Alexandra_W
Trådstartare
Ang att hjälptyglar skulle vara en \"genväg\"..
I diverse inlägg så påpekar vissa att hjälptyglar (oftast representerade av graman) skulle vara en "genväg"?
HUR resonerar ni då egentligen? Att det är en 'genväg' att hjälpa hästen att förstå vad man menar och hjälpa hästen att arbeta optimalt så den kan muskla sig för det och på sikt orka med det själv? Att det är 'genväg' att sätta att hästen arbetar korrekt i första rummet?
Eller är det helt enkelt så att ni inte kan förstå att t ex en graman kan användas till annat än att knyckla ihop hästen och dra ihop den och att detta skulle vara en genväg? Hur kan det blir det? Att hästen arbetar felaktigt och att lära hästen arbeta felaktigt eller tvinga in den i en bestämd form är inget annat än en 'senväg', det slår tillbaka mångdubbelt sen.
Så VAD består denna påstådda "genväg" av egentligen? Det övergår mitt förstånd?
Jag ska ge två exempel för att förtydliga:
Exempel 1. Ett stycke starkt, ganska stelt och oskolat sto som hellre använde alla musklerna till att ta spjärn, skyffla på och springa iväg än att mjukna och samla sig. Grundproblemet är att hästen inte är tillräckligt lösgjord. Jag var 'ung & dum' och löste detta med ett skarpare bett 8förvisso ingen hjälptygel men ni förstår snart var jag vill komma). Jättebra tyckte jag, då hästen blev betydligt lättare att hålla, KÄNDES mjukare eftersom hon knäppte av i nacken, och dessutom mycket lättare att få 'i form'. Hon gick eg inte alls i form utan hon krökte på halsen och knäppte av i nacken. Men det fattade jag inte då. NÄR jag fattade det hade hästen lärt sig att det var så matte ville hon skulle jobba, och det tog FLERA ÅR att försöka få ordning på det. Långt ifrån vad jag skulle kalla genväg.
Alternativ #2:
Valack som ridits i ungefär ett halvår i trevlig unghästform. Får plötsligt för sig att astronomi är hans stora intresse i livet och börjar gå som en stjärnkikare. Jag misslyckas att få honom att förstå att jag vill han ska återgå till den tidigare unghästformen (framåt-nedåt). Jag sätter på en graman för att visa honom vägen. Gramanen används bara när han går kraftigt över tygeln, och slaknar såfort han gör minsta ansats att tänka framåt nedåt. Gramanen sitter där hela passet men används 5-10 minuter totalt (inte i sträck) per pass. Det hänger med rätt länge men används sällan och plockas sedan bort. Är detta en genväg? På vilket sätt? Hade det varit bättre att låta hästen gå och titta på stjärnorna och få ont i ryggen? Eller skulle jag ha sålt honom för jag inte klarade av att visa just honom vad jag menade utan lite hjälp på traven av en graman som VÄGLEDDE några sekunder nu och då?
Eller, kan det helt enkelt vara så att ni som ylar om att hjälptyglar (ffa graman) är genvägar helt enkelt inte har en aning om vad ni pratar om *egentligen* utan menar att FEL använd så är det en genväg? (Jag undrar fortf genväg till vad, det blir en senväg i slutändan hur man än beter sig).
Varför dömer man isf ut något pga FELAKTIG användning? Om jag spikar på skorna på trekvart är det också skadligt och fel och hemskt för hästen, om jag spänner åt nosgrimman så hästen får andnöd, spänner sadelgjorden för kung och fosterland, vänder bettet åt fel håll i munnen eller vad det nu är så är det lika hemskt, men det är en FELAKTIG användning. Och bara för någon använder ett bett FEL så skriker ju jag inte om att bett är förkastligt och borde förbjudas. Bara för någon hackar sönder sidorna på sin häst genom att använda sporrarna FELAKTIGT så anser jag ju inte att sporrar är tortyrinstrument som ska förbjudas?
Och jag förstår inte var skillnaden är mellan att använda en sporre för att förtydliga en hjälp, att pet till på ett bakben som inte är riktigt med med spöet, att ge extra stöd på yttertygeln eller ta ett ledande tygeltag och att använda en graman för att förtydliga och visa vägen för hästen?
I diverse inlägg så påpekar vissa att hjälptyglar (oftast representerade av graman) skulle vara en "genväg"?
HUR resonerar ni då egentligen? Att det är en 'genväg' att hjälpa hästen att förstå vad man menar och hjälpa hästen att arbeta optimalt så den kan muskla sig för det och på sikt orka med det själv? Att det är 'genväg' att sätta att hästen arbetar korrekt i första rummet?
Eller är det helt enkelt så att ni inte kan förstå att t ex en graman kan användas till annat än att knyckla ihop hästen och dra ihop den och att detta skulle vara en genväg? Hur kan det blir det? Att hästen arbetar felaktigt och att lära hästen arbeta felaktigt eller tvinga in den i en bestämd form är inget annat än en 'senväg', det slår tillbaka mångdubbelt sen.
Så VAD består denna påstådda "genväg" av egentligen? Det övergår mitt förstånd?
Jag ska ge två exempel för att förtydliga:
Exempel 1. Ett stycke starkt, ganska stelt och oskolat sto som hellre använde alla musklerna till att ta spjärn, skyffla på och springa iväg än att mjukna och samla sig. Grundproblemet är att hästen inte är tillräckligt lösgjord. Jag var 'ung & dum' och löste detta med ett skarpare bett 8förvisso ingen hjälptygel men ni förstår snart var jag vill komma). Jättebra tyckte jag, då hästen blev betydligt lättare att hålla, KÄNDES mjukare eftersom hon knäppte av i nacken, och dessutom mycket lättare att få 'i form'. Hon gick eg inte alls i form utan hon krökte på halsen och knäppte av i nacken. Men det fattade jag inte då. NÄR jag fattade det hade hästen lärt sig att det var så matte ville hon skulle jobba, och det tog FLERA ÅR att försöka få ordning på det. Långt ifrån vad jag skulle kalla genväg.
Alternativ #2:
Valack som ridits i ungefär ett halvår i trevlig unghästform. Får plötsligt för sig att astronomi är hans stora intresse i livet och börjar gå som en stjärnkikare. Jag misslyckas att få honom att förstå att jag vill han ska återgå till den tidigare unghästformen (framåt-nedåt). Jag sätter på en graman för att visa honom vägen. Gramanen används bara när han går kraftigt över tygeln, och slaknar såfort han gör minsta ansats att tänka framåt nedåt. Gramanen sitter där hela passet men används 5-10 minuter totalt (inte i sträck) per pass. Det hänger med rätt länge men används sällan och plockas sedan bort. Är detta en genväg? På vilket sätt? Hade det varit bättre att låta hästen gå och titta på stjärnorna och få ont i ryggen? Eller skulle jag ha sålt honom för jag inte klarade av att visa just honom vad jag menade utan lite hjälp på traven av en graman som VÄGLEDDE några sekunder nu och då?
Eller, kan det helt enkelt vara så att ni som ylar om att hjälptyglar (ffa graman) är genvägar helt enkelt inte har en aning om vad ni pratar om *egentligen* utan menar att FEL använd så är det en genväg? (Jag undrar fortf genväg till vad, det blir en senväg i slutändan hur man än beter sig).
Varför dömer man isf ut något pga FELAKTIG användning? Om jag spikar på skorna på trekvart är det också skadligt och fel och hemskt för hästen, om jag spänner åt nosgrimman så hästen får andnöd, spänner sadelgjorden för kung och fosterland, vänder bettet åt fel håll i munnen eller vad det nu är så är det lika hemskt, men det är en FELAKTIG användning. Och bara för någon använder ett bett FEL så skriker ju jag inte om att bett är förkastligt och borde förbjudas. Bara för någon hackar sönder sidorna på sin häst genom att använda sporrarna FELAKTIGT så anser jag ju inte att sporrar är tortyrinstrument som ska förbjudas?
Och jag förstår inte var skillnaden är mellan att använda en sporre för att förtydliga en hjälp, att pet till på ett bakben som inte är riktigt med med spöet, att ge extra stöd på yttertygeln eller ta ett ledande tygeltag och att använda en graman för att förtydliga och visa vägen för hästen?
vilket inlägg.. Men, som jag ser det så kan graman eventuellt vara en genväg om man vet hur den ska användas, dock så verkar majoriteten av de som brukar denna hjälptygel vara mest intresserade av att dra ihop hästen så att det åtminstonde för det otränade ögat ser "bra" ut 
