Att lämna i smyg

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det konkreta är att det är så verkligheten ser ut när man försöker komma ur. Det är ett samhällsproblem som ingen vill ta i på "högre nivåer"... Att det lyfts i trådar är jättebra, för så länge det sopas under mattan så kommer inget hända.

Och hur kul är det att sitta i den sitsen och få hurrarop men ÄNDÅ sitter man i skiten och kommer ingenstanns ? Hjälper det ? HUR hjälper det ?
Jag tänker mest stt om jag hade en person i närheten som sitter i samma skit som TS - då skulle jag inte ställa mig framför och säga:
Visst, du får nog vänja dig vid skiten. Det brukar inte sluta bra.
 
Det konkreta är att det är så verkligheten ser ut när man försöker komma ur. Det är ett samhällsproblem som ingen vill ta i på "högre nivåer"... Att det lyfts i trådar är jättebra, för så länge det sopas under mattan så kommer inget hända.

Och hur kul är det att sitta i den sitsen och få hurrarop men ÄNDÅ sitter man i skiten och kommer ingenstanns ? Hjälper det ? HUR hjälper det ?
Hur det hjälper? Ja det kanske ger ork att fortsätta kämpa. Det kanske hjälper att hålla hoppet levande. Det kanske får en att känna sig mindre ensam. Det kanske gör att man inte känner sig motarbetad av hela världen.
 
Skönt att höra att du lever och fortsätter försöka.

Ni behöver ta er bort från detta destruktiva ni behöver alla landa och sedan bygga upp era relationer med varandra igen. (utom en)

Du skriver att Stor och Mellan är i luven på varandra och dig.

En tanke
Kan en lösning vara att låta soc hjälpa dig (du skriver att de kommer ta barnen)
Kan en kortsiktig lösning vara att placera Stor och Mellan i fosterhem (tillfälligt)
Du och Liten skaffar en liten billig lägenhet allt får lugna sig några månader och ni (du och barnen) sedan flyttar ihop igen, bodelningen kommer vara klar och du kommer att ha hunnit bli mycket starkare för att klara av allt.

Ja jag vet det känns jobbigt att ens tänka på att du ska lämna bort dina barn men ni behöver alla hjälp efter att ha levt länge i detta destruktiva. Ni får att chans att läka ett tag och kan sedan bilda familj igen utan den som har ställt till det.
 
Det konkreta är att det är så verkligheten ser ut när man försöker komma ur. Det är ett samhällsproblem som ingen vill ta i på "högre nivåer"... Att det lyfts i trådar är jättebra, för så länge det sopas under mattan så kommer inget hända.

Och hur kul är det att sitta i den sitsen och få hurrarop men ÄNDÅ sitter man i skiten och kommer ingenstanns ? Hjälper det ? HUR hjälper det ?
Verkligheten för de som vill lämna ser verkligen inte alltid ut så som du beskriver. Och det går att vara "peppig" även om det inte gör rent konkret att TS kan ta sig vidare, men det kanske gör något med det mentala? Alla situationer är unika. din sanning är inte sanning för alla.
 
Jag har hittat en ledig lght. Bara en 3a men med våningssäng i ena rummet iaf... Men jag vet inte hur jag ska ha råd att bo där. Hyran är på flera tusen mer än min inkomst. Min fp räcker precis till hyran om jag får fullt bostadsbidrag men då får vi låta bli att äta... Och bidraget är ju inte garanterat förrän man ansökt. Och jag måste ha ett kontrakt för att kunna ansöka. Jag har inte haft kontakt med hyresvärden ännu heller, jag vet inte hur jag ska kunna förklara min betalningsanmärkning så att hen går med på att ge mig ett kontrakt...
Soc kan gå in som borgenärer ibland har jag hört men jag vågar inte lägga korten på bordet för jag är rädd för vad som händer. Att jag sätter igång en process som lämnar barnen och mig i sticket.
 
Och två andra lite billigare boenden finns med men som ligger på landet och kommer ge mig bensinkostnader på flera tusen i månaden.

Men vi måste bort. Nu domderar han med Stora en massa igen. Är arg på hen för precis allt. Klagar och gnäller. Skäller och straffar när Stora säger ifrån(helt rimligt eftersom hen inte får svara på frågorna pappa ställer och sen får skäll för att hen inte svarar). När jag går emellan och försöker få Stora att lämna situationen går pappa på mig och säger åt mig att jag inte ska lägga mig i och att jag ska vara tyst.
Igår gick Stora in och försvarade mig. Sa åt pappa att sluta säga att mamma gör fel hela tiden. Han blev helt svart i ögonen. Jag fick använda all energi jag hade kvar för att hålla mig lugn och tänka klart och "gråstena" honom. Och hålla Stora från att säga nåt som gjorde det än värre. Pappa skällde ut oss för att vi är så elaka mot honom.

Imorse började han skälla på Stora direkt på morgonen. För att hen var för seg. För att hen var tjurig. För att hen sa emot. Sa åt mig att jag ska hålla tyst när jag bad Stora att bara gå och sätta sig istället för att säga emot.
Jag blir galen snart.
 
Och två andra lite billigare boenden finns med men som ligger på landet och kommer ge mig bensinkostnader på flera tusen i månaden.

Men vi måste bort. Nu domderar han med Stora en massa igen. Är arg på hen för precis allt. Klagar och gnäller. Skäller och straffar när Stora säger ifrån(helt rimligt eftersom hen inte får svara på frågorna pappa ställer och sen får skäll för att hen inte svarar). När jag går emellan och försöker få Stora att lämna situationen går pappa på mig och säger åt mig att jag inte ska lägga mig i och att jag ska vara tyst.
Igår gick Stora in och försvarade mig. Sa åt pappa att sluta säga att mamma gör fel hela tiden. Han blev helt svart i ögonen. Jag fick använda all energi jag hade kvar för att hålla mig lugn och tänka klart och "gråstena" honom. Och hålla Stora från att säga nåt som gjorde det än värre. Pappa skällde ut oss för att vi är så elaka mot honom.

Imorse började han skälla på Stora direkt på morgonen. För att hen var för seg. För att hen var tjurig. För att hen sa emot. Sa åt mig att jag ska hålla tyst när jag bad Stora att bara gå och sätta sig istället för att säga emot.
Jag blir galen snart.
Ja, du och barnen måste bort därifrån, det är helt klart. Hur ser barnens skolgång etc ut om ni bor på landet? Fungerar det rent praktiskt? Finns bussförbindelser för dig till jobbet - jobbar du nu eller är du föräldraledig med minstingen (jag har dålig koll på hur gamla de är, men du skriver ibland om "bebis".) Kan du bo billigare en tid medan saker blir utredda och du kan börja få in ordentligt med bidrag?

Hoppas innerligt att det här löser sig, sådär kan ni bara inte ha det! :heart
 
Och två andra lite billigare boenden finns med men som ligger på landet och kommer ge mig bensinkostnader på flera tusen i månaden.

Men vi måste bort. Nu domderar han med Stora en massa igen. Är arg på hen för precis allt. Klagar och gnäller. Skäller och straffar när Stora säger ifrån(helt rimligt eftersom hen inte får svara på frågorna pappa ställer och sen får skäll för att hen inte svarar). När jag går emellan och försöker få Stora att lämna situationen går pappa på mig och säger åt mig att jag inte ska lägga mig i och att jag ska vara tyst.
Igår gick Stora in och försvarade mig. Sa åt pappa att sluta säga att mamma gör fel hela tiden. Han blev helt svart i ögonen. Jag fick använda all energi jag hade kvar för att hålla mig lugn och tänka klart och "gråstena" honom. Och hålla Stora från att säga nåt som gjorde det än värre. Pappa skällde ut oss för att vi är så elaka mot honom.

Imorse började han skälla på Stora direkt på morgonen. För att hen var för seg. För att hen var tjurig. För att hen sa emot. Sa åt mig att jag ska hålla tyst när jag bad Stora att bara gå och sätta sig istället för att säga emot.
Jag blir galen snart.
Du måste ta dina barn ur den situationen NU. Kosta vad det vill!
 
Jag har fått löfte av en släkting att ha hen som borgenär vid hyra av bostad:heart Väntar svar på ett perfekt boende och ska kontakta två andra som skulle funka om än att det blir lite väl trångt.
Jag vet inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt men Stora kommer råka i slagsmål med pappa snart. Hen tänker inte ta det här längre.

Jag bröt ihop på BVC med lilla. Började gråta och erkände alltihop. Hur jävligt det är. Sköterskan var neutral men empatisk kändes det som. Hon skickade in en orosanmälan. Jag ringde sedan handläggarna vi träffat och fick lite känslan att de kanske tror rätt mycket på mig ändå... Den jag pratade med skulle planera med sin kollega så skulle de boka in ett akut möte med mig. Bara mig.
Jag hoppas så mycket att vi får hjälp. Att de stöttar mig i att barnen ska bo framförallt med mig. Det ÄR det bästa för dem. Och krasst - det skulle lösa det ekonomiskt. Jag är helt säker på att man skulle se enorm skillnad på framförallt Stora på bara ett par månader.

Jag kan inte andas. Jag är kall och frusen och brinner inombords samtidigt. Jag existerar. En dag i taget. Snart kommer domen. Snart vet jag om jag kommer vilja hoppa eller om jag kan flyga. Snart kanske jag kan andas igen.
 
Jag gjorde det. Kastade ut honom.

Nu ska jag ringa soc. Det blev gråt och skrik och jag knuffade på pappa. Han hackade på Stora direkt när hen vaknade igen. Som började försvara sig, kasta saker. Och jag kunde inte lämna hen ensam i det igen.
Barnen blev rädda. Tyckte att jag var läskig. Nu tar dom barnen ifrån mig. Men det är nog bättre att jag ringer själv och erkänner. Jag kunde inte hjälpa det. Alla år av rädsla ä, ilska och besvikelse. All skam för alla gånger jag varit orättvis mot dom. Det bara brann. Det kändes som att jag slogs för livet. Pappa var iskall. Skulle packa alla jackor. Byxor. Vantar och mössa. Långsamt långsamt.
 
Jag gjorde det. Kastade ut honom.

Nu ska jag ringa soc. Det blev gråt och skrik och jag knuffade på pappa. Han hackade på Stora direkt när hen vaknade igen. Som började försvara sig, kasta saker. Och jag kunde inte lämna hen ensam i det igen.
Barnen blev rädda. Tyckte att jag var läskig. Nu tar dom barnen ifrån mig. Men det är nog bättre att jag ringer själv och erkänner. Jag kunde inte hjälpa det. Alla år av rädsla ä, ilska och besvikelse. All skam för alla gånger jag varit orättvis mot dom. Det bara brann. Det kändes som att jag slogs för livet. Pappa var iskall. Skulle packa alla jackor. Byxor. Vantar och mössa. Långsamt långsamt.
Allt har en gräns. Jag tror att ni har förutsättningar att få en rimligare och bättre tillvaro från och med nu. :heart
 
De tar inte barnen ifrån dig. Klart barnen reagerade - de är väl vana vid att mamma viker sig, är undfallande. Nu stod du upp för Stora, det var tigermamman i dig som fick komma fram. Kanske äntligen?

Kontakta soc och berätta att situationen är ohållbar.
 
De tar inte barnen ifrån dig. Klart barnen reagerade - de är väl vana vid att mamma viker sig, är undfallande. Nu stod du upp för Stora, det var tigermamman i dig som fick komma fram. Kanske äntligen?

Kontakta soc och berätta att situationen är ohållbar.
Jag försöker få tag i dem men ena handläggaren återkommer måndag enligt telefonsvarare och den andras telefon är upptaget på hela tiden. Inte ens receptionen svarar.
Jag är rädd att det är pappan som sitter och ljuger dem fulla just nu.
 
Min släkting har pratat i telefon med pappan. Han är hemma hos någon. Sitter säkert och spelar offer och berättar om hur han fick lämna sina älskade små barn med den tokiga häxan med psykiska problem. Jag bryr mig inte om vad nån tycker men oron gnager att han hinner bygga upp en massa support som ser till att han framstår som underbar.
Och ingen på soc svarar!!
 
Min släkting har pratat i telefon med pappan. Han är hemma hos någon. Sitter säkert och spelar offer och berättar om hur han fick lämna sina älskade små barn med den tokiga häxan med psykiska problem. Jag bryr mig inte om vad nån tycker men oron gnager att han hinner bygga upp en massa support som ser till att han framstår som underbar.
Och ingen på soc svarar!!
Kan du inte tala in ett meddelande?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp