Ännu en livskris

[Kakis]

Vad händer med livet när man blir medelålders? Har alltid haft ett par livskriser men det har såklart löst sig med tiden.

Förra sommaren började min arbetsgivare sen 11 år tillbaka omorganisera och min roll gjordes överflödig. Jag fick erbjudande att sluta och då hela branschen inte djuprykt då valde jag att ta erbjudandet då det verkade finnas en del liknande jobb att söka. Men sen började alla företag dra ner, omorganisera och göra sig av med folk. Jag började må sämre i situationen med boost av början på klimakteriet... Fick ett nytt jobb i annan bransch i slutet av året som jag började på i år. Men märkte snabbt att jag inte trivdes, mådde heller inte alls bra pga byte från kombinerade p-piller till HRT + gestagen där dosen HRT var alldeles för låg i början och har fortfarande inte hamnat rätt, vaknar typ kl 4 varje morgon. Nya jobbet var inte vad jag förväntat mig men jag tänkte att jag får hålla ihop tills jag hittar något nytt. Men så i förra veckan, ett par veckor innan jag varit där 5 månader så avbröt de min provanställning. För att de insett att de inte behövde så många med min roll, vilket ju var relevant då jag inte upplevde att jag kunde fylla upp mina arbetsuppgifter på heltid.

Så på ett sätt är det bra då jag inte trivdes och nu kan jag fokusera på att hitta ett nytt jobb(vilket jag börjat med redan tidigare då jag inte trivdes). Men jag har så mycket tankar, vill jag ens jobba med detta mer, jag är 47 i år. Ska jag kanske göra något annat? Vad då? Jag har redan pluggat till civ.ing så har en lång utbildning i bagaget.

Förutom detta har jag orimlig oro över ekonomin, jag har massor med pengar sparade och klarar mig många år på dem har inkomstförsäkrining osv. Men det känns ändå jobbigt att köpa saker. Blir så trött på mig själv, det är nu jag borde unna mig saker så att jag mår bra. Känns också jobbigt att behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen och få a-kassa. Jag har ju alltid varit duktig och framgångsrik hela livet, det känns som ett misslyckande, även om jag vet att det inte är det rent logiskt.
Vad ska jag göra med mitt liv? Några tips och pepp?
Har som tur var väldens bästa stöttande särbo som säger att vi tar oss igenom detta också.

 

[gammalek]

Vad händer med livet när man blir medelålders? Har alltid haft ett par livskriser men det har såklart löst sig med tiden.

Förra sommaren började min arbetsgivare sen 11 år tillbaka omorganisera och min roll gjordes överflödig. Jag fick erbjudande att sluta och då hela branschen inte djuprykt då valde jag att ta erbjudandet då det verkade finnas en del liknande jobb att söka. Men sen började alla företag dra ner, omorganisera och göra sig av med folk. Jag började må sämre i situationen med boost av början på klimakteriet... Fick ett nytt jobb i annan bransch i slutet av året som jag började på i år. Men märkte snabbt att jag inte trivdes, mådde heller inte alls bra pga byte från kombinerade p-piller till HRT + gestagen där dosen HRT var alldeles för låg i början och har fortfarande inte hamnat rätt, vaknar typ kl 4 varje morgon. Nya jobbet var inte vad jag förväntat mig men jag tänkte att jag får hålla ihop tills jag hittar något nytt. Men så i förra veckan, ett par veckor innan jag varit där 5 månader så avbröt de min provanställning. För att de insett att de inte behövde så många med min roll, vilket ju var relevant då jag inte upplevde att jag kunde fylla upp mina arbetsuppgifter på heltid.

Så på ett sätt är det bra då jag inte trivdes och nu kan jag fokusera på att hitta ett nytt jobb(vilket jag börjat med redan tidigare då jag inte trivdes). Men jag har så mycket tankar, vill jag ens jobba med detta mer, jag är 47 i år. Ska jag kanske göra något annat? Vad då? Jag har redan pluggat till civ.ing så har en lång utbildning i bagaget.

Förutom detta har jag orimlig oro över ekonomin, jag har massor med pengar sparade och klarar mig många år på dem har inkomstförsäkrining osv. Men det känns ändå jobbigt att köpa saker. Blir så trött på mig själv, det är nu jag borde unna mig saker så att jag mår bra. Känns också jobbigt att behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen och få a-kassa. Jag har ju alltid varit duktig och framgångsrik hela livet, det känns som ett misslyckande, även om jag vet att det inte är det rent logiskt.
Vad ska jag göra med mitt liv? Några tips och pepp?
Har som tur var väldens bästa stöttande särbo som säger att vi tar oss igenom detta också.

Vad skulle du vilja göra? Det kan ju vara en möjlighet att styra om livet till något du längtat efter, funderat på eller inte ens tänkt på förrän nu när du har utrymme att reflektera. Så, finns det något du velat prova eller rent av drömt om?

 

[Kakis]

Vad skulle du vilja göra? Det kan ju vara en möjlighet att styra om livet till något du längtat efter, funderat på eller inte ens tänkt på förrän nu när du har utrymme att reflektera. Så, finns det något du velat prova eller rent av drömt om?

Jag vet inte Jag har alltid varit duktig flicka och gjort det som varit förväntat av mig. Syon sa du är duktig på matte, du ska bli ingenjör, jag bara: ok då blir jag det. Samma i karriären det mesta förflyttningarna har gjorts när andra haft en öppning de tyckte jag ska ta.
Jag vet ungefär vad jag vill göra om jag stannar i tech, har gjort lite övningar tidigare och vet var mina värderingar landar, då måste jag jobba med en rolig produkt annars får jag inte upp intresset för resten av jobbet.

Men något helt annat, jag har funderat på tex något där man ger tillbaka mer till samhället och gör nytta, hade jag varit yngre hade jag satsat på läkare men det känns som om jag hade varit klar för pension när man nått specialiceringen nu. Så funderade då på sjuksköterska men vet inte om jag är rätt för det. Eller något helt annat, renovera saker eller jobba med trädgård, såg att aborist var ett bristyrke
Men det känns som om det är så lång tid om jag skulle våga skola om mig.

 

[Islandshästryttare]

Jag vet inte Jag har alltid varit duktig flicka och gjort det som varit förväntat av mig. Syon sa du är duktig på matte, du ska bli ingenjör, jag bara: ok då blir jag det. Samma i karriären det mesta förflyttningarna har gjorts när andra haft en öppning de tyckte jag ska ta.
Jag vet ungefär vad jag vill göra om jag stannar i tech, har gjort lite övningar tidigare och vet var mina värderingar landar, då måste jag jobba med en rolig produkt annars får jag inte upp intresset för resten av jobbet.

Men något helt annat, jag har funderat på tex något där man ger tillbaka mer till samhället och gör nytta, hade jag varit yngre hade jag satsat på läkare men det känns som om jag hade varit klar för pension när man nått specialiceringen nu. Så funderade då på sjuksköterska men vet inte om jag är rätt för det. Eller något helt annat, renovera saker eller jobba med trädgård, såg att aborist var ett bristyrke
Men det känns som om det är så lång tid om jag skulle våga skola om mig.

Du kan ju läsa fria kurser som kanske kan komplettera din utbildning och leda dig in på nya områden om det skulle kännas intressant. Det kan ju vara en kortare väg.

 

[Unafraid]

Jag tänker såhär, du har ungefär 20 år kvar av ditt arbetsliv, vad vill du göra? Pluggar du 2-3 år och jobbar 17 år är det ändå värt det. Du har dock redan en utbildning som räcker långt, men du har fina möjligheter kvar!

 

[Kakis]

Jag tänker såhär, du har ungefär 20 år kvar av ditt arbetsliv, vad vill du göra? Pluggar du 2-3 år och jobbar 17 år är det ändå värt det. Du har dock redan en utbildning som räcker långt, men du har fina möjligheter kvar!

Min ursprungliga plan har varit att inte jobba hela arbetslivet, det är därför jag har sparat en massa pengar. Tanken var att sluta jobba om 8-13 år ca. Men om jag hittar något jag tycker är kul kanske jag vill hålla på med det längre? Och gärna något som går att trappa ner till deltid när man känner det är dags för det. Det är för öppet, jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra

 

[Unafraid]

Min ursprungliga plan har varit att inte jobba hela arbetslivet, det är därför jag har sparat en massa pengar. Tanken var att sluta jobba om 8-13 år ca. Men om jag hittar något jag tycker är kul kanske jag vill hålla på med det längre? Och gärna något som går att trappa ner till deltid när man känner det är dags för det. Det är för öppet, jag behöver någon som säger till mig vad jag ska göra

Det finns vissa arbetsgivare som har det i sin modell, att få trappa ner tidigare. Vet inte alls vad du har för arbetsmarknad, men se möjligheterna! Du har en jättefin utbildning!

 

[Kakis]

Du kan ju läsa fria kurser som kanske kan komplettera din utbildning och leda dig in på nya områden om det skulle kännas intressant. Det kan ju vara en kortare väg.

Jag har redan 400+ högskolepoäng då jag läst en del kurser mest för att det är kul, har förutom civ.ing läst en termin av pedagogik, hundens beteendebioligi, företagsekonomi och konsthistoria. Samt lite juridik. Men känner inte det är något att gå vidare med. Juridiken var iofs rätt kul.

 

[Cattis_E]

Vad händer med livet när man blir medelålders? Har alltid haft ett par livskriser men det har såklart löst sig med tiden.

Förra sommaren började min arbetsgivare sen 11 år tillbaka omorganisera och min roll gjordes överflödig. Jag fick erbjudande att sluta och då hela branschen inte djuprykt då valde jag att ta erbjudandet då det verkade finnas en del liknande jobb att söka. Men sen började alla företag dra ner, omorganisera och göra sig av med folk. Jag började må sämre i situationen med boost av början på klimakteriet... Fick ett nytt jobb i annan bransch i slutet av året som jag började på i år. Men märkte snabbt att jag inte trivdes, mådde heller inte alls bra pga byte från kombinerade p-piller till HRT + gestagen där dosen HRT var alldeles för låg i början och har fortfarande inte hamnat rätt, vaknar typ kl 4 varje morgon. Nya jobbet var inte vad jag förväntat mig men jag tänkte att jag får hålla ihop tills jag hittar något nytt. Men så i förra veckan, ett par veckor innan jag varit där 5 månader så avbröt de min provanställning. För att de insett att de inte behövde så många med min roll, vilket ju var relevant då jag inte upplevde att jag kunde fylla upp mina arbetsuppgifter på heltid.

Så på ett sätt är det bra då jag inte trivdes och nu kan jag fokusera på att hitta ett nytt jobb(vilket jag börjat med redan tidigare då jag inte trivdes). Men jag har så mycket tankar, vill jag ens jobba med detta mer, jag är 47 i år. Ska jag kanske göra något annat? Vad då? Jag har redan pluggat till civ.ing så har en lång utbildning i bagaget.

Förutom detta har jag orimlig oro över ekonomin, jag har massor med pengar sparade och klarar mig många år på dem har inkomstförsäkrining osv. Men det känns ändå jobbigt att köpa saker. Blir så trött på mig själv, det är nu jag borde unna mig saker så att jag mår bra. Känns också jobbigt att behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen och få a-kassa. Jag har ju alltid varit duktig och framgångsrik hela livet, det känns som ett misslyckande, även om jag vet att det inte är det rent logiskt.
Vad ska jag göra med mitt liv? Några tips och pepp?
Har som tur var väldens bästa stöttande särbo som säger att vi tar oss igenom detta också.

Ska försöka återkomma senare. Men HRT tycks vara knepigt och är kanske en större del än du tror.
Sen vet jag inte om du har samma stress i att jaga läkemedlen som jag i och med alla restsituationer...
Vilken sorts HRT har du? Plåster, spray, tabletter gel?

Jag tvingades operera bort mina äggstockar i sept.

 

[Kakis]

Ska försöka återkomma senare. Men HRT tycks vara knepigt och är kanske en större del än du tror.
Sen vet jag inte om du har samma stress i att jaga läkemedlen som jag i och med alla restsituationer...
Vilken sorts HRT har du? Plåster, spray, tabletter gel?

Jag tvingades operera bort mina äggstockar i sept.

Jag har plåster och jag har lyckats få tag i så det räcker ungefär året ut så känner inte att det påverkar. Men vet ej om jag behöver bioidentiskt progesteron för sömnen för nu har jag östrogen + mellanpillret slinda (har tid om en vecka med gyn för att diskutera ev föränding). Jag började behandlingen ungefär samtidigt som det nya jobbet så har haft det ca 5 månader så jag är precis uppe på en rätt hög dos som tar bort alla värmekänslor och öronkli men jag vaknar fortfarande kl 4 och är utöver det väldigt stresskänslig. Kan också tänka mig gå över till östrogentabletter om det skulle behövas, då jag inte har något bakomliggande som kan påverka.

 

[TeamLundVer]

Jag hade sett det som ett tecken på att göra ngt annat i livet. Arborist, som du var inne på är en 2-årig yh utbildning med praktik. Där fibern ns det möjlighet både att jobba mer praktiskt eller mer teoretiskt så lite flexibilitet i arbetslivet helt enkelt.
Det är ju också ett yrke där man kan driva eget om man inte vill jobba heltid och det kan ju vara ett komplement till att gå i pension tidigt.

Jag har också tankar på att inte jobba hela livet. Till 60 är min gräns om jag ska jobba som jag gör nu men min bästa vän och jag har en plan om att starta ngt företag tillsammans när vi fyllt 50 (7år dit). Vad har vi ingen aning om än utan vi känner att vi kommer behöva omväxling

 

[Kakis]

Har även tankar om att fortsätta på mitt "vanliga" spår och sen när nuvarande hund inte finns längre antingen ta hundpaus eller tvärtom satsa på att träna upp en hund i professionellt specialsök(har en jag tränar för som jobbar med vägglussök) men då behöver jag en passande hund och tid och energi och lite tur att man hittar en hund som klarar utbildning och certifiering.
Hunden stressar mig väldigt mycket nu då jag inte behövt dagmatte sedan innan pandemin och nu verkar de flesta vilja att man är 3 dagar på plats. Jag håller koll på de företag som har rolig produkt och där jag vet att man får ta med hunden på kontoret.
Jag har aldrig gillat att sitta på kontor, förutom när jag suttit i mindre delade rum, och blir stressad bara av tanken på att leta dagmatte igen.

 

[Alper]

Jag bytte karriär när jag var 40 år, jag ville göra något mer meningsfullt med mitt yrkesliv. Ungefär som du kanske. Jag utbildade mig till ett vårdyrke och har jobbat i vården sen dess (nästan 15 år nu). Har aldrig ångrat mig, bästa beslutet jag tagit.

 

[Myzan87]

Finns många sätt att vara nyttig i samhället, finns en massa yrken som inte ”syns”. Så det beror på vad man vill jobba med.

Jag jobbar inom järnväg och inom det så finns det massor av tjänster som är administrativa. Vissa tjänster är skiftgång också och i regel är det ofta en kortare utbildning för att lära sig arbetsuppgifterna. Jag ser mitt jobb som samhällsnyttigt, gör jag mitt jobb så kommer folk och gods komma fram.
Med det menar jag att om man kommer på inom vad man vill jobba (ex människor) så kan det finnas väldigt många tjänster som man inte vet om förarens man börjar söka lite djupare

 

[anonymys22]

Känner igen mig i livskris runt 45, började studera en YH utbildning förra hösten, har ett år kvar men har fortfarande lite ångest för jobb trots att det ska finnas. Det är svårt i min nuvarande hemstad men tänker att jag är villig att flytta på mig.

Skönt att du har stöd av sambo, själv var jag ensam med mina funderingar.

Vad vill du göra? Vill du studera någonting nytt? Jobba med andra saker inom den bransch du är i idag? Har du möjlighet att få stöd från ”Trygghetsråden” heter olika för olika branscher med bollning? Du skrev att ni ville starta ett företag, det finns ju olika franchiseföretag, kanske det skulle vara någonting.

 

[Cattis_E]

Jag har plåster och jag har lyckats få tag i så det räcker ungefär året ut så känner inte att det påverkar. Men vet ej om jag behöver bioidentiskt progesteron för sömnen för nu har jag östrogen + mellanpillret slinda (har tid om en vecka med gyn för att diskutera ev föränding). Jag började behandlingen ungefär samtidigt som det nya jobbet så har haft det ca 5 månader så jag är precis uppe på en rätt hög dos som tar bort alla värmekänslor och öronkli men jag vaknar fortfarande kl 4 och är utöver det väldigt stresskänslig. Kan också tänka mig gå över till östrogentabletter om det skulle behövas, då jag inte har något bakomliggande som kan påverka.

Plåster är nog den behandlingen som passar de flesta bäst vad jag hört.
Jag blev så stressad av att jaga plåster att jag bad att få prova sprayen och det verkar fungera för mig.

 

[Cattis_E]

Så, nu har jag tid att svara mer utförligt.

Nya jobbet var inte vad jag förväntat mig men jag tänkte att jag får hålla ihop tills jag hittar något nytt. Men så i förra veckan, ett par veckor innan jag varit där 5 månader så avbröt de min provanställning. För att de insett att de inte behövde så många med min roll, vilket ju var relevant då jag inte upplevde att jag kunde fylla upp mina arbetsuppgifter på heltid.

Alltså, jobbstrul, att man inte trivs och liknande tär mer än man kan tro. Och i kombination med klimakteriet är det inte konstigt om man hamnar i något slags kris.
Om ni lyckas ställa in HRT rätt så kanske det lättare lite efter ett par månader. Min läkare sa att man inte utvärderat HRT förrän efter 3 mån. Och jag tänker då att även dosändringar kan ta ett tag innan effekt.

Förutom detta har jag orimlig oro över ekonomin, jag har massor med pengar sparade och klarar mig många år på dem har inkomstförsäkrining osv. Men det känns ändå jobbigt att köpa saker. Blir så trött på mig själv, det är nu jag borde unna mig saker så att jag mår bra

Kan identifiera mig till viss del.
Men är inte det ett resultat av allt prat om att allt bara blir dyrare?
Har inga bra råd hur du ska hantera just den biten, utan ska jag säga något blir det bara gissningar.
Däremot hjälper det inte att bli less på sig själv. Man ekonomiångesten är kanske bara ett uttryck för den ångest hormonbalans faktiskt kan leda till?

Känns också jobbigt att behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen och få a-kassa. Jag har ju alltid varit duktig och framgångsrik hela livet, det känns som ett misslyckande, även om jag vet att det inte är det rent logiskt.

Fast det är inte ett misslyckande.
Då var jag väldigt misslyckad 2021-2023. Var inskriven ett halvår vid två olika tillfällen.

Du kanske skulle se om du kan få prata med någon?
Via vc eller videosamtal.
Då kan man få verktyg hur man ska stoppa de "automatiska" tankar man lagt sig till med.

 

[Kakis]

Känner igen mig i livskris runt 45, började studera en YH utbildning förra hösten, har ett år kvar men har fortfarande lite ångest för jobb trots att det ska finnas. Det är svårt i min nuvarande hemstad men tänker att jag är villig att flytta på mig.

Skönt att du har stöd av sambo, själv var jag ensam med mina funderingar.

Vad vill du göra? Vill du studera någonting nytt? Jobba med andra saker inom den bransch du är i idag? Har du möjlighet att få stöd från ”Trygghetsråden” heter olika för olika branscher med bollning? Du skrev att ni ville starta ett företag, det finns ju olika franchiseföretag, kanske det skulle vara någonting.

Jobbigt att vara själv . Tyvärr har arbetsgivaren inget kollektivavtal så då gåt TRR bort. Jag har inga planer på att starta företag just nu om det ej skulle vara att jag får ett frilansuppdrag.

 

[Kakis]

Så, nu har jag tid att svara mer utförligt.


Alltså, jobbstrul, att man inte trivs och liknande tär mer än man kan tro. Och i kombination med klimakteriet är det inte konstigt om man hamnar i något slags kris.
Om ni lyckas ställa in HRT rätt så kanske det lättare lite efter ett par månader. Min läkare sa att man inte utvärderat HRT förrän efter 3 mån. Och jag tänker då att även dosändringar kan ta ett tag innan effekt.


Kan identifiera mig till viss del.
Men är inte det ett resultat av allt prat om att allt bara blir dyrare?
Har inga bra råd hur du ska hantera just den biten, utan ska jag säga något blir det bara gissningar.
Däremot hjälper det inte att bli less på sig själv. Man ekonomiångesten är kanske bara ett uttryck för den ångest hormonbalans faktiskt kan leda till?


Fast det är inte ett misslyckande.
Då var jag väldigt misslyckad 2021-2023. Var inskriven ett halvår vid två olika tillfällen.

Du kanske skulle se om du kan få prata med någon?
Via vc eller videosamtal.
Då kan man få verktyg hur man ska stoppa de "automatiska" tankar man lagt sig till med.

Tack för du tog dig tid att komma tillbaka och svara.

Jag får kämpa på med HRT, tror jag varit lite otålig i bytena, får ge det mer tid.

Jag vet att det inte är ett misslyckande, men jag dömer mig själv hårt ibland.

Jag jobbar på att vara snäll mot mig själv men faller in i mina gamla mönster, jag har faktiskt redan bokat tid för att ta hjälp med samtalskontakt via fackets försäkring ska prata med vårdplanering på måndag.

 

[Cattis_E]

Tack för du tog dig tid att komma tillbaka och svara.

Jag får kämpa på med HRT, tror jag varit lite otålig i bytena, får ge det mer tid.

Jag vet att det inte är ett misslyckande, men jag dömer mig själv hårt ibland.

Jag jobbar på att vara snäll mot mig själv men faller in i mina gamla mönster, jag har faktiskt redan bokat tid för att ta hjälp med samtalskontakt via fackets försäkring ska prata med vårdplanering på måndag.

Haha. Jag har varit lika otålig. Men fick lära mig av lite biverkningar att det är dumt att ändra "i onödan".
Jag kan nämligen ta min dos på två sätt och hattade lite snabbt fram och tillbaka. Så då mådde jag ytterligare lite sämre och det verkar ta lite tid att rätta till helt, även om det är bättre igen, men inte riktigt lika bra som innan.

Bra att du redan tagit tag i samtal.