Är det synd om ridskolehästar?

[kolblakkur]

Har inte reflekterat så mycket över ridskolehästar, men nu när min ponny är utlånad till ridskola så tänker jag på det en del.

När jag växte upp red jag på ridskola i en storstad. Små fyrkantshagar där hästarna fick turas om att vara ute ensamma i hagen: antingen fram till lunch eller från lunch till eftermiddag, så cirka 4 timmar ute varje dag. Sedan harva runt i ridhus. Jag tror vi red ut en gång per termin. Ingen ridbana. Detta känner jag idag är förfärligt. Ridskolehästar som har det såhär kan jag tycka synd om.

Men ridskolan där min ponny står idag har flera utebanor (verkar bara vara vintertid som man rider i ridhuset) och egna ridslingor med naturhinder. Hälften av hästarna går tillsammans på lösdrift i en stor hage och fri tillgång på foder. Andra hälften går med minst en annan kompis och får begränsat med hö pga lättfödda, och får komma in på natten. Går dom inte lektion så är dom oftast ute 8-20. Går dom lektion får dom komma in vid 16 den dagen. Små ridgrupper på 5-6 ekipage.

Vad tycker ni; är det synd om ridskolehästar överlag? Om ja; varför? Om nej; varför inte?

 

[Sirap]

Nej, verkligen inte, åtminstone inte på de ridskolor jag känner till. De är ute i flock tillsammans hela dagarna, bor i stora fina boxar och får bästa möjliga omvårdnad av kunnig personal. Det är många privathästar som har det betydligt sämre.

 

[Sel]

Det är ju så otroligt olika.
När jag tänker tillbaka på min lokala "stora" ridskola tycker jag synd om hästarna. De fick visserligen daglig utevistelse i flock men hagarna var trånga och trista - när de sedan kom in stod större delen (särskilt ponnyerna) i spilta och fick ingen ro från eleverna. Många var sura och slog ifrån. Ridningen var harvande i manegen. De slöa sparkades idogt på av barnen, ibland jagades på av ridläraren med antingen röst eller pisk.
Bland de större hästarna stod de flesta (men inte alla) på box, men även där fanns individer som inte hade någonting alls att göra i miljön - det märkte jag inte så mycket som ung men väldigt tydligt när jag återvände som naturbrukselev.

Ett par mindre ridskolor har varit betydligt bättre anpassade både med tid utomhus och flexibilitet för individerna.

Generellt känner jag fortfarande blandade känslor tror jag. Jag tror det ska till väldigt speciella hästar för att de ska passa in i en större ridskoleverksamhet och känner att de ibland "skohornas in". Jag tror alldeles för många ridskolor är begränsade till skolarbete/manegen och att hästarna sällan får komma "ut" och röra på sig mycket för att de rent praktiskt måste finnas inom tillgängligt avstånd från stad och lokaltrafik.
Men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av modern ridskola utan det jag har i ryggsäcken har tjugo år på nacken.

 

[Cambrie]

Det är så olika. Vi har några ridskolor som kunder, de ridskolorna är mindre, ponnyerna går inte så många lektioner, de har mycket varierat arbete och mycket utevistelse på hyfsat stora ytor. Men det finns också ridskolor, bland annat den som vi tävlar för, som jag aldrig skulle sälja till på grund av stall/hagar/utevistelse och hur lektionerna är upplagda. Fördelen att sälja till ridskola under förutsättning att ponnyn passar är ju att alla ridskolehästar har någon som har den som favorit och att en bra ridskolehäst är guld värd och sköts därefter, de får stanna många år vilket såklart är svårare när det gäller ponnyer om man säljer till barnfamiljer eller tävlingsryttare.

 

[cowgirl81]

Min ridskola (islandshästar) de går på lösdrift valacker i en hage ston i en och unghästar dräktiga i en. Nu på vintern är det offtast ridhus, men så fort små stigarna i skogen är upptinade så rids det ut väldigt mycket. Den vanliga ridskolan som jag känner till där går hästarna i stora flockar, ut tidigt på morgon och tas in runt 14, då de flesta lektioner börjar vid 15. Mest ridhus eller paddock, sällan uteritter. var så när jag red där. Sen en nerlagd ridskola, hästarna gick ihop. togs in 30-40 minuter innan lektion där red vi aldrig ut. bara ridhuset.

 

[Anna-Bella]

Jag tror också det är så olika beroende på ridskola, precis som med vilken privatägare. Men att hästarna oftast går med sällskap och får mycket motion tror jag är vanligare än hos privatägare. Och att varje pass faktiskt sker för utbildad personal tycker jag också är en klar fördel. Så nej, överlag tycker jag inte synd om ridskolehästar

 

[animalasia]

Jag tänker som andra här, att det beror på hästindividen och på ridskolan. Jag tycker jag ser fler annonser idag om att hästar som inte trivs på en ridskola omplaceras och det tycker jag är positivt, att man lyssnar på individen. Sen tycker jag generellt att ridskolehästar går ute i stora hagar med kompisar. En ridskola är också har också mer insyn i sin verksamhet än vad en privat person har så eventuella mindre bra saker blir ofta upptäckta fort.

 

[Linda_A]

Jag tror de flesta ridskolor gör så gott de kan, men förutsättningarna varierar ju kraftigt.

Som hos oss. Vi gör vad vi kan, men vi har blivit av med en hel del hagmark och har fortfarande dispens för spiltor för vi skulle ha flyttat för typ 15 år sen. Vi har dragit ner på antalet hästar och byggt om så många spiltor vi kan till boxar, men huvuddelen står ju fortfarande i spilta.

Beteshagarna är fortfarande bra storlek och hälften av hästarna (valackerna) går i större flock. Stona är uppdelade på 2-3 per grupp och går i mindre hagar på höst och vinter.

 

[Lavinia]

Det beror helt på ridskola, precis som med privatstall.

Om man frågar vår valack skulle han bestämt hävda att det är jättesynd om ridskolehästarna. Han testade 3 månader och det var inte hans grej. Men jag vet massor med hästar som älskar ridskolelivet och har det jättebra.

 

[sweep]

Beror helt på ridskola. Min ridskola tycker jag är helt okej. Hade varit bättre med större hagar men sånt är svårt när det även ska ligga nära samhället för att vara lättillgängligt.
Dom byter ut hästarna när det märks att det inte fungerar (är två till salu just nu) och låter hästarna gå i pension när det är dags. (Jag har två här hemma)
När vädret tillåter så skrittar vi alltid fram ute på en skogsslinga och rider ofta på utebanan. Ibland skrittar vi även av ute men det beror på hur sent det är. (Jag red klockan 20 och lektionen var slut 21 så det brukade komma mycket insekter på kvällen)

 

[Oknytt]

Beror jättemycket på ridskolan och hur den sköts. Står uppstallad privat på en mindre ridskola och skulle inte ha nåt emot att sälja (har gjort det en gång faktiskt) till dem. Hästarna går i allra möjligaste mån tillsammans i hyffsat stora hagar och hyffsat antal timmar per dag (längre på helgerna). Inga spiltor, bara boxar varav många är öppna. Rids varierat under veckorna och rids ut på helgerna av sina helgskötare och även ut vissa lektioner den tiden på året det är möjligt (dvs vår och tidig höst då det är ljust på kvällarna). Tycker mer synd om de stackare som står på ridskolor med spiltor samt frimärkeshagar med typ max 4 timmars utetid

 

[nullo-modo]

Skulle helt klart kunna tänka mig att sälja till ridskola om hästen ifråga skulle passa.
Oftast utbildad personal på ridskola och hästarna får 2 av sina stora behov tillgodosedda så som flock och rörelse på en ridskola och tycker ofta hästar på en ridskola får utveckla sin egen personlighet.
Pratar vi ponny så slipper ju hästen att byta familj efter några år.

 

[Bison]

Som övriga svarat, det beror på.
Dålig hästhållning är dålig hästhållning oavsett om det är ridskola eller privatstall.
Små hagar, kort utevistelse, ensidig träning med få eller inga uteritter är alltid förkastligt.

 

[the_connemara]

Överlag har jag inte så bra koll att uttala mig men jag är helt övertygad om att det går att driva en ridskola tillräckligt hästvänligt för att jag skulle kunna stötta den i alla fall. Lämpliga hästar, lösdrift i flock resten av dygnet, lagom med belastning, varierande träning och framförallt ett vetenskapligt sätt att se på och interagera med hästar. Blir hästarna lyssnade på och eleverna får lära sig vad de förmedlar är jag övertygad om att det skulle vara ett tryggt och hållbart liv att vara ridskolehäst, att få jobba och vila tillsammans med som flock 24/7 är ju hur hästar funkar liksom.

Och såklart allt annat basics med vettigt foder, vettigt hull, ytor och underlag, passande utrustning och friskvård osv.

 

[ufot]

Som alla andra skriver beror det helt och hållet på vilken ridskola vi pratar om.

I norra Sverige där jag växte upp på 90- talet hade hästarna det ingen vidare. Nästan alla stod i spilta. Några få storhästar stod på box. Hästarna var ute i små hagar en och en ca 2 timmar/dag. Ponnyerna gick tillsammans i små grupper i relativt små hagar också ca 2 timmar/dag. Var förbjudet att ge hö i hagen. De hade heller inget vatten i hagen.

Sedan gick de ganska så många lektioner. Till 95% i ridhuset.

Alla gick på vanligt tränsbett. I stort sett ingen hade ”snokrem” på träsen. Det var mycket noga att inte spänna för hårt. Ridläraren kontrollerade alltid. Hjälptyglar användes ALDRIG. Var typ en som hade martingal. Sporrar var helt förbjudet. Alla reds med spö som väl stundtals användes lite väl flitigt. Väldigt få hade strykkappor. Typ en av ponnyerna och kanske 50% av storhästarna.

Konstigt nog blev de sällan halta och skadade. De flesta ponnyerna och hästarna blev kvar i verksamheten i många år.

Med åren blev hästhållningen allt bättre. Idag står alla hästar på box och går ute i hyfsat stora hagar tillsammans. Några ponnyer går i mindre flock och några storhästar ensamma.

I alla år har alla gått på gemensam sommarbete i gigantisk hage ca 1 månad.

I den ridskola jag red i södra delen av Sverige omkring åren 2010 hade hästarna det mycket bra. Åker fortfarande dit och hälsar på. Hästarna går på lösdrift i olika flockar i gigantiska hagar. Rids ofta ut. Finns medryttarsystem där regeln är en lektion/vecka och en uteritt/vecka.

En annan ridskola jag bodde i närheten av i södra Sverige har hästarna det ingen vidare. ALLA rids ALLTID med inspänningstyglar på ridbanan. Dessutom är hästarna hårt inspända. Jag såg på en lektion. Först skrittade de fram med inspänningen lös. Sedan gjorde alla halt och ridläraren gick runt och spände in alla hästarna. I slutet av lektionen gjorde alla halt igen och ridläraren gick runt och spände ut hästarna. De rider ALDRIG ut. Vintertid små hagar några timmar. Sommartid större hagar.

Så ja, allt beror på vilken anläggning det är och min erfarenhet säger att mycket också beror på vem som är ridskolechef.

 

[Sassy]

Jag har ridit på en handfull ridskor genom åren, och jobbat på några av dem.
Överallt har hästarna fått gå ut varje dag, i flock, i "riktiga hagar", dvs betydligt större och mer kuperade än de flesta andra hästar i trakten. Grupperna har varit sammansatta efter vilka hästar som trivs tillsammans. Så fort säsongen tillåtit har de gått ute över natten också.

De har ridit varierat, vidareutbildats av personal eller utvalda elever. Uteritter sker regelbundet, på mer än ett ställe användes uteslingor och utebanor för framridning och avskrittning även när undervisningen är i ridhus. På flera ställen har hästarna haft en medryttare som ridit hästen en dag i veckan, och då har möjlighet att rida ut lite mer ordentligt samtidigt som hästen har en person som de får lite mer anknytning till.

På flera av ställena har man ridit samma häst rätt länge i sträck, för att bygga kontinuitet. Många av hästarna har tävlat ett par gånger per säsong, upp till LA har många kunnat plocka placering i.

Det senaste stället jag red på har även ett system där hästar som av någon anledning behöver paus (tex yngre hästar som är under utbildning eller om någon behöver vila och rehab) så har de fått flytta till en lösdrift där de inte är mitt i ridskolans liv och rörelse utan får "vara häst" ett tag.

Alla ställen har haft hästar som ofta lever och håller länge i verksamheten, och om någon häst "blir grinig och seg" så utreder man och säljer till privatperson istället för att ha kvar den som inte trivs med jobbet.

Det är inte ett jobb som passar alla hästar, men det finns definitivt många ridskolor som erbjuder ett hästliv som är hästvänligt och som jag ser som bättre än vad många andra hästar har i form av rutiner, utevistelse, rörelsebehov och stabilitet i flocken.

 

[Cam]

Blir hästarna lyssnade på och eleverna får lära sig vad de förmedlar är jag övertygad om att det skulle vara ett tryggt och hållbart liv att vara ridskolehäst, att få jobba och vila tillsammans med som flock 24/7 är ju hur hästar funkar liksom.

Detta! Tycker att ridskolor numera är rätt bra - på ett övergripande plan - på att anpassa sig efter hästarnas preferenser för t.ex. utrustning, plats i stallet eller interaktion (hästar som sadlas/hanteras av ridlärare). Däremot är det fortfarande något i mig som skaver gällande just det där med lyssnandet.

Jag tycker att känns lika jobbigt varje gång jag hjälper något barn att sätta på grimma/kratsa hovar på/sadla en ponny som jag märker inte vill. Det är inte alltid riktigt möjligt att ta sin tid och lyssna in, särskilt inte när man blir tillfrågad av ett stressat barn om att tränsa en "trilskande" ponny med fem minuter kvar till lektionsstart.

Även när jag själv eller eget barn ska rida, och jag försöker se till att det finns gott om tid, så är det ibland så himla uppenbart att hästen/ponnyn inte alls är sugen på interaktion. Det är ganska ofta subtila signaler, och ibland funkar det fint när man väl lyssnat in dem och agerar därefter. Men inte alltid. Och trots att ridskolan i fråga jobbar mycket med kunskapen om häst ser jag ofta t.ex. "tvångsgosande", "spring" in och ut ur boxar eller hantering där personen är på plats fysiskt men inte mentalt (och hästen reagerar på det). Även om hästar som tydligt vantrivs får flytta så upplever jag att även ett antal av de andra reagerar på detta, antingen genom att bli avstängda eller genom att de är så där lite automatiskt småsura mot människor.

Fattar att det inte behöver vara så här överallt, men tror samtidigt att det är svårt i allt annat än en liten verksamhet att säkerställa att alla som interagerar med hästarna läser av dem och lyssnar. Jag har landat i att mitt hästeri kommer att få ta en annan form framöver, och just detta är en av anledningarna till varför.

 

[the_connemara]

Detta! Tycker att ridskolor numera är rätt bra - på ett övergripande plan - på att anpassa sig efter hästarnas preferenser för t.ex. utrustning, plats i stallet eller interaktion (hästar som sadlas/hanteras av ridlärare). Däremot är det fortfarande något i mig som skaver gällande just det där med lyssnandet.

Jag tycker att känns lika jobbigt varje gång jag hjälper något barn att sätta på grimma/kratsa hovar på/sadla en ponny som jag märker inte vill. Det är inte alltid riktigt möjligt att ta sin tid och lyssna in, särskilt inte när man blir tillfrågad av ett stressat barn om att tränsa en "trilskande" ponny med fem minuter kvar till lektionsstart.

Även när jag själv eller eget barn ska rida, och jag försöker se till att det finns gott om tid, så är det ibland så himla uppenbart att hästen/ponnyn inte alls är sugen på interaktion. Det är ganska ofta subtila signaler, och ibland funkar det fint när man väl lyssnat in dem och agerar därefter. Men inte alltid. Och trots att ridskolan i fråga jobbar mycket med kunskapen om häst ser jag ofta t.ex. "tvångsgosande", "spring" in och ut ur boxar eller hantering där personen är på plats fysiskt men inte mentalt (och hästen reagerar på det). Även om hästar som tydligt vantrivs får flytta så upplever jag att även ett antal av de andra reagerar på detta, antingen genom att bli avstängda eller genom att de är så där lite automatiskt småsura mot människor.

Fattar att det inte behöver vara så här överallt, men tror samtidigt att det är svårt i allt annat än en liten verksamhet att säkerställa att alla som interagerar med hästarna läser av dem och lyssnar. Jag har landat i att mitt hästeri kommer att få ta en annan form framöver, och just detta är en av anledningarna till varför.

Precis! Det jag menade med ett vetenskapligt sätt att se på och interagera med hästar. Jag tror inte att hela ridskoleverksamheten behöver övergå till strikt positivt förstärkning tex, men steget till ett traditionellt sätt att lära sig hantera hästar på ridskola är för mig onödigt stort. Är också övertygad om att fler hästar trivts bättre med att jobba på ridskola om alla fick lära sig lyssna lite bättre och hästarna kände sig lite bättre förstådda och respekterade.

 

[border_kelpie]

Jag har bara erfarenhet utav tre olika ridskolor.

Den första är även den jag sålde en häst till. Den verkar väldigt bra och har stor hage med fri tillgång på halm och flock. När hästen de köpte av mig tröttnade, han hade börjat bocka, springa vid sidan om hinder och allmänt bli sur i stallet. Så sålde de honom till stallet på andra sidan paddocken, ridgymnasnium. Han verkar ha samma beteende där.

De andra stallet har okej hagar men vägrar sälja sina hästar, utan kör på tills de avlivas eller pensioneras vid 25 års ålder. Oavsett hur illa hästen tycker om att vara där. Har hästar som både bits, sparkas och är väldigt sura/trötta.

De tredje stallet har sina hästar ute en och en 1 h var om dagen. De var väldigt duktiga på att sälja sina hästar/ponnyer tidigare om de inte trivdes. Detta var för några år sedan. Idag verkar de hålla kvar dem trots de visar missnöje vid ridning och hantering. Det gick även en halt 20+ häst på lektion.

Vet inte om dessa tre ridskolorna håller fast vid sina hästar pga de dåliga utbudet på trygga, snälla ridskolehästar? Men väldigt tråkigt att se.

 

[Sel]

Jag har bara erfarenhet utav tre olika ridskolor.

Den första är även den jag sålde en häst till. Den verkar väldigt bra och har stor hage med fri tillgång på halm och flock. När hästen de köpte av mig tröttnade, han hade börjat bocka, springa vid sidan om hinder och allmänt bli sur i stallet. Så sålde de honom till stallet på andra sidan paddocken, ridgymnasnium. Han verkar ha samma beteende där.

De andra stallet har okej hagar men vägrar sälja sina hästar, utan kör på tills de avlivas eller pensioneras vid 25 års ålder. Oavsett hur illa hästen tycker om att vara där. Har hästar som både bits, sparkas och är väldigt sura/trötta.

De tredje stallet har sina hästar ute en och en 1 h var om dagen. De var väldigt duktiga på att sälja sina hästar/ponnyer tidigare om de inte trivdes. Detta var för några år sedan. Idag verkar de hålla kvar dem trots de visar missnöje vid ridning och hantering. Det gick även en halt 20+ häst på lektion.

Vet inte om dessa tre ridskolorna håller fast vid sina hästar pga de dåliga utbudet på trygga, snälla ridskolehästar? Men väldigt tråkigt att se.

Just att inte sälja vidare såg jag alldeles för mycket av också och det är en sådan himla trist inställning.