Att lämna i smyg

[Otherside]

Jag orkar inte mer...
Nu är Släkting förbannad för att pappan varit här. Släkting har betalat bolånet och tycker därmed att hen har veto ang vem som befinner sig i huset. Nu är Släkting som sagt skitarg och ifrågasätter om jag ens uppskattar all hjälp jag får, säger att jag ljuger, att jag går bakom ryggen på hen och att jag ska "passa mig för snart har jag satt min sista potatis". Jo och hen ska ringa polisen om pappan visar sig i huset igen.
Det är ju inte som att pappan varit här och haft filmkväll med mig. Han har umgåtts med barnen. Två gånger har jag ringt honom för att Lilla inte kunnat sova och jag har varit så trött att jag känt hur jag blir arg. Så han har haft hand om Lilla medan jag sovit några timmar på natten. En gång har jag ringt för att Stora gick bärsärkargång medan Lilla och Mellan satt och grät och skrek åt hen att sluta. Och Släkting har själv sagt att hen inte orkar stötta upp när Stora går loss då Släkting blir så arg på Stora.
Jag orkar inte mer konflikter. Jag orkar inte försöka göra alla VUXNA nöjda längre. Vad i själva helvete spelar det för roll att pappan, med tillåtelse av mig, kommer hit ibland för att hjälpa till med SINA barn?! Min uppfattning är att alla barn, även Stora, har tyckt om att han kommit. Senast jag bad om hjälp med Stora skötte pappan det hela otroligt bra och Stora lugnade sig och kramade pappa efter konflikten. Så han skärper sig ju. Om det är permanent får tiden utvisa men jag kan ju inte vägra låta honom vara med barnen när de frågar efter honom och han sköter det bra!

Men jag måste hålla mig väl med Släkting eftersom hen ställer upp som borgenär för lägenheten. Och jag måste kommunicera med pappan kring barnen. Och jag måste samarbeta så att alla barn får en möjlighet till vardaglig och positiv kontakt efter sina behov med sin pappa. Vilket i Storas fall helst är hemma i villan med mig i bakgrunden. Men då blir Släkting arg.
Då ska jag säga åt pappan att han får umgås med barnen i enrummaren han hyr. Men då blir Stora tveksam och vill inte.
Då tycker soc att jag inte ger Stora och pappa en chans till relationsbyggande på ett sätt som är tryggt för Stora. Så de får vara hemma hos oss. Men då är Släkting arg och vill inte hjälpa mig längre. Och då blir jag hemlös när villan är såld.

KAN JAG FÅ EN JÄVLA PAUS?!?!

Meeen så jobbigt - och så onödigt med mera konflikter; du har nog som det är, ju!!

Här tänker jag att du får vara lite listig, för att det ska fungera; du får låtsas hålla med Släkting lite, håll med om att det är bedrövligt MEN att du är lite låst då han faktiskt har rätt att träffa barnen och inget annat fungerar hur du än försöker osv osv osv. Fastän du kokar inuti. Bara så Släkting taggar ner lite och slutar tjafsa.

Oavsett så kan du ju inte fixa allt här och nu, det är som det är och du kan bara försöka hålla konflikterna till ett minimum.

Barnen förstår nog rätt bra, egentligen, men de är barn och reagerar som barn, de har inte verktygen att hantera såna här situatrioner (det har inte alla vuxna heller, men barnen har ju en ursäkt).

Håll ut!! (Ja, vad annars..... Du gör det jättebra!!)

 

[Jahaja]

Kram till dig Jag tycker att det låter som att du hanterar er situation på ett fantastiskt sätt.

När får du höra något mer om trean?

Gissar att de hör av sig efter helgdagarna. De har tagit kreditupplysning på både mig och Släkting iaf.

 

[Jahaja]

Meeen så jobbigt - och så onödigt med mera konflikter; du har nog som det är, ju!!

Här tänker jag att du får vara lite listig, för att det ska fungera; du får låtsas hålla med Släkting lite, håll med om att det är bedrövligt MEN att du är lite låst då han faktiskt har rätt att träffa barnen och inget annat fungerar hur du än försöker osv osv osv. Fastän du kokar inuti. Bara så Släkting taggar ner lite och slutar tjafsa.

Oavsett så kan du ju inte fixa allt här och nu, det är som det är och du kan bara försöka hålla konflikterna till ett minimum.

Barnen förstår nog rätt bra, egentligen, men de är barn och reagerar som barn, de har inte verktygen att hantera såna här situatrioner (det har inte alla vuxna heller, men barnen har ju en ursäkt).

Håll ut!! (Ja, vad annars..... Du gör det jättebra!!)

Jag tänker som du och försöker verkligen. Jag är bara så trött och slut och arg och ledsen och rädd och totalt färdig på samma gång. Och jag ORKAR INTE MER! Men ingen vuxen verkar se eller ens nudda vid tanken att jag kanske gör så gott jag kan. Att jag kanske behöver en paus. Lite förståelse.

Nu brottas jag dessutom med ett gryende hopp om att pappan kanske kan gå att leva med i framtiden. Han har verkligen ändrat sig och jag har fått se mail han skickat där han bokar terapi för sig själv. Kan han återgå till att vara ens hälften av den jag en gång föll för så skulle livet tillsammans bli härligt. Och så skäms jag så hemskt för att jag ens nuddar vid tanken. Och jag skäms för att jag inte är mer arg. Och jag skäms så in i helvete för att jag inte är stark och bara hatar honom. Att jag visst är så svag och naiv fortfarande att jag kunde börja sakna och hoppas trots allt. Jävla mes.

Och jag vill bara köpa en låda vin och sätta mig på stranden i mörkret och hälla i mig alltihop och slippa bry mig så jävla mycket om nåt men jag kan inte för jag måste hålla livet nåtsånär normalt för barnen.
Så jag bakar, ser mysiga julfilmer, styr med mäklare och fotografer, går promenader, åker skridskor, matar änder och fikar på stan. Med ett leende. Och läser av barnen, förbereder, skademinimerar, är lågaffektiv, finns där Finns där finns där finns där. Ler.
Och jag går sönder inombords och det finns ingen som tar emot mig om jag faller.

 

[Otherside]

Jag tänker som du och försöker verkligen. Jag är bara så trött och slut och arg och ledsen och rädd och totalt färdig på samma gång. Och jag ORKAR INTE MER! Men ingen vuxen verkar se eller ens nudda vid tanken att jag kanske gör så gott jag kan. Att jag kanske behöver en paus. Lite förståelse.

Nu brottas jag dessutom med ett gryende hopp om att pappan kanske kan gå att leva med i framtiden. Han har verkligen ändrat sig och jag har fått se mail han skickat där han bokar terapi för sig själv. Kan han återgå till att vara ens hälften av den jag en gång föll för så skulle livet tillsammans bli härligt. Och så skäms jag så hemskt för att jag ens nuddar vid tanken. Och jag skäms för att jag inte är mer arg. Och jag skäms så in i helvete för att jag inte är stark och bara hatar honom. Att jag visst är så svag och naiv fortfarande att jag kunde börja sakna och hoppas trots allt. Jävla mes.

Och jag vill bara köpa en låda vin och sätta mig på stranden i mörkret och hälla i mig alltihop och slippa bry mig så jävla mycket om nåt men jag kan inte för jag måste hålla livet nåtsånär normalt för barnen.
Så jag bakar, ser mysiga julfilmer, styr med mäklare och fotografer, går promenader, åker skridskor, matar änder och fikar på stan. Med ett leende. Och läser av barnen, förbereder, skademinimerar, är lågaffektiv, finns där Finns där finns där finns där. Ler.
Och jag går sönder inombords och det finns ingen som tar emot mig om jag faller.

Känn ingen skuld för NÅGONTING!!! Det är inte ett dugg konstigt att du känner som du gör - även kring Mannen. Men kör på i den nya utstakade vägen så får framtiden utvisa hur det blir mellan er. Allt är möjligt och det är inte alls säkert att du känner likadant om några månader. Eller ett år. Lämna framtiden öppen!

Och igen - du gör ett sanslöst bra jobb. Du är verkligen otrolig. Jag vet att det inte gör saker lättare att inse det, men du ska i alla fall inte känna nån skuld. Stolthet, snarare! Stolthet och imponering (heter det så??) att du har sånt jävlaranamma i dig att du faktiskt tagit dig såhär långt!

 

[gulakatten]

Nu brottas jag dessutom med ett gryende hopp om att pappan kanske kan gå att leva med i framtiden. Han har verkligen ändrat sig och jag har fått se mail han skickat där han bokar terapi för sig själv. Kan han återgå till att vara ens hälften av den jag en gång föll för så skulle livet tillsammans bli härligt. Och så skäms jag så hemskt för att jag ens nuddar vid tanken. Och jag skäms för att jag inte är mer arg. Och jag skäms så in i helvete för att jag inte är stark och bara hatar honom. Att jag visst är så svag och naiv fortfarande att jag kunde börja sakna och hoppas trots allt. Jävla mes.

Det är helt normalt att tänka såhär, det gör alla som lämnar en person som utsatt dem för våld. När du funderar på att kanske kan det bli ni två igen, kanske har han ändrat sig så kom ihåg det du själv uppgivit i tråden:

- Han har övervakat din telefon
- Du har varit livrädd att han ska få veta om vad du skriver här
- Du har varit rädd för att bli utsatt för fysiskt våld
- Han har haft koll genom gps på hur kört bilen
- Han har förvägrat dig rätt till din bil genom att ta nyckeln
- Han har gjort ner dig inför barnen
- Han har gjort ner barnen dagligen och utsatt dem för verbala kränkningar
- Han har tagit struptag vid två tillfällen på ett av era barn
- Han tänkte från en dag till en annan ta över er bebis på heltid; helt utan att stämma av med dig eller ta hänsyn till vad som är bäst för barnet

För din egen del har du ju rätt såklart att göra som du vill men det är förskräckligt att utsatta ens barn för att behöva leva med en sån här person på 100% och att lära dem att det är normalt att bete sig såhär mot sina närstående.

Särskilt med tanke på att ett barn har berättat för dig om hur hen blivit utsatt för våld (utsatt för brott) vid två tillfällen (vad hände med anmälan där?) tänker jag att det vore ett stort svek att visa barnet att något sådant är glömt och förlåtet.

 

[SaraXX]

Jag håller med de andra. Löp linan ut nu @Jahaja så att ni kan landa. Både du, barnen och pappan.

Sen vet ingen vad som händer några år från nu, men det är inte läge att vända än. Du behöver göra det här, nu har ni kommit så långt! Heja dig!

 

[Cambrie]

Det är helt normalt att tänka såhär, det gör alla som lämnar en person som utsatt dem för våld. När du funderar på att kanske kan det bli ni två igen, kanske har han ändrat sig så kom ihåg det du själv uppgivit i tråden:

- Han har övervakat din telefon
- Du har varit livrädd att han ska få veta om vad du skriver här
- Du har varit rädd för att bli utsatt för fysiskt våld
- Han har haft koll genom gps på hur kört bilen
- Han har förvägrat dig rätt till din bil genom att ta nyckeln
- Han har gjort ner dig inför barnen
- Han har gjort ner barnen dagligen och utsatt dem för verbala kränkningar
- Han har tagit struptag vid två tillfällen på ett av era barn
- Han tänkte från en dag till en annan ta över er bebis på heltid; helt utan att stämma av med dig eller ta hänsyn till vad som är bäst för barnet

För din egen del har du ju rätt såklart att göra som du vill men det är förskräckligt att utsatta ens barn för att behöva leva med en sån här person på 100% och att lära dem att det är normalt att bete sig såhär mot sina närstående.

Särskilt med tanke på att ett barn har berättat för dig om hur hen blivit utsatt för våld (utsatt för brott) vid två tillfällen (vad hände med anmälan där?) tänker jag att det vore ett stort svek att visa barnet att något sådant är glömt och förlåtet.

+1 på den.

Om du läser det här inlägget, har du verkligen då ingen förståelse för att släkting faktiskt reagerar om hen ens har den minsta lilla tro att du är på väg tillbaka igen? Släkting ställer ju upp för att DU och dina barn ska komma ur ett, vad som faktiskt är, skitförhållande, vilket du inte kan neka till när du läser det här. Visst, du är vuxen, du kan göra som du vill, men släkting kan då också bestämma sig att inte hjälpa dig för du lär hamna i samma skit igen. Jag hade personligen varit väldigt rädd om en människa som bryr sig om mig så pass att hen är beredd att gå in med pengar för att stötta upp mig.

Det är jättebra att din man, för jag antar att det inte är papper inskickade än, är beredd att gå i terapi. Men det ska han göra för sin egen del och inte för att ni ska hålla ihop igen. Läs igen vilket förhållande du levt i. Jag förstår att släktingen är orolig för dig.

 

[Tantan]

Jag tänker som du och försöker verkligen. Jag är bara så trött och slut och arg och ledsen och rädd och totalt färdig på samma gång. Och jag ORKAR INTE MER! Men ingen vuxen verkar se eller ens nudda vid tanken att jag kanske gör så gott jag kan. Att jag kanske behöver en paus. Lite förståelse.

Nu brottas jag dessutom med ett gryende hopp om att pappan kanske kan gå att leva med i framtiden. Han har verkligen ändrat sig och jag har fått se mail han skickat där han bokar terapi för sig själv. Kan han återgå till att vara ens hälften av den jag en gång föll för så skulle livet tillsammans bli härligt. Och så skäms jag så hemskt för att jag ens nuddar vid tanken. Och jag skäms för att jag inte är mer arg. Och jag skäms så in i helvete för att jag inte är stark och bara hatar honom. Att jag visst är så svag och naiv fortfarande att jag kunde börja sakna och hoppas trots allt. Jävla mes.

Och jag vill bara köpa en låda vin och sätta mig på stranden i mörkret och hälla i mig alltihop och slippa bry mig så jävla mycket om nåt men jag kan inte för jag måste hålla livet nåtsånär normalt för barnen.
Så jag bakar, ser mysiga julfilmer, styr med mäklare och fotografer, går promenader, åker skridskor, matar änder och fikar på stan. Med ett leende. Och läser av barnen, förbereder, skademinimerar, är lågaffektiv, finns där Finns där finns där finns där. Ler.
Och jag går sönder inombords och det finns ingen som tar emot mig om jag faller.

Det finns något som heter våldsspiralen. Den visar hur våld kan se ut, med alla faser.

 

[Malibu_Stacy]

Jag får en känsla av att Pappa går i terapi för att kunna visa TS hur bra Pappa är. Inte för att pappa vill förändras. Kommer han verkligen sitta där och berätta om kvinnoföraktet, hoten, våldet, utpressningarna, stalkingen?

 

[Palermo]

Jag får en känsla av att Pappa går i terapi för att kunna visa TS hur bra Pappa är. Inte för att pappa vill förändras. Kommer han verkligen sitta där och berätta om kvinnoföraktet, hoten, våldet, utpressningarna, stalkingen?

Jag vill inte påstå att jag delar själva KÄNSLAN, jag har nog inte så mycket känslor på så långt avstånd, så att säga. Men det vore inte första gången jag såg en man med likartat beteende påstå att han ska gå i terapi, och kanske rentav gå dit en till högst tre gånger.

 

[Otherside]

Jag vill inte påstå att jag delar själva KÄNSLAN, jag har nog inte så mycket känslor på så långt avstånd, så att säga. Men det vore inte första gången jag såg en man med likartat beteende påstå att han ska gå i terapi, och kanske rentav gå dit en till högst tre gånger.

Jaa, terapi kräver ju dessutom en hel del av en själv, samt att man är medveten om och erkänner sina problem. Och att man har en bra terapeut; en väninna till mig la en mindre förmögenhet på terapi, som i stort sett gav henne vatten på hennes kvarn och hon kom därifrån pank och inte hjälpt ett dugg. Det var bedrövligt.

 

[Cambrie]

Jag orkar inte mer...
Nu är Släkting förbannad för att pappan varit här. Släkting har betalat bolånet och tycker därmed att hen har veto ang vem som befinner sig i huset. Nu är Släkting som sagt skitarg och ifrågasätter om jag ens uppskattar all hjälp jag får, säger att jag ljuger, att jag går bakom ryggen på hen och att jag ska "passa mig för snart har jag satt min sista potatis". Jo och hen ska ringa polisen om pappan visar sig i huset igen.
Det är ju inte som att pappan varit här och haft filmkväll med mig. Han har umgåtts med barnen. Två gånger har jag ringt honom för att Lilla inte kunnat sova och jag har varit så trött att jag känt hur jag blir arg. Så han har haft hand om Lilla medan jag sovit några timmar på natten. En gång har jag ringt för att Stora gick bärsärkargång medan Lilla och Mellan satt och grät och skrek åt hen att sluta. Och Släkting har själv sagt att hen inte orkar stötta upp när Stora går loss då Släkting blir så arg på Stora.

Jag tänker så här TS, OM nu din man verkligen har ändrat sig, varför är det då din släkting som betalar ert bolån när din man (och du) faktiskt ska göra det enligt lagen? Han ska försörja dig enligt lag, men vägrar alltså betala sin del av kostnaderna utan dumpar det på dig så borgensmannen får ta över? Och samma släkting ska alltså stå som borgensman på lägenheten du ska hyra? Klart som fan att hen blir irriterad att du ens tänker tanken att gå tillbaka till en sådan skitstövel som inte ens kan betala sin del av huslånet som ni har ihop?

Säg att du går tillbaka, att karln faktiskt inte alls ändrar sig vilket inte är särskilt troligt för det du tar upp är tyvärr jättevanligt i en destruktiv relation så du sitter i samma skit om ett år igen, vem ska du i så fall få hjälp av menar du? Det är inte alls säkert att släkting finns där på samma sätt igen och är villig att står som borgensman och betala en massa till dig.

Som jag skrev tidigare, jag kan förstå att hen blir irriterad på ett sådant förfarande från din man och att du pratar om att kunna leva med mannen igen, hen får såklart skylla sig själv att hen gått in som borgenär men du kan nog inte räkna med att hen kommer göra om det misstaget en gång till under de förutsättningarna. Plus att hen, om det är någon nära, säkert är väldigt orolig för både dig och barnen. Du är som sagt vuxen, även om jag hoppas du får stöd i att faktiskt verkligen lämna mannen. Även om han går i terapi. Han hade väl varit elak mot tidigare flickvän också så det är ju inte första gången och en kan tycka att han borde förändrats om det fanns någon egen vilja då istället... Men däremot barnen, som inte har något val, finns det kanske en reell oro för om du väljer att gå tillbaka.

Förstår att detta inte är vad du vill höra och att du säkert inte kommer att komma tillbaka till tråden men det är ett sanningens ord och jag hoppas du läser och tar till dig det i alla fall. Lyssna på din släkting i det här fallet, ta och flytta och skilj där när du faktiskt har hjälpen.

 

[Palermo]

Jaa, terapi kräver ju dessutom en hel del av en själv, samt att man är medveten om och erkänner sina problem. Och att man har en bra terapeut; en väninna till mig la en mindre förmögenhet på terapi, som i stort sett gav henne vatten på hennes kvarn och hon kom därifrån pank och inte hjälpt ett dugg. Det var bedrövligt.

Det är väl det där med att terapi kräver en del som de här männen kommer fram till efter 1-3 besök. De kan inte sitta där och vila sig och bli som nya helt automagiskt.

 

[Grazing]

Nu brottas jag dessutom med ett gryende hopp om att pappan kanske kan gå att leva med i framtiden. Han har verkligen ändrat sig och jag har fått se mail han skickat där han bokar terapi för sig själv. Kan han återgå till att vara ens hälften av den jag en gång föll för så skulle livet tillsammans bli härligt. Och så skäms jag så hemskt för att jag ens nuddar vid tanken. Och jag skäms för att jag inte är mer arg. Och jag skäms så in i helvete för att jag inte är stark och bara hatar honom. Att jag visst är så svag och naiv fortfarande att jag kunde börja sakna och hoppas trots allt. Jävla mes.

Det är inget att skämmas för, dock så kanske du om du drar åt det hållet nöja dig med att vara vän, han kanske är en sådan person som är super att ha i livet sålänge man inte kommer för nära eller är beroende av honom. Det blir om inte annat en roligare relation för båda er och barnen får mer nöjda föräldrar.

Ibland måste man acceptera att hur mycket man än tycker om en person att man inte fungerar i en relation. Eller att han rättare sagt inte fungerar i en relation i det här fallet.

Sikta på att behålla honom som en vän du kan samarbeta med och kanske göra roliga saker ihop med tillsammans med barnen men lämna det där.

 

[FarNahar]

Håller med övriga: Terapi kan en gå i hur mycket som helst utan att faktiskt förändra sig själv och sitt beteende. Vänta och se om terapin har reell effekt, vilket i sådana fall kommer att ta några år. Se också hur han behandlat dig och barnen historiskt, och hur han behandlar er nu och under terapins gång.

Min frus exmake har gått i massa terapi genom åren. Han är fortfarande våldsam—han har bara lärt sig mer om hur han ska dölja det för omvärlden.

 

[Jahaja]

Jag ska svara ang exet MEN!

JAG HAR FÅTT LÄGENHETEN! min alldeles egen lägenhet och jag är så glad

 

[Trott]

Jag ska svara ang exet MEN!

JAG HAR FÅTT LÄGENHETEN! min alldeles egen lägenhet och jag är så glad

Grattis vilken härlig start på nya året du kommer få!

 

[parellikusken]

Jag ska svara ang exet MEN!

JAG HAR FÅTT LÄGENHETEN! min alldeles egen lägenhet och jag är så glad

Fantastiskt! Grattis!

 

[Otherside]

Jag ska svara ang exet MEN!

JAG HAR FÅTT LÄGENHETEN! min alldeles egen lägenhet och jag är så glad

Ja, ja, JAAAAAAA!!!!!

 

[MidnightSoul]

Woho grattis