Ambivalens (skriver av mig)

[mino]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag är rätt kluven. Jag kan ibland tycka att det ser lätt bisarrt ut med alla dessa gråhåriga föräldrar på 40+ som lämnar på dagis. Det blir något övermoget med föräldraskapet som jag inte är helt säker på alltid är så gynnsamt.

 

[Petruska]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag förstår hur du menar. Nu är ju inte 24 resp 44 de enda tänkbara barnafödaråldrarna, men ändå.

Jag blir lite full i fnitter när jag handlar mat i den vettigaste butiken i mitt område, och så går jag där och undrar om barnen är där i sällskap med sina föräldrar eller sina mor-/farföräldrar. Det brukar också vara en stark överrepresentation av adopterade barn, och i de fallen brukar jag anta att det grånade paret är deras föräldrar.

Jag har å andra sidan hela tiden varit tio år yngre än alla andra föräldrar - både i skolan och när vi för ett år sedan var ute och tittade på lägenhet åt sonen. Det kryllar av föräldrar och ungdomar vid visningar av ettor, visade det sig. Det var ju inte lättare heller för mig att konkurrera ekonomiskt vid budgivningarna med de andra föräldrarna som hade tio år längre karriärer bakom sig än vad jag har.

 

[Mabuse]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag är rätt kluven. Jag kan ibland tycka att det ser lätt bisarrt ut med alla dessa gråhåriga föräldrar på 40+ som lämnar på dagis. Det blir något övermoget med föräldraskapet som jag inte är helt säker på alltid är så gynnsamt.

Hur menar du då, vari består det "övermogna"? Annat än att det bryter mot din egen bild av lämplig ålder, då förståss. Vari består det ogynnsamma, annat än att det är ogynnsamt för fortlevnaden av dina fördomar?

 

[Mabuse]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag blir lite full i fnitter när jag handlar mat i den vettigaste butiken i mitt område, och så går jag där och undrar om barnen är där i sällskap med sina föräldrar eller sina mor-/farföräldrar.

Vari består det roliga, som får dig att fnittra? Är det över dig själv, att du tycker det är så viktigt att kunna placera folk i rätt fack? Eller att tiderna blivit så tokiga att det inte är självklart om någon är förälder eller farförälder? Eller det tokroliga i att en del får barn sent?

Visst har jag också tagit fel på förälder och farförälder någon gång, men särskilt komiskt har jag aldrig uppfattat det. Inte roligare än att man ibland tar fel på kön, etnicitet, eller annat sätt vi har att klassificera människor. Den komiska potentialen är begränsad i den typen av situation, tycker jag.

 

[Badger]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag förstår hur du menar. Nu är ju inte 24 resp 44 de enda tänkbara barnafödaråldrarna, men ändå.

Jag blir lite full i fnitter när jag handlar mat i den vettigaste butiken i mitt område, och så går jag där och undrar om barnen är där i sällskap med sina föräldrar eller sina mor-/farföräldrar. Det brukar också vara en stark överrepresentation av adopterade barn, och i de fallen brukar jag anta att det grånade paret är deras föräldrar.

Jag har å andra sidan hela tiden varit tio år yngre än alla andra föräldrar - både i skolan och när vi för ett år sedan var ute och tittade på lägenhet åt sonen. Det kryllar av föräldrar och ungdomar vid visningar av ettor, visade det sig. Det var ju inte lättare heller för mig att konkurrera ekonomiskt vid budgivningarna med de andra föräldrarna som hade tio år längre karriärer bakom sig än vad jag har.

Det är lite obegripligt för mig också. Förstår inte alls varför man skulle tycka att den ena var övermogen eller att det är ett problem om man inte vet om det är mamma eller mormor. Man får väl vara försiktig med vad man kläcker ur sig helt enkelt.

Missunnar man 40 åringen sin underbara bebis eller vad är det frågan om?

Det är knappast ngt nytt med mödrar i 40 årsåldern, det fanns en tid utan preventivmedel, då fick man barn tills man slutade få barn helt enkelt , eller dog förstås, och vissa kan få barn äldre än andra.

Det är ju snarare så att människan är lite udda djur för att vi slutar få barn så tidigt i förhållande till hur gamla vi blir. (Kanske just för att äldre generationen varit till nytta)

Kvinnorna i min släkt verkar ha hållt sig runt 30-strecket ett tag i alla fall. Var så fördomsfull så jag faktiskt blev förvånad när jag insåg att mormor och hennes systrar fick sina första barn mellan 28 o 34 års ålder. Mormor är visserligen död, men hennes systrar har mött sina barnbarnsbarn (från barnbarn på runt 30 strecket ).

 

[SusieQ]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Vad jag har förstått är det där vanliga känslor när man är gravid, man tvekar på om det verkligen är rätt, är vi rätt fräldrar, är tidpunkten rätt osv. Det var värst i början, då tvekade jag massor och ofta, men nu och sedan någon månad tillbaks vill jag inget hellre än att få se mitt barn, vi har inte tagit reda på könet vilket plussar på nyfikenheten ännu mer (är i 7:e månaden o v. 30 nu).

Det ska bli så kul att bli mamma, även om det fortfarande känns en smula overkligt.


Raderna här ovan skrevs av en person som hela sitt liv sagt att hon aldrig någonsin vill skaffa barn, tills för 2 år sedan då jag träffade min sambo, som även han sagt så hela sitt liv. Men vi kände båda ganska fort att vi ville skaffa barn med varandra, så 4 månader efter att vi träffats plockade jag ut mina p-stavar.
När jag väl plussade (var i v. 5 då) blev min sambo överlycklig, men jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka, det gick nästan 8 månader innan det tog sig (pga att jag haft p-stav så länge, 11 år) och jag hade väl börjat tveka på om jag ville ha barn nu eller vänta lite tills vi fått mer ordning i huset och hästen behövdes ridas och att sälja honom var inget alternativ, samtidigt ville jag ju ha barnet och jag antar att det inte finns någon "rätt" tidpunkt för när det kommer, så jag slog bort min tveksamhet och gick fullt in på att nu, 32 år gammal, skulle jag bli mamma.

Under de första månaderna tvekade jag massor precis som du, men ju mer magen gjorde sig påmind desto mindre blev tvekan. Nu känner jag att jag kommer att sakna att känna den lilla kickboxaren i magen när jag fött barn, men då har jkag ju barnet på utsidan istället.

Din tvekan kommer att gå över och du kommer att se framåt med spänning även om man då och då undrar, hur det kommer bli, kommer man ha tid att göra saker som innan osv. Men folk skaffar ju barn hela tiden och slutar inte att leva för det, man får bara leva på ett lite annat sätt än innan.

Lycka till med din graviditet!!

 

[tviggo]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Tack för ditt inlägg!
Det kändes väldigt bra att läsa
Börjar mer och mer känna att allting nog faller på plats så småningom.
Lycka till du också!

 

[SusieQ]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Tack för ditt inlägg!
Det kändes väldigt bra att läsa
Börjar mer och mer känna att allting nog faller på plats så småningom.
Lycka till du också!

Det kommer alldeles säkert börja kännas bättre tror jag, du fixar det här. Och du, snart är det dags att berätta för andra om din graviditet...

 

[Petruska]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Vari består det roliga, som får dig att fnittra? Är det över dig själv, att du tycker det är så viktigt att kunna placera folk i rätt fack? Eller att tiderna blivit så tokiga att det inte är självklart om någon är förälder eller farförälder? Eller det tokroliga i att en del får barn sent?

Visst har jag också tagit fel på förälder och farförälder någon gång, men särskilt komiskt har jag aldrig uppfattat det. Inte roligare än att man ibland tar fel på kön, etnicitet, eller annat sätt vi har att klassificera människor. Den komiska potentialen är begränsad i den typen av situation, tycker jag.

Jag har inte analyserat det närmare, får jag erkänna. Lite förvånad förvirring inför en ny och lite okänd/ovan situation, kanske?

Det är knappast ngt nytt med mödrar i 40 årsåldern, det fanns en tid utan preventivmedel, då fick man barn tills man slutade få barn helt enkelt , eller dog förstås, och vissa kan få barn äldre än andra.

Jag vet inte ens om det är sant det där med att man fick barn tidigt förr i tiden, som många gillar att påpeka? Det beror så klart på när i historien man menar med "förr i tiden". Min mamma var 26 när jag föddes på 60-talet, och hon har alltid framstått som en mycket genomsnittlig mamma, vad gäller åldern. Tar man som hon studenten och går direkt till universitet, är man ju också färdigutbildad vid 26, ofta.

Där är väl jag snarare ett undantag, som levt så skyddat i välfärdssamhället att jag faktiskt inte behövde utbilda mig innan jag fick barn. Det gick bra att göra det medan barnet var litet. Sverige var ett av relativt få länder då där ensamstående föräldrar kunde studera utan att behöva flytta hem till sina egna föräldrar.

Min farmor, född 1896, och min mormor, född 1906, fick båda sina barnaskaror när de var mellan 30 och 40. Jag har aldrig hört något om att de ansågs gamla. De hade helt olika klassbakgrund, så deras barnafödarålder har inte med sociala faktorer att göra direkt.

 

[Badger]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Åldrarna sjönk kraftigt i alla fall i Sverige ett tag i mitten av 1900-talet. Det är därför man brukar tro att man fick barn ung "förr i tiden".

På 1800-talet var det snarare runt och kanske över 30 iom att man behövde spara pengar först, ofta fanns inte möjligheten för folk i allmänhet att skaffa barn tidigt helt enkelt. Tex tjäna piga i några år innan man kunde ta över en gård, föräldragård. (Just då kanske kvinnor överklassen fick första barnet yngre? Det vet jag faktiskt inte. I teorin borde de haft mer pengar att sätta bo för?)

Innan dess verkar man inte riktigt veta jag har försökt få information, tycker inte det vore så omöjlig statistik med våra kyrkböcker. Det enda jag vet är att högadliga och kungliga flickor (och pojkar) tenderade giftas bort/trolovas ganska tidigt, (eftersom de var så väldigt värdefulla i allianser. Säkrast att gifta bort innan de dött?) men samtidigt så verkar de inte alltid ha genomfört alliansen. Läs trolovad vid 7 med X, trolovad med Z vid 14, gift med Y vid 17. Eller gift med Z vid 13, flyttar till hans föräldrar och gift "på riktigt" vid 17.

(Läste om Isabella av frankrike, lustigt hov. Drottningen 13, kungen 24 och äldsta rådgivaren 45. Äldre döda i krig och sjukdom. Vid 17 kallades hon i Europa med tillnamnet den visa eller den kloka. Minns inte helt (då fick hon förresten första barnet också) (tog över landet och avsatte sin man vid ca 31). 1300-tal England)

 

[mino]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Det jag syftar på är inte enskilda individer, utan äldre föräldrar i flock, merparten i medelklassområden har nog ofta passerat 40 innan sista barnet lämnat dagis. Som kollektiv tex som dagis- eller klassföräldrar upplever jag oss (själv är jag 38) som överambitiösa med tendenser till att se om sina barns "karriärer" redan tidigt.

 

[Mabuse]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Ja, men varför är det övermoget och ogynnsamt att ha passerat 40 innan sista barnet lämnar dagis?

 

[Hyacinth]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Jag var 27 och tydligt yngst i BVC-gruppen. Klar alien-varning. Jag kände mig som en förrymd tonåring...

 

[Badger]

Sv: Ambivalens (skriver av mig)

Det jag syftar på är inte enskilda individer, utan äldre föräldrar i flock, merparten i medelklassområden har nog ofta passerat 40 innan sista barnet lämnat dagis. Som kollektiv tex som dagis- eller klassföräldrar upplever jag oss (själv är jag 38) som överambitiösa med tendenser till att se om sina barns "karriärer" redan tidigt.

Det är ju någonting man enkelt kan åtgärda, i alla fall när det gäller en själv