Att fråga vad någon jobbar med?

[nightcrawler]

Jag tycker det är skitjobbigt när dom frågar om jobb. Jag jobbar inte pga diagnoser, men arbetstränar. Det är inte nått kul när folk börjar prata om jobb och sen börjar fråga ut en. Det känns obekvämt. Känns som att dom många gånger dömer en. Inte alltid, men väldigt ofta. Och jobbar man inte på riktigt så är man ingenting och man vet ingenting.

 

[Nota]

Fast jobb ser inte jag som något privat.


Att på ett AA-möte fråga om bakgrunden till att en är där känns däremot fruktansvärt olämpligt.

På ett aa möte är ju ska redan i samma båt så den jämförelsen tycker jag känns underlig.

 

[pepp]

Jag tycker frågan är lite jobbig att svara på.

Eftersom jag "bara" är städerska och inte kommit längre än så i livet.

Har inga problem att ställa frågan till andra, utan det hamnar ju under kallprat. Att jag sen får samma tillbaka är ju en annan femma

 

[Luff]

Ja frisörer är hemska dom har verkligen ingen radar alls det har jag också lagt märke till.
Dom om några borde ju kunna kallprata om annat än att förhöra sina kunder.

Frisörer är väl vana vid att människor inte har några gränser - alls. Herregud vad dom får höra mycket.

 

[Nota]

Fast vet du, ibland är det inte så lätt att vara människa och göra rätt för alla människor man möter. För de flesta är det en helt vanlig neutral fråga som man gärna tar till när samtalsämnet börjar ta slut tex, om vi ska sluta prata om allt som någon kan ta illa upp av/uppfatta som privat/må dåligt av på något vis, så blir det inte asmycket kvar att prata om. Det är å andra sidan inte heller svårt att säga "det är en fråga jag ogärna vill svara på, hoppas det kan respekteras"

Ja jag är fullt medveten om detta

 

[Lovisaleonora]

På ett aa möte är ju ska redan i samma båt så den jämförelsen tycker jag känns underlig.

Så då ska en inte kallprata om skälet? Är det bara vädret som får tas upp under kallprat? Sedan obekväm tystnad?

 

[Nota]

Jag tycker det är skitjobbigt när dom frågar om jobb. Jag jobbar inte pga diagnoser, men arbetstränar. Det är inte nått kul när folk börjar prata om jobb och sen börjar fråga ut en. Det känns obekvämt. Känns som att dom många gånger dömer en. Inte alltid, men väldigt ofta. Och jobbar man inte på riktigt så är man ingenting och man vet ingenting.

Jag tror egentligen få personer dömmer en men jag tycker ändå att frågan är så onödig finns det verkligen inget annat att prata om än jobb?

 

[Mineur]

Jag ser det inte alls som något privat och är nog skyldig till att ha ställt frågan både en och två gånger. Jag är genuint intresserad och tycker ofta att det kan fungera som en bra "conversation starter", något att bygga vidare på liksom. Det är ju ändå något som tar upp en rätt rejält stor del av mångas liv, så för mig är det inte alls en konstig sak att fråga om.

 

[nightcrawler]

Jag tror egentligen få personer dömmer en men jag tycker ändå att frågan är så onödig finns det verkligen inget annat att prata om än jobb?

Tyvärr är min erfarenhet att ganska många dömer. Så jag föredrar att prata om annat om jag nu måste prata.

 

[Enya]

Tyvärr är min erfarenhet att ganska många dömer. Så jag föredrar att prata om annat om jag nu måste prata.

Detta gör mig irriterad. Ja inte på dig förstås!
Men på att folk dömer! Jag tycker alls att man ska prata om annat eller låta blir att fråga osv. Att inte jobba ska inte vara något som ska dömas eller bedömas eller något man skäms över, oavsett anledning. Inte heller att "bara" vara städerska @pepp Det är ju inte så bara och jag tycker att det borde pratas om precis lika öppet och mycket som något annat.

Det är fel att man ska må dåligt över att prata om att man inte jobbar eller har "fel" yrke, lika mycket värt som allt annat och borde inte skuffas undan!

 

[Nota]

Kan inte se frågan som olämplig.

I min uppfostran är pengar och politik tabu.

Jobb och pengar hör ju ihop?
Om du frågar vad någon jobbar med frågar du ju indirekt om personens inkomst.
Vilka charader.

 

[sassiball]

Jag tillhör dom som aldrig ställer privata frågor till nya människor men har märkt att en del frågar vad man jobbar med första gången man träffas trots att vad man jobbar med har noll betydelse i sammanhanget?
Brukar ni ställa denna fråga?
Jag tycker personligen den är mycket olämplig och tycker inte om att få frågan och brukar därmed heller inte svara på frågan.
Själv har jag inga problem att prata om allt möjligt annat med nya människor men att fråga privata frågor känns så fel.

Jag håller verkligen med.

Tidigare arbetade jag som djurskötare och det var otroligt smärtsamt att svara på frågan vad jag arbetar med. Jag visste direkt när jag gav svaret att jag skulle dömas. Dömas som korkad. Obildad. Oerhört jobbigt. Någon gång hände det faktiskt att någon person inte dömde mig, utan det blev just det kallprat om jobb som det var menat att vara. Då blev man ju lite förvånad minst sagt. Och glad

Jag fick inte alls samma svar när jag svarade att jag jobbade på FK eller SKV. Jag är ju samma person. Jag är precis lika noggrann med mitt arbete, både som djurskötare och som handläggare.
Idag tycker jag inte det är jobbigt att få frågan, eftersom jag inte längre arbetar som djurskötare. Men jag undviker frågan i alla fall. Den är ju oerhört privat tycker jag.

 

[pepp]

Detta gör mig irriterad. Ja inte på dig förstås!
Men på att folk dömer! Jag tycker alls att man ska prata om annat eller låta blir att fråga osv. Att inte jobba ska inte vara något som ska dömas eller bedömas eller något man skäms över, oavsett anledning. Inte heller att "bara" vara städerska @pepp Det är ju inte så bara och jag tycker att det borde pratas om precis lika öppet och mycket som något annat.

Det är fel att man ska må dåligt över att prata om att man inte jobbar eller har "fel" yrke, lika mycket värt som allt annat och borde inte skuffas undan!

Nä jag vet, jag har dock märkt att folk just dömer en pga detta. Väldigt tråkigt!

Det är ju ett väldigt viktigt yrke ändå brukar lägga till att jag även jobbar i posten så jag verkar lite "viktigare"

 

[nightcrawler]

Detta gör mig irriterad. Ja inte på dig förstås!
Men på att folk dömer! Jag tycker alls att man ska prata om annat eller låta blir att fråga osv. Att inte jobba ska inte vara något som ska dömas eller bedömas eller något man skäms över, oavsett anledning. Inte heller att "bara" vara städerska @pepp Det är ju inte så bara och jag tycker att det borde pratas om precis lika öppet och mycket som något annat.

Det är fel att man ska må dåligt över att prata om att man inte jobbar eller har "fel" yrke, lika mycket värt som allt annat och borde inte skuffas undan!

Ja det är ju inte för att det är kul och för att jag blir rik som jag går på sjukersättning. Jag har ju inget synligt handikapp heller så det sticker ju som fan i ögonen på folk

 

[Kirre]

Ser inte det som en privat fråga, alls. Har lärt mig massor om saker jag inte ens visste att man kunde veta något om genom att ställa den frågan. Väldigt utvecklande.
Att man inte jobbar går ju ganska lätt att komma runt att svara på om man inte vill gör någon större utläggning och sen styra över samtalet på något annat i så fall.

Man träffar ju folk i sina yrkesroller hela tiden och inte tänker jag då på att det är privat.

 

[Nota]

Tänk att ni träffas på en hästtävling.
Står ni då och frågar vad människorna runt er jobbar med annars?
Ni pratar inte om just hästarna då utan ni drar alltså upp frågan vad någon jobbar med trots att det inte har ett dugg med sammanhanget att göra?
Det är just sådana situationer jag tänker på främst i min frågeställning

 

[Nota]

Jag träffar inget folk på mitt jobb förutom mina jobbarkompisar så att skriva att man träffar folk via yrket stämmer ju inte in på alla yrken.

 

[Red_Chili]

Jag frågar inte om jobb, OM det inte är för att personen själv nämner jobbet. Rent generellt försöker jag undvika frågor som på något sätt antyder att jag tar något för givet i samtal med nya bekantskaper. Frågar hellre något om hur dagen varit och ställer frågor utifrån vad som nämns då. Frågar å andra sidan inte hur folk mår heller, inte som "artighetsfråga" men märker ju att andra ställer frågan i samma mening som de hälsar på någon. Har aldrig förstått mig på den grejen.

 

[sassiball]

Tänk att ni träffas på en hästtävling.
Står ni då och frågar vad människorna runt er jobbar med annars?
Ni pratar inte om just hästarna då utan ni drar alltså upp frågan vad någon jobbar med trots att det inte har ett dugg med sammanhanget att göra?
Det är just sådana situationer jag tänker på främst i min frågeställning

På en hästtävling så är ju frågan vilken klass man ska starta eller möjligen vilken häst man har. Inte vad man jobbar med, det känns lite märkligt.

 

[Araminta]

Jag tycker inte heller att yrke är privat, däremot tycker jag ofta ämnet leder till återvändsgränder. Jag har ett "intressant yrke", i.e. de allra flesta har en relation till det jag sysslar med och de allra flesta har frågor kring det. Det är positivt på många plan men jag tycker mig ofta hamna i väldigt ensidiga konversationer. Det där utbytet av erfarenheter, ping pong spelet fram och tillbaka, förloras. Speciellt om den andres jobb inte är lika populärvetenskapligt gångbart. Det blir en skevhet som jag inte är bekväm med.

Jag brukar gå runt det genom att fråga vad folk tycker om att göra. Eller vad de fördriver tiden med. Det ger folk möjlighet att berätta om vad det nu är som på riktigt intresserar dem. Ibland är det jobb, oftare är det hobbys.