Att komma över osäkerheter

tjenixen

Trådstartare
Som rubriken lyder. Hur kommer man bäst över osäkerheter i relationer - främst kärleksrelationer. Någon som jobbar med sig själv och har lite tips att komma med?

Några av er kanske har följt en del av det jag skrivit i min "åååh jag förstår inte vissa män"-tråd bl a. Jag har alltså jobbat väldigt mycket med mig själv för att bryta vissa mönster i dejting och mitt förhållande till potentiella partners. Det har än så länge gett mycket bra resultat och jag känner mig mer ärlig både mot mig själv och i min kommunikation.

Nu träffar jag en person någorlunda regelbundet. Vi är dock inte exklusiva och vi har inte sex. När vi ses är vi mycket fysiska och det är uppenbart att vi tycker om, respekterar och är attraherade av varandra. trots att vi inte har sex är det alltså inte en helt platonisk relation och kan inte förväxlas med att det egentligen kanske bara är en kompisrelation. ingen förvirring där.

Sakta men säkert börjar gamla osäkerheter krypa upp... Jag kan inte ens sätta fingret precis på vad det är, men det känns ungefär som att jag tappar kontrollen helt och börjar söka svar där det inte finns några, börjar gissa saker och anta att han förpassat mig till skräphögen ungefär. Det börjar bli svårt att hålla mig ifrån att kontakta i tid och otid eller dra fram "vi måste prata"-kortet.... O_o helt enkelt, det är med nöd och näppe jag drar mig ifrån att söka bekräftelse hos honom. det är inte han som ska komma med den i det här fallet. (hoppas jag!!)

men... jag börjar ifrågasätta om jag är dum i huvudet. väntar jag på något som aldrig kommer hända? har jag missuppfattat allt? :crazy:

Det här ligger - mestadels - hos mig. Jag har en sak jag behöver prata med honom om, men det är inte tidsbundet och får komma när ett bra tillfälle ges. men annars, vad kan jag göra - några tips?

(det hjälper inte att jag är otroligt irriterad på jobbet för tillfället och desperat söker en tillflykt i något annat... annars hade jag ju bara kunnat gå upp i jobbet i några veckor)
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Prata med honom, oavsett vad det nu gäller, både om att du känner dig osäker och drar slutsatser och om vad det nu är. Läskigt, men renande och att stå upp för sig själv även för sina mindre fina sidor stärker.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

jo, någonstans förstår jag ju att jag inte bara kan trycka ner sådant här, utan att kommunikation är a och o. men... Jag förstår inte riktigt vad han ska kunna göra åt att det snurrar i mitt huvud?
Den saken som jag behöver prata med honom om förstår jag, men resten är ju liksom.... inte hans problem s a s?

det är här jag är lite fast vilket som är ett "normalt" beteende, vilket som är mina osäkerheter, vad som är att falla in i gamla mönster och vad som är att ta itu med dem. jag har inte tillräckligt med distans till detta känner jag.

(och nej, mina gamla mönster är inte att vara en känslomässig hög av stalkerbeteende även om det kanske låter så. snarare tvärtom - iaf i kommunikationen ;) )
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Men det är bra att ventilera det och förklara varför du beter dig som du gör +att bara prata om det säkert får din hjärna att lugna sig.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

tror jag lyckats hålla mig ifrån att bete mig konstigt än så länge :D
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Jag har ett trick för att sluta tänka på saker - i alla fall tillfälligt.

Skriv ett brev till honom, eller till dig själv. Du behöver ju inte posta det eller ens ge det till honom sedan, men det brukar hjälpa att rensa skallen. Man kan tänka på nåt annat en stund. :) Älta ut det genom pennan så många gånger som behövs.

Vet inte om det kan tänkas vara nåt.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Det är alltid väldigt starkt gjort att analysera sig själv, komma fram till att problemet ligger hos sig själv och aktivt arbeta med det. Något som tar väldigt lång tid. Det är ju inte gjort i en handvändning.
Det är jättestarkt av dig att inte kräva en massa energi av honom bara för du vill ha det (ex.ringa i tid och otid).
gulan
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Har du provat terapi? Jag tycker att man ofta kämpar alldeles för länge själv med något som kan bli så mycket bättre med en omgång terapi, för det är svårt att på egen hand rubba sina cirklar.

Tips är att vända sig till ett universitet nära dig, tar möjligtvis lite längre tid men är i gengäld betydligt billigare än etablerade psykologer.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Poxz: bra ide! det har jag också gjort från och till, men då oftast i syfte att reda upp en sprcifik tanke. Det var så jag kom fram till det jag på riktigt behöver prata med honom om. Men kanske att jag bara behöver skriva av mig - inte behandla något specifikt liksom.

gulan: tack, det var fint sagt :)

Ems: nej, aldrig provat, men funderat lite på. Kanske inte just för denna grej, men generellt sådär. Har känt att det kanske skulle kunna vara en värdefull erfarenhet.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Jag har erkänt för mig själv att jag har ett enormt stort bekräftelsebehov. Det hjälper att erkänna det för sig själv. Och sen accepterar jag att det är jag som måste äga mina egna känslor och att jag inte kan belasta någon annan med dem, oavsett.

Men jag har också kommit fram till att jag måste få kunna prata om mina känslor, att jag ska kunna öppna mig och att jag ska kunna få säga vad jag tycker. Om personen skräms iväg av det eller inte kan hantera det på ett bra sätt så finns det ingenting för mig där att hämta ändå, eftersom personen uppenbarligen inte är rätt för mig.

Så vad gör jag då? Jo, jag pratar med personen det gäller. Söker jag bekräftelse hos någon berättar jag gärna det, så att den personen kan bli bättre på att ge mig bekräftelsen jag tycker att jag behöver. ;) Och får jag inte bekräftelsen så ältar jag det med kompisar!

Egentligen borde jag väl gå i terapi och ta reda på varför jag har ett sådant stort bekräftelsebehov, men det får bli när jag har mer pengar för just nu har jag inte riktigt råd att älta det hos en person som tar tusen kronor timmen.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Visst har du tjenixen läst Hemligheten?
Rådet man fick i den boken om att göra tvärtom jobbar jag själv massor med i den (date)kontakt jag har nu. Ibland är det jobbigt, men för det mesta går det förvånansvärt bra.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Egentligen borde jag väl gå i terapi och ta reda på varför jag har ett sådant stort bekräftelsebehov, men det får bli när jag har mer pengar för just nu har jag inte riktigt råd att älta det hos en person som tar tusen kronor timmen.

Tipsar igen (ja, jag är nyfrälst) om universiteten! Jag har i ett års tid gått till en student och betalat 150 kr per gång. Min bästa investering hittills - jämför med vad gymkortet kostar eller bara en sväng in på H&M!
 
Sv: Att komma över osäkerheter

good point. Har också kommit fram till att jag har rätt stora bekräftelsebehov. men det känns ju lite sådär att be honom om det i dagsläget ;)

men jag ska jobba på det där med kommunikation och att berätta vad jag har på hjärtat. Behöver göra det regelbundet.. och med det menar jag inte allvarliga snack, men dela med mig av vad som pågår i själ o hjärta och inte stänga ute folk från det. (av dålig vana) :)
 
Sv: Att komma över osäkerheter

nej, jag gjorde ju aldrig det :o råkade ju ta fel och tog "the secret" istället. hur menar du med att göra tvärtom? kommer inte kunna läsa något på iaf två veckor så du får gärna förklara lite utförligare :)
 
Sv: Att komma över osäkerheter

lite mer generellt: vad är vanliga osäkerheter i dejting eller när man träffar någon? Jag har så svårt att skilja på vad som är rimligt att leva med och lite sådär närvöst härligt "så ska det vara när man träffar någon", och vad som är egenfabricerade osäkerheter utifrån mina personliga erfarenheter och uppväxt.

vilken typ av grejer kan jag räkna med att avfärda som "halvhärligt trams"?
 
Sv: Att komma över osäkerheter

nej, jag gjorde ju aldrig det :o råkade ju ta fel och tog "the secret" istället. hur menar du med att göra tvärtom? kommer inte kunna läsa något på iaf två veckor så du får gärna förklara lite utförligare :)

Att göra tvärtom mot vad man brukar. I praktiken för mig t.ex att låta bli att ta kontakt/vänta lite till istället för att göra det bums jag känner för det (oftast förhastat).
Sådär superkort förklarat.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Här är en till som har svårt med relationer...:p
Och så som tipsen du redan fått är nog det bästa att bara vara sig själv, ge den andre chans att förstå och reflektera över sig själv och sitt beteende.:)

Själv har jag blivit livrädd för kärlek efter en tuff uppväxt och bara destruktiva förhållanden. Idag mår jag bra och lever ett liv som jag älskar. Det enda jag fortfarande har svårt för är just detta med kärleken.

Nu har jag sedan ca 4 månader tillbaka träffat en kille som jag idag är upp över öronen i, men det har varit tufft. Jag har byggt murar och många ggr försökt skrämma iväg honom, stöta bort honom eller bara plötsligt bli kylig. Jag har dock även gett honom chanser att förstå varför jag blivit som jag blivit och bett om ursäkt då det hänt. Förstår faktiskt inte hur han orkat, men han har haft ett enormt tålamod med mig och bara varit lugn med det hela. Att ha gått väldigt sakta fram utan att jag känner någon press har varit precis vad jag behövt.
Var gång jag släppt efter har jag fallit mer och mer för honom och för över en månad sedan kom jag underfund med att jag blivit kär.

Att bli kär blev en stor ångestfaktor för mig så jag försökte bygga nya murar. Förra veckan tjafsade jag lite med honom för första gången och efter det blev jag livrädd att mista honom. Så i helgen var första gången jag sa rakt ut att jag tycker väldigt mycket om honom (vilket han redan förstått, men det blev ändå en skön bekräftelse för honom). Jag berättade även hur skrämmande jag tycker att det känns och vi pratade i lugn och ro om det. Efter att ha släppt ångesten över hur mycket jag tycker om honom och bekräftat honom svävar jag på rosa moln istället.:p

Nästa steg blir väl att prata mer rätt ut om huruvida vi är i ett förhållande. Att sätta ord på det. Men det blir nästa steg och jag har förstått att jag behöver ta detta i min takt och att den takten tar väldigt lång tid. Men så vet jag att han tycker om mig och finns där och det är allt jag behöver veta just nu.:)

Så för mig har det hjälpt att ta det i sin egen takt, att jobba på att våga vara öppen och visa sina känslor, låta honom få en chans att förstå mig. Som någon sa så handlar det inte om att lägga över det på någon annan utan att låta den andra förstå hur man känner och varför. Vill han tillräckligt mycket så tar han sig tid.:)
 
Sv: Att komma över osäkerheter

ok, jag är med!
Ja, det är ju lite så jag har jobbat också. inte uttalat att göra tvärtemot, men på det stora hela ta hand om mig själv och mina känlsor mer än den andra parten. Tidigare har jag lagt allt fokus på den andra och så gott som helt försummat mig själv. Det har ju inte funkat så bra ;)

just nu har jag hamnat i någon slags gråzon där jag är osäker på vilka grejer det är jag ska bemöta och vilka som hör till. Försöker komma fram till det så jag kan börja fundera på åt vilket håll jag ska röra mig.
 
Sv: Att komma över osäkerheter

Jag är inne på Ramonas ide', helt klart! Acceptera vem du är, acceptera DINA behov, älska dig själv!! Inte se på dig som att du har fel och brister! Du är den du är :) Du mår bäst av att älska någon som älskar dig precis som du är.
Om man som i Ramonas fall, funderar på VARFÖR, får man ta det separat, men första steget till en lycklig relation är att se sina egna behov positivt och bejaka dem :)
 
Sv: Att komma över osäkerheter

ok, så det har tagit er fyra månader att komma till en punkt där ni s a s fastställer er relation? Skönt att höra att det kan ta tid för vissa :)

starkt jobbat att låta det ta tid så att du har möjlighet att låta honom ta del av vem du är.
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
19 010
Senast: jemeni
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
8 620
Senast: Ramona
·
Gravid - 1år Hur gör ni om det visar sig att er partner inte klarar av föräldrarollen så bra som ni båda hoppats..? *långt* Vi visste från början...
13 14 15
Svar
288
· Visningar
31 146
Senast: Badger
·
Relationer Van bukefalist som känner ett behov av att gömma sig bakom anonymt nick. En hel del personliga detaljer så den som eventuellt listar ut...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
14 665

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp