Låter bra! Jag tänkte på en sak för jag var extremt stressad i årsskiftet och det är först nu jag börjat stressa av. Men jag gick igenom vad jag gjorde och hade ingen egentlig orsak till stress (så som du kanske har mer än jag), jag var bara stressad ändå. Varvade upp och spände käkarna bara jag satte mig med något som jag visste att jag skulle hinna lugnt. (eller for runt som ett jehu och vattnade när jag kunde gjort det långsamt)
Så jag reflekterade över att ibland kanske man bara varvar upp 150% även utan egentlig orsak? (även om såklart andra varvar upp med orsak) Och det man behöver är de där avslappningsövningarna eller försöka bli medveten om det?
Min son är också typ 9 dvs 10, kan det ha någonting med livsgrejen att göra? Precis har han börjat kunna ta sig hem från skolan helt själv (långt avstånd) och vara hemma själv ngn timma osv. Som om det är år av stress som inte ville släppa och biter sig fast nästan mer därför. För att den inte längre har ett fokus? Jag måste inte hinna hem i panik, så vart ska paniken ta vägen? den är så van vid att vara där? Så den blöder ut över allting?
(Orsaken till att jag tänker så är att Corona jobba hemma med 2 timmar om dagen extra (restid bort) och färre aktiviteter, inte fick det att släppa, inte julledigheten, inte att jag var sjuk en vecka osv. Men att vara medveten om det och försöka få den att släppa mentalt hjälper, dvs framför allt försöka läsa böcker i ett streck utan att kolla mobilen osv.)
