag mig som 85.. 😅

Känns bara som jag har slösat bort hela livet. Snart 40 och jag har inte lyckats med någonting här i livet. Sitter ensam i min lilla etta med ett dead-end jobb.. 😩
 
Jag är nybliven 50-åring och sett i mina egna ögon så vet jag faktiskt inte om jag ser ut för min ålder. Men har märkt att när ålder diskuteras på tex jobbet så tror de flesta att jag är lite yngre, typ 40 och ett par år.

Jag vet inte hur en femtioåring ska känna sig eller "vara". Känner mig nog rätt ålderslös. Jag har iaf inte börjat lyssna på dansband, knyppla eller bytt klädstil pga av min ålder. Jag gillar samma saker som när jag var 25, 38 och 46.
Däremot har jag ett annat lugn och trygghet i mig. Känner mig mycket mer harmonisk, glad och har lättare för att slå ifrån mig bekymmer och negativitet.
 
Jag har passerat 50 med god marginal. Och känner mig nog som en person i 50-årsåldern. Jo jo, jag har fortfarande samma problem med impulskontrollen som jag hade i 20-årsåldern. Det kommer nog inte att gå över. Jag gillar att ha varit med lite längre än valparna men har å andra sidan inte kommit på vad jag ska göra när jag blir stor.

Och jag delar helt @tanten upplevelse. Mina jämnåriga ser ofta rätt gamla ut. Men mer ofta så reagerar jag på att yrkespersoner, som läkare, poliser och t ex yrkesofficerare inte ser ut att ha gått ut gymnasiet än.
 

Liknande trådar

Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 463
Senast: Nixehen
·
Hästmänniskan Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite. Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller...
2
Svar
28
· Visningar
2 692
Senast: bobbbo
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 005
Senast: jemeni
·
Ridning Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆 Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Svar
4
· Visningar
1 351

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp