Alkohol - nej tack

Tycker inte att alkohol är gott (det är alltså alkoholsmaken jag känner oavsett, så inga "du har bara inte provat rätt!", tack)

Den diskussionen hamnade jag i en gång med någon som jobbade i en kafédisk(?) på cityterminalen. Jises vad frustrerad jag blev. Det spelar ingen roll vilket (alkoholhaltigt) vin jag smakar, jag kommer inte tycka att det är gott!
 
Jag har aldrig varit berusad. Kan njuta av en Somersbycider nån varm sommarkväll, men oftast blir även den alkoholfri. Har aldrig fattat grejen med att bli packad och tappa kontrollen.
 
Jag väljer bort alkohol. Huvudanledningen är att jag helt enkelt inte gillar alkoholsmaken.

  • Jag vill inte riskera att slösa bort en hel dag på grund av baksmälla.
  • Jag vill minnas om jag varit med om något roligt.
  • Jag vill inte känna att jag måste dricka för att kunna ha roligt, våga prata eller liknande.
  • Jag gillar inte alkoholkulturen.
Jag har varit berusad en gång, ett val jag gjorde när jag tog studenten. Drack då alkoholläsk och cider. Det var inget speciellt och inget jag kände av dagen efter, så det var väl bara såpass att det kändes i kroppen och syntes i ögonen. Har aldrig känt något behov av att testa fler gånger.

Känns knepigt att normen ska vara att dricka alkohol.
 
Jag dricker inte. Har aldrig ens smakat och har heller inga planer på att göra det. Jag har aldrig heller haft intresse för det, inte ens i tonåren.

Jag hatar effekten alkohol kan ha på människor när de har fått i sig för mycket. Särskilt människor jag känner och älskar, när jag inte kan känna igen dem. Det gör mig ledsen.

Sedan missunnar jag så klart ingen att dricka alkohol om det kan förhöja deras upplevelse nu och då. Men jag vill inte.
 
Jag dricker kanske ett sexpack folköl och fem-sex starköl per år. Aldrig mern än en åt gången.

Jag har helt slutat åka på fester där folk super, efter att en "kompis" gjorde en "alkoholfri" drink åt mig med massa sprit i. När jag ifrågasatte (trodde hen förväxlat drinkarna) så kom det fram att hen ville "hjälpa mig att ha lite kul".

Blir konstant pikad för att jag avstår rusmedel. Folk verkar ha väldigt svårt att förstå att jag dels kan ha väldigt kul ändå, dels verkligen inte har kul om.jag blir alkoholpåverlad, då det ofelbart leder till självskadebeteenden. Tycker rödvin är jättegott men får totalt sammanbrott av ett halvt glas, så har slutat dricka det.
 
Den diskussionen hamnade jag i en gång med någon som jobbade i en kafédisk(?) på cityterminalen. Jises vad frustrerad jag blev. Det spelar ingen roll vilket (alkoholhaltigt) vin jag smakar, jag kommer inte tycka att det är gott!

Men eller hur! Jag har provat även saker med låg alkoholhalt och det hjälper inte, det smakar ren sprit för mig ändå. Överkänsliga smaklökar eller ej, det vete gudarna, men jag är väldigt trött på att det ska vara så svårt att bara respektera vad man har för preferenser och låta bli att truga.

Blir konstant pikad för att jag avstår rusmedel. Folk verkar ha väldigt svårt att förstå att jag dels kan ha väldigt kul ändå, dels verkligen inte har kul om.jag blir alkoholpåverlad, då det ofelbart leder till självskadebeteenden.

Känner igen det där med "men hur ska du ha kul utan alkohol?". Tja, jag har kunnat ha roligt hela mitt liv utan sprit, och ser ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept. :idea: Tycker mest synd om de som behöver bli lite lulliga för att släppa på hämningarna, faktiskt...

Jag har också en del självskadebeteenden som ligger och lurar plus alkoholism i släkten så där är två extra anledningar att inte dricka. Men det ska fan inte behövas att man outar sig om sånt för att slippa tjat. :down:
 
Jag har valt bort alkohol pga två alkoholiserade föräldrar under uppväxten. Har inga positiva associationer till alkohol öht på något sätt i någon form eller mängd. Sambon dricker inte heller.

Jag blir extremt obekväm och osäker runt berusade människor. Kan ibland få riktiga ångestpåslag med skenande puls, tryck över bröstet och domningar och stickningar i ffa armarna, speciellt om det är personer som jag känner sen innan. Random berusade personer på stan man inte känner berör mig inte öht men berusade bekanta, familjemedlemmar, kollegor osv mår jag fysiskt dåligt av. Därför är jag aldrig med på sociala aktiviteter med jobbet som AW eller julmiddagar. Det räcker med att folk dricker ett par glas vin och skrattar lite extra så vill jag gå därifrån.

Var tillsammans med en man som drack ganska frikostigt under några år och mådde väldigt dåligt när han var berusad. Han hade inga alkoholproblem i den bemärkelsen men han var uppväxt i en kultur där alkohol har en stor roll och det var inga konstigheter att ensam knäcka en 6-pack öl hemma vid TVn en fredagskväll. Vet inte hur jag skulle reagera om min nuvarande sambo blev berusad av någon anledning. Han är dock lika anti alkohol som jag så den risken är nog minimal vilket känns skönt.

Den enda gången som det hanteras sånt hemma är vid matlagning där tex vin används i köttgrytor och liknande men då är det matlagningsvin istället. Sambon har försökt föreslå att använda "riktigt" vin istället men jag vill inte ha skiten i huset öht...
Känner igen mig i det du skriver. Jag dricker aldrig alkohol, har aldrig varit full och tycker bara det är obehagligt!

Har en far som drack för mycket när jag var liten, det sitter hårt och jag blir fortfarande rädd för fulla människor. Började gråta första gången min sambo tog några öl när vi bodde ihop men har lärt mig nu att hon inte blir som honom. Ska hon ”festa” eller dricka mer än vanligt åker jag oftast bort och sover (det händer inte så ofta så det är inget problem).

Förutom det ovan tycker jag inte det är gott. Det är dyrt och jag ser det inte som positivt att ”tappa kontrollen”. En gång drack jag något lite starkare men kände mig bara ledsen av det. Det är inget som lockar mig över huvud taget.

Också fått höra att jag är konstig och tråkig. Ja, men tyck det då :meh:
 
Det finns liksom ingen poäng i att "lära" sig dricka alkohol, tvärtom. Det finns väl dokumenterade och beforskade risker med alkohol, och gillar man inte ens smaken, verkar det snarast lite mindre begåvat att dricka det ändå - särskilt om det sker upprepade gånger.

"Konstig och tråkig" tycker jag nog attityden är hos de som ska försöka få andra att också dricka för att rättfärdiga sin egen alkoholkonsumtion.

Jag tycker att "alkoholkulturen" är alldeles för stark, men tycker mig ändå ana ljusningar exempelvis i restaurangmiljöer, där även alkoholfria drycker utvecklas till mer än sockerläsk, lättöl och vatten. Även om vatten ofta är överlägset som måltidsdryck.
 
Jag dricker de flesta former av alkohol men i allmänhet vin eller cider de senaste 15 åren. Jag är inte intresserad av ruseffekten längre utan smaken och kan lika gärna hoppa över att dricka om det tex är ett vin jag inte tycker är gott. Det mesta av spriten jag använder kokas bort i maten, det är en ypperlig smakhöjare. Ska jag laga mat åt någon jag vet har problem frågar jag innan om det är ok med (bortkokad) alkohol i maten. Tex har en nykter alkoholist varit helt ok med rödvinssås, hen blir inte triggad av det.

Mina föräldrar var normalkonsumenter och ja, pappa gjorde hembränt :D

Har jag gäster finns det alltid alkoholfria alternativ och jag frågar mina gäster vad de vill ha och vill de inte ha vin säger jag inget om det. Vad folk dricker och inte dricker är inget jag lägger mig i eller har någon åsikt om.
 
Har nog inte druckit mer alkohol än motsvarande en flaska vin totalt i hela mitt liv. Uppvuxen med två föräldrar som haft problem att hantera sitt intag, och känner ingen dragning alls till drycken.
 
Jag dricker kanske nån cider per år, men funderar ständigt på att återgå till total nykterist, vilket jag varit oftast. Har bara varit med om folk som trugar alkohol för att "en är så god" på fester, och enda gången mitt nej inte accepterades var av en väldigt berusad person, så då gick jag helt enkelt iväg från denna.

Hade turen att växa upp i en familj och släkt där alkohol bara intogs som något gått till maten och har aldrig sett någon av dem berusad. Första gången jag hörde talas om att dricka för att bli full var när mina skolkamrater började, och jag förstod aldrig poängen med det.
Maken dricker mer än jag på fester med gamla kompisar, men i övrigt dricker även han lite, och vi är helt överens om att aldrig dricka oss fulla framför barnet som väntas.
 
Ja gud, jag avskyr smaken av alkohol. Jag kan dricka cider och väldigt sliskiga drinkar men öl och sprit går bort. Egentligen gillar jag inte vin heller men jag kan dricka det på middagar, mest för att jag ändå gillar känslan av en knappt förnimbar berusning.

Något jag är så vansinnigt trött på är att folk jämt (jämt!) ska hålla på och försöka pracka på mig rusdrycker fastän jag tackar nej åtskilliga gånger. Numera är jag så jävla less på den hetsen att jag i ren protest tar bilen till många av tillställningarna, det är den enda godkända ursäkten som får folk att backa 🤦‍♀️
 
Jag har (nog) valt bort alkohol helt. Kommer inte ihåg när jag drack senast.
Uppvuxen med alkoholism på nära håll, flera beroendesjukdomar i nära släkt och hamnade oftare och oftare i dåliga situationer när jag druckit alkohol. Då fick det räcka.

Det var precis samma för mig. Och för min del kändes det som att det var antingen eller. Även om jag alltid druckit med måtta och det ändå inte skett så ofta, så var jag rädd för att också hamna i samma hög som resten av släkten.
Jag har valt bort alkohol pga två alkoholiserade föräldrar under uppväxten. Har inga positiva associationer till alkohol öht på något sätt i någon form eller mängd. Sambon dricker inte heller.

Jag blir extremt obekväm och osäker runt berusade människor. Kan ibland få riktiga ångestpåslag med skenande puls, tryck över bröstet och domningar och stickningar i ffa armarna, speciellt om det är personer som jag känner sen innan. Random berusade personer på stan man inte känner berör mig inte öht men berusade bekanta, familjemedlemmar, kollegor osv mår jag fysiskt dåligt av. Därför är jag aldrig med på sociala aktiviteter med jobbet som AW eller julmiddagar. Det räcker med att folk dricker ett par glas vin och skrattar lite extra så vill jag gå därifrån.

Var tillsammans med en man som drack ganska frikostigt under några år och mådde väldigt dåligt när han var berusad. Han hade inga alkoholproblem i den bemärkelsen men han var uppväxt i en kultur där alkohol har en stor roll och det var inga konstigheter att ensam knäcka en 6-pack öl hemma vid TVn en fredagskväll. Vet inte hur jag skulle reagera om min nuvarande sambo blev berusad av någon anledning. Han är dock lika anti alkohol som jag så den risken är nog minimal vilket känns skönt.

Den enda gången som det hanteras sånt hemma är vid matlagning där tex vin används i köttgrytor och liknande men då är det matlagningsvin istället. Sambon har försökt föreslå att använda "riktigt" vin istället men jag vill inte ha skiten i huset öht...

Jag förstår hur du menar. Jag har barn med en alkoholist som klämde 12-18 öl om dagen i sin ensamhet och när jag sedan blev tillsammans med en annan efter honom fick jag mer eller mindre panikångest när det kom på tal att han ville ta en öl till maten etc. Mitt förflutna förstörde då jag mer eller mindre aldrig varit omgiven av folk som kan hantera alkohol. Jag är lika anti som dig.
 
Är det fler här som valt att helt utesluta alkohol ur eran liv? Jag har aldrig haft alkoholproblem eller dylikt men valde själv för 13 månader sedan att inte dricka alkohol mer och det har jag hållit. Det är nog också ett av de bästa valen jag gjort, det känns så himla skönt. Däremot har ens omgivning en tendens att påstå att man är tråkig. Men jag var på examensfest nyligen och jag hade riktigt skoj, medan folk låg i buskarna (hur kul är det?).

Jag är uppvuxen med alkoholism i min omgivning, det är i princip endast min mamma, moster och morfar som inte är alkoholister. Så det är väl en bidragande orsak till mitt val. Vill inte att min dotter ska växa upp som jag gjorde. Sedan är det skönt att slippa vara bakfull.

Med det sagt, är det fler än jag här på buke som helt valt att avstå alkohol?
Jag har mer eller mindre uteslutit det i mitt liv mest pga att det är opraktiskt att dricka. Jag blir mest trött, får huvudvärk även av mindre alkohol så ser ingen vits med det. Dock så dricker jag fortfarande i sällskap ibland när det är många personer och jag vill kunna slappna av mer, det gör det lättare att umgås helt enkelt.
 
Aldrig varit med om att någon som inte dricker trugas att dricka. Jag har haft flera år då jag inte drack i tjugoårsåldern, trugades aldrig trots att jag festade.
Jag gillar att vara full och hänga med andra fulla människor. Men ska vara folk jag känner mig trygg med.
 
Aldrig varit med om att någon som inte dricker trugas att dricka. Jag har haft flera år då jag inte drack i tjugoårsåldern, trugades aldrig trots att jag festade.
Jag gillar att vara full och hänga med andra fulla människor. Men ska vara folk jag känner mig trygg med.
Det är förmodligen för att du själv dricker som du inte märker av hur otroligt ofta man mer eller mindre tvingas att dricka för att få tyst på folk. Enda sättet jag fått tyst på folk är om jag säger att jag ska köra, då backar dom flesta.
 
Jag har en bekant som beslutat sig för ett nyktert halvår, då hens partner inte tål alkohol just nu av olika anledningar. Problemet för hen är att hen älskar vin! Samlar på vin och uppskattar verkligen ett gott vin, åker på vinprovning osv. Och varken jag eller bekant har smakat ett gott alkoholfritt vin. Hen har dock hittat en helt okej alkoholfri öl.

Jag tycker inte om läsk, sliskiga drinkar eller öl. Det jag tycker om att dricka är kolsyrat vatten, vin och liknande och Celsius. Och Celsius vill jag sluta dricka helst. Så förutom vin tycker jag om typ Loka citron. Gillar ingen annan smaksättning. Så jag tycker helt enkelt att vin är gott. Dricker gärna 1-2 glas till maten en vanlig vardag. Men den hade absolut fått vara alkoholfri som vanlig middagsdryck.

Jag hade många år, innan jag lärde mig uppskatta vin, då jag drack alkohol vid enstaka gånger per år. Jag var ofta nykter på fest pga jobb eller långa avstånd. Jag tycker att man gör precis som man vill och det finns ingen anledning att tjata.
 
Är kräsen, dricker vit vin, mjöd och vissa drinkar.
Drinkar beställer jag alkoholfritt när jag kommer ihåg när jag är ute, hade det funnits goda alkoholfria vin och mjöd så hade jag troligen valt det men har testat några alkoholfri och är lika vidriga som dom med hög alkohol i.

Att dricka så jag känner av det dagen efter var många år sedan.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp