Allt går dåligt och några frågor till alla som vill svara

Jag tänkte skriva om två saker idag. Det första är om hur det går nu och lite om hur det kommer bli och ja allt sånt. Och sen det andra är lite hur jag tänker och frågor om typ mat och hur andra gör och lite såna saker!
Men ja jag börjar iallafall med hur allting går och så. För jag har ju varit inlagd på sjukhus nu i mer än en månad. Kommer inte ihåg exakta dagen och orkar inte kolla nu men det var typ i mitten eller slutet av juli nångång. Och då från första början så sa dom att det kanske skulle bli några dagar och ja nu är det ju väldigt mycket längre!
Och det jobbiga är att det känns som jag ALDRIG kommer få slippa dethär. För som både personalen och flera av er har skrivit så har ju anorexin blivit bättre eller vad man ska säga. Alltså att kroppen mår bättre och jag kan oftare vinna över monstret och såna saker. För i början så hade ju jag tillochmed sond för jag kunde inte äta ALLS i början när jag var på sjukhuset. Så ja jag VET att såna saker har blivit bättre!
Men nu har jag ju istället jätte mycket ångest och dåliga tankar. Och har gjort flera gånger sånt som dom räknar som självmords försök och jag får inte ha permison hemma längre för dom litar inte på mig. Så då spelar det ju ingen roll ifall jag är bättre med anorexin om allt sånt annat är mycket mycket sämre. Då kan jag ju bli hur frisk som helst från det och fortsätta äta massor och bli jätte tjock och kommer ÄNDÅ må skit dåligt och inte få komma härifrån. Och att man mår ofta sämre när man inte kan typ använda anorexin längre men ja då blir ju inget bättre iallafall? För har ju ingen nytta ändå av om kroppen är friskare om jag ändå inte får göra nånting och att hjärnan iallafall bara blir mer sjuk liksom?
Och läkaren tycker ju att jag ska gå i dagvård. Och jag vill fortfarande inte det och det känns bara stort nej till det. Men vet inte om jag säger nej om hon kan tvinga mig ändå? Men då kommer det ju ändå inte hjälpa för som det står överallt så måste man vara mottiverad för att gå där och jag är INTE mottiverad för dagvård. Men hon verkar ändå inte som det finns nåt alternativ alls men det måste det väl göra? Men ja det gör ju iallafall bara att det känns mer hopplöst och onödigt med exakt allting.
Iallafall så ska vi ha ett läkar samtal igen idag om hur helgen har varit och hur det är efter det jag gjorde hemma och allt detdär. Och det har ju inte gått så bra så det kommer säkert vara samma regler igen eller att jag inte får åka till stallet alls heller. Så orkar bara inte allt det här mer och det enda jag vill är bara få slippa allt. Och det är helt omöjligt.
Men till en helt annan sak så är det lite om dethär med mat och så. Och jag vet att man inte ska jämföra och jag har en sjukdom som jag måste vara jätte noga med matschema och sånt och allt sånt vet jag. Men skulle ändå vara intressant att veta hur andra gör! Typ som frukost så undrar jag om ni brukar äta samma sak varje dag eller olika saker? Och samma med mellanmål? Och om man tillexempel brukar äta samma sak tycker ni att det är fel då och att man MÅSTE äta olika?
Och typ med lunch och middag så hur mycket tycker ni är ungefär normalt då? Om det tillexempel är köttbullar säger vi så hur många skulle ni äta? Och typ tallriks modellen hur mycket har ni ungefär då av protein och kolhydrater och grönsaker?
Som sagt så jag vet att man inte ska jämföra och det är olika för alla och allt sånt VET jag! Så jag vill bara veta hur andra gör och vad andra tycker är normalt liksom för går inte att veta det här.

 

[Motacilla]

Vi fattar vad du menar, du är väldigt bra på att uttrycka dig i skrift! Mycket bättre än många vuxna! (Däribland mina grannar som skriver helt obegripliga mejl ibland).

Ångest är jättejobbigt och jag förstår att det är tungt att tvingas ha en situation där det känns som att den bara blir värre.

Har du kunnat säga till läkaren att du tycker ångesten bara blir värre?

Eller har du nu börjat med den där andra medicinen? En del mediciner kan göra ångesten lite värre när man börjar med dem, men då är det otroligt viktigt att man säger det till läkaren så att den kan bestämma om dosen eller om man ska ha något annat. Man får absolut inte sluta utan att berätta för läkaren.

 

[Lovisaleonora]

Men tänk om det ändå inte är det bästa då? Säger inte att det är så men OM det bara fortsätter bli värre med hur jag mår förutom just med vissa saker med maten ska jag ändå bara fortsätta göra som andra bestämmer ändå då?

Om vi vänder på det: vilka är dina möjligheter just nu? Och var leder de möjligheterna dig? Om du går på monstrets linje, kommer du framåt då? Hur kommer vården att se ut i så fall? Alltså om du gör tvärtemot vad läkaren tycker.

 

[LiviaFilippa]

Vi fattar vad du menar, du är väldigt bra på att uttrycka dig i skrift! Mycket bättre än många vuxna! (Däribland mina grannar som skriver helt obegripliga mejl ibland).

Ångest är jättejobbigt och jag förstår att det är tungt att tvingas ha en situation där det känns som att den bara blir värre.

Har du kunnat säga till läkaren att du tycker ångesten bara blir värre?

Eller har du nu börjat med den där andra medicinen? En del mediciner kan göra ångesten lite värre när man börjar med dem, men då är det otroligt viktigt att man säger det till läkaren så att den kan bestämma om dosen eller om man ska ha något annat. Man får absolut inte sluta utan att berätta för läkaren.

Tack Ja jag har sagt det och det är därför jag ska prova med den nya medicinen. Och jag har börjat med den men jag tror inte det är den som gör så det blir mer ångest utan allting tillsammans liksom.

 

[LiviaFilippa]

Om vi vänder på det: vilka är dina möjligheter just nu? Och var leder de möjligheterna dig? Om du går på monstrets linje, kommer du framåt då? Hur kommer vården att se ut i så fall? Alltså om du gör tvärtemot vad läkaren tycker.

Ja för det första så har jag inte direkt några möjligheter. För enda jag KAN göra är att inte äta som läkaren bestämmer och då blir det väl att jag måste ha sond igen om jag bara inte äter alls.
Men alltså jag har aldrig menat att jag vill göra helt tvärtemot vad läkaren tycker heller och att monstret ska få bestämma allt. Men hon har ju inte helt rätt i ALLT hon heller.

 

[Motacilla]

Kanske vi ska fokusera på god stämning och att peppa idag, jag tror att det har varit lite för mycket av det andra på sistone.

Det verkar som att TS behöver få lite stöd och ombry och inte så mycket "gör så här" idag.
Så även om alla menar väl så kan vi kanske ta och pyssla om TS mentalt istället för att övertyga idag.

 

[Lovisaleonora]

Ja för det första så har jag inte direkt några möjligheter. För enda jag KAN göra är att inte äta som läkaren bestämmer och då blir det väl att jag måste ha sond igen om jag bara inte äter alls.
Men alltså jag har aldrig menat att jag vill göra helt tvärtemot vad läkaren tycker heller och att monstret ska få bestämma allt. Men hon har ju inte helt rätt i ALLT hon heller.

Ingen har någonsin rätt alltid, och framförallt kan ju ingen ha rätt i att rekommendera saker som alltid passar just dig. Vissa saker kommer alltid att vara en förutsättning du inte gillar - fast det är fler nu när du är så ung att du inte får bestämma så mycket själv.

Däremot så har din läkare ett jobb, där hon har stort ansvar för dig och din hälsa nu när du är under vård på hennes avdelning där du är hennes patient. Hon får inte gå emot erkända behandlingsmetoder, det kan äventyra hennes legitimation i en hårddragen förlängning.

Däremot tycker jag det är vettigt att du får vara med i planeringen av din vård längre fram, när det går på rätt håll. Trots allt går inte din viktkurva som den ska och det verkade som något blodprov inte visade optimala värden om jag läste rätt. Det tar tid att vända det här, och förhoppningsvis kommer tiden att göra att det blir lättare för dig att hitta sätt att hantera din tillvaro på.

Jag försöker att inte lägga energi på sådant jag inte kan förändra. Jag tänker igenom allt jättenoga och sedan inser jag att "det här kan jag inte förändra" så då får jag hitta en plan för att jobba framåt men runt det jag inte kan förändra. Jag kanske kan ändra något annat så det blir bra ändå? Men om jag lägger jättemycket tid och tankar och energi på något jag ändå inte kan förändra kommer jag bara att bli deppig för det är som att hela tiden stånga huvudet i väggen för jag kommer ju inte framåt.

 

[LiviaFilippa]

Ingen har någonsin rätt alltid, och framförallt kan ju ingen ha rätt i att rekommendera saker som alltid passar just dig. Vissa saker kommer alltid att vara en förutsättning du inte gillar - fast det är fler nu när du är så ung att du inte får bestämma så mycket själv.

Däremot så har din läkare ett jobb, där hon har stort ansvar för dig och din hälsa nu när du är under vård på hennes avdelning där du är hennes patient. Hon får inte gå emot erkända behandlingsmetoder, det kan äventyra hennes legitimation i en hårddragen förlängning.

Däremot tycker jag det är vettigt att du får vara med i planeringen av din vård längre fram, när det går på rätt håll. Trots allt går inte din viktkurva som den ska och det verkade som något blodprov inte visade optimala värden om jag läste rätt. Det tar tid att vända det här, och förhoppningsvis kommer tiden att göra att det blir lättare för dig att hitta sätt att hantera din tillvaro på.

Jag försöker att inte lägga energi på sådant jag inte kan förändra. Jag tänker igenom allt jättenoga och sedan inser jag att "det här kan jag inte förändra" så då får jag hitta en plan för att jobba framåt men runt det jag inte kan förändra. Jag kanske kan ändra något annat så det blir bra ändå? Men om jag lägger jättemycket tid och tankar och energi på något jag ändå inte kan förändra kommer jag bara att bli deppig för det är som att hela tiden stånga huvudet i väggen för jag kommer ju inte framåt.

Nej så då kanske hon borde lyssna lite mer på mig och inte BARA bestämma rakt av som hon tycker så kanske hon skulle göra ett bättre jobb också. Jag fattar att det alltid är saker man inte gillar och så men inte att ALLT bestäms som man inte vill.
Men okej om man inte ska lägga energi på det man inte kan ändra så vad SKA jag lägga energi på då? För det där är ju också bara hela tiden vad jag INTE ska göra.

 

[Fjordfrälst]

Nej så då kanske hon borde lyssna lite mer på mig och inte BARA bestämma rakt av som hon tycker så kanske hon skulle göra ett bättre jobb också. Jag fattar att det alltid är saker man inte gillar och så men inte att ALLT bestäms som man inte vill.
Men okej om man inte ska lägga energi på det man inte kan ändra så vad SKA jag lägga energi på då? För det där är ju också bara hela tiden vad jag INTE ska göra.

Inte på det som inte går att förändra iaf, ojojoj så jag har gjort det genom åren- så bortkastad tid av livet så om du visste! Tur man lär sig vart eftersom man lever, oftast . Till nått helt annat; vill du berätta hur du brukar lägga upp hästarnas träning/motion? rent nyfiken och har du nån favoritövning i hoppning att dela med dig av? Några tips till nån som är lite av det fegare slaget *höm höm* ? .

 

[sorbifolia]

Nej så då kanske hon borde lyssna lite mer på mig och inte BARA bestämma rakt av som hon tycker så kanske hon skulle göra ett bättre jobb också. Jag fattar att det alltid är saker man inte gillar och så men inte att ALLT bestäms som man inte vill.
Men okej om man inte ska lägga energi på det man inte kan ändra så vad SKA jag lägga energi på då? För det där är ju också bara hela tiden vad jag INTE ska göra.

Jag tror det är jätteviktigt att du lägger tid och energi på saker som får dig att må bättre och sedan givetvis att äta och vila. Jag märker till exempel stor skilnad på hur jag mår utifrån vad jag kollar på på TV om kvällarna - tidigare så kollade jag nästan enbart på nyheter, och jag märkte inte att det fick mig att må sämre förens efter ett långt tag - då insåg jag att det dränärade mig för kräfter på grund av att det var allvarligt och seriöst och jag kände att jag behövde koncentrera mig och följa med på vad som hände i världen. Märkte skilnad rätt snabbt när jag istället började titta på lättsamma "feelgood" serier som Atypical som jag tippsade om tidigare. Då kunde jag varva ner och återhämta mig medan jag kollade på TV, istället för att bli tappad för kräfter.

Vad gillar du att göra, och vad får dig att må bra? Är det något annat än att vara med hästarna och hundarna? När du lyssnar på musik, har du någon musik som är lite mera peppande eller lugnande som du gillar? Vad har du för humor, är det något som får dig att skratta? Försök lägga lite energi på saker som får dig att le varje dag, är mitt råd. Vi kanske kan tippsa om något kul läsbart eller sevärt om du berättar vad du gillar.