Anhörig

[TinyWiny]

Jag delar med mig av mina erfarenheter i samband med icke uppdaterade anhöriglistor. Det är absolut mycket ledsamt att du inte hade någon som de kunde ha kontaktat. Det är mest attityden som jag läst mellan raderna här (inte precis ditt inlägg dock) att man inte har någon skyldighet att tala om någon anhörig. Har man en granne eller kompis/bekant som kan vara kontaktperson så tycker jag att man ska skriva upp hen på listan för sina kollegors eller lärares skull (eller vem det nu må vara) oavsett om man är skyldig att göra det eller ej. Wille lyckades ju att ordna en kontakt trots att hon först inte trodde att hon skulle lyckas med det. Jättebra tycker jag! Som sagt, när det skedde en sån situation på min arbetsplats var det rätt många som mådde rätt dåligt efteråt. De tyckte att de inte hade gjort tillräckligt för att den avlidnes familj skulle få reda på dödsfallet tllräckligt fort. Det tärde rätt bra på dem ganska långt efteråt.

Okej. Den attityden har jag helt missat.

Ja det är såklart sorgligt att de kände så men nu hade de ju ingen uppskriven och då var det ju så. Inte för att det tar bort känslan, det fattar jag såklart. Att förebrå sig själv för helt orimliga saker gör man (iallafall endel) ju ofta tyvärr ändå. Men, från det till att lägga ytterligare på någon som inte har någon är ändå aldrig någonsin rätt.

 

[corzette]

Jag delar med mig av mina erfarenheter i samband med icke uppdaterade anhöriglistor. Det är absolut mycket ledsamt att du inte hade någon som de kunde ha kontaktat. Det är mest attityden som jag läst mellan raderna här (inte precis ditt inlägg dock) att man inte har någon skyldighet att tala om någon anhörig. Har man en granne eller kompis/bekant som kan vara kontaktperson så tycker jag att man ska skriva upp hen på listan för sina kollegors eller lärares skull (eller vem det nu må vara) oavsett om man är skyldig att göra det eller ej. Wille lyckades ju att ordna en kontakt trots att hon först inte trodde att hon skulle lyckas med det. Jättebra tycker jag! Som sagt, när det skedde en sån situation på min arbetsplats var det rätt många som mådde rätt dåligt efteråt. De tyckte att de inte hade gjort tillräckligt för att den avlidnes familj skulle få reda på dödsfallet tllräckligt fort. Det tärde rätt bra på dem ganska långt efteråt.

Fast VA ? Ska JAG om jag inte har någon anhörig att skriva bry mej om "andras känslor" så de känner sej bättre då de får ett "närmast anhörig" ??? Du anser alltså att det är viktigare att ett arbete MÅSTE ha ett namn/nummer än att personen ska känna sej ÄNNU ENSAMMARE som inte har någon ?

Sorry men den köper jag aldrig.

Och on topic på att arbetet inte har/får tag i anhörig. Så har min arbetsplats vid flertalet tillfällen åkt hem till personen som inte dök upp på arbetsplatsen och de inte fått tag i, i vissa fall hade de personen "stängt av ljudet" och inte hört när det ringde (mest vanligt) till att personen avlidit hemma. Så att de MÅSTE få tag i nån annan som gör det är bs ..

 

[a1agnlju]

Fast VA ? Ska JAG om jag inte har någon anhörig att skriva bry mej om "andras känslor" så de känner sej bättre då de får ett "närmast anhörig" ??? Du anser alltså att det är viktigare att ett arbete MÅSTE ha ett namn/nummer än att personen ska känna sej ÄNNU ENSAMMARE som inte har någon ?

Sorry men den köper jag aldrig.

Och on topic på att arbetet inte har/får tag i anhörig. Så har min arbetsplats vid flertalet tillfällen åkt hem till personen som inte dök upp på arbetsplatsen och de inte fått tag i, i vissa fall hade de personen "stängt av ljudet" och inte hört när det ringde (mest vanligt) till att personen avlidit hemma. Så att de MÅSTE få tag i nån annan som gör det är bs ..

Som sagt. Jag delar bara med mig av mina erfarenheter. De allra flesta har en person de kan ha som kontaktperson trots allt. Om man inte har de eller vill skriva någon tycker jag att @MiaMia s lösning var väldigt bra.
Segnar någon ner på arbetsplatsen kan det vara lämpligt att kunna meddela ambulanspersonal en eller polisen om det finns någon som de kan kontakta. De har annat de kan göra med den tiden än att agera detektiv.

 

[Angel]

Fast VA ? Ska JAG om jag inte har någon anhörig att skriva bry mej om "andras känslor" så de känner sej bättre då de får ett "närmast anhörig" ??? Du anser alltså att det är viktigare att ett arbete MÅSTE ha ett namn/nummer än att personen ska känna sej ÄNNU ENSAMMARE som inte har någon ?

Sorry men den köper jag aldrig.

Och on topic på att arbetet inte har/får tag i anhörig. Så har min arbetsplats vid flertalet tillfällen åkt hem till personen som inte dök upp på arbetsplatsen och de inte fått tag i, i vissa fall hade de personen "stängt av ljudet" och inte hört när det ringde (mest vanligt) till att personen avlidit hemma. Så att de MÅSTE få tag i nån annan som gör det är bs ..

Fast har man verkligen ingen som borde meddelas om man blir sjuk, skadas eller dör så är det ju också relevant information för jobbet. Kanske något så enkelt som att berätta för en bra kollega, chef eller HR-personal var testamente, nycklar eller eventuella djur finns men att det inte behöver meddelas någon mer underlättar extremt för att någon ska slippa oroa sig i onödan för att det ska finnas anhöriga som borde få besked. Det finns massor med ensamma människor men bara för att man är ensam så är det ingen ursäkt för att inte planera lite och visa hänsyn mot andra. Många gånger kan nog även en kollega tänka sig att vara kontaktperson när det gäller att få och meddela grundläggande info till polis vid dödsfall eller liknande.

 

[Skjøldur]

Det är en sak att arbetsgivaren och /eller vården ska ha någon anhörig att meddela om det händer något akut, det skulle nog de flesta vänner ställa upp på. Men alla människor behöver ha någon mer! Lyssnade till ex på Karlavagnen för ca en vecka sedan. En man berättade att han jobbat hårt då han var ung och satsat på karriären. Sambos och andra kvinnor avlöste varandra, jobbet kom i första hand så jag antar att dom tröttnade. En dag gick han i väggen och orkade inte ta sig ur sängen. Än fast han hade pengar så blev han till sist vräkt bara för att han inte betalade hyran. Jag har hört ganska många berättelser liknande den där. De som inte har en familjemedlem som hen kan lita på behöver ha någon annan.

 

[Gry]

Nu vet jag inte om någon redan svarat.

Problemet är ju inte om man hamnar på sjukhus - problemet är väl om man ramlar ihop hemma eller inte kommer ur sängen pga sjukdom och behöver hjälp att larma efter hjälp. Då är det ju jättebra om arbetsgivare etc har någon att ringa till om man inte kommer dit och inte går att nå.

Oavsett vad man tycker om folk är det inget roligt att ligga och törsta ihjäl med ett brutet ben

Fast i detta fallet är arbetsgivaren skyldig att åka själv eller be polisen. Jag tror att den skyldigheten kom sig just för att man ska slippa ligga hemma oförmögen att larma osv.