Apportering

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Hade man tränat in "lydnadsapport" på min ena hund, hade hon aldrig mer velat se åt en apport.

Hundra gånger är en gång för en hund skriver du. Jag behövde inte ens hundra gånger för att leka in apport med mina hundar.

Plus att de tycker att det är toppen att apportera!

 

[Pangare]

Sv: Apportering

En lekapportör går aldrig att lita på.

Har du däremot lärt in lydnads eller ev. tvångsapportering så har du en fungerande hund.
Detta vet jag av bitter erfarenhet. Min första hund en helt apporteringsgalen vorsteh, vägrade apportera om det blev svåra krävande apporter. Den bröt då och kom i stället med pinnar eller vad som helst utom apporteringsföremålet.
Efter undervisning på hundskolan i Sollefteå där jag verkligen fick lära mig skillnaden på lek och apportering med krav så har jag aldrig behövt ha problem med att mina hundar helt plötsligt vägrat apportera.
Apportering är ett arbete som hunden ska utföra för att göra husse eller matt glad, det är inget för att hunden ska leka.

Har du inte upptäckt att hundens största nöje här i livet är att verkligen ha en riktig arbetsuppgift där den uppskattas för sitt arbete.
Tror du att en knarkhund lekapporterar eller en minhund leker?

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

En lekapportör går aldrig att lita på.

Har du däremot lärt in lydnads eller ev. tvångsapportering så har du en fungerande hund.
Detta vet jag av bitter erfarenhet. Min första hund en helt apporteringsgalen vorsteh, vägrade apportera om det blev svåra krävande apporter. Den bröt då och kom i stället med pinnar eller vad som helst utom apporteringsföremålet.
Efter undervisning på hundskolan i Sollefteå där jag verkligen fick lära mig skillnaden på lek och apportering med krav så har jag aldrig behövt ha problem med att mina hundar helt plötsligt vägrat apportera.
Apportering är ett arbete som hunden ska utföra för att göra husse eller matt glad, det är inget för att hunden ska leka.

Har du inte upptäckt att hundens största nöje här i livet är att verkligen ha en riktig arbetsuppgift där den uppskattas för sitt arbete.
Tror du att en knarkhund lekapporterar eller en minhund leker?

Tja, då vet jag inte hur tränat in dina hundar. Mina hundar jag har nu och hundar jag tidigare haft har aldrig haft problem med att apportera de jag vill att de ska apportera. Så visst litar jag på dem!

Apportering är något som ingår i lydnadsmoment och även i vardagen. För mina hundar är det ett träningsmoment och inget arbete. Det är roligt och ska så vara!

Mina hundar har ganska tuffa arbetsuppgifter i sin vardag och där ingår det sällan apportering. Det har vi som nöje och tävlingsuppgift.

Du får nog vänja dig vid att alla inte har fågelhundar och ser på apportering annorlunda.

Jag leker in apportering med mina hundar och får hundar som hämtar det jag vill och när jag vill. När apporteringen är inlärd är det mkt mkt sällan det blir något fel. Och blir det fel så är det inte apporteringen utan snarare kommunikationen som brustit för en liten stund.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Tror du att en knarkhund lekapporterar eller en minhund leker?

Ja, hundarna tycker att det är roligt och arbetet lärs in på ett för hunden mkt positivt sätt. Så visst det som anses som arbete är även för hunden en rolig uppgift. En minhund vet inte om riskerna med sitt jobb. Den har lärt sig att det lönar sig att söka upp miner och blir glad när den finner det den sökt.

Precis som med mitt jobb, jag har lärts upp, kan jobbet nu och tycker det är väldigt roligt och dessutom får jag betalt. Kan det bli bättre?

Mina hundar, minhundar, knarkhundar, fågelapportörer, jakthundar har lärts upp, kan jobbet och utför det för att det är kul. Belöningen, maten, klapp och beröm är lönen för dessa hundar.

 

[Pangare]

Sv: Apportering

Jo visst är det så, men det beror ju på vad man har för hundmaterial.
Har man en hund som är road av ,har anlag för, apportering så tränar man ju ett annorlunda sätt än om man har en hund som totalvägrar. Men även hundar med lust och anlag kräver att man bygger på lekanlagen med krav för att de ska bli riktiga apportörer.

Madde som startade tråden har ju en hund som vägrar helt att apportera. Lekapportering kommer aldrig att ge en hund som klarar en apportering som är värt namnet i det fallet. Det är därför jag tar upp frågan om apporteringsmetoder.

Frågan är ju hur hon ska klara problemet. Jag anser att det finns inget annat fungerande sätt än en lydnads- eller tvångsapportering när hunden vägrar som den gör.
Tvångsapporteringen är nog det snabbaste sättet men det kräver mycket god kunskap. Jag rekommenderar därför i stället lydnadsapporteringen.

Fortfarande så tycker jag att hon ska ta kontakt med någon som är van att lära motsträviga hundar att apportera, och där finns det ju många med stående fågelhundar som säkert kan hjälpa till. De känner till problemet, för där finns ju hela skalan från villiga till helt motsträviga hundar, men gemensamt för dem är att de ska läras att apportera för att de ska fungera.

Men samtidigt påminner jag, korta träningspass många gånger under lång tid. Är man inte beredd till det så strunta i det hela.

 

[FadeAway]

Sv: Apportering

Motsatt problem mot min då hon bär alltid nått är man ute och går hittar hon en pinne, ett gäng löv eller en grästuva. Hon bara MÅSTE bära nått. Antar att det ligger nånstanns i Golden-generna

 

[Tippan]

Sv: Apportering

Jag har två hundar som gärna apporterar. Jag börjar med lekapportering eftersom att jag börjar så pass tidigt att göra det till en angenämg syssla. Men jag gör det inte ofta. Bara ibland för att kolla att de tycker att det är roligt att komma tillbaka med saker. Ett par gånger under det första året.

Men sen börjar det lite mer allvar och jag vill ju att de ska ha grepp om sakerna och hålla dem tills jag säger loss.

Med min äldre hund har jag "utvecklat" en egen metod som possitivt lär hunden att hålla fast. Det funkar kanon på henne och jag behöver aldrig lära henne att ta nya saker. Det finns INGENTING som hon tvekar att ta. Skulle jag skicka henne på en levande kattunge så skulle hon apportera den helt korrekt och mjukt. Jag blir fortfarande förvånad över att det inte finns något hon tvekar på, hur "galet" det än är.

Men min yngre stjärna apporterar så länge det är roligt och saker hon känner igen Hon tar INTE upp en sak som hon aldrig blivit presenterad för. Med henne måste jag gå vägen via lydnadsapportering. Att komma och tycka att det är roligt att ge saker till matte behärskar hon nu så pass bra att jag känner mig säker på att det är hennes "bild".

 

[Milosari]

Sv: Apportering

lär mig! håller på att klicka in apporteringen nu men andra metoder hade också varit intressanta.

 

[Duvan]

Sv: Apportering

Min ena cocker slutade att apportera pga smärta i munnen. Det gjorde att jag fick börja om från början utan att hon längre hade någon som helst önskan att ta något i munnen. Tvärtom hon gjorde allt för att slippa.

Jag började i TV-soffan, med snask och klicker. Först sa jag "hämta" (eftersom "apport" var förbukat som kommano) och sedan stoppade jag in mitt finger som apportbock i munnen på henne. När hon försökte spotta ut var det lättare att hålla kvar fingret jämfört med annat föremål. Så snart hon slutade att försöka spotta ut fingret (en tiondelssekund räckte i början) fick hon klick, loss och godis. Detta moment upprepades kanske 20 ggr/dag, men inte i sträck, tills hon fattat galoppen och utan problem tog mitt finger på kommando och höll kvar tills hon fick nästa kommando.

Sedan, fortfarande i soffan, introducerades nya föremål på samma vis. Efterhand fick hon hämta föremålen från golvet i samma rum, och senare även hämta dolda apporter i angränsande rum. Sedan introducerade jag dummis och vilt igen, det som hon ursprungligen hade kopplat smärtan till, och nu var hon klockren även på dessa. Det tog ca. 6 mån innan hon var "back on track", men idag är hon en säker apportör.

För din del räcker det med att gå från finger direkt på apportbock. Du kan om du vill gå direkt på apportbocken, men det är svårare att känna när hunden slutar spotta och svårare att hålla kvar i munnen. Dessutom ger fingret redan från början ett mjukt grepp.

Pangare: Lusten att apportera skall befrämjas, speciellt i inlärningen. Om det betyder godis, lek eller att man som husse/matte står på huvudet och gör fåniga grimaser spelar ingen roll, bara hunden gillar det. När hunden har lärt in momentet ordentligt fasas belöningen ut och kraven in. Till slut jobbar hunden med glädje bara för att glädja dig. Vid tvångsapportering får man i bästa fall en hund som jobbar bra för att undvika straff. Båda hundarna gör sitt jobb, men jag föredrar att min hund gillar våra tävlingar, träningar och jakter lika mycket som jag.

Mvh,
Duvan

 

[Tippan]

Sv: Apportering

Min äldre som är född med nått i munnen bara tittar jag på och väntar ut. När hon tar upp beröm. När hon släpper, helt tyst.

Min yngre är det håll fast som gäller. In i munnen, en hand under hakan och "håll fast". BERÖM!!! Men det får man vara försiktig med. En del tappar lusten när de inte förstår vad man menar. Men det är att föredra för att få en hund som inte bollar med/tuggar på apporten.

Min äldre bollar, men håller fast fågel/dummie. Men det är också en liten kompromiss eftersom att det tog lång tid för henne att ens komma in med sakerna :-s (Vi fick förtroendekris när hon var slyngel) Så bättre än inget! Fast ibland har vi fått 10:a på apporteringen i klass 2

Den yngre har apporterat helt spontant sen bebis. Drog en gång när hon var kring ½ året och sen har det varit flyt.

 

[Pangare]

Sv: Apportering

Ja jag ler när jag läser ditt inlägg. Tänk så ljusblått . Aldrig tvång i dressyren, bara glädje halleluja.

Jag vill påstå att all dressyr är en form av tvång. Ja jag ser att raggen reser sig på dig som läser detta, men tänk då efter ett litet tag innan du kreverar.

Vad gör hunden igentligen av fri vilja?
Jo jagar äter och har sex. all annat är saker som den högtidligen skiter i om den har möjlighet att välja.

Vad gör vi då?? Jo vi tvingar hunden till en massa saker, sitta innan den får äta, sitta innan den får gå ut, sitta på en skitig stig full med myror. Tror ni hunden verkligen vill det, nej vi har en tvingande dressyr som kräver det.
Vi sätter hunden i koppel så den inte får jaga eller hoppa på vilken löptik som helst. Vill hunden verkligen det? Tala om tvång. Jag kan räkna upp massor av exempel där vi tvingar hunden till en massa för den helt vidriga saker.

Så kommer detta beskäftiga "jag skulle aldrig använda tvångsapportering på en hund, usch och fy jag använder då aldrig tvång", bara för att någon har lagt dit ordet tvång i formen av inlärning.
Tvångsapportering är inte någon mer misshandel än att tvinga en hund i koppel förbi en löptik.

Den som är oskyldig må kasta första stenen.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Ja, visst är vi hemska! :smirk:

Du får nog ta och dra gränsen någonstans. Jag vill inte jobba, men måste. Jag vill inte betala räkningar, men tyvärr, jag måste.

Hundar/Vargar i det vilda, vill inte allt heller men de måste då alfaparet kräver det.

Alla vargar vill ha sex, men alla får det inte. Alla vargar vill äta de godaste bitarna av rådjuret, men de får vänta på sin tur och ta det som blir kvar. Alla vill jaga, men det är alltid någon annan som är bättre och får det som sin uppgift i flocken.

Självklart måste man i vissa lägen "tvinga" sina djur till vissa saker, för deras bästa många gånger. Tex vetbesök.

Men alla (tydligen inte alla :smirk: ) försöker ändå göra det bästa av situationen och göra det med så mkt positivitet och glädje som möjligt. Mina hundar har jag mkt hög lydnad på, en lydnad som vi lekt fram. Tack vare denna lydnad har de ett mkt mkt fritt liv med många valmöjligeter. De är dagligen ute fritt i skogen, lösa på gården.

Varför välja tvångsapportering när man kan lära in det lika bra genom lek?

sitta innan den får äta, sitta innan den får gå ut, sitta på en skitig stig full med myror.

Vi tar Dina ex. på mina hundar. Nej, de behöver inte sitta innan de får mat. Har aldrig krävt det av dem. Nej, de behöver inte sitta innan de går ut. Men däremot går jag ut först, helt naturligt då jag som flockledare ska kolla upp att det är "säkert" att gå ut.
Nej, jag sätter inte mina hundar på en skitig stig full med myror. Finns ingen anledning! Måste de sitta kan de sitta där de inte är fullt av myror.

Den misshandel du pratar om vad gäller att gå förbi en löptik är inte värre än vad vargar utsätter sina medlemmar inom flocken för. Hanarna lever väldigt tättinpå löptikar, men de får inte sex för det. Vill de ha sex så får de överge sin flock och söka upp eget revir och bilda flock på.

 

[Duvan]

Sv: Apportering

Ja jag ler när jag läser ditt inlägg. Tänk så ljusblått . Aldrig tvång i dressyren, bara glädje halleluja.

Nog använder jag tvång, men det är en sak. Att tillfoga smärta är en annan sak. Enligt mig är det misshandel att lära in kommandon med smärta. Visst går det, men inte tycker jag att det är rätt. Att jag får en villig, säker och duktig apportör utan smärta är en förutsättning för att jag över huvud taget skall hålla på med det. Mina hundar är en källa till glädje för mig, och jag vill vara detsamma för dem. Om inte träning och samvaro med mig står högst på deras glädjelista har jag gjort något fel. Att de har fasta gränser och vet vad de kan förvänta sig av mig gör dem trygga, att jag visar kärlek och förståelse - även i inlärningen - får dem att älska mig tillbaka. Båda parter vinner på samarbetet. I det du förespråkar vinner bara du, och det är inte min typ av hundhållning och dressyr.

Om det gör mig blåögd och naiv - gode Gud, låt mig få förbli det!

Mvh
Duvan, numera med kvällsbön

 

[Pangare]

Sv: Apportering

Du har alldeles rätt i att man ska göra det bästa av det material man har. Har man en apporteringsglad hund så visst kan man leka fram apportering, men det kommer alltid ändå fram ett tvång i dressyren när det blir mot hundens naturliga anlag.

Ska du tävla med hunden så tränar du för att den skall klara tävlingsmomentet, då kommer det för hunden otrevliga situationer (sitta på en skitig stig etz.) och antingen fullföljer du tvånget eller förlorar tävlingen.

Den som startade tråden har en hund som totalvägrar att apportera, och om jag minns rätt vill tävla med hunden, Och jag har då föreslagit lydnadsapportering. Detta kopplar ni omedelbart till tvång, javisst all dressyr är en form av tvång, och därefter dras direkt koppling till misshandel.
Det förekommer säkert fortfarande att man av okunskap tillfogar hunden smärta vi dessa moment, men jag har rekommenderat Madde att ta hjälp av en kunnig tränare och där får hon lära sig rätt på en gång.

Jag vidhåller att lydnadapportering inte är någon misshandel, det går inte att jämföra den med de som går med hundar som ständigt sliter i koppel t.ex. Där kan man ju tala om ständig misshandel eller hur?
Och där reagerar ingen! Tala om dubbelmoral.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Ska du tävla med hunden så tränar du för att den skall klara tävlingsmomentet, då kommer det för hunden otrevliga situationer (sitta på en skitig stig etz.) och antingen fullföljer du tvånget eller förlorar tävlingen.

Förstår inte vad Du menar med otrevliga situationer? Det blir inte otrevligare än vad man gör det, och jag har då lyckats tränar många hundar i klasserna, alla med en inlärning som baserar sig på godis, leksak och kamp. Inte med tvång. Som hundägare så får man ta sitt ansvar och tycker inte hunden att det är kul med apport, trots lekinlärning, så får man finna sig en annan sysselsättning. Det ska inte behövas ta till tvång och misshandel.

Sitta på en skitig stig!? När i lydnad, bruks gör hundarna det?

Nä, precis som Duvan skriver så vill jag att mina hundar har lika mycket glädje i våra stunder tillsammans som jag har med dem.

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Nog använder jag tvång, men det är en sak. Att tillfoga smärta är en annan sak. Enligt mig är det misshandel att lära in kommandon med smärta. Visst går det, men inte tycker jag att det är rätt. Att jag får en villig, säker och duktig apportör utan smärta är en förutsättning för att jag över huvud taget skall hålla på med det. Mina hundar är en källa till glädje för mig, och jag vill vara detsamma för dem. Om inte träning och samvaro med mig står högst på deras glädjelista har jag gjort något fel. Att de har fasta gränser och vet vad de kan förvänta sig av mig gör dem trygga, att jag visar kärlek och förståelse - även i inlärningen - får dem att älska mig tillbaka. Båda parter vinner på samarbetet. I det du förespråkar vinner bara du, och det är inte min typ av hundhållning och dressyr.

Om det gör mig blåögd och naiv - gode Gud, låt mig få förbli det!

Mvh
Duvan, numera med kvällsbön

Kunde inte skriva bättre själv!

 

[Grana]

Sv: Apportering

Lånar knapp..

Jag tycker det verkar som flera här bara vill missförstå pangare. Vem har pratat om misshandel för man gör lydnadsapportering?
Handen på hjärtat. Är det ingen av er som någonsin blivit irriterad på eran hund när ni inte får den att göra som ni vill? Är lätt att skriva här och tala om hur det ska vara. Men sen när man ser folk i verkligheten, så är de som vilka som helst.
Jag tränar också med glädje, men jag kan också bli irriterad. Och då avbryter jag min träning. Jag kan ha en dålig dag, eller kanske min hund har det.

Jag har själv haft en hund som jag inte fick att apportera. Jag slet mitt hår när jag tränade. Och jag gjorde allt. Jag fick hur mycket tips som helst, men icke, det fungerade inte. Jag fick henne att bära max en meter, sen släppte hon. Och jag provade att hon skulle bära från bästa leksaken till apportbock, plastflaskor i snöre. Ja, jag vet inte allt jag provade.
Jag höll på så i över 6 månader. Sen tappade jag helt enkelt tålamodet en gång när jag tränade (ja, jag tror andra kan göra det också).
Jag tog tag i apportbocken, in med den i hennes mun och sa HÅLL FAST. Jag var riktigt irriterad då. Och tänk, det hjälpte. Jag gjorde så ett par ggr, sen var det klart.
Hon apporterade med glädje efter detta, fick t o m flera tjuvstarter i början när vi kom igång och tävlade igen. För det var kul att hämta den där "pinnen"
Inte var det tal om misshandel där. Men jag krävde till slut att det fick vara slut på detta och att hon skulle bära. Och när det var klart, så kunde vi fortsätta att träna med glädje, även glädje med apporteringen. För även om jag krävde just då, så kan man bygga vidare med glädje.

Jag tror faktiskt att ingen av er, jämt och ständigt går med ett leende på läpparna och plockar med godis. Jag tror nog ni också kan misslyckas och att ni kan bli frustrerade.
GA: Du verkar duktig. Men när jag läser dina inlägg så verkar det som du är helt felfri och allt du gör lyckas du med. Jag har svårt att tro att du aldrig får bakslag eller att det inte alltid blir som du vill. Jag har lite svårt att ta till mig vad du skriver. För det är lite för perfekt.

 

[Calazirya]

Sv: Apportering


Jag måste vara en tråkig "hålla med" person, ditt inlägg träffade rätt !

 

[GaurdianAngel]

Sv: Apportering

Nej, jag vill inte missförstå Pangare. Jag har roligare saker för mig än så. Sitter inte på Buke de korta stunder jag hinner för att leta missförstånd och tjafs.

Men den metod Pangare rekommendera till trådskaparen anser jag vara fel. Och lika mkt som pangare anser att det är acceptabelt att träna så, så anser jag att det är fel. Men självklart så är det ägaren som oftast känner sin hund bäst och vet vilken träningsmetod som fungerar. Jag använder mig inte av tvång under inlärning och tänker förhoppningsvis aldrig börja med. Men det får stå för mig, mina hundar och mina träningsmetoder.

Jag vill inte tvinga mina/andras hundar under inlärningen. Krav har jag absolut, men inte förrän hunden har bevisat att den kan och har förstått vad den ska utföra.

Självklart har jag blivit irriterad på mina hundar under träning, men som du själv skriver så avbryter du träningen. Det gör jag med. Jag tränar inte mina hundar när jag är på dåligt humör. Det gör varken dem eller mig rättvisa.



"GA: Du verkar duktig. Men när jag läser dina inlägg så verkar det som du är helt felfri och allt du gör lyckas du med. Jag har svårt att tro att du aldrig får bakslag eller att det inte alltid blir som du vill. Jag har lite svårt att ta till mig vad du skriver. För det är lite för perfekt."

Ja, vad svarar man. Har inte varit på forumet så länge och är väl inte den som skriker ut om jag har problem med mina hundar. Är instruktör och jobbar med hundar heltid och på fritid. Problem med egna hundar löser jag själv alt. tar hjälp av tränare eller kollegor. Men självklart har mitt liv med hundar inte varit smärtfritt och problemfritt. Långifrån. Men man lär så länge man lever och när man haft ett visst antal hundar och tränar mängder av andras så får man oftas många lösningar på problem som uppstår. Det mesta går att lösa, fast jag gör det helst utan hårda tag i den mån det går. Jag har haft många hundar och har lärt mig massor på alla fel jag gjort med dem. Nu ser man oftast problemmen innan de ploppar upp.

 

[Grana]

Sv: Apportering

Jag är också instruktör. Men för det finns det inget som säger att jag är bra på hundar. Jag vet många som aldrig borde fått gå utbildningen och blivit instruktör. Och ju mer jag lär mig, ju mer inser jag vad lite man får lära sig när man blir instruktör. Så instruktör imponerar inte på mig längre. Ta nu inte det som kritik, för jag menar inte dig. Utan det har jag tänkt på länge.
Det finns de som säger tex *jag har haft hund i 30 år*. Det säger inte mig någonting. Bara för man haft en himla massa hundar så behöver inte det betyda att man kan hund. Sen finns det de som har haft endast en hund och är otroligt duktiga.
Däremot om jag får se personen i arbete eller se vad den har presterat. Då vet jag vad h*n går för oavsett om den haft en hund eller 20.

Nu kom jag från ämnet och jag menar inte dig nu. Men, sen är det också oftast så. Att de som kör med tvång, eller är hårda i sin träning. De kommer aldrig/sällan långt i tävling. Max lydnads tvåan och lägre bruks, sen är det stopp.