Att fråga vad någon jobbar med?

[sassiball]

Jag frågar inte om jobb, OM det inte är för att personen själv nämner jobbet. Rent generellt försöker jag undvika frågor som på något sätt antyder att jag tar något för givet i samtal med nya bekantskaper. Frågar hellre något om hur dagen varit och ställer frågor utifrån vad som nämns då. Frågar å andra sidan inte hur folk mår heller, inte som "artighetsfråga" men märker ju att andra ställer frågan i samma mening som de hälsar på någon. Har aldrig förstått mig på den grejen.

Det där med att fråga hur folk mår, det är lite konstigt det håller jag med om. Jag funderar mest på om jag uppfattas som väldigt ouppfostrad eftersom jag aldrig svarar "jo-tack det är bra, -själv då ?"
Utan jag svarar på frågan, det är bra. Sen frågar jag istället om "ärendet" eller vad det nu handlar om. Frågar aldrig tillbaka hur någon mår, det har väl inte jag med att göra

 

[Monimaker]

Däremot kan frånvaro av yrke (samt anledningen till det) vara känsligt.

Detta håller jag med om. Jag som varit sjukskriven en längre tid har upprepade gånger fått frågan om anledningen till sjukskrivningen (psykisk sjukdom) av ytliga bekanta och totala främlingar. Det är för mig olustigt. Frågan "Vad jobbar du med?" förutsätter ju liksom att man har ett jobb som man är villig att presentera.

 

[Ramona]

Jag som inte jobbar pga diagnoser tycker numera att den frågan är jättejobbig. Tycker det är bättre att fråga vad någon sysslar med för då kan man välja om man vill svara utifrån jobb eller fritid.

Fast gör det till någonting annat än det är. Min moster är sjukpensionär efter en arbetsplatsolycka på 80-talet. När hon hamnar i en sådan situation svarar hon alltid: "Jag har det så att jag inte behöver jobba". Det blir inga följdfrågor på det. Hon har ju gått i åratal och blivit dömd, men hittade en strategi för det där. Sen vänder hon alltid på frågan och säger: "Men på fritiden sysslar jag med mycket hantverk, jag gillar att rida också - min systerdotter har hästar." och sen är samtalet igång med vad som händer på fritiden, vilket ju är mer intressant.

Ett arbete kanske inte alltid är så genomtänkt utan många har ju hamnat där de är av en massa anledningar och är kvar för att de behöver lönen. Men fritiden har folk oftast valt själva med mer medvetenhet. Och vad man gör på fritiden är mer intressant än vad folk jobbar med eftersom det säger mer om en person.

 

[Red_Chili]

Det där med att fråga hur folk mår, det är lite konstigt det håller jag med om. Jag funderar mest på om jag uppfattas som väldigt ouppfostrad eftersom jag aldrig svarar "jo-tack det är bra, -själv då ?"
Utan jag svarar på frågan, det är bra. Sen frågar jag istället om "ärendet" eller vad det nu handlar om. Frågar aldrig tillbaka hur någon mår, det har väl inte jag med att göra

Åh, sån är jag med När jag frågar hur det är, då är det för att jag verkligen vill veta. Det tog ett tag innan tex kollegorna fattade det, men det är så skönt nu att slippa just "artighetsfrågor" nu.

 

[Breaktown]

Jag tycker inte att det är en känslig fråga att fråga om jobb, och jag ser det inte heller som att det skulle vara något privat. Skulle jag träffa @pepp och fick höra att hon var städerska skulle jag inte tänka tanken att hon tjänade lite pengar eller ”inte kommit så långt i livet”. Däremot ha flera följdfrågor jag på riktigt var intresserad av.

Sen kan ju frågan vara märklig eller felplacerad även om den inte är känslig. Om jag är på middag med kompisar och det finns en person med jag aldrig träffat förut skulle det vara helt naturligt för mig att fråga om jobb. ”Upplägget” är att vi ska lära känna varandra.

Skulle jag vara på en hästtävling och en person jag aldrig träffat förut helt appropå ingenting frågade mig vad jag jobbade med skulle jag tycka det var ganska konstigt och kanske lite framfusigt. Men inte för att ämnet var privat eller känsligt. Hade nog tyckt samma ifall människan frågat appropå ingenting om jag tyckte om melodifestivalen eller brukade åka skidor på vintern.

 

[tuaphua]

Jag håller verkligen med.

Tidigare arbetade jag som djurskötare och det var otroligt smärtsamt att svara på frågan vad jag arbetar med. Jag visste direkt när jag gav svaret att jag skulle dömas. Dömas som korkad. Obildad. Oerhört jobbigt. Någon gång hände det faktiskt att någon person inte dömde mig, utan det blev just det kallprat om jobb som det var menat att vara. Då blev man ju lite förvånad minst sagt. Och glad

Jag fick inte alls samma svar när jag svarade att jag jobbade på FK eller SKV. Jag är ju samma person. Jag är precis lika noggrann med mitt arbete, både som djurskötare och som handläggare.
Idag tycker jag inte det är jobbigt att få frågan, eftersom jag inte längre arbetar som djurskötare. Men jag undviker frågan i alla fall. Den är ju oerhört privat tycker jag.

Jag tänker att om man jobbar som djurskötare kanske man är mer benägen att visa empati, omtanke, jobba hårdare för att andra ska må bra etc än vissa andra. Klart önskvärda egenskaper i någon i mina ögon!

Otroligt sorgligt att folk som är intelligenta ska dömas som korkade bara för att de inte pluggat.
Jag har ingen utbildning egentligen utan har gått som lärling och jobbat hos folk som jag kunnat lära mig av. Men jag möter tack och lov sällan folk som dömer. Men det kan ju ha att göra med vilken bransch jag är i.

Jag har en vän som har dyslexi och adhd. Han har inte pluggat mycket iom sina diagnoser. Han är så in i helvetes intelligent, driftig, empatisk etc. Och en jävel på att laga och bygga alla möjliga maskiner, verktyg etc.
När han var i armen var han en av deras bästa prickskyttar och fick vara först in i byarna med minröjar-skvadron där fienden just lämnat. Han såg att man kunde göra om minröjar-maskinerna och gjorde det på en egen. Sen såg de högre upp vad han gjort och ville ha ritningen för att kunna göra om alla minröjare så. Det fanns ingen ritning iom att han har allt i huvudet. Så han gjorde en till medans någon högutbildad ingenjör kollade och kunde rita ritningar.
Men vem var egentligen smartast? Utan vår vän hade ingen minröjarmaskin ändrats. Han räddade massvis med liv!
Tyvärr vet jag att en del sett honom som en pantad bonnlurk. Men det säger ju mer om dem än om honom.

 

[tuaphua]

Jobb och pengar hör ju ihop?
Om du frågar vad någon jobbar med frågar du ju indirekt om personens inkomst.
Vilka charader.

Fast njää..
Det är ju inte därför man frågar. Och det kan ju skilja sig en hel del inom ungefär samma yrkesroller.
Att anta att det är därför folk frågar om jobb etc är nog att tolka in för mycket/fel i den frågan.

Jag pratar extremt sällan pengar med andra. Det tycker jag är ofint.
Men jag kan absolut prata jobb med folk. Jag har ju lite annorlunda jobb som många blir nyfikna på. Och i vissa kretsar är det ett sådant jobb som folk vill be om gratisråd kring. Då blir det jobbigt tycker jag ibland.
Sambon har ett sånt jobb där alla vill ha hjälp och alla prata om sina krämpor. Det är väldigt dränerande och tråkigt att ens se på.

Men jag tycker jag lär mig väldigt om världen och människor genom att prata med folk som inte jobbar och lever som jag. Jättespännande ju!
Vad andra tjänar skiter jag i. Det är ointressant.

 

[Mineur]

Jobb och pengar hör ju ihop?
Om du frågar vad någon jobbar med frågar du ju indirekt om personens inkomst.
Vilka charader.

Oj, så har jag aldrig tänkt! Överlag har jag urusel koll på vad man tjänar inom olika yrken (ja alltså, jag vet ju att t.ex. en läkare tjänar mer än en undersköterska, men inte mer än så) och det är ingenting jag bryr mig om alls. Jag vet inte ens vad mina bästa kompisar tjänar, trots att flera av dem har yrken som liknar mitt eget.

Tänk att ni träffas på en hästtävling.
Står ni då och frågar vad människorna runt er jobbar med annars?
Ni pratar inte om just hästarna då utan ni drar alltså upp frågan vad någon jobbar med trots att det inte har ett dugg med sammanhanget att göra?
Det är just sådana situationer jag tänker på främst i min frågeställning

Nej, i ett sådant sammanhang hade det inte kommit lika naturligt att fråga om. Då har vi ju redan en massa givna (hästrelaterade) samtalsämnen att avhandla, tänker jag. Fråga om någons yrke gör jag nog mest vid mer generella tillställningar, typ fester och sammankomster där man inte direkt har något gemensamt redan från början utan kanske behöver anstränga sig lite mer för att hitta intressanta samtalsämnen.

 

[Sassy]

Jobb och pengar hör ju ihop?
Om du frågar vad någon jobbar med frågar du ju indirekt om personens inkomst.
Vilka charader.

Äh, jag vågar lova att du inte har någon aning om vad jag tjänar utifrån mitt svar på frågan om vad jag jobbar med. Tittar man på min kompiskrets har de flesta likartad nivå på utbildning, och några tjänar mer än dubbelt så mycket som några andra... Jag har sällan en aning om vad folk faktiskt tjänar, det beror så oerhört mycket på omständigheter som jag inte vet bara för att jag vet vad någon jobbar med.

Tänk att ni träffas på en hästtävling.
Står ni då och frågar vad människorna runt er jobbar med annars?
Ni pratar inte om just hästarna då utan ni drar alltså upp frågan vad någon jobbar med trots att det inte har ett dugg med sammanhanget att göra?
Det är just sådana situationer jag tänker på främst i min frågeställning

Jag pratar inte någon längre stund med folk jag bara råkar på, så nej. Men majoriteten av folk man måste prata lite längre med är ju inte i något solklart intressesammanhang. Vad skulle vara säkra samtalsämnen när man sitter på en middag och redan har avhandlat maten, vinet, värden och vädret? (Dessutom tillbringar åtminstone jag majoriteten av min vakna, produktiva tid med att jobba. Därför är det bland de mest lättpratade ämnena om jag inte känner folk. De flesta är ju inte så intresserade av att prata om hästar, katter och hoyor mer än några meningar. )

Så jag undrar seriöst, vad pratar du med folk med om inget gemensamt intresse finns, och jobb är tabu?

 

[Ramona]

Så jag undrar seriöst, vad pratar du med folk med om inget gemensamt intresse finns, och jobb är tabu?

Jag tänker att man frågar vad de gör på fritiden framför vad de jobbar med, men andra människor verkar tycka tvärtom där.

Annars gillar människor att prata om andra människor, och det är ju rätt så skoj om det är positivt snack.

Men jag håller med, det blir mycket jobbsnack. Sen beror det lite på vad jag är på för humör hur mycket man spinner vidare, eller helt enkelt går vidare in i diskussionen på vad man ska göra med sitt liv och vad meningen med allt är. Men då krävs det ett par glas först.

 

[sassiball]

Det där med att man automatiskt frågar vad någon tjänar när man frågar vad någon arbetar med, ja det är kanske inte så "rakt av" eller vad man ska säga. Frågeställaren tror sig inte fråga om just det.

Men i längden så är det faktiskt så. När jag arbetade som djurskötare och någon frågade var jag arbetade någonstans, jag svarade "gården si och så AB, jobbar med djuren där" - kunde jag få tillbaka "-Jaha, men vad jobbar din man med då?"- It-tekniker svarade jag. "Ok, så då lever ni på hans lön" Det blev liksom inte ens en diskussion, det var ett konstaterande. Så himla taskigt att säga så. Inte menat elakt på något vis men för den som är utsatt för denna utfrågning så känns det för djävligt. Jag är dessutom introvert och pratar gärna i inte i vilka sällskap som helst heller så jag klarade ju aldrig av att förklara hur det låg till heller.

Men det roliga var här att djurskötaren hade bättre lön än både IT- teknikern och någon handläggare på myndighet

 

[Nota]

Det är väl självklart man har ett hum om vad man tjänar inom olika yrken, tycker det är patetiskt att påstå att jobb inte säger något om ekonomin.

Nåväl denna tråden bekräftar att dom flesta är som dom flesta är.

Vad man kan prata om förutom jobb?
Det finns hur mycket som helst att prata om särskild i situationer där man träffas genom ett gemensamt intresse eller gemensam vän.

 

[Sel]

Jag vet inte, jag har alltid klassat jobbet som en väldigt "safe" sida av allmänt kallprat. En fråga de flesta är beredda på och som är oladdad sådär.

Inte för att jag nu på rak arm kan komma på att jag frågat någon rakt ut "vad jobbar du med?" sådär ordagrant, men det brukar komma upp efter ett tag. Jobbar man heltid är det ju en stor del av ens vardag, ingenting konstigt med det.

 

[sassiball]

Jag vet inte, jag har alltid klassat jobbet som en väldigt "safe" sida av allmänt kallprat. En fråga de flesta är beredda på och som är oladdad sådär.

Så olika man kan uppfatta saker och ting. Oladdad. Jag undvek folk i största allmänhet under många år för att slippa just DEN frågan.

 

[Sel]

Så olika man kan uppfatta saker och ting. Oladdad. Jag undvek folk i största allmänhet under många år för att slippa just DEN frågan.

Det är ju det som kan vara knepigt med främlingar. Man får inte fråga om barn och/eller familj heller, för det kan vara eländigt laddat för vissa etc etc.

Och lite kl*
Sedan är det som jag lade till i det tidigare inlägget tycker jag, att det väldigt sällan ställs som en rättfram fråga. Inte som jag upplever det i mina samtal i alla fall. Det brukar snarare bli lite sådär som häromdagen då jag började prata om de exotiska husdjuren och min samtalspartner nämnde att han sett taranteller i Amazonas, och på den vägen kom vi in på att han är zoolog och numera arbetar med att kartlägga nya cykelvägar och stuff. Det bara blev, och det är väl så det oftast går.

 

[Sel]

Det jag menar är att oftast är ju ett samtal såpass flytande att man själv kan styra undan och undvika vissa ämnen innan det hamnar där.

 

[sassiball]

Jag hade först tänkt skriva att "familj och vänner kan vara bra att fråga om" Men jag hejdade mig.

Likaväl som jag tycker att jobbfrågan är hemsk, lika jobbig kan ju familjfrågan vara för någon annan. Det kan ju vara så att den personen inte har några vänner, eller familj.

Att fråga om hobby, intresse som Ramona var inne på är nog det bästa om man tvunget ska kallprata.

 

[sassiball]

Det är ju det som kan vara knepigt med främlingar. Man får inte fråga om barn och/eller familj heller, för det kan vara eländigt laddat för vissa etc etc.

Och lite kl*
Sedan är det som jag lade till i det tidigare inlägget tycker jag, att det väldigt sällan ställs som en rättfram fråga. Inte som jag upplever det i mina samtal i alla fall. Det brukar snarare bli lite sådär som häromdagen då jag började prata om de exotiska husdjuren och min samtalspartner nämnde att han sett taranteller i Amazonas, och på den vägen kom vi in på att han är zoolog och numera arbetar med att kartlägga nya cykelvägar och stuff. Det bara blev, och det är väl så det oftast går.

Vissa är smidigare och duktigare på samtalsteknik helt enkelt Det är ju en konst i sig.

 

[Sel]

Vissa är smidigare och duktigare på samtalsteknik helt enkelt Det är ju en konst i sig.

Det är klart det är, och jag är verkligen ingen talang men just det där med styltade, riktade frågor är ändå rätt ovanligt upplever jag. Om det nu inte är relaterat till situationen, som på en hästtävling som togs upp som tidigare exempel. "Han är så fin, hur länge har du haft honom?" typ.

 

[Zinfernia]

För min del beror det på vilket sammanhang det handlar om.

Om jag står och kallpratar med någon på en konferens = definitivt. I det sammanhanget blir det ju nästan konstigt att INTE fråga vad personen arbetar med.

Om jag träffar nya människor på en nattklubb = näee. (Mest för att det ändå inte går att höra svaret )
Om jag träffar nya människor på hemmafest = förmodligen.

Om jag är på hästtävling och kallpratar med någon = förmodligen inte eftersom vi gissningsvis bara kommer att prata häst.

Om jag får kontakt med någon via en dejtingsajt = definitivt. Det är bland det första jag frågar eftersom jag inte vill slösa tid på någon som inte stämmer in på mina krav gällande den biten.