Alltså, vilket år 2014 har varit!

Låter som att du har mycket att se fram emot med dottern, att ta tillvara på allt det där på jobbet och att börja träna igen. Jag längtar också efter att få träna igen, jag märker både mentalt och fysiskt hur mycket jag behöver få trötta ut kroppen med jämna mellanrum. Nu börjar dock graviditeten trötta ut den tillräckligt, tror jag... :p

Vad är det din sambo utbildar sig till? Jag vet att jag läste det någonstans men minnet är bra men kort. Håller tummarna för husköp! :bump:
Jag tränade styrketräning hela graviditeten igenom, hade nog blivit tokig annars. Jag var på gymmet sista gången som gravid v. 40+0, prick en vecka innan förlossningen. Men det ska bli skönt att komma igång på riktigt och träna hårt :)

Min man läser till lantmätare.
 
Jag tränade styrketräning hela graviditeten igenom, hade nog blivit tokig annars. Jag var på gymmet sista gången som gravid v. 40+0, prick en vecka innan förlossningen. Men det ska bli skönt att komma igång på riktigt och träna hårt :)

Min man läser till lantmätare.

Jag försökte hålla igång men det gick inte. :( Hade nog kunnat fortsätta träna armarna utan att få ont, men träna armarna har aldrig intresserat mig. ;) Himla skönt att hålla igång genom hela graviditeten!

Jag har fått för mig att arbetsmarknaden är rätt god för lantmätare, eller är det bara något jag drömt ihop?
 
Jag försökte hålla igång men det gick inte. :( Hade nog kunnat fortsätta träna armarna utan att få ont, men träna armarna har aldrig intresserat mig. ;) Himla skönt att hålla igång genom hela graviditeten!

Jag har fått för mig att arbetsmarknaden är rätt god för lantmätare, eller är det bara något jag drömt ihop?
Det sägs att den ska vara det, att det råder stor brist på lantmätare. Jag hoppas på det!
 
2014 börjar lida mot sitt slut och jag kan inte låta bli att sammanfatta det redan nu. Så mycket underbart har hänt och de mörka molnen har varit few and far between.

Ska man börja med eländet så dog min farbror i början av året, något som slog hårt mot min familj där flera personer lämnat oss alldeles för tidigt. Speciellt lider jag med med min faster som på tre år förlorat sin lillebror (min pappa) och nu även sin make sedan över 50 år.

I mars fick min make diabetes, sent debuterande typ 1. Jag tog det nog nästan hårdare än vad han gjorde, för han har tacklat det med lugn och oerhörd noggrannhet. Han är uppvuxen med en diabetiker till pappa så han hade ju bra koll på vad det handlade om. Men kul är det förstås inte och det var lite oroligt där ett tag med hur det skulle gå t.ex. med hans hemvärnsengagemang. De kan ligga ute en vecka i stöten eller kallas ut för att hjälpa till med skogsbränder (det hände ju i somras) och då blir det en del logistiska problem, allt har dock funkat över förväntan.

Efter de där två händelserna har eländet i princip varit frånvarande för mig. Jag fick ta bort min gallblåsa i februari vilket gjort att jag sluppit massor med problem jag dragits med i flera år. Skolan har gått fantastiskt bra i år (med reservation för nu pågående kurs som började mitt i terminen, där har resultatet på första tentan inte kommit ännu) men det är resultat jag verkligen slitit för, periodvis har jag verkligen varit på gränsen.

Något som både tagit och gett energi under hösten är flytten till nya lägenheten. Vi har bytt skabbig hyresrätt på bottenplan med uselt läge till bostadsrätt med toppenläge högst upp i huset. Nyproducerat och alldeles precis som vi vill ha det! Igår när vi kom hem från julfirande uppe i norr kände jag mig verkligen lycklig över att få komma hem till denna underbara, lugna, tysta bostad.

Och på tal om slit har jag ju även lyckats ta körkort under hösten/vintern, och där blev faktiskt nämnda diabetes en spark åt rätt håll; om maken blir tvärlåg måste jag ju kunna lösa ut situationen om vi då befinner oss i en situation där vi måste köra bil. Igår körde jag mina första meter alldeles själv, lite nervöst var det allt!

Sist men inte minst kommer 2014 innebära två riktigt stora livshändelser. I början av augusti insåg jag att det var något som inte hade kommit på utsatt tid och ett test och en minut senare fick jag bekräftat att jag och maken ska bli föräldrar. Graviditeten har så här långt inte varit jätterolig - om än inte så plågsam som den är för vissa - och mest sörjer jag att jag inte kan träna som jag är van (läs: jag kan inte träna alls, då strejkar hela kroppen direkt). Dessutom har jag nu fått börja ta blodförtunnande sprutor då en utredning visat på ökad propprisk, men jag är oerhört glad och tacksam över att jag har en frisk sprattelmaja där inne. I april är det tänkt att hon ska komma till världen och om namnet passar henne ska hon få bära min mammas tilltalsnamn. Maken är oerhört bäbissjuk och vill helst att hon ska ha kommit igår, men han får vackert nöja sig med den fina brorsdotter han fick i somras! Han blev farbror för första gången i juli och hennes ankomst verkar ha sparkat igång en jäkla massa pappahormoner hos honom.

Och jag har nu medan jag skrivit detta inlägg flera gånger fått ändra "sambon" till "maken", för i fredags överraskade vi min släkt med en borgerlig vigsel hemma i norr! Mina svärföräldrar var också med, de visste vad som skulle ske och kunde fira jul med oss i norr under förevändningen att de hann ju inte upp och hälsa på i somras plus att min svåger och svägerska skulle fira med sin dotter hos svägerskans familj. Mina fastrar var också med i planen, som gick ut på att alla blev bjudna på "annandagsfika" hos min ena faster. Hon har varit som en extramamma för mig och mina syskon sedan mamma dog och jag visste att om hon bjuder så kommer alla, vilket också skedde (förutom två syskonbarn, men de hade giltiga ursäkter, och den ena kom senare på middagen).

Ingen hade den minsta misstanke, inte ens när min ena syster såg vigselförrättaren kopplade det var som var på gång, syrran trodde att hon var där i annat ärende (ibland är det praktiskt med samhällen där alla känner alla och har relationer på olika plan). Vigseln var kort och enkel, ackompanjerad av lite tårar och "Vad är det som händer?" från ett och annat förvirrat syskonbarn. På kvällen samlades vi alla igen på en lokal restaurang och åt middag. Vi var 23 stycken, restaurangen hade dukat extra fint med långbord och lite annan dukning än normalt ("Man måste ju anstränga sig när någon gift sig!" hade restaurangägaren sagt innan) och vi hade samlat in beställningar från alla efter fikat så maten kom snabbt och rätt till alla. Efter maten ställde sig mina två systrar och min svägerska upp och rev av en nio verser lång sång innehållande fantastiskt pricksäkra spaningar om mig och maken. Hur de hann sno ihop den på bara någon timme efter fikat är det ingen som begriper.

Så här sitter jag i vår fantastiska lägenhet och ser på hur lyckligt lottad jag är och vad mitt slit har lönat sig. I sängen ligger maken och sover fortfarande, jag är mitt i min drömutbildning som dessutom går riktigt bra, jag har en kurrande katt i knät och en sprattlande unge i magen, körkortet ska hämtas ut senare idag och allt känns bara fantastiskt, fantastiskt bra.

Tack 2014 för att du blev ett av de bästa åren i mitt liv!


Härligt att läsa grattis :D Hoppas att även 2015 blir bra! :)

Själv hoppas jag också på kommande 2015 ska bli ett bra år, 2013 började ok men slutade väldigt illa och detta året har enbart varit en transportsträcka för att försöka må bättre igen som det känns. Men det slutar iallafall bättre än det började vilket jag är tacksam för eftersom jag äntligen blivit hundägare :)
 
2014, året vi köpte vårt första hus :) så himla roligt och samtidigt skrämmande att vid 24 resp 27 års ålder. Jag känner mig ju som "bara barnet", haha. Men det verkar ha gått bra än så länge.

Har även fått plus på stickan för andra och tredje gången (första gången MF v. 5-6, en månad senare plus igen) och vi väntar nu vårt andra barn om allt går vägen. Roligt såklart, även om jag just nu mest är hormonstinn, gråtig och dan ;)
 
Vilket härligt år du har haft @Tassetass - redan i tredje stycket tänkte jag att va fa har hon gift sig utan att berätta det för OSS :) och så var det precis så. Fantastiskt roligt!

Mitt års höjdpunkt var när jag flyttat till mitt nya hemma. Inte förrän nu har jag förstått hur det tärde på mig att bo som jag gjorde innan.
 
Vilket härligt år du har haft @Tassetass - redan i tredje stycket tänkte jag att va fa har hon gift sig utan att berätta det för OSS :) och så var det precis så. Fantastiskt roligt!

Mitt års höjdpunkt var när jag flyttat till mitt nya hemma. Inte förrän nu har jag förstått hur det tärde på mig att bo som jag gjorde innan.

Hon har ju berättat i bröllopstråden ;)
 
Vilket härligt år du har haft @Tassetass - redan i tredje stycket tänkte jag att va fa har hon gift sig utan att berätta det för OSS :) och så var det precis så. Fantastiskt roligt!

Mitt års höjdpunkt var när jag flyttat till mitt nya hemma. Inte förrän nu har jag förstått hur det tärde på mig att bo som jag gjorde innan.

Det har varit skitsvårt att inte skriva om det här, jag tycker ju inte heller att man ska få springa och gifta sig utan att Buke får veta det först. :D

Grattis till ditt nya hem! Att känna att man verkligen är hemma är en svårslagen känsla.
 
Vilket händelserikt år ändå, grattis till giftermålet (säger man så?) :D

Jag vet inte, 2014 har varit både upp och ner.
Hade massor med planer men det gick sådär.

Hämtade min ny-inköpta häst 2 januari, SÅ glad att jag spontanåkte 60 mil för att titta på henne i november :D

Bytte tjänst på jobbet, största misstaget någonsin. Jobbade 0730-2130. Skulle sen rida och träna efter, ca 4 timmar totalt. Sov 02-06 varje dag i tre månader sen brakade allt ihop. Jag minns inget av februari eller mars, inte ens min egen födelsedag. Minns inte direkt april heller. Var nog nån millimeter från att bli utbränd men förstod det bara inte och klarade mig väl därför. Just ja, blev brutalt dumpad i februari, det minns jag faktiskt.

Träffade sen i maj en fantastisk kille som visade sig inte vara så fantastisk och hade värsta sommaren i mitt liv. Är ändå stolt över mig själv att jag tog mig ur det och klarade av att gå vidare och bli mig själv igen på egen hand, och för all fin buke-peppning.

Sa upp mig i slutet av augusti och har inte jobbat på hela hösten, fantastiskt skönt, behövde nog det efter all skit. Tråkigt bara leva upp så mycket av sina sparpengar men bara jobba ihop nya.

Nu har jag nytt jobb som ska börja i januari, flyttar till Göteborg på nyårsafton för att bli sambo med min pojkvän och hästen ska med och stå i ett jättefint stall. Så 2014 slutade rätt bra ändå.
 
Jag är så glad för din skull @Tassetass ! Och grattis gånger tre för jag tycker även att körkortet är värt att fira!

2014 för mig har varit ett relativt lugnt år även om jag har skickat in livet på ett nytt spår, sommaren var helt fantastisk där maken tog tre hela veckor ledigt (det är första gången på de 15 år jag har varit ihop med honom) och vi verkligen fick koppla av tillsammans med barnen. Skogsbranden var otäckt nära oss även om vi aldrig behövde evakuera, men fick mig att känna mig väldigt liten mot naturens krafter.
Hösten innebar att jag tog upp mina studier, 17 år efter jag tog studenten, nu håller jag på och läser upp till högskolebehörighet och något ringrostig känner jag mig men det är roligt!
Senaste veckorna har varit lite turbulenta, först stor lycka som sedan vändes till stor sorg men jag hoppas att det kommer något gott ur det, eller att det åtminstone blir bättre.
2015 hoppas jag innebär att jag har kommit in på högskolan med allt det innebär, äldsta barnet blir läskigt stor och ska in till stan och gå i skola istället för den trygga lilla byskolan, oro för mig, glädje för dottern... :D
 

Liknande trådar

Relationer Min familj har under leva min levnadstid varit bästa vänner med en annan familj. Den andra familjens barn blev som mina syskon och vi...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
8 369
Relationer Jag har skapat ett nytt nick då jag vill vara anonym... (OBS långt!) Hur som helst, för ett år sen ungefär träffade jag på en kille som...
2
Svar
25
· Visningar
4 252
Relationer Som några av er säkert vet så har jag inte haft den bästa erfarenheten av killar. Nu har jag dock träffat två stycken och mitt huvud är...
2 3
Svar
45
· Visningar
6 526
Senast: melen
·
T
Hästmänniskan Vänder mig till den allvetande Bukeligan för att få kloka infallsvinklar på ett problem lika gammalt som havet. ;) Ska försöka fatta...
2 3
Svar
48
· Visningar
6 792
Senast: Lavinia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp