Allergisk valp

B

**BORTTAGEN**

Jag har ett litet problem som jag känner att jag måste få prata lite om.
Jag har en 8 månaders dalmatinervalp som är konstaterat allergisk.
Problemen med henne började redan bara någon vecka efter att vi köpt henne med att hon fick "prickar" i huden och kliade sig våldsamt.
Vi åkte då till vetrinären som tog allehanda prover som blodprov, demodexprov och så vidare. Ingenting hittades dock och vetrinären ordinerade antibiotikakur, kortisonkur och expot för säkerhets skull, hon satte också vår hund på elimineringsdiet för att utesluta matallergi.

Det är svårt att säga vad som gjorde henne bättre men hon blev i alla fall bättre efter mycket om och men.

Efter ett tag började hon då skaka på huvudet mycket och var guckig i öronen. Hon dreglade också en del vilket enligt veterinären var onormalt eftersom en dalmis inte ska dregla.

Vi tog då tillbaka honom till vetrinären som gjorde ett pricktest. Det visade sig att vår hund är allergisk mot 4 olika kvalstersorter och för att hon ska må bra ska vi vädra mycket och tvätta lakan och sådant ofta, helst inte dammsuga utan öppna dörrar osv.
För tillfället är hunden blank och fin i pälsen, allergin verkar mest satt sig i hans öron.
Hon måste också äta svindyrt allergifoder resten av livet.

Vetrinären sa att man kan ge sprutor mot detta men de är så vitt jag förstått hiskeligt dyra.

Vi har pratat med vår uppfödare och hon beklagar förstås detta. Ingen annan valp i kullen har några problem enligt dem.
Min man vill nu inte ha kvar hunden utan vill lämna tillbaka den eftersom detta inte var vad vi hade tänkt oss. Man vill ju inte ha en sjuk hund när man väl köper en.
Enligt uppfödaren så ökar allergier bland hundar och hon säger att de hundar hon avlar på är garanterat friska.
Hon säger också att hon inte kan ta tillbaka hunden eftersom hon är sjuk. Hon säger att när hon tar tillbaka en hund måste den gå att placera om och hon anser det vara omöjligt med en sjuk hund. Hon tyckte att om hunden var så sjuk så den inte kunde bli frisk så skulle vi avliva den.

Hon sa också att om vi ville ha ersättning av henne så måste vi kunna bevisa att detta är ett dolt fel. Hon blev ju sjuk bara några veckor efter att vi fått hem henne så det tycker jag borde vara hennes ansvar, vad tycker ni?
Hon däremot anser att vår vetrinär kan ha skadat hennes immunförsvar genom att ge henne så många olika medicinkurer när han bara var 11 veckor gammal.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget. Någon som har några tips att komma med eller som har en aning om hur vi ska förfara?
 
ta kontakt med mian 1 här på buke...hon har fått rätt på sin hund genom homeopat mediciner...hon kanske kan förmedla nåt åt dig...hur och vem du ska ta kontakt med....
jättejobbig sits du sitter i , för man vill ju inte ha en sjuk hund, samtidigt som man fäster sig så vid dom....
 
Vill gärna oxå komma i kontakt med någon som har erfarenhet av eksem och stafylokocker. Min westie tik har fått jätteproblem efter valpningen. Blev inte bra med ett antal antibiotika kurer. Har beställt tid hos en som använder naturmedel. Vill ha tips på vad som kan funka. Tycker synd om min tik, hon bryr sig inte om sina valpar så mycket och det gör mig bekymrad.
 
Om hon bara är allergisk mot kvalster
så behöver hon kanske inte gå på allergifoder.
I det långa loppet kan det vara värt att hyposensibilisera
henne, eftersom vissa klarar sig med en behandlingsomgång.
Jag förstår även din mans synpunkt om att man inte
räknar med det när man skaffar en ny hund. Man eller jag
är i alla fall mer motiverad att lägga pengar på en
hund jag har haft länge än en ny när diagnosen är reserverad.
 
Hej!
Jag har en BC hane som har atopi dvs allergisk. Han är allergisk mot nästan allt och vi började precis som du med kortison, men gick över till sprutor (dessa betalas av försäkringsbolagen) och vi sprutade honom i ca 1 år och i dag så får han ingen medicin alls och det är bara när det är mycket pollen ute som han kan få klåda.

Måste säga att jag tycket din uppfödare är oseriös för allergin kommer inte utan anledning utan det ligger i leden och någon annan hund borde ha fått samma symtom.
Lycka till med din valp.
 
Så du tycker uppfödaren är oseriös för att ingen annan valp fått allergi?
eehh....??

Jag har själv sålt en valp en gång (de hundarna är 7 år idag) som utvecklade svår allergi. Ingen annan i den kullen har fått några som helst symptom och heller inte någon annan i släkten. Du måste anse att jag också är oseriös som uppfödare då eftersom det ju i mitt fall inte fanns någon rimlig förklaring till varför just den hunden fick allergi? Så om ingen annan i kullen fått allergi så gör det uppfödaren oseriös, intressant. Får man fråga hur du resonerar då?

PS. Är fler hundar i din hunds kull allergiska? Så vitt jag vet så är det faktiskt så att allergi hos hundar ökar hela tiden och ingen vet riktigt varför.

Till trådskrivaren kan jag bara beklaga att du fått en allergisk hund. Jag anser dock att uppfödaren inte kan hållas ansvarig omd et är så att hon/han avlat på helst friska djur. Ni har helt enkelt haft otur. Om uppfödaren har en dolda fel försäkring kan den ersätta OM det kan bevisas att allergin fanns vid leverans, men inte annars.
 
Jag håller med dig där.
Så mycket tid en seriös uppfödare lägger ner på att få fram välmående, friska hundar!!
Man kan aldrig garantera att alla valparna är helt friska, även om man som uppfödare försöker uppnå det.
 
Det är säljaren som skyddas av dolda fel försäkringen, och bör bevisa för försäkringsbolaget att hunden var behäftad med felet vid leverans. Köparen skyddas av konsumet köplagen. Så tillvida köparen har behandlat valpen efter konstens alla regler, som i detta fall, är säljaren skyldig att avhjälpa felet eller göra ett återköp om det inte är möjligt.

Att uppfödaren har fött upp en defekt valp är inte vad som gör henne oseriös, det händer alla i större eller mindre grad. Att hon inte tar sitt säljansvar gentemot valpköparen gör det dock. Doldafel försäkringen är inget att gömma sig bakom gentemot valpköparen, utan en försäkring som skall lindra säljarens ekonomiska förlust när man är tvungen att ersätta en kund vid reklamation.

Till orginalinlägget: Om du inte kan komma överens med din uppfödare kan du välja att gå till Allmänna reklamationsnämden. Det är omständigt och tar lång tid, men vinner du där och uppfödaren fortfarande inte ger med sig kan du gå vidare till länsrätten. Bäst är dock alltid att komma överens utan en massa pappersexercis.

Mvh
Duvan
 
Det är ju inte upp till säljaren (i detta fallet uppfödaren) att bevisa att valpen var sjuk redan vid försäljningen. Är valpen veterinärbesiktigad utan anmärkning innan leverans och intyget ej äldre än 7 dagar så har uppfödaren sålt en frisk valp. En uppfödare kan rimligtvis inte lastas för att en hund denne sålt blir sjuk i ett senare skede (om den är besiktigad u.a). Det är levande djur vi pratar om och de blir sjuka, precis som vi människor.
Om en köpare kunde kräva ekonomisk kompensation av sin uppfödare varje gång en valp/hund blir sjuk vad det än må vara för så skulle vi nog inte ha många uppfödare kvar snart.
Jag till exempel skulle inte ha ekonomin att ersätta mina valpköpare varje gång de blir sjuka (öroninflammation, bruten tå etc). Jag har egna hundar och de blir sjuka de med, min buffert räcker till det men inga andra.

Jag tycker heller inte man kan kalla en valp defekt om den blir sjuk. Defekt är den om den redan vid leverans har s k "defekter".

Vad menar du är säljansvar? Att uppfödaren skall ersätta valpköparen ekonomiskt?
Det enda säljaren är ansvarig för är faktiskt sådant som förelegat redan vid leverans. Jämför med bilköp etc. En bilköpare kan inte komma två år senare till säljaren och klaga på att kopplingen gått sönder. Kan han däremot bevisa attd en var sönder redan vid köp så har han god chans att kräva ekonomisk kompensation.

Uppfödaren måste heller inte ta tillbaka valpen om denne inte vill eller har möjlighet. Där är det enbart den goda viljan som spelar in.
Jag har som policy att ta tillbaka mina valpar om de av någon anledning måste omplaceras men om någon av mina valpköpare kom just nu och frågade så skulle jag bli tvungen att tacka nej då jag själv har tre hundar varav en valp för tillfället och väntar barn om ca 6 veckor. Alltså skulle det vara en omöjlighet för mig att ta emot en till hund och omplacera den (i originalinlägget är det dessutom en sjuk hund och den går nog inte att omplacera).
 
Sorry, men många grejor får man faktiskt stå för som uppfödare eftersom konsumentköplagen gäller. En bruten tå, öroninflammation etc. är sådant man får räkna med när man köper valp, så där träder inte lagen in. Hjärtfel (innan 2 års ålder), allergier som uppträder tidigt etc. som menligt inverkar på hundens brukande är det inte, då träder lagen in. Många saker upptäcks inte vid veterinärbesiktningen, helt enkelt för att det inte går att se än, men anlaget som gör att det bryter ut finns där redan. Det är som att jämföra med en mobiltelefon som du köpt. Felfri när du packar upp den, fungerar utmärkt en vecka sedan lägger displayen av. Telefonen går att ringa på, men den fungerar inte som du har tänkt dig. Då är säljaren skyldig att reparera, byta ut eller återköpa telefonen, så länge du inte varit ovarsam med varan.

Exakt samma sak gäller oss som uppfödare. Finns det en genetisk defekt som gör att hunden under de två första åren får en sjukdom som menligt inverkar på hundens brukande är jag som uppfödare skyldig att reparera, byta till felfri vara eller återköpa valpen. Om man kommer överens med köparen kan även reducerat pris vara ett alternativ.

Det är inte lätt att vara uppfödare ska gudarna veta, men det är bara att tänka sig in i köparens situation för att inse att det är orimligt att behöva köpa valp som man köper lotter. Har man tur kan det gå bra. Som hundägare investerar man både känslor och pengar i det lilla livet, och man bör vara säker på en frisk valp från början.

Som tur är finns försäkringar, både för köpare och säljare, vilket skall göra att ingendera parten skall behöva lida alltför stor ekonomisk förlust. Just dolda fel försäkringen skyddar säljaren från att behöva slanta allt ur egen ficka, därför bör det vara i säljarens intresse att den träder in.

Mvh
Duvan
 
:bow: :bow:...en sån uppfödare som dig återkommer man ju till och kan t om rekommendera....det hör till god ton att ta ansvar för såna saker, och man har det säkert tiofalt tillbaka om man löser det på ett bra sätt

...det luktar illa när uppfödaren i detta fall inte ens vill höra talas om att det är medfött :crazy:
 
det var itne så jag skrev.............. utan att det ligger dolt och det kan vara längre bak i leden som det har kommit upp och det räcker med en gång.

Min hund var den enda i kullen, men efter forskande så kom vi fram till att fjärde hunden bak i hans led hade haft klåda lite till och från, så där kom det.

En hund kan inte utveckla allergi om inte den har det med sig. Detta vet jag då jag har kollat upp detta väldigt noga med den specialist som behandlar vår hund.

Han är den enda av 46 valpar som har utvecklat just atopi.

En oseriös uppfödare är dom som inte tar sitt ansvar mot sina valpköpare dvs. antingen låter valpägaren få en ny valp eller erbjuder sig att betala tillbaks en del av köpesumman. Den uppfödaren borde också vara mer intresserad av att forska fram VAR allergin kommer ifrån så att han/hon inte fortsätter avla vidare med samma kombination.

Naturligtvis så kan inte uppfödaren frias, det är ju faktiskt hon/han som har sett till så att valparna har fötts.
 
Nja, två år är alldeles för lång tid för att hävda dolt fel.
Konsumentköplagens tillämpning på valpar och fel är dessa:

Varan anses felaktig
- om den inte stämmer överens med vad parterna kommit
överens om då de gäller art och kvalitet
- om den på annat sätt avviker från vad köparen med fog hade
kunnat förutsätta.
Frågan om varan är felaktig skall bedömas med hänsyn till dessbeskaffenhet när den avlämnas. Säljare svarar för fel som funnits vid denna tidpunkt även om felet visar sig först senare (s k dolt fel). Ett fel som visar sig inom sex månader efter det att varan avlämnats skall anses ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller
detta är oförenligt med varans eller felets art.
 
Men det du pratar om är ju just DOLDA FEL. Sådant som bevisligen har förelegat redan vid leverans. Det är det som hävdas med dolda fel. Saker som uppkommit senare än tidpunkten för leverans är inte dolda fel.

Ett hjärtfel som kan bevisas är medfött är ett dolt fel men om hunden inte uppvisar allergi förrän vid t ex 1½ års ålder så är det inte att betrakta som ett dolt fel. Det fanns ju inte vid leverans. Kan hända att det legat i generna men det är ändock inget dolt fel. I alla fall inte enligt fräkringsbolagen, dolda fel föräkringen ersätter inte i de fallen.

Samma sak är det ju med HD eller AD. Köper man en ras där man vet har att HD eller AD förekommer så måste man ju räkna med att ens hund kan drabbas. Även om man köper från en ytterst seriös uppfödare så kan man få en valp som visar sig ha HD.
Vissa uppfödare lämnar HD-garanti (t ex ny valp osv) men det är ju inget måste. I det fallet handlar det enbart om goodwill från uppfödarens sida.
Köper man en hund idag (av vilken ras som helst) så måste man räkna med att den kan bli allergisk eftersom allergierna ökar så mycket hos hundar (precis som hos människor). Har dessutom uppfödaren informerat om de sjukdomar som just den rasen kan drabbas av och valpköparen ändå väljer att köpa valpen så måste det anses som att de gör det på egen risk.

Jag själv lämnar HD-garanti dvs en ny valp för halva priset om hunden visar sig ha svår HD. Jag har ockå en dolda fel föräkring som ersätter DOLDA FEL. Andra "fel" eller sjukdomar har jag tyvärr ingen möjlighet att ersätta, i alla fall inte ekonomiskt. Jag kan av good will sälja en valp billigare ur nästa kull men det är ju inte säkert att valpköparen vill ha en till hund och eftersom just min uppfödning är så liten så kan det dessutom dröja X antal år innanjag har en ny kull.

Tyvärr är det lotteri att köpa valp. Det säger sig ju självt att ingen kan garantera hur den kommer att utvecklas, varken psykiskt eller fysiskt. Vill man vara helt säker ska man köpa en vuxen hund men även där kan man om man har otur få en hund som utvecklar problem.

Som tur är finns försäkringar, både för köpare och säljare, vilket skall göra att ingendera parten skall behöva lida alltför stor ekonomisk förlust. Just dolda fel försäkringen skyddar säljaren från att behöva slanta allt ur egen ficka, därför bör det vara i säljarens intresse att den träder in.

Men om föräkringsbolaget inte anser det vara ett dolt fel så är det inte det... vad anser du att man ska göra då?
 
Bara för att bolaget inte ersätter allt betyder det inte i sig att det inte är dolda fel. Det som är frekvent förekommande, som t ex bettfel, ersätts inte av försäkringsbolaget även om det är till så stora besvär att det måste opereras. Jag har varit med om en hund som fick dubbla permanenta tänder på två ställen. Dessa låg så illa till att hunden slutade äta, varför operation var nödvändig. Naturligtvis skall man som uppfödare stå för en sådan operation, även fast valpen var fullständigt felfri vid besiktningen. Som uppfödare lägger jag upp en buffert för oförutsedda utgifter till varje kull. Händer inget de första 2 åren kan jag spendera bufferten, men jag ser alltid till att jag har ekonomisk möjlighet att kompensera en valpköpare. Så ser jag på mitt ansvar som uppfödare, jag säljer inga garanterade stjärnor utan fullt fungerande hundar för sin ras, och då är kriterie nr 1 att de skall vara friska nog att klara ett normalt hundliv tillsammans med sin familj. En stor prioritet för mig är att valpköparna skall känna sig nöjda med hundköpet, alltså ställer jag upp så gott jag kan och behandlar dem som JAG vill bli behandlad i samma situation.

Som en liten parentes kan jag nämna att jag en lördag före jul förra året åkte ut till en förtvivlad valpköpare för att ta reda på hunden som hade dött hemma. Hunden var 8+ år gammal och dog i sviterna efter kennelhosta, men jag var glad att hon vände sig till mig för hjälp och stöd i sin svåra stund. Att ha en så bra kontakt med sina köpare genom åren ser jag som en ynnest.

Mvh
Duvan
 
Ett bettfel är INTE att betrakta som ett dolt fel då det syns redan på en valp. Sådana valpar skall säljas med reducerat pris och det ska skrivas in i köpekontraktet varför priset är reducerat. Köparen tar då valpen på egen risk och måste räkna med att den kan få problem med sitt bett senare.

Det är faktiskt så att man som uppfödare inte har något juridiskt ansvar för sådant som inte är ett dolt fel (varför skulle man annars teckna dolda fel försäkring om det inte täckte "allt"?). Vill man som good will ställa upp är det en annan sak men det är faktiskt inget man måste, det är det jag försöker poängtera.

Varför ska man som uppfödare behöva stå för allt en hund kan råka ut för? Köper du ett föl räknar du väl inte med att behöva betala för en eventuell operation som fölet kan behöva efter ett år? Eller om du säljer en bil vill du väl inte betala om motorn på den rasar efter ett halvår?
 
Det är inte alls ovanligt att ett underbett utvecklas på en hund som vid 8 veckors ålder är helt korrekt. Hur de permanenta tänderna kommer, och hur många de blir, ser man inte heller på en 8 veckors valp.

Om jag köper en ny bil och motorn rasar efter ett halvår vill jag naturligtvis få motorn lagad eller utbytt. Köper jag en begagnad bil har jag redan fått en prisreduktion, och beroende på hur mycket kan jag räkna ut vad jag har för odds att motorn håller.

Det är också skillnad på att köpa av privatperson och företag. Köper man hund från en kennel har man som privatperson bättre odds i en tvist än om man köper från en utan registrerad kennel. Samma sak gäller föl, ett stuteri har större ansvarsbörda än privatuppfödare. Dock har man som uppfödare av hästar större chans att upptäcka ev. fel eftersom fölet är 3 ggr så gammal när det lämnar mamman. Dessutom får man färre föl än valpar per avelsdjur, vilket gör att den lilla procent som inte håller måtten inte blir lika många. Jag har ett år efter försäljning erbjudit mig att köpa tillbaka en häst som visade sig ha en utläkt skada som skulle komma att begränsa användandet. Detta trots att hästen hade gått och skrotat, så den urspungliga skadan aldrig märkts eftersom han inte ansträngdes nog för att visa hälta och inga svullnader fanns att se. Hästen försäljnings besiktigades också med röntgen på framknäna där jag visste att varit skadad, allt helt u.a. Lagligen behövde jag alltså inte ta tillbaka hästen, men etiskt och moraliskt kände jag ansvar.

Jag tycker att det borde vara ett dilemma för uppfödare att kunna ta åt sig äran av att föda upp storvinnare och bra hundar av den ras man valt, och sedan helt skjuta ifrån sig den lilla del som man misslyckas med. För visst är det väl så, en liten del misslyckande och en stor del lyckade???

Vi får väl enas om att vi är oense om vad vi som uppfödare är lagligen bundna till och hur man skall se på dolda fel. Den dag jag försöker smita från mitt lagliga, etiska och moraliska ansvar som uppfödare hoppas i alla fall jag att någon slår mig i huv'et med något hårt. :D

Mvh
Duvan
 
Men hur långt ska det moraliska och etiska ansvaret gå?
Det lagliga kan uppfödaren aldrig komma ifrån, men ska man som uppfödare ta tillbaka en valp som utvecklat ett skönhetsfel?
De flesta exteriöra fel påverkar inte hundens vardag som sällskap och jag kan inte se varför valpköpare ska få lämna åter en sådan valp. Förvisso kan jag ta tillbaka den, men jag skulle inte betala tillbaka köpesumman.
Som valpköpare får man räkna med att valpen kan utveckla smärre fel som gör den olämplig som utställningshund. Lika gäller för raser med rasbundna defekter. Har jag som uppfödare gjort mitt och bara använt friska linjer i min avel och en valp får HD lik förbannat, så tycker jag att mitt ansvar slutar där. Man kan aldrig garantera att en valp inte kommer att utveckla en rasbunden defekt.

Skillnad vore det om valpen såldes specifikt som avels- eller utställningshund, men de allra flesta säljs som sällskapshundar.
 
För mig går gränsen för skönhetsfel som jag ger en viss ekonomisk kompensation för, att hunden skall bli förhindrad att deltaga på utställning och/eller jaktprov t ex kryptochid. Om hunden som i trådskrivarens fall utvecklar allergi skulle jag ta tillbaka hunden och betala tillbaka köpesumman, eller betala halva köpeskillingen och köparen behåller hunden. Vilket som passar köparen bäst.

Så funkar min etik och moral, och jag tror att hunden i längden mår bäst av att ha en nöjd ägare. Jag vet också att en oturlig naturens nyck med den här inställningen inte behöver betyda katastrof för varken köpare eller säljare.

En kompis till mig exporterade en valp till danmark, som vid exporten 12 veckor gammal var fullt OK i bettet, och med den ena stenen nere och den andra nästan helt nere. 2 veckor senare har stenen dragits upp och han har utvecklat ett saxbett. Det hela slutade med en krypto hund med underbett. Min kompis betalade tillbaka halva köpesumman och köparna var nöjda. Så nöjda att de har rekomenderat hennes hundar vitt och brett, vilket resulterat i 2 parningar och 3 valpboknngar i både danmark och norge. De startar dessutom sin hund på jaktprov utom tävlan, vilket ger min kompis kennel overdelig reklam då han flera gånger blivit provets bästa hund. Om valpköparna hade känt sig överkörda och missnöjda hade de inte talat så väl om kenneln.

Så även krasst ekonomiskt och med tanke på urvalet av framtida valpköpare lönar sig hög etik och moral.

Mvh
Duvan
 
Javisst lönar sig hög etik och moral, sedan så finns det ju många sätt att se på vad som är hög etik eller hög moral.

Att uppfödare som efter försäljning bara struntar i sina valpar/valpköpare inte har varesig hög moral eller hög etik kan vi nog slå fast vid men så som Jadzia säger, hur långt ska man gå?

Jag har själv varit med om både det ena och det andra och genom åren blir man både härdad och utvecklar en viss policy.

Jag har som regel att jag säljer valpar med skönhetsfel för ungefär 60% av priset för en korrekt, då jag har en ras som drabbas av allehanda skönhetsfel så kan det ju bli ganska många valpar. Dessa beläggs med avelsförbud innan leverans och köparen är fullt medveten om varför de fick hunden billigare.
När det gäller krypt så finns det enligt mig inget som heter att ena kulan är "nästan nere", i alla fall inte på en så gammal valp som 12 veckor. Antingen är den nere eller så är den det inte. Är den inte helt nere så säljer man antingen valpen för reducerat pris eller så skriver man in en klausul i kontraktet att om den vandrar upp igen inom X antal månader så får köparen en viss summa tillbaka men i det här fallet måste köparen var amedveten om att det kan hända att hunden blir krypt.

Vad gäller bett så är det ju samma sak där, säljer man en valp med helt korrekt bett som sedan utvecklas fel så har man ju ingen skyldighet att ersätta men av goodwill så bör man ju göra det.
Jag har en gång sålt en valp med kraftigt överbett som vid ett års ålder gått tillbaka helt och hunden hade ett helt korrekt bett :)

Sedan finns det ju då rasbundna defekter och sjukdomar såsom HD, AD etc. Dit räknar jag även allergi. Man kan inte ersätta i all evighet för det finns valpköpare som vill ha ersättning för det mest konstiga, tro mig!
Jag hade en gång en valpköpare som ringde mig när valpen var två år, de hade då röntgat höfterna på den - som var perfekta men - de hade på röntgen sett att två svanskotor var något ihopväxta. Inget som syntes eller påverkade hunden på något sätt men enligt valpköparen var detta en "defekt" hund och de ville ha pengar tillbaka.
Hunden var frisk och fin och hade inga som helst problem av detta som ju var en skelettdefekt men inget som kunnat upptäckas om man inte råkat röntga just där. Men i det här fallet såg valpköparna sin chans att försöka mjölka pengar från mig. Jag sa nej och de blev sura och bröt kontakten med mig. Jag menar, hur långt ska man ersätta valpköpare egentligen?

Sedan har jag en valpköpare som trots att hennes hund dog i förtid 5 år gammal (fick en autoimmun sjukdom) ville ha en ny hund från just mig för de var så nöjda med sin. De var beredda att vänta de två år som det skulle dröja tills jag skaffade valpar igen. Tur i oturen var att ett par månader senare så var en från samma kull tvungen att omplacera sin hund. Jag frågade om dessa valpköpare var intresserade och det var de och de är jättenöjda med sin nya hund och den andr aär nöjd att hans hund fick ett nytt bra hem.

Jag har också tagit hem en omplacering med omedelbar verkan då den inte kunde stanna i sitt hem, då hade jag möjlighet till det men skulle det hända t ex idag så skulle det bli lite kämpigare då jag ju ska ha barn alldeles strax, samma är det ju om hunden skulle vara sjuk.
Hur ska man göra tycker du? Ta emot en sjuk hund och sedan...? Omplacera den lär ju vara ganska så omöjligt för vem vill ha en sjuk hund? Om det dessutom är en sjukdom som säg behöver livslång behandling? Ska uppfödaren då behålla hunden och behandla den livet ut? Man kanske inte ens har plats för en till hund mer än tillfälligt.
Knepiga frågor och jag antar att den sista knyter an till originalinlägget (vart tog trådskaparen vägen förresten?) där maken ville lämna tillbaka hunden till uppfödaren.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Efter att ha haft några kullar efter uppehåll och dessutom haft kontakt med andra uppfödare och organisationer så vill jag reflektera...
9 10 11
Svar
207
· Visningar
10 756
Senast: nullo-modo
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 134
Senast: geting
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
26 389
Senast: Snurrfian
·
  • Låst
Hundhälsa Hejsan Vi är en hundvan familj som haft hund till och från hela livet. För en månad sedan skaffade vi oss en liten blandras på fyra...
5 6 7
Svar
139
· Visningar
10 768
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp