Att bestämma sig när det känns omöjligt?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ärligt talat låter det på dig som du bestämt dig för att bästa vägen är att avliva.

Och ärligt talat så vet jag inte alls, det växlar än hit och än dit. Och kan vända fort, och minsta lilla grej kan få det att vända. Ta idag t ex. Jag kommer hem från nattjobb, och plockar in hästarna i stallet för de ska torka lite innan veterinären kommer och vaccinerar. Herrn funderingarna rör är ganska taggad (det börjar lagras in energi) och bökar runt en del. Inget stort alls i sig, och absolut inget att lasta honom för överhuvudtaget under omständigheterna. Men det där lilla gör att jag där känner "Nä, jag orkar inte en lång boxvila till, jag kommer få magsår på kuppen". Och tänker på alla promenader, behöva droga inför dem, oron för den där gången (den kommer att komma) när han studsar runt på en promenad etc.
Där och då känner jag att "nä.. operera är inte ett alternativ".

Spola fram i 30 minuter. Vet kommer och vaccinerar. Herrn står som ett ljus medans hans sidekick lever rövare vid vaccinationen. Sedan ger jag lunch i boxarna och själv går jag in och käkar komb frukost/lunch. När jag kommer ut igen och tar ut lilla sidekicken, och herrn står lugnt och fint som ett ljus i sin box, sen hjälper till att klä på eksemtäcket, är allmänt kelig och rar så "det är klart jag ska ge operation en chans, och det är faktiskt inte så farligt med konvalescensen. Vi har gjort den förr, han är lugn även om han står inne själv, det är rätt årstid för promenader och inte mitt i mörka, svinkalla vintern och..."

Sådär håller det på hela jävla tiden, men det kan vara kortare eller längre till mellan att det växlar från ena beslutet till det andra. Ena gången har jag bestämt mig för det ena, nästa för det andra men inget beslut tål som jag skrivit innan granskning, och inget beslut står fast. Total ambivalens. På ett sätt väntar jag otåligt på att vet ska ringa, på ett annat hoppar hjärtat över ett slag och jag får lite panik när det ringer innan jag hunnit se vem det är - för när vet ringer måste jag troligen ge något svar och jag vet ju inte.

Så, helt ärligt - jag vet verkligen inte vad jag vill, och inte ens innerst inne kommit fram till att jag vill/bestämt mig för att x.
Utan jag lever i någon slags surrealistisk värld där jag försöker planera för båda alternativen samtidigt. Som jag sagt innan fråga bror om hans minigrävare kan gräva en grav och nästa samtal fråga pappa om han kan hjälpa mig flytta in den automatiska utfodringen. Som idag vaccinera honom men fråga vet om man kan boka avlivning bestämd dag med dem. Köper hem 2 pallar strö (som bara han använder, den andra står på halm), men köper inte ett par nya boots (han har boots i hagen för tappsko, och de sjunger på sista versen paret han har och jag brukar se till att ha i reserv) eftersom han inte behöver några boots om han tas bort. Osv.
 
Men vad är det här egentligen för skada/åkomma?

Du har ju en minst sagt diger erfarenhet av sjuka djur, det är ju långt ifrån första gången du skiljs från en sjuk hund eller häst.
 
Det låter som att du just nu lever min egen värsta mardröm. Precis så där skulle jag bli om min nuvarande gjorde sig illa ordentligt, men inte tillräckligt. Ett kraftigt kolikanfall som kräver buköppning - avlivning. Ett ben som är brutet rakt av med en ful fraktur - avlivning. Skulle jag hitta honom i hagen med en allvarlig skada som uppenbart skulle bli ett helvete för både mig och honom att få ordning på, då skulle jag utan att tveka sätta kulan i honom själv om jag var tvungen.. En mindre senskada, en överansträngning, en sträckning etc - utan tvekan behandling. Men en mindre spricka i hovbenet, eller en senskada - då vet jag ärligt talat inte alls vad jag skulle välja. Likadant med en skada som är precis så allvarlig att han troligen inte skulle bli 100% återställd, men så att han med 90% sannolikhet skulle kunna ha ett riktigt bra liv med lätt arbete, bra hage etc - jag kan inte ens se det framför mig. Min har just fyllt 16år, men han är min Häst, min hjärthäst - den som håller mig uppe, den som jag skulle offra nästan vad som helst för...men han ska inte finnas kvar till vilket pris som helst.
Så hur fan gör man? Helt ärligt - jag vet inte. Jag har haft tur och inte hamnat där. Alla avlivningar har för min del varit akuta - ett beslut taget på ett par sekunder för att jag insett att det inte går, då djuren blivit hastigt dåliga/mycket sämre. Alla utom en. Den gången handlade det om en tumör på halsen, som växte i lavinartat tempo. Råttan ifråga var inte gammal, men heller inte ung, och operationen skulle bli dyr. Jag avvaktade lite och under tiden växte tumören mycket. Tveksamheterna kring operationen var många, mest pga tumörens storlek och dess dumma placering, och jag valde till slut att boka avlivning en vecka fram i tiden. Jag velade fram tills kvällen innan, men när jag såg honom kämpa för att lägga sig bekvämt intill mig försvann alla tvivel.

Det här var nog inte mycket till hjälp.. Styrka till dig. Lycka till.
 
@Alexandra_W frågar igen: exakt vad är det för skada som hästen isåfall kan opereras för? har frågat flera gånger.

Bortsett från det och alla övriga åkommor/sjukdomar hästen har osv, så känner jag väl lite utifrån din historik med dina djur att du är en sån som kämpar till sista droppen rent allmänt med dina djur. Frågar du mig personligen, så lite väl mycket eller för långt emellanåt. Hästar, katter, hundar - allt.
Det är väl där du startat tråden och nu faktiskt förkunnar att du är trött och inte orkar.
Utifrån det hade jag personligen, inte haft ett så svårt beslut att fatta faktiskt. Jag hade slutat resonera fram och åter och helt enkelt konstaterat att detta inte är vad jag vill eller orkar med, och låtit det landa med det. Inte ett svar du säkert vill höra eller tycker svarar på din fråga i tråden men faktiskt är det det närmsta ett svar du kan komma hur man isåfall landar i ngt. alternativet är ju att du bestämmer dig för att jo du orkar och sen kör du även när du inte gör det. Några andra alternativ att landa i ngt beslut finns ju inte hur många som än svarar med tips i tråden osv.
 
Senast ändrad:
Sorry, jag missar en del när jag kollar in från mobilen, har jobbar massor senaste veckan.

Han har en gammal skada i gaffelbandsfästet som läkt, men inte på ett bra sätt. Den är liten, det ser väldigt bra ut generellt men det är fiberkaos på ett område. Förvånade nog oss alla lika mycket när det visade sig vara såpass problemutlösande. För bedövning och poff försvann både dagens hälta (som på böjprov visade sig från bakknäet) och även den lilla "det syns att VB är svagare"-störning som liksom 'alltid är där'. Poff..

Operationen är jäkligt förenklat att orsaka en ny skada, som av någon för mig obegriplig anledning tenderar att läka väldigt mycket bättre. Prognosmässigt så beroende på studie så 70-90% återkommen till fullt arbete på tidigare nivå och då inkl även hästar på rejält hög nivå (t ex galoppörer). Prognosen gäller även gamla skador. Jag har med enorm skepsism googlat kors och tvärs då det lät "lite för bra" men det verkar vara just så positivt.

Men det är därför det är full senskadekonvalescens, och alla som haft en sån vet både hur lång den är och att det är en "känslig" rehab där man kan sabotera ungefär allt om man har otur och hästen t ex kommer lös och rejsar runt.
 
Operationen är jäkligt förenklat att orsaka en ny skada, som av någon för mig obegriplig anledning tenderar att läka väldigt mycket bättre. Prognosmässigt så beroende på studie så 70-90% återkommen till fullt arbete på tidigare nivå och då inkl även hästar på rejält hög nivå (t ex galoppörer). Prognosen gäller även gamla skador. Jag har med enorm skepsism googlat kors och tvärs då det lät "lite för bra" men det verkar vara just så positivt.

Men det är därför det är full senskadekonvalescens, och alla som haft en sån vet både hur lång den är och att det är en "känslig" rehab där man kan sabotera ungefär allt om man har otur och hästen t ex kommer lös och rejsar runt.

det i sig är ju inga som helst konstigheter, så gör man med de flesta felläkta skador dvs man orsakar en ny inflammation/skada som gör att läkningen kommer igång på ett nytt sätt efter att den avstannat i felläkning. Både på djur och människor gör man så.
 
det i sig är ju inga som helst konstigheter, så gör man med de flesta felläkta skador dvs man orsakar en ny inflammation/skada som gör att läkningen kommer igång på ett nytt sätt efter att den avstannat i felläkning. Både på djur och människor gör man så.

Jag uttryckte mig slarvigt ser jag. Inte obegripligt att man kan orsaka en ny skada i hopp om bättre läkning, så långt är jag med. Samt att en kontrollerad skada orsakad med skalpell läker mycket finare och renare än en skada orsakad av avslitning av övertänjning, det är också självklart.

Men just att man genom att skapa en ny skada ovanpå den felläkta gamla kan få bättre läkning så att den gamla felläkta inte besvärar mer/försvinner (vilket det nu är). Det är obegripligt för mig - antagligen för att jag inte är så insatt. Läste någon engelsk studie där de angav prognosen på just gaffelbandsskador på bakben till 40% vid konventionell behandling (jmf med 90% för samma skada på framben). Men operationen då vänder upp och ner (och ännu lite mer) på prognossiffrorna, även när det redan hunnit läka fel. Men mycket fascinerande.
 
Jag uttryckte mig slarvigt ser jag. Inte obegripligt att man kan orsaka en ny skada i hopp om bättre läkning, så långt är jag med. Samt att en kontrollerad skada orsakad med skalpell läker mycket finare och renare än en skada orsakad av avslitning av övertänjning, det är också självklart.

Men just att man genom att skapa en ny skada ovanpå den felläkta gamla kan få bättre läkning så att den gamla felläkta inte besvärar mer/försvinner (vilket det nu är). Det är obegripligt för mig - antagligen för att jag inte är så insatt. Läste någon engelsk studie där de angav prognosen på just gaffelbandsskador på bakben till 40% vid konventionell behandling (jmf med 90% för samma skada på framben). Men operationen då vänder upp och ner (och ännu lite mer) på prognossiffrorna, även när det redan hunnit läka fel. Men mycket fascinerande.

Ja du har nog missförstått det hela i sig.
bortsett från det kvarstår mitt inlägg i övrigt ang. hur jag hade resonerat. Och om du dessutom tvivlar på prognos i fråga om denna (vilket jag också hade gjort) blir det ytterligare svårt att förstå hur du utifrån det du skrivit har så svårt att bestämma dig osv.
 
Ja du har nog missförstått det hela i sig.
bortsett från det kvarstår mitt inlägg i övrigt ang. hur jag hade resonerat. Och om du dessutom tvivlar på prognos i fråga om denna (vilket jag också hade gjort) blir det ytterligare svårt att förstå hur du utifrån det du skrivit har så svårt att bestämma dig osv.

Nej jag tvivlar inte på prognosen, jag gjorde innan jag googlat i x h dock. Men nu har jag insett att det verkligen ÄR himla god prognos. Hade jag inte trott på det hade det inte behövt funderas, då hade jag avfärdat precis som jag gjorde med traditionell behandling att nej jag tror inte på det.

Såg ditt tidigare, men ser inte riktigt hur det låter sig göras (alltså att "bara välja ett/bestämma sig för ett och sen genomföra) men tänkte inte svara förrän jag funderat lite.
 
Ja du har ju missförstått processen i fråga om att väcka en dåligt läkt skada som sagt för att återskapa läkningsprocess osv.
jag personligen hade aldrig googlat som förtryggelse faktiskt ang. hur jag kände i fråga om prognoser osv @Alexandra_W . framför allt inte med allt annat hästen har och det jag skrivit om tidigare ang. helhetsbild osv.

Hoppas dock, summa summarum, att du landar i ngt som är rätt för dig. Lycka till! Känner inte att jag kan bidra med mkt mera i tråden . Hoppas du landar i ngt beslut som sagt som är rätt för dig utifrån allt osv.
 
Nej jag tvivlar inte på prognosen, jag gjorde innan jag googlat i x h dock.

så läste jag ditt citat. oavsett det så har jag nog bidragit mer än jag kan erbjuda vidare som sagt. Önskar all lycka till oavsett ditt beslut är inte lätt, men du kommer ju landa i ngt som är rätt för dig som sagt.
 
Kan inte heller annat än att hålla med föregående två "talare"! Det är väl bara SMART att söka ytterligare information (från pålitliga källor såklart!) innan man fattar ett beslut.
 
Men suck ... Alexandra vet redan att prognosen är god och det förefaller ganska tydligt inte vara grejen i beslutssilemmat därav kommentar .
 
Pratade med veterinären igår. Och det man vill är att dels bedöva en gång till, för att bekräfta att hältan verkligen släcker där och det inte var en tillfällighet, samt att få ett UL-utlåtande från en till veterinär. Det i sig är ju lätt ordnar och inte ansträngande på något vis. Men sen vill man behandla konventionellt först, och om han då svarar inledningsvis men sen blir sämre när man sätter igång och det då släcker på samma ställe - då operera. Jag kände bara"men vad fan, jag orkar inte, det blir varken svar eller operation i år då ju". Samtidigt så samma velighet. Kom överens med vet att jag skulle ge ett svar senast idag.

Det avgörande blev vad det skulle kunna innebära för hästen. Först en senskadekonvalesvens nu - och vid en ev operation en till. Med inte helt obetydlig risk de skulle komma direkt efter varandra. Dvs han riskerar att få vara konvalescent med stort K, mycket restriktiv boxvilekonvalescent, med promenader i 12 - 18 månader. Det kommer aldrig att hända, han förtjänar så himla mycket mer än så.

Så jag skrev livskadeanmälan igår på jobbet. Lät bli att säga nåt till nån, läste igenom den imorse. Bröt inte ihop (men det kommer, garanterat). Smsade vet, och åkte hem från jobbet och släppte ut en lycklig häst till kompisen i stor hage. Och när han studsade lite men sen kollade på mig (han vet man inte brukar få köra fullt ös medvetslös när man kommer ut i stor från liten hage) så smackade jag. Med tårarna rinnande...
 
Pratade med veterinären igår. Och det man vill är att dels bedöva en gång till, för att bekräfta att hältan verkligen släcker där och det inte var en tillfällighet, samt att få ett UL-utlåtande från en till veterinär. Det i sig är ju lätt ordnar och inte ansträngande på något vis. Men sen vill man behandla konventionellt först, och om han då svarar inledningsvis men sen blir sämre när man sätter igång och det då släcker på samma ställe - då operera. Jag kände bara"men vad fan, jag orkar inte, det blir varken svar eller operation i år då ju". Samtidigt så samma velighet. Kom överens med vet att jag skulle ge ett svar senast idag.

Det avgörande blev vad det skulle kunna innebära för hästen. Först en senskadekonvalesvens nu - och vid en ev operation en till. Med inte helt obetydlig risk de skulle komma direkt efter varandra. Dvs han riskerar att få vara konvalescent med stort K, mycket restriktiv boxvilekonvalescent, med promenader i 12 - 18 månader. Det kommer aldrig att hända, han förtjänar så himla mycket mer än så.

Så jag skrev livskadeanmälan igår på jobbet. Lät bli att säga nåt till nån, läste igenom den imorse. Bröt inte ihop (men det kommer, garanterat). Smsade vet, och åkte hem från jobbet och släppte ut en lycklig häst till kompisen i stor hage. Och när han studsade lite men sen kollade på mig (han vet man inte brukar få köra fullt ös medvetslös när man kommer ut i stor från liten hage) så smackade jag. Med tårarna rinnande...
 
Jag är väl en sån tråkig människa här som mest går in & läser & sällan skriver något. Har läst om dina hästar genom åren (liksom andras förstås) & kan bara inte fatta att du fått utstå allt detta Så kände nu att jag ville skicka dig en stor kram & att jag tycker det låter som du tar helt rätt beslut. Ingen häst ska behöva stå så länge på box.

Har själv fått ta bort några hästar under alla år med dessa fantastiska varelser, & kan väl trösta med att det finns fler! Aldrig kan den ena ersätta den andra. Men man kan hitta den där speciella hästen igen. Klen tröst nu, jag vet. Men orkar du fortsätta, vilket vi hästmänniskor på något sätt oftast gör så kommer du säkert hitta den där hästen igen som berör så på djupet!

Du har kämpat som få av allt man läst härinne & nu får hästen ha en härlig sista tid! Mer kan man inte begära.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästvård Min häst är född 2005 och är alltså 19 år. Jag har haft henne i 9 år. Hon kommer från Irland med okänd historia och har haft en del...
Svar
1
· Visningar
419
Senast: Sirap
·
Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
8 9 10
Svar
189
· Visningar
14 557
Kropp & Själ Jag opererade bort ett diskbråck i ländryggen i januari, och funderar nu över hur jag ska agera i framtiden. Enligt anteckningar från...
Svar
3
· Visningar
298
Senast: __sofia__
·
Hästvård Hej! Jag vet inte om detta är rätt ”ämne” att lägga diskussionen i men chansar ändå och hoppas på många kloka och bra svar. Jag har ett...
Svar
0
· Visningar
501
Senast: Lovisa.E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp