Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

_Runaway_

Trådstartare
Det här kommer bli rätt långt tror jag, och jag skulle vara tacksam för lite råd eller pepping. Eller nånting, vet inte egentligen :crazy: Vill inte ha några elaka eller onödiga kommentarer.

---
För ganska exakt två år sedan köpte vi vår pointertik, då tre år gammal. Pappa "hittade" henne genom en kontakt genom jobbet. Anledningen till att hon såldes var att hon inte fungerade i jakten. Hon ställer fågeln men reser den inte, tilläggas ska väl att dåvarande ägaren är väldigt duktig på hundar så det var inga brister i kunnandet hos föraren. Hon "var bara sån" helt enkelt.
D är vår första hund, pappa har visserligen haft en schabrador för länge sen, inte i vår familj.
Hos förra ägaren gällde stenhård disciplin, hundarna skulle ligga direkt på visselpipans kommando, som exempel. Och hundarna lydde med glädje, de hade otrolig kontakt med ägaren. Men vi hade inte den kunskapen, och D hade inte vuxit upp med oss som fostrare, så självklart blev det tor omställning för oss alla.
Under dessa tre år har vi haft end el problem med D. Hon är hur snäll som helst inomhus, vet sin plats på bia.bädden, äter efter att först ha suttit och sökt vår ögonkontakt och fått varsågod osv. Men vi har haft våra brister även i inomhusträningen (VI, inte hunden vill jag poängtera). Ett klassiskt exempel är vid matbordet:
Någon ur familjen: D gå och lägg dig.
Hon gör inte det, utan går slkött till vardagsrummet för att undersöka golvet.
Återigen: D, gå och lägg dig! i skarpare ton.
Detta slutar oftast med att någon av oss lämnat bordet för att mer fysiskt visa henne till sin plats. Inget våld, me genom att gå i agressiv ställning visar man ju henne det fysiskt.
Utomhus då. Där har det mest varit problem.
*Drar i kopplet. Vi har försökt med "allt" som vi kan komma på/har läst. Dels ryck i kopplet, inget resultat. Dels att stanna när hon drar och invänta hennes eftergift. Totalt meningslöst.
*Går inte att ha lös. Sticker som en jakthund på fjället direkt.
-DOCK har vi på senare tid (sen februari kanske) börjat ha henne lös. Det började med att vi ett par gånger lät henne springa "sin runda", och den minskade hon frivilligt ner efter ett par dagar. Hon kom tillbaka fortare, och nu kan vi till och med ha henne lös till och från stallet, och runt gården. MEN det är endast om man själv är väldigt bestämd att HÄR ska du gå MED MIG. En dag var hon så duktig, och tyckte det var roligt att vara duktig, så jag började småspringa sista biten mot stallet. Det räckte för att bryta hennes koncentration totalt, och hon stack. Tilläggas ska att det inte alls går att ropa på henne vid de tillfällena. Hon går på helspänn hela tiden när hon går såhär bredvid en, beredd att fullkomligt kasta sig iväg om man låter lite för upphetsad i sitt beröm eller rörelsemönster.

Vid vissa tillfällen har, främst jag och mamma, pratat lite oseriöst om att det vore kul med tex. en golden retriever, som man kunde gå långa promenader med, en som kan springa lös och samtidigt håller sig avslappnad i närheten. En trevlig familje/gårdshund som kan ligga utanför huset en solig vårdag, ni fattar?
Pappa håller sig alltid utanför dessa samtal, det märks att han undviker. Men även han inser ju att den relation vi har till D idag inte är bra för nån av parterna.
Så tänker man att.. Kanske en kurs eller tränare vore något för oss. Att få bra vägledning och upplankade mål av en som verkligen kan. Men ändå känns det så hopplöst på något sätt. Det känns som att vi inte kommer nå så långt vi vill.
Tanken att sälja D har också passerat mitt huvud. Och varje gång får jag lika dåligt samvete. Näe, hon ÄR ju så snäll och söt och fin!... inomhus i alla fall. Hon är alltid en till synes glad hund, men stabil är väl fel ordval..

Vad skulle ni gjort? Fortsatt kämpa med hjälp av någon, sälja? Mitt idealiska ål vore att köpa en till hund som kunde vara mer min, och att vi fortsatte kämpa med D på tex. kurser och så. men jag vet inte :crazy: :( Känns så hopplöst ibland.
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Hej!

Jag skulle nog råda dig att ta kontakt med en brukshundklubb för träningshjälp och stöd.
Även om du inte har planerat att tävla din vuxna hund, så är de de mest erfarna du kan hitta. Instruktörerna har sett många olika hundproblem och även om jag kan ge dig träningstips och råd här, så tror jag att det är bättre att se hunden "live".


Min första tanke är att inte sälja den, din hund blir lätt en vandringspokal. Om det inte är så att du har en nära vän som kan "ärva" hunden, så att du vet var den finns och kan hålla uppsikt över det hela.

Har ni möjlighet att skaffa en hund till, eftersom du är inne på det här med golden retriever? En valp sysselsätter garanterat din pointer.

Deppa inte för mycket utan bli handlingskraftig och tag tag i saken ordentligt. Tips på klubbar hittar du på SBKs hemsida.

En annan tanke, var är hunden i flocken och är det en av er som är mer matte/husse och så att säga ledaren?

Många många lycka till önskningar och uppdatera oss gärna!
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Jag skummade egentligen mest igenom ditt inlägg (förlåt :o ) men jag tycker absolut du ska ta kontakt med en tränare. Antingen privat eller på brukshundsklubb. Och det där med att den drar i kopplet på promenaderna, prova att stanna och backa tills hunden tar kontakt med dig alt. att hunden åtminstone följer med. Detta tar tid och man måste vara konsekvent och ha tålamod. Alltså hunden ska inte få tillfälle att dra på någon promenad utan stanna och backa precis alltjämt hunden hänger det minsta i kopplet. Min tik är likadan som din, om jag stannade så fortsatte hon dra alt. satte sig och väntade utan minsta antydan till kontakt men numera går hon fint.
Träna kontaktövningar också, en god kontakt tycker jag är A och O i hundträning.

Lycka till!
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Håller med ovanstående.
Samt att hunden lyssnar MER om ni talar lugnt och TYST till den. Skrik inte, höj inte rösten och tappa INTE tålamodet.
En hund lär av beröm - inte av ilska eller bannor.
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Nu har jag inte träffat din hund men av de du skriver och med min egen fågelhundserfarenhet så tycker jag mig utläsa att ni inte fått ledarskap över hunden. Om hunden tidigare varit hos en väldigt duktig fågelhundsjägare/dressör som hade bra dressyr på hunden så hade denne även ett bra ledarskap över hunden. Hunden var trygg när den följde sin ledare.
Har inte ni fått ledarskap över hunden så är den inte lika trygg med er och vet hur den skall bete sig i vissa situationer varav ni upplever dessa problem. Detta att du säger att förra ägaren hade stenhård diciplin på hunden ex: hunden skulle ligga direkt på visselpipans kommando...... Så ska det vara. :banana: Man blåser i pipan och "pang" så ligger hunden. Helt normalt för en bra dresserad stående fågelhund!

Er hund verkar kräva denna "stenhårda diciplin" för att vara trygg speciellt när ni är utomhus. Hunden visste till 100% exakt var den hade sin förra ägare och lydde med glädje sin ledare trots att denne kanske enligt andra anses vara stenhård med sina hundar och man tycker att hunden inte alls skulle gilla den ägaren. Men hunden visste vad som förväntades av den och behövde inte fundera så mycket mer helt enkelt. Den följde sin ledare!

Mitt råd till er är att om ni har möjlighet kontakta den förra ägaren och höra hur han dresserat hunden och hur han korrigerat den osv. Berätta om problemen ni haft så kanske han har några riktigt bra tips att ge er. Han känner ju hunden!
Börjar ni bete er på samma sätt och tollerera samma saker som hunden från början är van från tidigare ägaren som uppenbarligen är duktig på stående fågelhundsdressyr så kommer ni att få ledarskap över hunden, för det verkar ju i grund och botten vara en väldigt väldresserad och fin hund!

Bara för att det är en fågelhund så betyder det inte att den skall sticka till skogs när det inte är jakt! Den skall gott och väl kunna ligga lös ute på gården utan att ni skall behöva vara rädd för att den skall sticka!
Dock så har en Pointer en enorm energi och jaktlust som den måste få utlopp för. Bara för att hunden inte vill avansera efter stånd så betyder det ju inte att den inte har jaktlust som den måste få utlopp för.

* Kontakta förra ägaren för dressyrtips, annars en duktig fågelhundsinstruktör
* Se till att hunden får utlopp för sin jaktlust när NI vill. Då behöver den inte sticka av själv.
* Träna ledarskapsövningar
* Detta med att den drar i kopplet: Styphalsband(sätt det rätt väg!), säg inte ett ord till hunden utan börja bara gå. Så fort hunden drar så tvärvänder ni åt höger vilket medför ett tvärryck i halsbandet(obehag för hunden). Håll kopplet i höger hand med armen nära kroppen så blir ni starkare! Sedan när hunden börjar till att ska dra i kopplet igen så gör samma sak, vänd åt höger. Håll på så utan att säga ett ord till hunden och gå rak i ryggen och snegla bara ner på hunden lite utan att den ser att ni tittar på den. Det är ni som är ute och går med hunden inte tvärtom. Var en stark ledare dvs gå dit NI vill med en hållning som en ledare så kommer det att lösa sig, för hunden kan garranterat redan fot?! När hunden börjar gå bredvid er och söka ögonkontakt med er då först berömmer ni.....

Tycker helt klart att ni skall behålla hunden för jobbar ni bara in ledarskap över den så kommer alla pusselbitar att falla på plats i och med att den har grunddressyren från förra ägaren!

Lycka till och kom ihåg att det deffenitivt inte är hopplöst!!!
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Tack för alla råd :bow:
Ja, hon KAN fot, men återigen, vårt ledarskap..
Ska prata med familjen om att ta kontakt med en tränare på klubben, eller prata igen med förra ägaren (har fortfarande en hel del kontakt med honom).
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Jag har ju också fågelhund och kan väl hålla med på det mesta.

Nu till trådskaparen:
Det svåra med fågelhundar är att de har ett enormt behov av att springa och söka, och det funkar ju inte om man inte har 100% lydnad...
Jag tror att er hund har tagit över en del. Men jag tycker inte att ni ska ta i med hårdhandskarna, utan motivera hunden i stället till att göra rätt. Lär henne att om ni säger "gå och lägg dig" så kommer en godis så småningom.

Jag tror nämligen att väldigt många tar i för hårt med dem så fort de inte lyder. De är oftast dryga och smarta och vet precis vart gränsen går, men de måste prova lite. Tar man då i så blir hunden rädd och svårare att tas med. Överlista dem i stället.

Jag har en utmärkt länk om hur fågelhundar tänker, skrivet av en dam som alltid levt med fågelhund, PMa mig så kan du får länken.

Och till sist. En fågelhund är framavlad till att springa på fält 8 timmar om dagen, minst ett par gånger i veckan. Tillgodogör ni hennes energi på något sätt eller hon ska bara vara "familjehund"?

//E
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

lady_vip skrev:
De är oftast dryga och smarta och vet precis vart gränsen går, men de måste prova lite.

Och till sist. En fågelhund är framavlad till att springa på fält 8 timmar om dagen, minst ett par gånger i veckan. Tillgodogör ni hennes energi på något sätt eller hon ska bara vara "familjehund"?

//E


Helt klart att dom testar gränserna! Och ser dom att dom kommer undan med nått.....:crazy:

Det är hundar med hög energinivå och jaktlust som måste få utlopp för detta någonstans. Det är ohållbart om hunden inte får göra av med energin. Då kan dom bli riktigt bångstyriga. Du skrev att du ville kunna ha hunden lös i stallet. Kan inte hunden få följa med ut när du rider? Då skulle den göra av med en hel del av energin iaf!
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Jag blir så lätt irriterad när mina hundar alltid kör ned näsan i backen och ska nosa iväg. Det är en det ena och än det andra och allt ska nosas och undersökas. Men jag har aldrig sett det som deras BEHOV (bara som deras intresse) och det är ju det ju faktiskt... Deras stora uppgift (och hobby) är ju faktiskt att söka reda på saker. Nu har jag inte haft problem att de drar iväg när de nosar, så jag har aldrig gjort något åt det, utan de får nosa. Men det känns lite tråkigt när jag tänker mig en skön stund i skogen och så står de bara och nosar och nosar på allt som finns runt oss :D Ibland har jag bara satt mig ned och sagt: Men nosa då och så får de gå där och nosa, det kanske inte var helt fel alltså *ha ha*
 
Sv: Alltså.. Lite långt, och lite hjälp kanske

Jag tycker absolut att ni ska ta kontakt med närmsta brukshundklubb och gå en allmänlydnadskurs, brukar även finnas fortsättningskurser på dem. Där kommer ni förmodligen få väldigt mycket hjälp och någon att bolla idéer med. Eftersom hon är en jakthund och (vad det verkar som på din text) ni inte aktiverar henne med jakt så vore det kanske en idé att börja t.ex. en viltspårskurs så få du se att din hund är bra på något och tycker det är roligt.
Det här med att hon inte går och lägger sig direkt när ni säger åt henne att göra det, vet hon verkligen vad "gå och lägg dig" betyder då? Träna mycket på det helt vanligt, alltså att du bestämer dig för en tio minuter - en kvart varje dag att öva på "gå och lägg dig" så att det vet att hon faktiskt vet vad det betyder, och att hon då senare _måste_ gå och lägga sig när ni säger det, _varje_ gång.
Och det med att ha henne lös, jag vet hundar som inte går att ha lösa, och förmodligen aldrig kommer gå att ha lösa, om man inte tränar, tränar, tränar varje dag. Ha en långlina när ni är ute och går med henne som släpas i marken, är hon påväg bort, ni kallar på henne men hon kommer inte, så trampa på linan så det blir en litet ryck för hunden så att du får tillbaka uppmärksamheten, om du då får hennes uppmärksamhet så ropa glatt på henne och tjoa och var glad kanske även att du springer bortåt och när hon kommer ska hon få MASSA beröm! Öva på inkallningar varje dag, i köket, i trädgården, på promenader med lina. Tränar ni verkligen på detta så tror jag det blir bättre, men kom ihåg att alltid vara konsekvent.

Och bara ett litet tillägg det där om att ni vill skaffa en till hund som familje/gårdshund. Då bör ni titta efter en annan ras än golden, en golden är inte en sällskapshund, det är även det en fågelhund som har behöv därefter, titta istället på gårdshundarna, kanske en berner sennen kunde vara något? Eller någon molosserhund?
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag behöver er kloka hjälp i frågan om vår lilla franska bulldogg ska omplaceras eller i värsta fall avlivas. Hon är bara 2 år...
2
Svar
37
· Visningar
4 150
Senast: Hermelin
·
Hundavel & Ras Jag har en sheltie, och sheltie är "min ras" sedan årtionden. Det jag gillar är storleken och att de är alerta och lättlärda. Men jag...
3 4 5
Svar
88
· Visningar
8 691
Senast: lilstar
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 580
Senast: Mabuse
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 065
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Omplacera problemhund?
  • Tråden för spår
  • HJÄLP ! Halsband + ute katt

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp