Sv: Använda spö på rädd häst???
Jodå, jag förstår vad du menar, Mackan. Jag håller med om att hästen kan få titta, men jag menar också att den ska gå. Kanske inte rakt förbi om den nu är rädd eller vad den är, men den ska gå.
De allra flesta hästar kan vara tittiga eftersom hästen ju är ett flyktdjur och jag tycker det är otroligt viktigt att den som sitter på verkligen har kommandot. Annars kan det bli farligt: Om inte vid den ena soptumman eller brevlådan eller annan "fara" så vid nästa. Ska man ge sig ut på en häst måste man kunna få hästen att gå fram och lyda och den får inte heller plötsligt börja skena okontrollerat.
Man måste känna att man klarar av att få hästen att göra det man vill. Det är stora starka djur vilket också är orsaken till rädslan många känner.
Hur lär man sig klara det här? Jag har lärt folk IRL, jag är rätt bra på att få dem att känna det där "jävlaranamma" som man måste för att ta sig igenom sånt man är lite rädd för och få rätt inställning vilket verkligen inte innefattar att misshandla hästen. Men att känna att man bestämmer, inte hästen.
Jag håller inte med om att man ska stå hur länge som helst för då har hästen fortfarande valt när den vill gå. Titta sen gå. Det är ryttaren som avgör när man ska gå. Inte minst för att det är ute IRL
och det kan komma bilar, andra saker som skräms osv.
Jag tror dessutom att en tidigare lugn 15-årig häst är inte livrädd.
VÄldigt många hästar kan bli såna, Inte minst min och de flesta jag har haft. Ge dem bara tillfälle
Det här är svårt. Det är få saker som är så svåra att komma åt som när hästen skyggar för saker och är tittig, det går inte att straffa bort, som tex bockningar. Men det krävs en stor beslutsamhet från ryttaren att ta sig igenom.
Men det är svårt att lära sig på ett forum där var och varannan hoppar av och börjar leka med hästen i hagen istället. (ironisk)
Jag vet att många är yngre och kanske inte så kunniga och just därför är det så viktigt att få hjälp att göra rätt och inte bli räddare och hamna i onda cirklar.
Ja, man kan skriva hur mycket som helst. Men jag tycker det du föreslår är en klok "kompromiss" eftersom ryttaren är rädd. Men inte det optimala för att komma tillrätta med problemet om man är riktigt noga. Jag vill nog mer åstadkomma en inställning som gör att man klarar det man föresätter sig och mentalt känner att man har kontroll, och därmed inte är rädd utan säkrare vilket ger möjlighet att njuta av promenaderna.
Det som ger mest är praktisk träning och träning och träning. Att inte ge upp utan kämpa på. Jag tror många råd här (inte dina!) gör folk mycket mer osäkra och gör i värsta fall situationen värre.
Nu blev det långt för jag är trött och då blir det lite osammanhängande.
Karin: Hästar kan mycket övertygande se livrädda ut utan att vara det. Min gamla smarta valack blev ofta mycket övertygande "livrädd" för saker i ridhuset när passen började bli krävande (inte förrän då och inte vid trava av och skritt). Om jag la ner jobbet och lät honom "slippa" drog han en suck och gav inte farligheterna en blick ens. Mest rädd för jobbet skulle ajg säga. Men aldrig när red vid ca sju-åtta på kvällen......för då visste han att efteråt skulle jag göra kvällsmaten åt honom och de andra så då gällde det att bli klar fort, dvs arbeta så mjukt och lugnt och trevligt som möjligt. Inte spela över.
