Att gå igenom en livskris och krishantering

[Petronilla]

Väntar på att läkaren från vårdcentralen ska ringa nu. Jag hoppas hon lyssnar.

Håller tummar och tår

 

[Islandshästryttare]

Läkaren lyssnade har fått behovsmedicin mot ångest. Känns skönt att kunna ta till när tankarna snurrar som värst.

 

[Islandshästryttare]

Ligger i sängen. Hoppas på sömn. Imorgon läkarbesök. Sjukresa 08.35 . Har vansinningt ont i huvudet.

 

[Fd Diabetikern]

Hoppas du får sova.

 

[Islandshästryttare]

Hoppas du får sova.

Tack fick zova till fyra iallafall. Ska distrahera tankarna en stund med podd nu.

 

[Islandshästryttare]

Lussnat på kvällspasset ett par avsnitt. Ren distraktion.

 

[Islandshästryttare]

Sovit lite. Vaknat med en känsla av att mitt liv inte är verkligt. Känns konstigt.

 

[Islandshästryttare]

Jag är trött ledsen och besviken på vården. Att jag är ett psykiskt vrak är det ingen som bryr sig om. Ingen har någon upogift att se helheten. Ingen.

 

[Islandshästryttare]

Uppenbarligen är det ingen som har något hopp om återhämtning från den här skiten. Läkaren talade om att vänja sig vid det nya.

 

[JohannaB]

Först skickar jag en stor KRAM och en förhoppning om att du snart får må bättre

Från en som bara fått upp denna tråd i flödet så känns det väldigt oklart vad du drabbats av (vet du själv?) och du skrev i första inlägget med om att prognosen är oviss?
Är prognosen oviss så vet inte den läkare du pratar med heller hur det kommer utvecklas, och ”oviss” innebär en stor chans till att det kommer bli bättre med!
Hoppas du hittar någon att prata med som kan hjälpa dig hantera alla känslor du har just nu, och att du törs ha hopp om att saker kommer bli bättre. Stor kram igen!

 

[Islandshästryttare]

Först skickar jag en stor KRAM och en förhoppning om att du snart får må bättre

Från en som bara fått upp denna tråd i flödet så känns det väldigt oklart vad du drabbats av (vet du själv?) och du skrev i första inlägget med om att prognosen är oviss?
Är prognosen oviss så vet inte den läkare du pratar med heller hur det kommer utvecklas, och ”oviss” innebär en stor chans till att det kommer bli bättre med!
Hoppas du hittar någon att prata med som kan hjälpa dig hantera alla känslor du har just nu, och att du törs ha hopp om att saker kommer bli bättre. Stor kram igen!

Tack. Jag har tid hos kurator på torsdag så det kommer äntligen igång. Just nu har jag tappat hoppet och orkar inte vara positiv. Det finns ingen energi kvar till hopp., jag är helt dränerad. Kanske hittar jag det igen. Jag har fått ett ovanligt syndrom så det finns ett namn på det. Att läkaren talsr om att vänjs sig vid det nya ger mig inget hopp.

 

[Palermo]

Jag är trött ledsen och besviken på vården. Att jag är ett psykiskt vrak är det ingen som bryr sig om. Ingen har någon upogift att se helheten. Ingen.

Det har ju gått ganska kort tid, även om det känns som en evighet eller värre. Utifrån vad människor omkring mig har fått hjälp med av vården, och på vilket sätt, så tror jag att du kommer att få den hjälp som finns och som behövs.

Jag hoppas verkligen det!

Sen fattar jag ju överhuvudtaget inte vad du har drabbats av, mer än att det låter hemskt och dessutom ovanligt, så läkare med flera behöver nog läsa på samt kommunicera med kollegor på olika håll.

 

[manda]

Det har ju gått ganska kort tid, även om det känns som en evighet eller värre. Utifrån vad människor omkring mig har fått hjälp med av vården, och på vilket sätt, så tror jag att du kommer att få den hjälp som finns och som behövs.

Jag hoppas verkligen det!

Sen fattar jag ju överhuvudtaget inte vad du har drabbats av, mer än att det låter hemskt och dessutom ovanligt, så läkare med flera behöver nog läsa på samt kommunicera med kollegor på olika håll.

Namnet på tillståndet har nämnts i förra vgv-tråden. Det verkar vara ett syndrom som uppstår när man får bältros på ansiktsnerven.

Och @Islandshästryttare jag vet att bältros gör as-ont! Jag fick min medicin ”för sent” men hade ändå effekt av den.

 

[monster1]

Tack. Jag har tid hos kurator på torsdag så det kommer äntligen igång. Just nu har jag tappat hoppet och orkar inte vara positiv. Det finns ingen energi kvar till hopp., jag är helt dränerad. Kanske hittar jag det igen. Jag har fått ett ovanligt syndrom så det finns ett namn på det. Att läkaren talsr om att vänjs sig vid det nya ger mig inget hopp.

Om det är bältros kan det ju ta ett tag att bli av med den. Läkaren kanske menar att man får vänja sig vid det som är just nu inte för all framtid.

 

[Islandshästryttare]

Jag efterfrågade en tid på vårdcentralen hos läkare för att följa upp sjukskrivning.

Hur kan alla i vården tycka att man är någon annanstans ansvar? nu har en remiss gått från akuten till ÖNH. ÖNH nekade den och skrev till akuten att den skulle till vårdcentralen istället. Vårdcentralen fick den och skickade den vidare tillbaka till ÖNH. ingen vet vad någon annan gör i vården, ingen tittar uppenbarligen i journalen heller där allt står.

Jag går bara ner mig mer psykiskt av att inte få hjälp någonstans. ÖNH nekar mig fler läkartider och vårdcentralen tycker jag är ÖNHs ansvar. Hur ska jag överhuvudtaget kunna fokusera på rehab i detta läget?

Jag vill ha en vettig fast läkarkontakt som följer förloppet och kan göra någon slags adekvat bedömning om vidare sjukskrivning men det får jag inte för ingen anser att jag är deras ansvar. Hur blev vården så djävla dålig?

 

[Islandshästryttare]

Fick nu ett svar från vårdcentralen att komma på dropin och diskutera vidare sjukslrivning nästa vecka eftersom ÖNH nekar lmg fler läkartider. Har det skriftligt nu. Då ska jag efterfråga att få träffa samma läkare. Känns skönt att ha det skriftligt för då kan de inte neka till att ha meddelat det. Även om det är sjukt

Hemtjänsten har varit här också och gjirt genomflrandeplan så det börjar imorgon.

Ångesten har gått ner lite.

 

[Petronilla]

Fick nu ett svar från vårdcentralen att komma på dropin och diskutera vidare sjukslrivning nästa vecka eftersom ÖNH nekar lmg fler läkartider. Har det skriftligt nu. Då ska jag efterfråga att få träffa samma läkare. Känns skönt att ha det skriftligt för då kan de inte neka till att ha meddelat det. Även om det är sjukt

Hemtjänsten har varit här också och gjirt genomflrandeplan så det börjar imorgon.

Ångesten har gått ner lite.

Vad bra att dom svarat. Du vet vart jag finns om du vill bubbla av dig eller prata om helt andra saker.

 

[manda]

Här är första delen av tre i en helt fantastisk lista på aktiviteter att göra från sängen vid kraftig energibegränsning. En av delarna är aktiviteter med slutna ögon. Den har varit otroligt hjälpsam för mig och andra jag känner. Länkar till ljudfiler av texterna finns

@Islandshästryttare jag vill bara förtydliga (inser det kanske inte var tydligt) att i länken finns det massor av sätt att distrahera sig, som alla kan utföras liggande platt och många med slutna ögon. Kan du inte läsa går det att lyssna och går inte det heller kanske någon som känner dig kan hitta aktiviteter i listan den tror passar dig.

 

[Islandshästryttare]

Varit vaken två timmar. Är väldigt frustrerad och arg på vården och tankarna snurrar. Det är ju inte det att jag är korkad och inte fattar att läkaren säger att fysioterapi är medicinen om än oklar prognos

Det är bara det att jag just nu mår så djävla pissdåligt psykiskt att jag inte har någon energi att rikta mot rehaben. Det dåliga mårndet har spätts på av att vården bara bollat mig fram och tillbaka.

Så fort jag mår bättre ska jag ta tag i att på något sätt återkoppla min upplevelse till vården av hela den här processen..för det är inte okej att låta sjuka människor behöva skriva massa meddelanden till vården och att alla säger att man är någon annans ansvar.

 

[Happimess]

Jag tänker att du fortfarande är mitt i stormens öga. Det är ju verkligen inte lång tid alls sedan det brakade loss för din del.

Jag var med om den del grejer den 7-11 mars som totalt flippade hela mitt liv på ända, det slutade med

Spoiler: - triggervarning -

ett självmordsförsök

och totalt nio dagars vård på sjukhus, varav de sista på psykiatrisk avdelning. Såhär i efterhand är jag glad för att jag blev inlagd på psyk, och fick hjälp med sömn, mat, och ångestmedicin att hantera vardagen. Och det har gjort mig väldigt väldigt ödmjuk, att vem som helst som kan anses vara välfungerande och stabil faktiskt kan få benen undanslagna och få en akut kris. De närmsta veckorna efteråt var fullkomligt vedervärdiga, jag vaknade varje morgon med samma känsla som du beskrev att livet inte var mitt, och att jag befann mig i fullkomligt fritt fall.

Sakta, sakta, dag för dag, börja tillvaron bli lite lättare. Jag befinner mig på en annan plats idag än vad jag gjorde för fyra veckor sedan, och även om det är långt kvar till ett "normalt" fungerande igen så börjar jag kunna se vägen dit. Idag går jag exempelvis tillbaka till jobbet igen, på halvtid.

Jag har haft vråltur med bra vårdstöd av flera olika mottagningar.

Jag hoppas att kuratorkontakten blir bra för dig! Jag har, förutom samtalsstöd, funnit att det har varit otroligt viktigt för mig att skriva av mig. Jag har ett fysiskt block bredvid sängen som jag skriver i varje kväll utan undantag, helt ofiltrerat och bara det som faller mig in i stunden. Jag läser inte vad jag har skrivit, utan det får på något vis begravas i samband med att jag fått ned det på pränt.

Jag håller tummarna för dig.