Att lämna i smyg

[Liten]

En präst har 100% tystnadsplikt enligt lag.

Även om någon kommer och erkänner mord, misshandel eller övergrepp på barn blir en präst avkragad (får inte längre arbeta som präst) om denne anmäler, gör en orosanmälan osv.

En präst får heller inte vittna i rätten om något denne hört i enskilda samtal, inte ens om den som prästen pratar med säger att det är ok att prästen säger något till polisen, i rättegång osv.

En präst får heller inte följa med och polisanmäla ett brott som denne hört i ett enskilt samtal. Om exempelvis den person prästen pratar med ber prästen att följa med till polisstationen så får prästen inte det.

I polisförhör får en präst aldrig berätta något om vad denne hört i enskilda samtal. En domstol får heller inte kalla en präst att vittna om något denne hört i enskilda samtal.

En präst har, kort sagt, 100% tystnadsplikt oavsett situation.

Självklart kan du gå in på pastorsexpeditionen och be att få prata med en präst, men det är inte säkert att det finns en präst som har möjlighet till samtal just då.

Det bästa är att kontakta via mejl. Om du har minsta misstanke om att din man läser mejl så kan du skaffa en anonym hotmailadress (eller liknande).

Eller så går du bara in på pastorsexpeditionen, men du kan som sagt inte räkna med att det finns en präst tillgänglig just då.

Det här sa min konfirmationspräst till oss också. Att även om det händer något riktigt, riktigt illa så kan vi alltid prata om det med en präst utan oro. Hon underströk dock att det är viktigt att vi säger att "jag vill prata med dig i egenskap av präst" (säkert inte ordagrant, men viktigt att en pratar med personen i just prästrollen, så att säga).

 

[startpompe]

Angående att dela rum får syskon av olika kön inte dela rum från 10 år (tror jag, vet inte exakt ålder, men typ från puberteten)

För vem?

 

[ufot]

Det här sa min konfirmationspräst till oss också. Att även om det händer något riktigt, riktigt illa så kan vi alltid prata om det med en präst utan oro. Hon underströk dock att det är viktigt att vi säger att "jag vill prata med dig i egenskap av präst" (säkert inte ordagrant, men viktigt att en pratar med personen i just prästrollen, så att säga).

Ja, det är jätteviktigt att säga typ ”jag vill prata med dig i egenskap av präst” eller liknande.

En präst har enbart 100% tystnadsplikt i enskilda samtal.

Om en präst ser en misshandel på öppen gata kan prästen, precis som alla andra, kallas till rättegång.

Om prästen ser att exempelvis ett barn i en barngrupp eller en konfirmand far illa har prästen, precis som alla andra, skyldighet att göra en orosanmälan.

Om däremot barnet/konfirmanden osv. berättar att denne far illa i ett enskilt samtal får prästen INTE göra en orosanmälan eller berätta för någon om det.

 

[ufot]

För vem?

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

 

[startpompe]

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

Tack, hade ingen aning!

 

[LenaH]

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

Fast det är skillnad mellan får inte och bör inte.

 

[ufot]

Fast det är skillnad mellan får inte och bör inte.

Det stämmer.

Dock pratade jag med en mamma för något år sedan som hade ensam vårdnad om två barn (en pojke och en flicka). De fick bostad, bidrag och hjälp från socialtjänsten.

Enligt mamman sa socialtjänsten att barnen inte fick dela rum från puberteten (jag kommer inte ihåg från exakt vilken ålder mamman sa), så socialtjänsten fixade alltid med en lägenhet med tre sovrum.

 

[mamman]

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

Detta var en motion från SD. De ville ha en utredning

 

[MiaMia]

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

Text från en sd-motion, om har till syfte att skamma och försvåra för stora familjer av utländsk bakgrund.
Det har väl knappast blivit någon gällande lagstiftning av den där?

 

[mamman]

Det stämmer.

Dock pratade jag med en mamma för något år sedan som hade ensam vårdnad om två barn (en pojke och en flicka). De fick bostad, bidrag och hjälp från socialtjänsten.

Enligt mamman sa socialtjänsten att barnen inte fick dela rum från puberteten (jag kommer inte ihåg från exakt vilken ålder mamman sa), så socialtjänsten fixade alltid med en lägenhet med tre sovrum.

Soc har säkert stöd för beslut om bostadsbidrag t ex. De tycker det är rimligt att tonåringar av olika kön har olika rum och ger bidrag till det. Det är inte detsamma som att de inte får dela.

 

[startpompe]

Detta var en motion från SD. De ville ha en utredning

Text från en sd-motion, om har till syfte att skamma och försvåra för stora familjer av utländsk bakgrund.
Det har väl knappast blivit någon gällande lagstiftning av den där?

Se där, man ska dubbelkolla källorna som presenterades för en

 

[MiaMia]

Det stämmer.

Dock pratade jag med en mamma för något år sedan som hade ensam vårdnad om två barn (en pojke och en flicka). De fick bostad, bidrag och hjälp från socialtjänsten.

Enligt mamman sa socialtjänsten att barnen inte fick dela rum från puberteten (jag kommer inte ihåg från exakt vilken ålder mamman sa), så socialtjänsten fixade alltid med en lägenhet med tre sovrum.

Att det finns normer för hur man teoretiskt definierar trångboddhet och att den ekonomiska hjälpen som ges dimensioneras för att rymma en bostad av den storleken är en sak.

Att man inte skulle få bo mindre, eller att barnen skulle tas ifrån någon som inte har en tillräckligt stor bostad är en annan sak.

Onödigt att bidra till mer obefogad rädsla för ts i detta läge.

 

[Görel]

Det stämmer.

Dock pratade jag med en mamma för något år sedan som hade ensam vårdnad om två barn (en pojke och en flicka). De fick bostad, bidrag och hjälp från socialtjänsten.

Enligt mamman sa socialtjänsten att barnen inte fick dela rum från puberteten (jag kommer inte ihåg från exakt vilken ålder mamman sa), så socialtjänsten fixade alltid med en lägenhet med tre sovrum.

Fast det stämmer inte. Om någon sagt så till henne så hade hon antingen missförstått eller så låg det något speciellt bakom som gällde just den familjen.

Har arbetat som socialsekreterare i 25 år och aldrig hört att det på något sätt inte skulle vara tillåtet även om det inte alltid är lämpligt.

 

[Mkb]

Enligt riksdagen:

”Två barn per rum under 12 års ålder. Barn mellan 12 och 18 år av samma kön kan dela rum, barn av olika kön eller annan hushållsmedlem över 18 år bör ha var sitt rum.”

Fullständig text:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...tillatet-antal-folkbokforda-i-en-och_h802240/

Det du citerar är den beskrivning av "EU:s riktlinjer" som fanns i motionen. Motionen avslogs sedan av riksdagen.

Alltså trångboddhet är inte idealt (jag delade rum hela min uppväxt så är bekant med nackdelarna), men det måste sättas i perspektiv till ts situation. Boendet kan dessutom vara något tillfälligt för att undkomma den våldsamma hemmiljön. Ts behöver inte hitta det ideala alternativet här och nu, det kan vara lite trångbott, det kan vara lite slitet. Så länge det inte blir ett tält under en bro tror jag verkligen inte ts behöver oroa sig över sin framtida boendestandard. Det faktiska problemet är att barnen och ts lever i ett våldsamt hem. I princip vilket ruckel som helst som inte är en sanitär olägenhet är ju bättre än det de lever i just nu.

Med det sagt är det förstås jättebra om de kan få hjälp utifrån som kanske dessutom innebär att de slipper vara trångbodda, men sådant som att behöva dela rum väger liksom inte tyngre än vad våldet gör.

 

[MiaMia]

Det du citerar är den beskrivning av "EU:s riktlinjer" som fanns i motionen. Motionen avslogs sedan av riksdagen.

Det är väl Eurostats mått man hänvisar till, antar jag? (som finns att läsa t.ex. här)
Värt att notera är att enligt den är ensamhushåll i en etta att anse som trångbodda och det betraktar vi normalt sett inte som någon undermålig boendesituation.

Lägger till lite officiell statistik som säger att tredjedel av barnen i flerbostadshus är trångbodda.
Det är alltså inte något anmärkningsvärt att bo på det sättet, och inte något som socialen kommer att underkänna Ts som förälder för.

 

[emma-vsm]

Och de anmälde inte direkt?

Bris stöd online är anonymt även för vuxna, vilket innebär att inga orosanmälningar görs. Jag tycker du ska ringa (vardagar kl 9-13, 077-150 50 50)
https://www.bris.se/for-vuxna/bris-stodlinjer-for-vuxna-om-barn/

Barnen kanske redan har koll men stödet finns dygnet runt, via chatt, sms, telefon, mail. Om du bor nära någon av Brismottagningarna (Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping, Umeå) finns det också fördjupat stöd där barnet får träffa samma kurator regelbundet och obegränsat antal gånger, utifrån vad barnet behöver och vill.

 

[ufot]

Angående barn i samma rum så var jag lite snabb, har kollat lite närmare nu och det stämmer mycket väl att det inte finns några lagar i Sverige om huruvida syskon får dela rum eller inte … ändå är jag helt säker på att jag läst detta om att syskon av olika kön inte får dela rum från en viss ålder (puberteten).

Sen håller jag med om att det i denna tråd är helt onödigt att diskutera detta (moderator får gärna ta bort/bryta ut inlägg om just syskon i samma rum från tråden.

Till TS:
Jag har i mitt yrke mött många föräldrar som har haft med socialtjänsten att göra. Det stora flertalet har en positiv bild av hur de blivit bemött. Jag kan inte regelverket helt och hållet, men barn har rätt att umgås med båda föräldrarna.

Mycket beror tyvärr på vilken kommun man bor i (i vissa kommuner är socialtjänsten bättre än i andra dessvärre).

Både för din egen skull och för barnens skull är mitt råd att du kontaktar kvinnojouren och/eller socialtjänsten.

Jag kan inte regelverket som sagt, men jag tror (observera tro, någon får gärna rätta mig) att man kan göra en första kontakt via ett anonymt e-postkonto.

Det är svårt att spåra anonyma e-postadresser. Nu är jag fruktansvärt dålig på IT, men jag tror att man bokstavligen behöver vara inne i själva telefonen för att kunna läsa anonyma e-post meddelanden.

Sen behöver du själv hjälp, både psykolog för att bygga upp ditt självförtroende/självkänsla och stå på egna ben, men också att göra en utredning om adhd.

De flesta kommuner har konsumentrådgivning där du kan få hjälp med budget och få pengarna att räcka.

Socialtjänsten hjälper också till, liksom kyrkan som både delar ut matkassar och presentkort.

En präst kan du alltid vända dig till. Bra att veta att de flesta präster är inte psykologer (det finns de präster som har dubbla utbildningar, men psykologi ingår inte i prästutbildningen). Däremot är de flesta präster vana att möta människor i livets alla skeenden och kan hjälpa dig vidare och tipsa om vilka du kan kontakta.

 

[cirkus]

Det finns också brottsofferjourer över hela landet som du kan få hjälp av. Du kommer kunna få guidning i var du kan få ytterligare hjälp. Både socialtjänst och specialiserade relationsvåldsteam finns som kan hjälpa dig vidare också.

 

[Jahaja]

Angående barn i samma rum så var jag lite snabb, har kollat lite närmare nu och det stämmer mycket väl att det inte finns några lagar i Sverige om huruvida syskon får dela rum eller inte … ändå är jag helt säker på att jag läst detta om att syskon av olika kön inte får dela rum från en viss ålder (puberteten).

Sen håller jag med om att det i denna tråd är helt onödigt att diskutera detta (moderator får gärna ta bort/bryta ut inlägg om just syskon i samma rum från tråden.

Till TS:
Jag har i mitt yrke mött många föräldrar som har haft med socialtjänsten att göra. Det stora flertalet har en positiv bild av hur de blivit bemött. Jag kan inte regelverket helt och hållet, men barn har rätt att umgås med båda föräldrarna.

Mycket beror tyvärr på vilken kommun man bor i (i vissa kommuner är socialtjänsten bättre än i andra dessvärre).

Både för din egen skull och för barnens skull är mitt råd att du kontaktar kvinnojouren och/eller socialtjänsten.

Jag kan inte regelverket som sagt, men jag tror (observera tro, någon får gärna rätta mig) att man kan göra en första kontakt via ett anonymt e-postkonto.

Det är svårt att spåra anonyma e-postadresser. Nu är jag fruktansvärt dålig på IT, men jag tror att man bokstavligen behöver vara inne i själva telefonen för att kunna läsa anonyma e-post meddelanden.

Sen behöver du själv hjälp, både psykolog för att bygga upp ditt självförtroende/självkänsla och stå på egna ben, men också att göra en utredning om adhd.

De flesta kommuner har konsumentrådgivning där du kan få hjälp med budget och få pengarna att räcka.

Socialtjänsten hjälper också till, liksom kyrkan som både delar ut matkassar och presentkort.

En präst kan du alltid vända dig till. Bra att veta att de flesta präster är inte psykologer (det finns de präster som har dubbla utbildningar, men psykologi ingår inte i prästutbildningen). Däremot är de flesta präster vana att möta människor i livets alla skeenden och kan hjälpa dig vidare och tipsa om vilka du kan kontakta.

Mina faller där.... när det gäller att dela rum alltså. Jag kan heller inte lägga bebisen i storas rum då hen kommer bli väckt stup i kvarten då av bebis med magknip/tappat napp/vaknat till bara/kräkts/hungrig etc.. Jag kan sova i vardagsrummet men tror inte det godkäns för bebisen...
Så jag måste ha en 4:a. 20.000 i månaden ca. Jag har inte råd ens när jag jobbar heltid. Inte med bidrag heller. Kanske om jag fick underhåll för alla barnen på heltid. Vilket jag inte kan räkna med eftersom han kommer ställa till med kaos för att hämnas på mig. Så de kommer bo halvtid som mest och då får man inte underhåll.

Jag ska ta kontakt med kvinnojour via chatta till att börja med. Drar jag det vidare till att officiellt separera och soc tar barnen ifrån mig så... Ja då finns inget mer att finnas för ändå.

 

[Blyger]

Du måste inte ha en fyra. Klart bebisen kan sova i vardagsrummet, varför skulle den inte kunna det? Haka inte upp dig på den grejen nu, ni behöver ha ett tryggt boende inte ett stort
Något att börja med.