Att längta efter barnbarn (utbruten från Dejtingtråden 34)

[Asko]

Det är en referens från en bok som heter så
Väldigt rolig bok!

Ah! Nu när du säger det så känns det bekant, tack för förklaringen

 

[RedQueen]

Är det kanske mer skillnad mellan stad och landsbygd än mellan yrken? Det är väl vanligare att man väntar eller är frivilligt barnlös i städer, så gissningsvis är det mer accepterat där?

Skulle jag nog säga är en sanning med modifikation. Just hemtjänsten jobbar många som idag är 50+, d.v.s en generation där barn varit det viktigaste att skaffa över allt annat. Det var fult att göra karriär när de var yngre, det var något för karlar. Så barn och barnbarn är det enda viktiga här i livet på dessa arbetsplatser i den här kommunen (4 st, jag har jobbat på alla i perioder).

Jag har efter hemtjänsten jobbat som läkarsekreterare på sjukhus i en storstad och vårdcentral(större landsbygdsort och mindre ort), fritidspedagog i samma lilla ort som hemtjänsten och nu inom industri där jag är ensam tjej. Inte inom något av dessa arbetsplatser har jag upplevt en sådan hets kring att skaffa barn kring och inte heller diskuterats på ett sådant sätt kring barnlöshet att det skulle vara onormalt. Där har vi snarare diskuterat allt mellan himmel och jord och där har kollegors barn ingått men utan att bli allt man kan prata om.

Jag kan dock inte uttala mig om hemtjänsten i städer då jag aldrig arbetat på en sådan arbetsplats.

 

[RedQueen]

Jadu, tjat om barnbarn har varit hela livet från min mamma, vilket i sig är rätt jäkla otroligt eftersom hon lyckades vara en rätt kass mamma. Hon verkar ha någon helt annan verklighetsbild av hur det faktiskt vore och hur många gånger hon har failat som föräldrar - mycket. Vår relation idag är därefter, inte direkt blivit bättre. Min pappa är typ inte närvarande heller, vilket är lugnt för min del. Har inget direkt behov av att ha en nära relation med någon av dom, efter dom betet sig så som dom har. Men blir ändå förvånad över hur hon har tjötat om detta sen jag vore teenager, med tanke på hur urusel hon har varit i vår relation.

I feel ya. Känns som om man blir sedd som en avelsko.

 

[Roheryn]

Vad gäller kvinnofällor osv tänkte jag skriva något om att min personliga upplevelse som livslång normbrytare är att kvinnor oftare agerar polis om att man ska passa in i könsrollen, men det gör mig väl en dålig feminist eller nåt så jag skippar det. Tycker att det blivit väldigt trist ton i många trådar på sistone, för känsliga ämnen kanske.

Det är definitivt min upplevelse också.

 

[Bison]

Det är definitivt min upplevelse också.

Då hatar man kvinnor

 

[Tonto]

Vi pratar också
Men då lite rent allmänt. Inte ska du inte skaffa baaaaarn snaaaart?
Det är det bästa i livet, kolla på alla bilder på mina ungar.
Blöjar, bajs, ungars matvanor, graviditetkrämpor, förlossningsäckel osv.
Så himla skönt att slippa lyssna på sånt prat på rasterna

Har samma erfarenhet på mitt jobb och fick höra "DET KÄNNS SOM ATT DU HATAR BARN" när jag inte föll in i allt gullande över barn och deras krämpor.

Det kanske blir barn för mig i framtiden, men inte fan vill jag prata om barn hela jävla tiden.

 

[Bison]

Har samma erfarenhet på mitt jobb och fick höra "DET KÄNNS SOM ATT DU HATAR BARN" när jag inte föll in i allt gullande över barn och deras krämpor.

Det kanske blir barn för mig i framtiden, men inte fan vill jag prata om barn hela jävla tiden.

Ja, jag fattar verkligen inte varför det är så provocerande
Att vara ointresserad av fotboll eller padel är helt okej men att vara ointresserad av baaaarn

 

[Tonto]

Ja, jag fattar verkligen inte varför det är så provocerande
Att vara ointresserad av fotboll eller padel är helt okej men att vara ointresserad av baaaarn

Ja det är väl där problemet ligger för mig. Det är inte OK att vara ointresserad eller tycka att det är opassande att prata bajs, vaginor, förlossningar osv när man är på arbetsplatsen. Jag vill inte veta att personer sprack och inte kan nysa utan att kissa på sig eller att deras barn kaskad kräktes överallt osv.

 

[Bison]

Ja det är väl där problemet ligger för mig. Det är inte OK att vara ointresserad eller tycka att det är opassande att prata bajs, vaginor, förlossningar osv när man är på arbetsplatsen. Jag vill inte veta att personer sprack och inte kan nysa utan att kissa på sig eller att deras barn kaskad kräktes överallt osv.

Det är för att vi hatar kvinnor som vi inte vill höra detta

 

[athena_arabians]

Det är för att vi hatar kvinnor som vi inte vill höra detta

Nej, det är barnen vi hatar

 

[cirkus]

Skulle jag nog säga är en sanning med modifikation. Just hemtjänsten jobbar många som idag är 50+, d.v.s en generation där barn varit det viktigaste att skaffa över allt annat. Det var fult att göra karriär när de var yngre, det var något för karlar

Öh jag är 50+ och känner öht inte igen mig i att min generation har bott under en sten och har värderingar som tillhör … inte oss

 

[Kiwifrukt]

Ja, jag fattar verkligen inte varför det är så provocerande
Att vara ointresserad av fotboll eller padel är helt okej men att vara ointresserad av baaaarn

Och det är mer okej att en man inte har barn, inte pratar om barn (även om han har några) och är ointresserad av att prata om andras barn. Men en kvinna förväntas vilja sitta och lyssna på hur mycket Anna sprack mellan A och B på sin förlossning, att Lisas son är magsjuk och har spytt ner hela huset på natten eller att Fridas dotter är såååååå duktig i skolan och får en korrekt återgivning av vad läraren sa på senare utvecklingssamtalet. (Obs, helt påhittade namn.)

DET DÄR ÄR INTE INTRESSANT FÖR UTOMSTÅENDE.

 

[RedQueen]

Öh jag är 50+ och känner öht inte igen mig i att min generation har bott under en sten och har värderingar som tillhör … inte oss

Ska nog tillägga att det är övervägande den generationen just här. Och i två grannkommuner, vad jag förstått.

Sen kan det nog vara en totalt osund arbetskultur på dessa ställen som gjort att det blivit så.

 

[Eurydome]

Ja det är väl där problemet ligger för mig. Det är inte OK att vara ointresserad eller tycka att det är opassande att prata bajs, vaginor, förlossningar osv när man är på arbetsplatsen. Jag vill inte veta att personer sprack och inte kan nysa utan att kissa på sig eller att deras barn kaskad kräktes överallt osv.

Men herregud vad gränslöst. Jag har aldrig varit med om att sådana ämnen kommit upp på en arbetsplats. När folk på mina arbetsplatser prata om sina barn har det typhandlat om att det är jobbigt med all vabb, hur duktiga barnen är på sina fritidsaktiviteter eller att man är nervös för att de ska gå på fest första gången.

Har aldrig varit med om att någon pratat om deras barns bajs.

 

[Luff]

Skulle jag nog säga är en sanning med modifikation. Just hemtjänsten jobbar många som idag är 50+, d.v.s en generation där barn varit det viktigaste att skaffa över allt annat. Det var fult att göra karriär när de var yngre, det var något för karlar. Så barn och barnbarn är det enda viktiga här i livet på dessa arbetsplatser i den här kommunen (4 st, jag har jobbat på alla i perioder).

Jag har efter hemtjänsten jobbat som läkarsekreterare på sjukhus i en storstad och vårdcentral(större landsbygdsort och mindre ort), fritidspedagog i samma lilla ort som hemtjänsten och nu inom industri där jag är ensam tjej. Inte inom något av dessa arbetsplatser har jag upplevt en sådan hets kring att skaffa barn kring och inte heller diskuterats på ett sådant sätt kring barnlöshet att det skulle vara onormalt. Där har vi snarare diskuterat allt mellan himmel och jord och där har kollegors barn ingått men utan att bli allt man kan prata om.

Jag kan dock inte uttala mig om hemtjänsten i städer då jag aldrig arbetat på en sådan arbetsplats.

50+ ? Du är nog minst en generation fel. Vi 60-talister hade då sannerligen inget tryck att skaffa barn tidigt. Tvärtom. Vi käkade p-piller, reste utomlands och ville uppleva lite innan vi slog oss ner och skaffade familj. Vi var ju småsyskon till 50-talisterna som fick slåss för rätten att slippa kvinnofällorna. Vi sitter nu och gråter över 90-talisttjejerna som "faktiskt vill vara hemma med sina barn" och säger saker som "men min kille tjänar mycket mer än mig så det är bättre jag är hemma" och "herregud, om min kille skulle veckohandla själv så skulle vi väl få leva på falukorv".

 

[RedQueen]

50+ ? Du är nog minst en generation fel. Vi 60-talister hade då sannerligen inget tryck att skaffa barn tidigt. Tvärtom. Vi käkade p-piller, reste utomlands och ville uppleva lite innan vi slog oss ner och skaffade familj. Vi var ju småsyskon till 50-talisterna som fick slåss för rätten att slippa kvinnofällorna. Vi sitter nu och gråter över 90-talisttjejerna som "faktiskt vill vara hemma med sina barn" och säger saker som "men min kille tjänar mycket mer än mig så det är bättre jag är hemma" och "herregud, om min kille skulle veckohandla själv så skulle vi väl få leva på falukorv".

Jag skämtar inte om jag säger att det är främst 60-talister som frågat mig varför jag inte skaffat barn, om jag inte tycker om barn, varför jag valt karriären framför barn, vad det är för fel på mig som inte ville ha barn direkt efter gymnasiet och varför jag är så egoistisk som inte skaffar barn så mina föräldrar får bli morföräldrar. Och varför jag vill jobba heltid även om jag skaffar barn.

Så nej, hela din generation är inte så som du upplevt, liksom min generation (80-talist) inte heller är så som jag upplever det.

 

[Kiwifrukt]

Det där med vilka åldrar som tjatar varierar nog. Vi har ett par kvinnor som jag skulle gissa är födda tidigt 60-tal (de har i alla fall barn i min ålder) och de har aldrig tjatat. De som tjatar hos oss är 80-talister som har småbarn själva. Någon enstaka 90-talist tidigare som slutar på arbetsplatsen nu. Jag är numera yngst i vår grupp, född sent -89 så jag är väl egentligen mer ett barn av 90-talet är någonting annat. Ser nog yngre ut dessutom så i början klarade jag mig. När de fattade hur gammal jag verkligen är satte tjatandet igång.

 

[cirkus]

Ska nog tillägga att det är övervägande den generationen just här. Och i två grannkommuner, vad jag förstått.

Sen kan det nog vara en totalt osund arbetskultur på dessa ställen som gjort att det blivit så.

Det låter troligt för jag känner verkligen inte igen tankesättet.

 

[Return_to_the_moon]

Och det är mer okej att en man inte har barn, inte pratar om barn (även om han har några) och är ointresserad av att prata om andras barn. Men en kvinna förväntas vilja sitta och lyssna på hur mycket Anna sprack mellan A och B på sin förlossning, att Lisas son är magsjuk och har spytt ner hela huset på natten eller att Fridas dotter är såååååå duktig i skolan och får en korrekt återgivning av vad läraren sa på senare utvecklingssamtalet. (Obs, helt påhittade namn.)

DET DÄR ÄR INTE INTRESSANT FÖR UTOMSTÅENDE.

Håller inte med. Jag tycker det är intressant att höra om kvinnors förlossningar (bristningar inte minst då knappt någon pratar om det) och hur de upplever livet som förälder. Är däremot inte särskilt intresserad av detaljer om deras barn.

 

[nullo-modo]

Håller inte med. Jag tycker det är intressant att höra om kvinnors förlossningar (bristningar inte minst då knappt någon pratar om det) och hur de upplever livet som förälder. Är däremot inte särskilt intresserad av detaljer om deras barn.

För mig är det en stor fördel att bara jobba med män. Inget prat om olika förlossningsskador eller hur många stygn som behövs, vill bara kräkas av att skriva om att bli sydd i underlivet.

Skulle jag ha skaffat barn så hade det blivit med kejsarsnitt pga förlossningrädsla.