Att vara 25 och dejta någon som är 45 är en sak, att vara 50 och dejta någon som är 70 en annan ... Jag skulle inte stå ut med någon som redan har ena foten i graven så för mig faller det med att det spelar mindre roll ju äldre man blir, jag har alltid hållit mig till ungefär jämnåriga. Största åldersskillnaden har varit sju år och det kändes rätt jobbigt att vara tillsammans med någon så gammal!
. Yngre har tydligen en fallenhet för mig. Mitt ex-ex är 15 år yngre och mitt ex är 25 år yngre. Att vara 25 och dejta någon som är 45 är en sak, att vara 50 och dejta någon som är 70 en annan ... Jag skulle inte stå ut med någon som redan har ena foten i graven så för mig faller det med att det spelar mindre roll ju äldre man blir, jag har alltid hållit mig till ungefär jämnåriga. Största åldersskillnaden har varit sju år och det kändes rätt jobbigt att vara tillsammans med någon så gammal!
. Yngre har tydligen en fallenhet för mig. Mitt ex-ex är 15 år yngre och mitt ex är 25 år yngre. 
Hehe, det vore ju vääääldigt konstigt om man i en homorelation ser sig i relation med någon av motsatt kön.....
Nu gissar jag (fördom?) att ni som skrivit i tråden liksom mig är kvinnor. Och jag ser att jag är nästan den enda som alltid av någon anledning fallit för yngre män. Övriga skriver att de faller för äldre.
Det säger kanske något om samhällets normer? Det är mer normalt att mannen är äldre och kvinnan yngre. Därför är det kanske lättare för båda kön att se sig i relation äldre man-yngre kvinna än tvärtom. (åtminstone vad gäller heterorelationer).
Jag är övertygad om att det färgar oss. Att jag oftast fallit för yngre män (några jämnåriga, en som var kanske 1-2 år äldre, men annars 2-10 år yngre) är också något jag funderat på; hur kommer det sig? Som yngre har jag nog generellt tyckt yngre män har mer "go"; jag ville inte ha någon som gubbat till sig. Men nu (som den tant man börjar bli) så har jag ju en "gubbe"; trots att han är 7 år yngre.
Delvis har det nog med attraktion att göra; jag har alltid gillat ett "pojkigt" utseende. Det tog t ex många år innan jag kunde tycka att hår på bröstet faktiskt var liiiiite attraktivt. Nu är jag dock snart 45 och när jag ser unga män kring 20 som ser sådär "pojkiga" ut så kan jag tycka de är söta, men inte attraktiva i den bemärkelsen (som presumtiva partners). Tack och lov för det; det är tur man växer lite med åren och inte blivit gummsjuk.
Precis som att jag är helt besatt av att män/killar/karlar ska vara längre än mig..känns jätte fel om jag är längre än killen och det har nog med att göra att man som tjej inte vill känna sig stor
Hehe, det vore ju vääääldigt konstigt om man i en homorelation ser sig i relation med någon av motsatt kön.....
Jo precis! Det är nog dock i stort sett det enda argumentet jag har för att det skulle kännas konstigt med en partner som är jämnårig med mina föräldrar
Jag tror det beror på egen ålder en hel del det också.
Ja, å andra sidan kan ju en del ha fått barn väldigt tidigt och vara ganska så lite äldre än sina egna barn (15-20 år)- då blir ju spannet mindre så att säga.Jo precis! Det är nog dock i stort sett det enda argumentet jag har för att det skulle kännas konstigt med en partner som är jämnårig med mina föräldrar
Käftrå!!Elleeeeeeer
Jo precis! Det är nog dock i stort sett det enda argumentet jag har för att det skulle kännas konstigt med en partner som är jämnårig med mina föräldrar
Men så återkommer jag till denna man jag dansat med några nu och fick denna helt galna kontakt/känsla med igår, visst såg/förstod jag att han var äldre men inte hur mycket äldre.. Så alltså visste jag inte hur mycket äldre han var när vi fick denna kontakt, kan inte låta bli att undra om det hade blivit samma känsla om jag vetat hur mycket äldre han är? Jag är 24 år. 
