Att lämna i smyg

[Tantan]

Sanning med modifikation, tyvärr. Det finns praxis där det dömts motsatt, trots att barnets önskan. Det har då tagits in faktorer som eventuellt skolbyte och liknande förändringar där man bedömt att barnet inte är tillräckligt gammalt för att fatta beslut i frågan.

Men också motsatsen där socialtjänsten är tydlig med att det är svårt och dumt att tvinga barn att bo där de inte vill.

 

[MiaMia]

Men också motsatsen där socialtjänsten är tydlig med att det är svårt och dumt att tvinga barn att bo där de inte vill.

Och att man väger in hur barnet motiverar sin vilja, och ser till hur konsekvent den uttrycks över tid.

 

[Tantan]

Och att man väger in hur barnet motiverar sin vilja, och ser till hur konsekvent den uttrycks över tid.

Ja, jag tycker de generellt är väldigt inkännande och bra på sådant. Man vill att barn ska må bra.

 

[Otherside]

Svarar alla i ett inlägg.

Alla känslor är okej. Jag uppmuntrar dem att prata om vad de känner("men mamma du bryr dig fööör mycket!" säger Mellan)och att man kan känna flera saker samtidigt. Man kan vara väldigt arg och besviken på pappa men ändå sakna honom. Man kan vara arg på någon man älskar. Jag har varit öppen med att jag också är arg och besviken på pappa men att de inte behöver vara det. Jag har också nämnt att det fanns fler anledningar att jag blev så arg än de som har med barnen att göra. Att vi hade andra konflikter helt enkelt men som är bara mellan mig och pappa.

Jag har fått gränssätta Stora lite idag då hen vaktar mig som en hök och blir fruktansvärt avundsjuk så fort jag umgås med de andra barnen. Samt aggressiv mot mig när jag gränssatt och då skrämt Mellan med sitt skrikande och svärande och kastande av saker. Men har försökt få fram budskapet att hens känslor är naturliga och får finnas men att hen inte får skrämmas.

Pappan har kontaktat mig. Igår och idag för att fråga hur barnen mår och om vi behöver nåt. Jag har svarat med barnens hälsostatus(vi är förkylda)och vad jag gör för att lindra symtomen. Och att vi har allt vi behöver hemma.
I eftermiddags surnade han till. Han ringde först videosamtal till mig ett par gånger som jag inte svarade på. Sen sms om jag kunde ringa videosamtal så han får prata med barnen för han saknar dem. Jag svarade att jag inte kommer ringa några videosamtal och att barnen har tillgång till sina mobiler och kan ringa när de vill.
Såg sen när jag kollade deras mobiler att han ringt dem några gånger både igår och idag. Mellan hade fått sms med massa hjärtan också, det har aldrig hänt förr. Inget av barnen har sagt nåt till mig och ingen av dem har svarat honom...
Jag ska prata med Mellan imorgon om ifall hen vill prata med pappa i telefon. Kanske har hen velat svara, iaf lite grann, men oroat sig för att få skäll Risk att pappa börjar ordna med erbjudanden om att hämta Mellan eller vilja prata med Stora eller mig. Eller att saknaden gör Mellan ledsen och hen ber pappa komma hem och så står vi där med en ny konflikt. Som Mellan kommer känna sig skyldig till... Mellan har ju inte varit lika illa utsatt och vill bara att allt ska bli som vanligt... Jag vet inte hur jag ska göra faktiskt...

Angående att förbanna och svära över pappa: jag försöker fokusera på beteendet som orsakat det här. Inte personen. Även om Stora är jättearg just nu och Mellan nog också är ledsen på pappa så är han en del av dem. De delar drag både fysiskt och mentalt; att svära över honom skulle vara att säga att jag inte älskar hela barnen. Att jag ångrar dem.
Jag känner själv väldigt lite. Försöker hålla alla flytande och oroar mig främst över ekonomin och hur jag ska ro iland att de bor(åtminstone mest)hos mig.

Alltså, jag tycker du hanterar detta helt fantastiskt bra; hur du agerar och hur du resonerar inför barnen inte minst. Du är helt otrolig, med tanke på hur du måste må av allt detta.

Kan Stora få hjälp i nån form, tror du? Samtalshjälp med en bra kurator utifrån? Få vädra sina känslor och få feedback utan att det enbart blir till dig, som ju är så känslomässigt kopplad till allt?

Men, igen: jag tycker du gör det fantastiskt bra. Jag tror det här kommer att bli bra till slut! BRA jobbat!!!

 

[Jahaja]

Alltså, jag tycker du hanterar detta helt fantastiskt bra; hur du agerar och hur du resonerar inför barnen inte minst. Du är helt otrolig, med tanke på hur du måste må av allt detta.

Kan Stora få hjälp i nån form, tror du? Samtalshjälp med en bra kurator utifrån? Få vädra sina känslor och få feedback utan att det enbart blir till dig, som ju är så känslomässigt kopplad till allt?

Men, igen: jag tycker du gör det fantastiskt bra. Jag tror det här kommer att bli bra till slut! BRA jobbat!!!

Tack All uppbackning är guld just nu. Jag har stunder när jag undrar om jag drog med mig barnen in i ett helvete över småsaker. Och stunder när jag undrar om det kanske är jag som är hela problemet...

Stora behöver prata med någon absolut. Som inte är jag. Och som kan barn och trauma specifikt. Mellan skulle behöva det också men där tror jag skolkuratorn kan vara en bra kontakt. Stora kommer behöva typ familjebehandlare tillsammans med pappa också för att ev kunna bygga upp en ny relation längre fram.

Jag skulle behöva nån också men är rädd att soc ser det som att jag inte klarar barnen själv. Så det får vänta. Jag känner som sagt inte så mycket just nu. Bara fungerar. Och oroar mig för framtiden.

 

[Tantan]

Tack All uppbackning är guld just nu. Jag har stunder när jag undrar om jag drog med mig barnen in i ett helvete över småsaker. Och stunder när jag undrar om det kanske är jag som är hela problemet...

Stora behöver prata med någon absolut. Som inte är jag. Och som kan barn och trauma specifikt. Mellan skulle behöva det också men där tror jag skolkuratorn kan vara en bra kontakt. Stora kommer behöva typ familjebehandlare tillsammans med pappa också för att ev kunna bygga upp en ny relation längre fram.

Jag skulle behöva nån också men är rädd att soc ser det som att jag inte klarar barnen själv. Så det får vänta. Jag känner som sagt inte så mycket just nu. Bara fungerar. Och oroar mig för framtiden.

Vet du, jag tror de fattar att även du behöver stöd. Det är inget konstigt utan snarare något de uppmuntrar.

 

[Jahaja]

Vet du, jag tror de fattar att även du behöver stöd. Det är inget konstigt utan snarare något de uppmuntrar.

Mja. De har bara sagt "ta hand om dig".

 

[Jahaja]

Ang att lyssna på barn kring boende etc så tror jag att de kommer få använda våld för att få hem Stora till ett hem där pappa bor i dagsläget.
Mellan är nog som sagt mer öppen för idén. Men det måste komma senare. Först måste vi bestämma vad som ska hända i den här akuta fasen, typ första månaden. Sen behöver vi gå på samarbetssamtal hos familjerätten och jag tänker att de lär prata även med stora barnen.

 

[Tantan]

Mja. De har bara sagt "ta hand om dig".

Att skaffa samtalsstöd är just det. Det är skönt att lasta av sina bekymmer på någon som har betalt för det. Då slipper man fundera på vad de ska säga till frukost.

 

[Tantan]

Ang att lyssna på barn kring boende etc så tror jag att de kommer få använda våld för att få hem Stora till ett hem där pappa bor i dagsläget.
Mellan är nog som sagt mer öppen för idén. Men det måste komma senare. Först måste vi bestämma vad som ska hända i den här akuta fasen, typ första månaden. Sen behöver vi gå på samarbetssamtal hos familjerätten och jag tänker att de lär prata även med stora barnen.

En sak till, om det förekommit våld, oavsett typ, är det inte självklart att samarbetssamtal är bra. Det kan bli en arena för mer våld. Sånt som andra har svårt att se. Då kan det vara bättre med enskilda samtal.

 

[Jahaja]

Nu börjar det. "Gör inte mig mer ledsen", "jag har redan mått dåligt flera månader ", "du kan inte förbjuda barnen att prata med mig".

 

[tanten]

Nu börjar det. "Gör inte mig mer ledsen", "jag har redan mått dåligt flera månader ", "du kan inte förbjuda barnen att prata med mig".

jag jag jag.
Och allt är naturligtvis ditt fel.

Stäng öron och hjärna.
Heja dig!

 

[Migo]

Nu börjar det. "Gör inte mig mer ledsen", "jag har redan mått dåligt flera månader ", "du kan inte förbjuda barnen att prata med mig".

Svara inte när han ringer, läs inte meddelandena.

 

[Jahaja]

Svara inte när han ringer, läs inte meddelandena.

Fast det måste jag. Han har rätt att veta hur hans barn mår. Rent krasst har han rätt att gå in i sin fastighet också. Det kan bli negativt för mig sen om jag hindrar all kontakt och info.

 

[Keb71]

Fast det måste jag. Han har rätt att veta hur hans barn mår. Rent krasst har han rätt att gå in i sin fastighet också. Det kan bli negativt för mig sen om jag hindrar all kontakt och info.

Du hindrar väl inte kontakten med barnen?
Det är ju de själva som har valt att inte svara, inte du som sagt att de inte får...

 

[Migo]

Fast det måste jag. Han har rätt att veta hur hans barn mår. Rent krasst har han rätt att gå in i sin fastighet också. Det kan bli negativt för mig sen om jag hindrar all kontakt och info.

Han kan knappast kräva att du svarar flera gånger om dagen. Skriv ett meddelande varje kväll om hur de mår, och läs inte hans svar.

 

[Jahaja]

Mellan tycker allt är mitt fel Om jag bara hade varit snällare mot pappa så hade det här aldrig hänt. Och att det är jag som fått Stora att säga att hen inte vill bo med pappa. Detta är ju inte alls sant. Om hen säger så till utredarna på soc får jag ju aldrig se barnen mer

 

[Niyama]

Mellan tycker allt är mitt fel Om jag bara hade varit snällare mot pappa så hade det här aldrig hänt. Och att det är jag som fått Stora att säga att hen inte vill bo med pappa. Detta är ju inte alls sant. Om hen säger så till utredarna på soc får jag ju aldrig se barnen mer

Som andra påpekat: soc är vana vid det här. Det är inte konstigt alls att barnen har olika bild av "hur det är". Soc har varit med om det förr. Måla inte upp katastrof-scenarier.

 

[Otherside]

Mellan tycker allt är mitt fel Om jag bara hade varit snällare mot pappa så hade det här aldrig hänt. Och att det är jag som fått Stora att säga att hen inte vill bo med pappa. Detta är ju inte alls sant. Om hen säger så till utredarna på soc får jag ju aldrig se barnen mer

Jag misstänker att om pappa varit där och du flyttat ut, hade barnet nog sagt detsamma fast att det var pappas fel att mamma åkt. Att pappa borde varit snällare.

Jag tror det är barnets sätt att önska att allt var bra och fint. Barnet måste ju ha sett konflikterna mellan Stora och pappan, och dem orsakade inte du.

 

[Inte_Ung]

Nu börjar det. "Gör inte mig mer ledsen", "jag har redan mått dåligt flera månader ", "du kan inte förbjuda barnen att prata med mig".

Jag, mig och mitt.
Bara.
Hela tiden.

Det där är en människa som inte kan ta hänsyn till andra även om han skulle vilja.
Det finns inte i honom.