mandalaki
Trådstartare
Vem faen uppfann måndag till fredag? Hen borde straffas för brott mot mänskligheten.
Sedan ett år tillbaka har jag "normal" veckorytm. Dvs, jag jobbar vanlig kontorstid, måndag till fredag. Innan det hade jag i 12-13 år jobbat oregelbundet, enbart kvällar, var tredje helg osv - på rullande schema.
Och jag undrar - var är mitt liv? Jag mals ner! Omställningen är förfärlig, fortfarande ett år senare.
Att gå upp på morgonen är ingen katastrof, det överlever jag. Men det är just det där måndag till fredag, vecka jävla ut och jävla in, som tar kål på mig. Ett satans ekorrhjul är vad det är. Varje måndagmorgon känns som att jaha, nu börjar ett nytt maraton igen, och det är inte slut förrän på fredag.
Nu förstår jag varför vanligt folk lyckomaximerar över sina tacos på fredagkvällen. Jag förstår begreppet söndagsångest. Och jag förstår varför så många tycker det är tråkigt att jobba. Jag har alltid varit privilegierad, haft ett intressant och stimulerande jobb - men måndag till fredag kan döda lusten i vilket jobb som helst
Men är det inte skönt med lediga kvällar, då? undrar folk. Nej, det kan jag inte säga. Jag går hem och dör i soffan med katten, varje kväll. Hur skulle jag orka något annat?
Lediga helger då, det måste ju vara ett uppköp? Nej, det är det inte. Helgerna går åt till städning, tvätt, storhandling, fixa nästa veckas matlådor osv. Dvs, allt det jag gjorde på min daglediga tid i mitt förra liv
Ni som har normaltid och trivs med det - kan ni lista några fördelar åt mig? Det kanske känns lättare då. Det enda jag själv kan komma på är att jag kan promenera till och från jobbet nu, det ville jag inte när jag slutade jobba mitt i natten. Så nu får jag mer vardagsmotion och det är bra - för hur skulle jag orka träna på kvällarna efter jobbet..?
Sedan ett år tillbaka har jag "normal" veckorytm. Dvs, jag jobbar vanlig kontorstid, måndag till fredag. Innan det hade jag i 12-13 år jobbat oregelbundet, enbart kvällar, var tredje helg osv - på rullande schema.
Och jag undrar - var är mitt liv? Jag mals ner! Omställningen är förfärlig, fortfarande ett år senare.
Att gå upp på morgonen är ingen katastrof, det överlever jag. Men det är just det där måndag till fredag, vecka jävla ut och jävla in, som tar kål på mig. Ett satans ekorrhjul är vad det är. Varje måndagmorgon känns som att jaha, nu börjar ett nytt maraton igen, och det är inte slut förrän på fredag.
Nu förstår jag varför vanligt folk lyckomaximerar över sina tacos på fredagkvällen. Jag förstår begreppet söndagsångest. Och jag förstår varför så många tycker det är tråkigt att jobba. Jag har alltid varit privilegierad, haft ett intressant och stimulerande jobb - men måndag till fredag kan döda lusten i vilket jobb som helst
Men är det inte skönt med lediga kvällar, då? undrar folk. Nej, det kan jag inte säga. Jag går hem och dör i soffan med katten, varje kväll. Hur skulle jag orka något annat?
Lediga helger då, det måste ju vara ett uppköp? Nej, det är det inte. Helgerna går åt till städning, tvätt, storhandling, fixa nästa veckas matlådor osv. Dvs, allt det jag gjorde på min daglediga tid i mitt förra liv
Ni som har normaltid och trivs med det - kan ni lista några fördelar åt mig? Det kanske känns lättare då. Det enda jag själv kan komma på är att jag kan promenera till och från jobbet nu, det ville jag inte när jag slutade jobba mitt i natten. Så nu får jag mer vardagsmotion och det är bra - för hur skulle jag orka träna på kvällarna efter jobbet..?