Alla FÅR vara med o leka

[gulan]

Min dotter har hittat en vän, och dom har verkligen blivit bästisar. Dom går alltid hand i hand och kramas när dom träffas. (dom är 7 och 8 år) I stallet finns det även en till jämårig flicka som gärna vill vara med och leka. Det vill inte dom här två.
En gång blev det så jobbigt, min dotter och den andra gick undan hela tiden och ville vara själva, den tredje följde efter och frågade varför hon inte fick vara med och leka. Flickan kom till mig med tårar i ögonen och ville jag skulle säga till att hon skulle få vara med.
På kvällen pratade jag med min dotter och körde på med, att det är inte snällt att lämmna en utanför . Hur skulle du känna det om det vore dig osv. Min dotter lovade att den tredje skulle få vara med nästa dag.
Min snack var föjävels, det slutade med att den andra grät och jag blev så jäkla förbannad. När jag var på väg mot flickorna tänkte jag att jag skulle hota med att ALLA får vara med och leka. Och får hon inte vara med så åker vi inte till Mc Donalds, som jag lovat. Där stannade jag upp lite. är det verkligen rätt att tvinga på någon. Jag försökte istället att prata med flickorna och beveka dom lite, och samtidigt uppmuntra den andra att hitta på nått annat i stället, och inte krusa.
Har Ni råkat ut för nått liknande?
hälsningar gulan fd.gulla

 

[Magdalena]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Tjejer ÄR såna. De leker bäst 2 och 2.

Jag kommer ihåg när jag var yngre, och min bästa kompis hade ytterligare två bra kompisar. Dock lekte vi nästan aldrig allihop, eller ens tre i taget, för det bara funkade inte.

 

[millansnillan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Tvinga dom inte! Visst dom får inte vara otrevliga eller lämna ute folk med flit m.m. Men tvinga dom inte att vara med någon de inte vill vara med, det blir bara fel.
Jag kommer ihåg hur jobbigt det var med "Men ni MÅSTE låta Xxxx vara med också". Det är som om någon skulle tvinga dig eller någon annan som sagt så att "Du MÅSTE umgås med Xxxxx" Och ingen frågar om hur du känner det då, hur ni trivs ihop, varför du inte vill umgås med den personen. Låt dem vara med vilka de vill (sen finns det såklart gränser om hur de får bete sig...) de blir inte mobbare för det.

När jag var liten lekte vi alltid två och två. Blev det fler blev det mest bråk m.m.

Det har däremot inte gett mig (eller andra..) några problem. I mellanstadiet började vi vara fler och fler vid en del lekar. På högstadiet är vi 7 stycken tjejer och 2 stycken killar som alltid umgås. Ibland delar vi upp oss och är två och två, tre och tre, eller hur det nu kan bli. Aldrig lämnat ute någon sådär EFTER att föräldrarna slutade försöka bestämma vilka man skulle leka med.
Tvinga dom inte, sen märker du såklart vad som är bäst för dig och din dotter. men tänk på hur du skulle känna dig om du blev tvingad till något.

 

[Nidorina]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Håller med föregående! Mina barn frågar ibland "måste vi vara med Kalle, han bara tar sönder saker" (eller vad det nu är för orsak).
Nej säger jag, men ni får absolut inte vara dum med honom.

 

[Tokmaja]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Tvinga inte någon att vara med nån de inte vill vara med!!
Så länge de inte är ELAKA och sluter ute med flit eller retas med "du får inte vara med" typ så låt dem vara.
Det vet man ju själv hur trist det är att bli satt i grupper med folk man inte gillar... det är mycket lättare med någon SOM man gillar.
Tror dessutom att barn måste få testa på det där att vara två ocht vå, ha en RIKTIG bästis och leva i "sin" värld. Men utan då att vara elak mot någon.
Att med HOT få dem att leka kommer knappast att funka, det kan istället leda till att de kommer att vara elaka mot den tredje tjejjen meddans hon är med och leker, för då är det "hennes" fel att allt är som det är...

Så läste jag någonstans också att barn gärna leker just med "jämna" kompisar, alltså personer de känner att de passar ihop med, i vissa åldersgrupper mer än annars!! Att det helt enkelt är helt psykologiskt normalt att barn beter sig såhär.!

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Det är ingen ide att tvinga för den tredje tjejen kommer ändå att märka att det inte är äkta och det är mer destruktivt för henne än att hon inte får vara med alls. Det enda man kan göra på sin höjd är att organisera lekar och/eller aktiviteter där flera kan vara med om man vill hjälpa till på något sätt annars är det bättre att låta det bero så länge dom andra flickorna inte är elaka på något sätt.
Det är skillnad på att vara utfrusen och inte få vara med.
Att inte få vara med kan vara jobbigt men man kan heller inte skydda barn mot allt.

 

[benjamin]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Ibland får man visst säga stopp till sina barn om de fryser undan ett annat barn. Som vuxen kan man visst prata om att det inte är roligt att själv bli utfrusen. I vissa fall är ju det utfrusna barnet kanske "förtjänt" av situationen genom sitt sätt och då kanske man får låta det vara. Men ibland ligger det en stor osäkerhet hos en av de två som håller ihop och fryser ute. En osäkerhet som inte är sund och som kan skapa ett mönster hos barnet och inte gagnar barnet när det blir äldre. Att frysa ute genom att dra sig undan så att det utsatta barnet märker det är vid upprepade fall mobbing och inget för sju-åriga flickor att ägna sig åt. Jag tror att det är viktigt att en vuxen som ser det här hos sina barn, pratar med barnet om varför de gör på detta sättet.

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Är jag den enda föräldern här inne som gärna vill att mina barn ska kunna "leka brett" och inte bara med ett annat barn åt gången? Detta gäller väl för mina barn först och främst i skolan där de tillbringar de flesta vardagar. När dom leker med kompisar hemma blir det oftast med en åt gången eftersom vi bor så till så att det inte kryllar av ungar i grannskapet.

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Vad då skall kunna leka brett?
Vad menar du med det?
Du menar för att göra dig till viljes skall barnet kväva sina önskemål i denna frågan?
Leker bäst gör barn med lekar som man behöver många i som tex jage, kurra gömma osv. Helst skall en vuxen vara med och övervaka i början innan alla barn har "lek in sig" speciellt om det är yngre barn.

Tänk om någon kom till dig och sa att nu skall du minsan umgås med en granne som du inte är förtjust i för du skall banne mig kunna umgås brett?
Du själv har ingen talan om detta.
Aldrig att jag skulle tillåta någon att begära det av mig och då begär jag inte det av min dotter heller och då är ändå hon en som innan "blivit över".
Jag tycker synd om barn som skall tvingas (uppmuntras ja men tvingas nej och definitivt inte med känslomässig utpressning..."hon blir ju så ledsen") att umgås med folk dom inte drar jämnt med. På dagis har jag sett till att aktivera barn med lekar där många kan vara med i och inte tvingat att leka med enskild personer. Hoppa hopprep, hoppa hage, leka trafik, spela fotboll, leka kuragömma osv. Det har övervakats av mig som håller reda på reglerna och medlar om det behövs. Jag har däremot aldrig på något sätt tvingat på barn att leka med någon dom inte vill för barn uppfattar kroppspråk mycket bra och läser av den som ovilligt tvingar sig att leka pga påtryckningar av vuxna. Det är destruktivt för den som får vara med för den känner innerst inne att det inte är en sann känsla. Kan du tänka dig vad det känns för självkänslan?
Sedan skall vi inte tala om att den som "blir över" blir mer otrygg iom att folk inte är ärliga. Barnet får vara med och muntligt säger dom andra barnen att den får men deras kroppspråk säger annat. Jag tycker det är jobbigt att umgås med folk som inte är ärliga och det är mindre destruktivt i längden att bli dissad än att få lov men känna sig oönskad ialla fall. Det barnet kommer troligtvis att växa upp och ha svårt att tro när det är människor som verkligen tycker om den för den har fått lära sig att folk ljuger om den saken.
Med andra ord du gör varken dina eller andras barn en tjänst genom att tvinga.

Sedan är det väl trevligt när barn kan leka flera men det är en skillnad mellan frivilligt val och tvång. Jag tror nog inte att någon här går emellan ekller tycker det är tråkigt om deras barn kan leka med flera samtidigt bara att det inte kommer något gott ur det hela om man tvingar. Barn som förövrigt leker "brett" jämt har vad jag märkt oftast svårt att binda sig bara till en och är heller inte en egenskap som alltid är bra eller konstruktivt att ha.
Det finns alltid två sidor på ett mynt.

 

[millansnillan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Var har jag skrivit att jag TVINGAR mina barn att leka med fler än ett annat barn åt gången?

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Du frågade om du var den ende som ansåg att barn skulle kunna leka "brett" och då inkluderar det mig och mitt inlägg.
Mitt inlägg handlar om att man inte kan tvinga och jag ser ingen som tycker att barn inte skall kunna leka med fler bara att man inte skall tvinga dom. Ser du någonstans där det står att någon inte vill att deras barn skall kunna leka med fler?
Så antingen tycker du olika ("är jag den ende") och då anser du att man skall tvinga eller så tycker du inte olika ialla fall och då tvingar du inte.
Antingen eller?

Hur gör du nu och hur skulle du gjort i ovanstående inlägg för där har tom lite känslomässig utpressning körts med men inte funkat.
Det finns bara ett sätt om man inte vill agera lekledare som vuxen och det är att tvinga dom att leka tillsammans.
Själv undrar jag vad flickans föräldrar är och anser att dom kan ta lite föräldraransvar. Det finns bra böcker som vägledning för detta om man är osäker på hur man skall göra. Jag har själv två som är mina biblar i mycket och ger mycket god vägledning. Att utveckla barns EQ gör att dom kan hantera sådana här saker för kommer inte flickans sätt att försöka få kontakt på förändras så kommer hon fortsätta att ha problem i sitt liv med detta.
Troligtvis har flickan andra problem som behöver lösas för jag har märkt att när barn är mer säkra på sig själv står dom sällan utan kamrater utan det är när dom är osäkra på sig själv som det händer och det kan inte barn fixa utan det måste vuxen göra och i detta fallet är det föräldrarna till flickan. Att man inte är omtyckt av alla är något som man måste lära sig hur hårt det än är och med rätt stöd så kommer barnet att inte ta det så hårt utan försöker med en annan människa istället. Flickorna i stallet är med andra ord inte denna flickans lösning på sitt problem utan kan tvärt om göra det värre.

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Troligtvis har flickan andra problem som behöver lösas för jag har märkt att när barn är mer säkra på sig själv står dom sällan utan kamrater utan det är när dom är osäkra på sig själv som det händer och det kan inte barn fixa utan det måste vuxen göra och i detta fallet är det föräldrarna till flickan. Att man inte är omtyckt av alla är något som man måste lära sig hur hårt det än är och med rätt stöd så kommer barnet att inte ta det så hårt utan försöker med en annan människa istället. Flickorna i stallet är med andra ord inte denna flickans lösning på sitt problem utan kan tvärt om göra det värre.

Mina barn har inga problem med sociala kontakter...Får dom inte "vara med" så hittar dom för det mesta andra barn att leka med istället.
Men jag tycker mig ha sett att de barn som "har låst sig" vid en enda kompis får väldeliga problem när denne kompis väljer någon annan att leka med. Man kan ju se det ur den aspekten också.

Vi har ju bara läst trådskaparens syn på "problemet", den tredje flickans föräldrar kanske ser sin dotter som utanför, det vet vi ju ingenting om.

 

[gulan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Kul med så kunniga svar!

Jag går efter min mammas linje och försöker att lägga mig i barnens lek så lite som möjligt. Själv stod jag väldigt sällan utan kompisar. Men visst hände det att man blev utanför eller inte fick vara med. Min mammas svar var alltid, då får du hitta på nått annat att göra, och man ska aldrig "krusa" någon.

Det låter som om du Stollan har stor erfarenhet av barn och barn i grupp. Och det var skönt att läsa dina inlägg. Måste ochså tillägga att det inte direkt var någon känslomässig utpressning snacket på kvällen, och att jag inte hotade ta bort Mc Donaldsbesöket.

benjamin tog upp en intressant aspekt här ochså. Att en av dom två kanske är osäker och vill egentligen inte "frysa" ut en tredje part, men gör det för att vara lojal mot en andre.

Ibland får man visst säga stopp till sina barn om de fryser undan ett annat barn. Som vuxen kan man visst prata om att det inte är roligt att själv bli utfrusen.
Det var lite det jag gjorde med mitt barn.

Att frysa ute genom att dra sig undan så att det utsatta barnet märker det är vid upprepade fall mobbing och inget för sju-åriga flickor att ägna sig åt.

Usch.... jag är livrädd att mina barn ska bli mobbare. Fast tycker du att man alltid ska proppagera för att "alla får vara med å leka"

Vi har ju bara läst trådskaparens syn på "problemet", den tredje flickans föräldrar kanske ser sin dotter som utanför, det vet vi ju ingenting om.

Om dom nu såg sin dotter som utanför, så vad är rådet att ge dom, så att dom kan stödja sin dotter.


Troligtvis har flickan andra problem som behöver lösas för jag har märkt att när barn är mer säkra på sig själv står dom sällan utan kamrater utan det är när dom är osäkra på sig själv som det händer och det kan inte barn fixa utan det måste vuxen göra och i detta fallet är det föräldrarna till flickan.

Jag känner hennes pappa sen många år, och han har ofta sagt att hans skräck är att deras barn ska bli mobbade i skolan, eller retade för nått. Jag har på känn att han själv varit utsatt för mobbing, eller själv mobbat, eller blivit retad. Jag vet inte om han överför sin rädsla och osäkerhet på sitt/sina barn.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Jag har också arbetat mkt i barngrupp, och märker man att ett barn ofta är utanför så försöker man ju hitta orsaken till att det är så. I skolan/förskolan skulle man ALDRIG låta ett barn bli utanför och inte ha några kamrater, varför anses det mer okej utanför skolvärlden? I barngrupp försöker man ju stötta det barnet "som inte har någon" så att h*n kan få kontakt med de andra barnen. Men ibland är det faktiskt så att barn "mobbar" andra, speciellt när inte vuxna ser det. (OBS, detta är rent generellt, gäller inte din dotter)

Som jag skrev tidigare, binder barn upp sig "för mycket" vid en enda kompis kan det bli väldigt jobbigt när den kompisen kanske går vidare i sina relationer. Det är en av anledningarna till att jag anser att man ska kunna leka med fler än en ibland och variera sitt umgänge lite.

Prata med flickans föräldrar, och tala om att ditt barn tycker att det är jobbigt att hon hela tiden vill vara med. Vad tror du att flickans pappa kommer att svara?

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Mina barn har inga problem med sociala kontakter...Får dom inte "vara med" så hittar dom för det mesta andra barn att leka med istället.

Det är så att barn med god självkänsla har oftast inte problem med det där. Problem blir det när barnet har dålig/låg självkänsla för då får dom symtom som gör att den sociala kontakten blir fel. Det hjälper där med inte att putta på barnet att ta kontakt och heller inte tvärt om tvinga andra att ungås med henne. Det är faktiskt svårt för barn i ålder 8 år att umgås med andra barn som inte kan "spelreglerna". Det enda sättet att "bota" detta på är något som så många förbiser och det är att stärka själkänslan för med självkänsla så får dom ett beteende som påminner mer om dina barns beteende. Det är inte hela världen om den är någon som inte vill leka med en. Man tar det inte så personligt.
Sedan är inte alla barn lika, dina är kanske sociala från grunden dvs i sin personlighet medans andra faktiskt inte är det. Man föds med många egenskaper och det är vad som gör varje människa unik.

Men jag tycker mig ha sett att de barn som "har låst sig" vid en enda kompis får väldeliga problem när denne kompis väljer någon annan att leka med. Man kan ju se det ur den aspekten också.

Det är en del av lärandet av livet och inget vi föräldrar kan eller skall hindra. Vi skall finnas där att hjälpa barnet att lära sig ta igenom sådana här kriser så att dom när dom blir vuxna fixar det på ett bra sätt. Min dotter är 7 år och har redan upplevt sorgen över att "pojkvännen" överger henne och inte brydde sig om att hon friade till honom.

Vi har ju bara läst trådskaparens syn på "problemet", den tredje flickans föräldrar kanske ser sin dotter som utanför, det vet vi ju ingenting om.

Det spelar ingen roll om mamman ser sin dotter som utanför utan det som spelar roll här är barnens känslor, hur barnen upplever det och hur man skall hjälpa den lilla flickan att på ett bättre sätt att söka kontakt och inte envist fortsätta där hon inte får respons. Det är väldigt destruktivt för henne.
Förstå mig rätt, jag tycker synd om flickan och känner igen genom min dotter. Själv var jag mobbad och även en del av tiden utfrusen i skolan i 11 år (2 år på barn- och ungdomslinjen ) så jag vet i allra högsta grad hur det är att vara offret och hur det är att vara mamma till en.
Skillnaden är att idag är jag inget offer och min dotter har fått hjälp så nu har hon "bara" problem med att hennes krav på sig själv fortfarande är för höga. Vi fixade det som var fel dvs jobbade stenhårt på att höja självkänslan och lära henne bli verbal, känna igen känslor och sätta namn på dom.
I skolan "tvingade" fk-lärarna (deras ord på det) barnen att sitta kvar vid bordet med min dotter, tvingade dom att leka med henne osv. och det gav bara en mycket frustrerad dotter för hon är smart och uppfattar vibbarna och det gav mig en dotter som var mycket frustrerad att hon höll på att gå i bitar. Som tur var fick hon börja en liten grupp med extra kompetent personal (helt på min nivå) och där har allt blivit mycket bra faktiskt. Här tvingade dom inte barnen att leka med min dotter men dom var inte elaka heller. Min dotter stod bara brevid och tittade på mest och det fick hon göra utan knot och då är dom andra barnen barn med adhd. Sedan har min dotter blivit mer och mer aktiv. Hon har lekt med lite mindre barn för dom brukar tycka att det är kul att någon som är äldre än dom vill leka. Fixar man orsak istället för dämpa symtom så kommer den där flickan om några månader vara annorlunda och glad.

Sedan som sagt var att kunna leka med fler är inte fel om man mår bra av det och klarar av att knyta an till någon. Det kan bli fel om man däremot har svårt att knyta sig an till någon speciell för det ger problem som vuxen (säger inte att det är så hos dina barn).
Ett barn som håller hårt i en och samma kompis år efter år och vägrar släppa (kväver kompis) har också dålig självkänsla och en rädsla att förlora vad man har för man vet inte vad man får. Jag har träffat på vuxna sådana (haft som kompis). Det är lika illa som att inte kunna fästa sig alls vid speciella personer. Båda är det fördel med att man jobbar på som barn för barns tankar är lättare att manipulera/omprogramera än en vuxen människa.

Nu är det alldeles suddigt här pga mina stilnoct så jag vågar inte skriva så mycket mer

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Är alldeles drogad av min stilnoct nu men kommer att svara i morgon

 

[Xeline]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Nu har jag läst igenom alla inlägg.

Och det här är bland det svåraste som finns.

Jag t ycker inte heller att man skall tvinga barn att umgås med någon, men en sak undrar jag, vad säger de två flickorna som umgås ? Varför vill de inte att den andra flickan skall vara med ?

Jag har lite motsvarande problem, min son har en kompis som vill vara med honom JÄMT och ständigt, om min unge får helt enkelt överdos på honom. Samtidigt är de verkligen bäste kompisar, men min behöver både få vara help ensam och även ensam med andra kompisar. Vi brukar lösa det så att de leker allahopa ett tag, sen får min grabb vara själv med den "egna" kompisen, men visst känns det lite taskigt att be den andra killen att gå hem. Men jag kan tycka att han måste ju skaffa sig ett eget liv - hitta andra kompisar och inte vara så beroende av min pojke. Exempel; om min son är hos någon annan i närheten så kommer denne pojke också på att just den kompisen hade han också tänkt att leka med idag - men han går ALDRIG dit utan att min kille är där...

Man får försöka prata med dem, få dem att sätta ord på varför de inte vill umgås med någon och även försöka förstå att det är tungt att känna sig utanför.

 

[Stollan]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

I skolan/förskolan skulle man ALDRIG låta ett barn bli utanför och inte ha några kamrater, varför anses det mer okej utanför skolvärlden? I barngrupp försöker man ju stötta det barnet "som inte har någon" så att h*n kan få kontakt med de andra barnen. Men ibland är det faktiskt så att barn "mobbar" andra, speciellt när inte vuxna ser det. (OBS, detta är rent generellt, gäller inte din dotter)

Tänk om det ändå vore sant på dom flesta skolor och daghem men tyvärr är verkligheten annorlunda (har jobbat på en hel del sådana och gjorde praktik i en skolklass också). Orsaken till att det går fel för ett och samma barn i kontakter med andra ligger i självkänslan men ofta tolkar personal att det ligger i självförtroendet och gör allt i sin makt att höja detta. Problemet är att det hjälper inte att höja självförtroendet om självkänslan fortfarande är låg.
Problemet med min dotter låg i personalens brist på kompetens och att dom tolkade allt min dotter gjorde fel vilket matade på hennes destruktiva beteende. Vissa uttalande dom gjorde var så avslöjande för vad dom gjorde fel tydligt och klart men inte ens skolpsykologen märkte det. Mobbing kan vara hur osynlig som helst för den syns ialla fall för den med god kompetens för barnet visar alltid symtom på att där är något fel. Problemet ligger oftast i dom vuxnas kompetens att se och sedan hantera det på ett bra sätt.
Även dom som mobbar behöver ha stöd för dom visar också symtom på att deras självkänsla är taskig. Man kan inte få dom att sluta genom att tvinga, flytta, känslomässig utpressning osv för dom visar bara på det enda sätt dom kan att där är något som är fel men dom klarar inte ut det utan vuxen hjälp. Alla barn är inte destruktiva utan en del är självdestruktiva men det är dom destruktiva som syns förtare och bättre för dom slåss för sig medans dom självdestruktiva bara ger upp.

Sedan är det så att i förskolan är det lättare att tvinga ett barn att leka med andra barn för dom är lättare att styra men ju äldre dom blir desto svårare blir det. Jag har träffat på barn på dagis som andra inte vill leka med men jag har engagerat mig och satt igång med lekar där man kan vara obegränsat många, satt igång aktivitet med den som är ensam som även andra vill vara med på. I skolan lämnas dom redan i 6-års åt sitt öde allt för mycket (eller så är det här personalen är för dåliga på att fixa sådant under raster).
Det är den enda riktiga sätt att få andra att leka med barn dom normalt inte leker med utan att tvinga och "skulle inte du bli ledsen om någon gjorde så mot dig" är känslomässig utpressning och lämnar ett barn i frustration när den slits mellan två känslor. Ett där dom inte får något i utbyte mot att leka med detta barnet ochlåter bli och får skuldkänslor för att dom är "dumma" eller två tvinga sig och bli frustrerad för det.
Som jag har sagt innan så är det skillnad på att bli mobbad/utfrusen och inte bara få vara med. För ett barn är känslorna samma för den tar det personligt och där kommer man in som vuxen och lär barnet hitta rätt bland känslor och tolka andras beteende rätt. Det finns ingen människa i denna världen som tycker om alla och det är något man måste lära sig att leva med utan att bryta ihop och ta det personligt. Lär man inte barnet det får barnet problem även som vuxen när den nästan gör knut på sig själv att vara andra tillags för att bli "omtyckt".

 

[break_a_leg]

Sv: Alla FÅR vara med o leka

Tja, då har väl du jobbat på fel ställen. Jag kan säga att jag aldrig upplevt att personalen inte tagit itu med problemet där jag har arbetat eller praktiserat.

Om jag får fråga, går din dotter fortfarande i liten barngrupp eller går hon i normalstor klass? Vissa barn behöver ju bara en mindre barngrupp (med kanske specialutbildad personal) för att "fungera". Tyvärr är det få förunnat, och runt Sthlm i princip omöjligt utan att ha blivt diagnostiserad.