Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Araber är inte svåra eller dumma, men dom är väldigt känsliga och tål mindre än andra raser av människors dumhet....
Min arab är ganska het och kan bli panikslagen i vissa situationer. Men så har han inte haft det så lätt i livet heller, stackarn har varit genom mkt svårigheter och det är nästan otroligt att han är så snäll och god som han är.
Precis som med alla andra raser så är det tal om individer, så tänk inte att du bara ska köpa en arab, leta efter en som är lugn och trygg och som har haft ett stabilt liv.
Jag som eg är "halvblodsmänniska" tycker att araben är en fantastisk fin ridhäst med en otrolig will to please. Behandlar man den bra så vill den verkligen göra allt för sin ryttare och det är kloka hästar som tar hand om små barn/nybörjare.
Man får verkligen hoppas att jag inte är för fet för att rida i min pålle då! 65 kg jag, 2,5 år han...
Av egen erfarenhet skulle jag inte rekommendera en gammal travare som förstahäst. Har fött upp travare tidigare, de är snälla men "klumpiga" och stora. Har de gått för vagn så sitter oftast tävlingsinstinkten i och de kan bli heta när de hamnar i sitt rätta element. Visst funkar de att rida men är inte lika lyhörda eller villiga som en arab.
Araben däremot är känslig (man får inte vara "spattig" själv) och lyhörd. Där får man vad man ger - är man snäll och lugn blir de likadana tillbaka.
Som de alra flesta har sagt tycker jag också att araben kan vara en underbar familjehäst, men självklart bör man alltid titta mer på individen.
Som någon också har sagt kan även morganhästen vara ett alternativ, eller en morab *skrattar* korsning alltså..
Jag har själv haft arab i drygt 11 år, och grannen föder faktiskt upp morganhästar. Åringen hon har nu är bara att dö för!!!
Vi ska inte låsa oss vid en bara en ras men arab lockar mig och nu även min man, vi gillar dess speciella utseeende och lynne. Men vi ska absolut titta på individ, det är ju superviktigt, hästen ska passa hela familjen och vara lugn, snäll och stabil. Vi är ju nybörjare på detta så vi vill ha en "lätt" häst.
Jag tycker du tänker rätt - folk brukar säga "man ska titta på individen inte rasen" men man kan ju börja med att titta på rasen och sen hitta en bra passande individ av den rasen. Jag är också arabfantast och jag försökte förmå mig själv att titta på andra sorters hästar men det var egentligen bara araber som gällde. Man får helt enkelt följa sitt hjärta.
Ni får vara noga med att tala om för köparna hur ni vill ha det när ni letar arab, så sållar ni snabbt bort dom som inte passar.
Lycka till med hästköpet
Jag tycker faktiskt inte ens att en häst ska behöva bära 100 kilo oavsett vad det är för ras.
Men alla araber är inte helt lättridna - det är en fullblodshäst med med känsla och nerv, och det finns andra raser som är mer förlåtande mot mindre rutinerade ryttare. Araber kräver att man förstår deras lite speciella temperament. Är man orutinerad och vill ha en häst som tål lite misstag kanske man ska välja en ras med lite mindre temperament - det är en enorm skillnad att rida tex en fjording och min arab. Araben kräver också mycket motion, och den kräver stimulans för hjärnan.
Jag är nu inne på min andra arab och svaret är ja - och nej. Storleksmässigt ja. Oftast är de lätthanterliga och intelligenta. Men alla araber är inte helt lättridna - det är en fullblodshäst med med känsla och nerv, och det finns andra raser som är mer förlåtande mot mindre rutinerade ryttare. Araber kräver att man förstår deras lite speciella temperament. Är man orutinerad och vill ha en häst som tål lite misstag kanske man ska välja en ras med lite mindre temperament - det är en enorm skillnad att rida tex en fjording och min arab. Araben kräver också mycket motion, och den kräver stimulans för hjärnan. En understimulerad arab får lätt mycket sprattel i benen och går mer upp i luften än på marken... Tycker man inte att det är kul ska man välja en annan ras, tycker jag. Även min gamla arab, som var världens snällaste, kunde tända till i vissa lägen och var då inte helt lättriden. Alternativ som ni kan titta på är i mitt tycke fjording, connemara, New Forest, Welsh cob, eller varför inte ett litet halvblod eller en korsningsponny/liten häst? Det viktigaste är att ni kollar upp individen noga - är det första hästen är det bra att köpa en som är lite under vad ni har kapacitet för att klara ridmässigt, än tvärtom. Lycka till!
Jag håller inte alls med dig där. Det finns väl inget som är så förödande för en orutinerad ryttare som att skaffa en "förlåtande" och okänslig häst som kräver övertydliga hjälper? Det resulterar oftast i en ryttare som är hård i hand och skänkel med en instabil sits som är anpassad för att kunna ta i ordentligt - ofta bakåtlutande vid nedsaktning och framåtlutande vid pådrivning. Det är inte rätt väg att gå om man vill lära sig rida och sådant kan vara svårt att komma till rätta med när det väl har satt sig.
Araben är i mina ögon som en felindikator som talar om vad du behöver jobba på, vilket du har nytta av med vilken häst du än ska rida sen. Känsligheten gör att man direkt märker när man gör "fel" - om man sitter lite snett, är starkare på ena sidan eller liknande. Det är också lättare att lära sig dom små finesserna - hur sätet kan påverka hästen och skillnaderna på var du lägger till skänkeln.
Visst kan det bli lite vobbligt i början men eftersom dom är så känsliga märker man också tydligt när man är på rätt väg. Jag tycker alla borde lära sig rida på en arab och dom mer rutinerade ryttarna borde köra en "arabperiod" emellanåt för att hålla olaterna borta.
Håller inte heller med om att araber kräver mer motion och stimulans än andra hästar. Går dom ihop med andra sysselsätter dom sig med nya påhitt hela tiden. Fast givetvis är det olika från individ till individ, precis som med alla hästar.
Vår första häst var också en arab, någonting som jag absolut inte ångrar.. Hon var väldigt känslig och lyhörd, och lärde oss i princip allt jag kan idag. Vi hade lite kommunikationsproblem i början som helt berodde på oss tvåbeningar eftersom vi var vana med stora starka kallblod. Hon var en häst som ville bli behandlad med silkesvantar, otroligt känslig var hon för kroppspråk och hade ett enormt behov av att få vara till lags. Alla i våran familj kunde hantera henne. från minstingen i familjen som var 2 till pappa som är 40. Hon var gudasnäll åt alla barn. När man själv red krävde hon lite mera, men om någon liten satt på så gick hon så försiktigt hon bara kunde..
Sen skulle jag också rekommendera en lite äldre läromästare, någon som är van med barn och deras upptåg. Jag skulle också ta med barnen, familjen när jag åker och tittar på hästen i fråga.. Titta på många hästar och leta tills ni hittar den rätta.
Bifogar n¨gra bilder eftersom de säger mera än ord.