Hur lär man sig att leva ensam?

[AbsolutEnsam]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

 

[parellikusken]

Måste du bo i eget boende då?
Tänker att det finns stödboende för de med rätt omfattande psykisk ohälsa.
Jag blev erbjuden det under en svår tid i mitt liv, men tackade nej av olika orsaker.

 

[Eurydome]

Jag tycker att du tänker väldigt klokt när du funderar kring att det vore bra för dig att bli mer självständig från dina föräldrar.

Jag förstår att du är glad och tacksam över dem, men att klara saker själv, att ha ett eget boende (alltså inte bo med sina föräldrar), att ställas inför utmaningar och ta sig igenom dem gör att man växer som människa. Självklart kan du behöva stöd och det finns stöd att få!

Du skulle exempelvis kanske kunna få en kontaktperson - en person som du kan träffa några gånger i veckan och hitta på sånt som du tycker om, kanske fika, cykla, promenera, gå och simma eller något annat.

Eller, som @parellikusken skriver, så kanske du är berättigad till ett stödboende.

Om du ringer till kommuen och berättar ditt ärende så kan de hjälpa dig rätt!

 

[escodobe]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

Min erfarenhet av boendestödjar att majoriteten är kvinnor, så oddsen är nog bra att det går att lösa.
Boendestödjarna där jag jobbat (jag är alltså inte boendestödjare själv) är helt otroliga tusenkostnärer när det gäller stöd.

 

[AbsolutEnsam]

Måste du bo i eget boende då?
Tänker att det finns stödboende för de med rätt omfattande psykisk ohälsa.
Jag blev erbjuden det under en svår tid i mitt liv, men tackade nej av olika orsaker.

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

 

[AbsolutEnsam]

Jag tycker att du tänker väldigt klokt när du funderar kring att det vore bra för dig att bli mer självständig från dina föräldrar.

Jag förstår att du är glad och tacksam över dem, men att klara saker själv, att ha ett eget boende (alltså inte bo med sina föräldrar), att ställas inför utmaningar och ta sig igenom dem gör att man växer som människa. Självklart kan du behöva stöd och det finns stöd att få!

Du skulle exempelvis kanske kunna få en kontaktperson - en person som du kan träffa några gånger i veckan och hitta på sånt som du tycker om, kanske fika, cykla, promenera, gå och simma eller något annat.

Eller, som @parellikusken skriver, så kanske du är berättigad till ett stödboende.

Om du ringer till kommuen och berättar ditt ärende så kan de hjälpa dig rätt!

Tack snälla! Jag känner nu när du skriver att jag tänker rätt angående frigörelsen från föräldrarna, att det är viktigt för kunna växa som person. Jag vacklar ständigt om jag fixar eget boende ellr inte. Mitt nya boende har föräldrarna hjälpt till att skaffa ( hyresrätt) och kommer hjälpa till lite också. Vet inte hur dom ställer sig till stödboende. Dom tycker att jag kan bo i både i lägenheten o hos dom. Dom är nog mest rädda att jag ej klarar mig själv pga. Mitt mående.

Men ska kolla upp vad som behövs för uppfylla kraven för stödboende. Kommunen var ju bra att kolla upp! Tack!

 

[AbsolutEnsam]

Min erfarenhet av boendestödjar att majoriteten är kvinnor, så oddsen är nog bra att det går att lösa.
Boendestödjarna där jag jobbat (jag är alltså inte boendestödjare själv) är helt otroliga tusenkostnärer när det gäller stöd.

Tack, det känns lugnare nu att det kanske går att lösa på nåt vänster! Hittills har dom jag träffat varit toppen!

 

[parellikusken]

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

Jag har dålig koll på det, men jag fick rådet från psykiatrin att söka der via kommunen. Men gick inte vidare med det då jag inte ville.
Men har du någon kontakt på kommunen eller kanske kan få hjälp av en kurator på psyk?

 

[Tantan]

Tack för ditt svar!

Tack för du skrev om stödboende! Jag har enbart hört talas om det på nätet. Har funderat på att det kanske vore den bästa lösningen för mig. Vill helst inte bo själv, utan gärna eget men ändå kontakt/hjälp av andra personer.

Vet du hur man ansöker om stödboende? Vem pratar man med för veta mer? Måste man inte ha sjukpension för att kunna få boende? Tänkte på ekonomin. Undrar hur mycket det kostar bara.

Tack!

Via socialtjänsten, du måste få ett beslut på boende.
Jag jobbar inom socialpsykiatrin på ett boende med särskild service. Alla har egna lägenheter och man väljer själv om man vill ta emot stöd eller ej. Man kan välja bara kvinnlig personal, men ibland innebär det att man inte kan få sin insats den dagen då vi är 50/50 män och kvinnor. Vi har allt från inga insatser till många. Helt individstyrt.

 

[AbsolutEnsam]

Jag har dålig koll på det, men jag fick rådet från psykiatrin att söka der via kommunen. Men gick inte vidare med det då jag inte ville.
Men har du någon kontakt på kommunen eller kanske kan få hjälp av en kurator på psyk?

Tack! Kan kolla med biståndshandläggaren via socialpsykiatri kom jag på när jag läste det du skrev!

 

[AbsolutEnsam]

Via socialtjänsten, du måste få ett beslut på boende.
Jag jobbar inom socialpsykiatrin på ett boende med särskild service. Alla har egna lägenheter och man väljer själv om man vill ta emot stöd eller ej. Man kan välja bara kvinnlig personal, men ibland innebär det att man inte kan få sin insats den dagen då vi är 50/50 män och kvinnor. Vi har allt från inga insatser till många. Helt individstyrt.

Tack för ditt svar!
Det låter ju toppen med egen lägenhet men ändå stöd av personal om man vill!
Vet du om man måste ha sjukpension för att kunna ansöka om boendet? Har sjukpenning sedan många år tillbaka. Vad kostar boendet?

 

[Red_Chili]

Tack för ditt svar! Ja, tror det går nog att lösa. Vi löste sist med kvinnliga boendestödjare när jag hade det för några år sedan. Men jag vill bara inte vara till besvär känner jag. Dumt jaga vet! Men det kanske blir bättre den här gången! Hoppas det! SkaKolla upp det!

Nu vet jag inte hur mycket boendestöd det kan vara aktuellt med i ditt fall, men i min kommun fungerar det iaf så att man har en specifik boendestödjare (eller flera om man behöver så mycket hjälp att det täcker upp mer än en heltidstjänst). Är den personen sjuk/ledig, då kan man välja ifall man vill ha en vikarie eller inte.

 

[Tantan]

Tack för ditt svar!
Det låter ju toppen med egen lägenhet men ändå stöd av personal om man vill!
Vet du om man måste ha sjukpension för att kunna ansöka om boendet? Har sjukpenning sedan många år tillbaka. Vad kostar boendet?

Där jag jobbar är det ganska stora, rätt nya lägenheter så de är dyra.
Det finns i markplan, i vanliga hyreshus mm.
Ligger i vanliga bostadsområden, syns inte på utsidan att det är ett boende. Alla rår sig själva, vi stöttar. Vi har en gemensamhetslägenhet där man kan vara på kvällen (7 dagar i veckan), spela spel, pyssla, se på tv, prata eller bara vara, på andra ställen finns andra lösningar.
Du måste inte ha sjukpenning för att beviljad ett boende, men det är vanligast. Det finns dock de som har helt vanliga jobb men ändå behöver stöd.