Att vara beroende av bil (utbruten från Vilket ansvar ligger på föräldrar)

[bettysmatte]

Definition är att ta i. Men som alltså bor så att bil är den enda och självklara lösningen - trots att 88 procent bor i tätorter. Det blir ändå rätt få kvar till utanför tätorterna.

Det känns lite trevligare att kalla det landsbygden, tycker jag.

 

[Niyama]

@Palermo jag har också svårt att förstå bilberoendet när man bor i stan. Om man inte har häst då (eller annat intresse som kräver bil), insåg nu att det nog är främsta anledningen till att mina kompisar tog körkort direkt de fyllde 18, vi behövde ju kunna köra till träning/tävling.

Städer vore trevligare om fler cyklade och åkte kollektivt.

 

[bettysmatte]

Till diskussionen om bilburenhet bör man också ställa frågan hur många av dem som inte borde köra bil? Av alla som har körkort är det många som av olika skäl inte kör bil, och jag tror att det är ytterligare många som inte borde.

Personligen tycker jag att det är en paradox att framhålla bilen som den ultimata friheten, eftersom den också kommer med så mycket villkor. Det är en förutsättning för att kunna leva på vissa platser, men det beroende av bilen som nästan blir en identitet för många, tycker jag snarare verkar vara en begränsning i ett större perspektiv. Den dagen man av något skäl inte längre bör köra bil, är det ju jätteviktigt att man inser vilka alternativ det finns för att kunna ha en fortsatt god livskvalitet. Annars blir man ju verkligen inlåst om något, alternativt att man fortsätter att köra trots att man inte borde. Det måste inte handla om ålder, synen och kroppen kan påverkas av olika saker även i yngre år, eller att man kör på dåliga däck för att man inte har råd att köpa nya.

Om jag inte kan köra senare i livet så får jag sälja huset och flytta till lägenhet i tätorten.

 

[MiaMia]

Är inte såna tätorter rätt små, med korta avstånd?

Men man kan inte leva ett helt liv med tillgång till ingen mer service än en nedläggningshotad närbutik och en bensinmack som är postombud?
Och de flesta i arbetsför ålder kan inte anpassa sin tillvaro (inklusive arbetsplatsens läge och tider) till typ tre bussturer om dagen vilka är utlagda efter skolans tider.

 

[MiaMia]

88 procent bor i tätorter

OT Bara en liten kommentar om detta också...

Numera ser bebyggelsen på många ställen ut så att man kan komma väldigt långt bort från det folk i allmänhet tänker på som "tätorten" innan det blir ett glapp på 200 m mellan enskilda hus som bryter gränsen för den statistiska tätortens utbredning.
Så bland dessa 88% finns även platser som kan ha ett antal kilometer landsväg till någon form alls av samhällsservice.

 

[Tantan]

Är inte såna tätorter rätt små, med korta avstånd?

Alltså, jag VET att en överväldigande majoritet av befolkningen tycker att de måste ha bil. Men jag tror att många av dem gör en annan bedömning än jag. Det är jag som avviker, det vet jag. Men. Avvikelsen kan inte förklaras med att just jag är så udda att jag bor i en stad, eftersom flera miljoner bor i de tre (bara tre) största städerna. Något annat är förklaringen. I småstaden i ungdomen tog jag inte körkort, för det var så nära till allt ändå. Jag får inte riktigt ihop påståendena om bilbehov.

Hursom har jag typ aldrig skjutsat mina barn i bil, det har funkat ändå. Både i storstaden och i sommarhuset i obygden.

Jag tror det handlar om identitet och att man SKA. Det är så självklart för många att bli vuxen handlar om körkort. För mig är det frihet jag skulle sakna på nuvarande bostadsort, som jag inte är villig att kompromissa med. Men också att jag märker att folk (inklusive jag) inte längre har förmågan att vänta en timme på bussen, något som var naturligt när jag var körkortslös/billös. Vi tog bussen till centrum, på helgerna cykeln 8 km för att det var KUL. Samma frihet som bilen alltså. Men vi hade cykelväg, här är det landsväg (70-väg, i realiteten kör folk 90).

 

[bettysmatte]

Jag tror det handlar om identitet och att man SKA. Det är så självklart för många att bli vuxen handlar om körkort. För mig är det frihet jag skulle sakna på nuvarande bostadsort, som jag inte är villig att kompromissa med. Men också att jag märker att folk (inklusive jag) inte längre har förmågan att vänta en timme på bussen, något som var naturligt när jag var körkortslös/billös. Vi tog bussen till centrum, på helgerna cykeln 8 km för att det var KUL. Samma frihet som bilen alltså. Men vi hade cykelväg, här är det landsväg (70-väg, i realiteten kör folk 90).

Det handlar ju också om att kunna ta flera typer av jobb, till exempel. Inte det minsta ovanligt att det krävs b-körkort i många yrken. Hemtjänst, post, varutransport, osv.

 

[Tantan]

Det handlar ju också om att kunna ta flera typer av jobb, till exempel. Inte det minsta ovanligt att det krävs b-körkort i många yrken. Hemtjänst, post, varutransport, osv.

Sant, men jag jobbade så många år på kontor där det var helt irrelevant.

 

[Palermo]

Jag tror det handlar om identitet och att man SKA. Det är så självklart för många att bli vuxen handlar om körkort. För mig är det frihet jag skulle sakna på nuvarande bostadsort, som jag inte är villig att kompromissa med. Men också att jag märker att folk (inklusive jag) inte längre har förmågan att vänta en timme på bussen, något som var naturligt när jag var körkortslös/billös. Vi tog bussen till centrum, på helgerna cykeln 8 km för att det var KUL. Samma frihet som bilen alltså. Men vi hade cykelväg, här är det landsväg (70-väg, i realiteten kör folk 90).

Ja, det är en kombo av kulturella mönster (stenhårda normer, snarare), identitet och faktisk infrastruktur.

Jag har nog aldrig väntat en timme på bussen, men jag cyklar året runt på just såna 70-vägar där folk kör i 90. Det är så jag vanligtvis tar mig till hästen.

Jag känner mig som en mer kompetent person när jag inte behöver bilen.

Men om jag bodde där du bor, skulle jag ju ha egen bil. (Det är delvis därför jag inte bor där.)

 

[Palermo]

Det handlar ju också om att kunna ta flera typer av jobb, till exempel. Inte det minsta ovanligt att det krävs b-körkort i många yrken. Hemtjänst, post, varutransport, osv.

Ja, det är sant. Men jag har aldrig haft ett sånt jobb. (En kompis som körde buss, fick ta med bussen HEM ibland för att kunna tasig till jobbet nästa dag. Det såg roligt ut meden kommunal buss på parkeringen.)

 

[MiaMia]

Ja, det är sant. Men jag har aldrig haft ett sånt jobb. (En kompis som körde buss, fick ta med bussen HEM ibland för att kunna tasig till jobbet nästa dag. Det såg roligt ut meden kommunal buss på parkeringen.)

Det ser man lite här och var här. Är smart och lönsamt för alla att de inte behöver köra X mil för att hämta bussen och sedan X mil tillbaka till var bortersta skolbarnet finns för att börja turen där. Och egentligen finns ingen anledning att bussen behöver stå just vid garaget över natten.

 

[MacGyver 2.0]

Väldigt många borde bli av med sina körkort. Och det behöver inte ens vara pga nån ohälsa. Så många som kör så jävla fort trots att vi vet att det räddar liv att hålla hastighetsgränserna.

Jag kan bara hålla med, jag har 7km till närmaste affär och cykla då gör man det med livet som insats för hålla 70, nä, snarare 100. Förra året körde en gubbe på fyllan och missade att svänga utan körde rätt in i en stor gran, gubben tvärdog och den lika fulla passageraren blev svårt skadad, detta hände mitt på dan mitt i veckan och det kan inte gått 70 precis utan bra mycket mera.

Bo här utan bil och ha ett fungerande liv funkar inte, 7km till mataffär, en mil till närmaste bensinpump och 1,5 mil till tätorten där allt annat finns och ska jag åka buss måste jag cykla 7km på 70-vägen.

 

[MacGyver 2.0]

Det ser man lite här och var här. Är smart och lönsamt för alla att de inte behöver köra X mil för att hämta bussen och sedan X mil tillbaka till var bortersta skolbarnet finns för att börja turen där. Och egentligen finns ingen anledning att bussen behöver stå just vid garaget över natten.

Grannen jobbar på ett järnvägsföretag och deras stora bil står hos grannen, en annan granne jobbar som snickare vid ett byggföretag och likadant där.

 

[Thaliaste]

För mig är det det enda alternativet som livet ser ut nu. Som jag skrev, hade det hänt något som gjort att jag eller alla inte hade kunnat köra bil imorgon, hade jag fått tagit tag i det problemet då. Men inte nu. Tycker inte det är ett dugg konstigt.

Om jag inte kan köra senare i livet så får jag sälja huset och flytta till lägenhet i tätorten.

Det är som sagt helt rimligt att ni löser det senare och inte nu, när ni inte behöver vore det snarare orimligt att ta ut något i förskott. Men det handlar inte riktigt om att flytta till lägenhet sent i livet, utan om att ha viss beredskap/plan B även för tillfälliga eller tidiga saker. Synproblem, bruten fot, utbrändhet, kan drabba en tidigt, men kan också vara övergående.

Jag har inte några som helst problem att förstå att ni trivs med hur ni bosatt er, och vill varken ta ifrån er det eller bilen. Jag har nog bara så svårt att kalla det frihet, om livet klappar ihop (för en själv eller för barnen) om man en dag inte kan köra bil ett halvår. För mig låter det mer som en konsekvens av boendet, som kommer med villkor (hälsa och ekonomi) som man inte kan ta för givna.

Men vi är nog klara med denna diskussion om bilberoende, som delvis är ett sidospår men också ofta blir starkt förknippad med både alkohol och föräldraskap, som ju är trådens tema.

 

[bettysmatte]

Det är som sagt helt rimligt att ni löser det senare och inte nu, när ni inte behöver vore det snarare orimligt att ta ut något i förskott. Men det handlar inte riktigt om att flytta till lägenhet sent i livet, utan om att ha viss beredskap/plan B även för tillfälliga eller tidiga saker. Synproblem, bruten fot, utbrändhet, kan drabba en tidigt, men kan också vara övergående.

Jag har inte några som helst problem att förstå att ni trivs med hur ni bosatt er, och vill varken ta ifrån er det eller bilen. Jag har nog bara så svårt att kalla det frihet, om livet klappar ihop (för en själv eller för barnen) om man en dag inte kan köra bil ett halvår. För mig låter det mer som en konsekvens av boendet, som kommer med villkor (hälsa och ekonomi) som man inte kan ta för givna.

Men vi är nog klara med denna diskussion om bilberoende, som delvis är ett sidospår men också ofta blir starkt förknippad med både alkohol och föräldraskap, som ju är trådens tema.

Jag är gift, så det känns väl inte helt troligt att vi båda skulle bli oförmögna att köra bil samtidigt. Så jag antar att det är min plan B. Mer än så kan man väl nästan inte förväntas ha. Det blir väl svårt för de flesta - oberoende av var man bor - om man bryter foten eller tappar synen? Det är inte så lätt att hoppa på bussen på det viset heller? I vilket fall som helst behöver man väl hjälp? Sitter alla på en plan B för sådant, menar du?

 

[Palermo]

Det ser man lite här och var här. Är smart och lönsamt för alla att de inte behöver köra X mil för att hämta bussen och sedan X mil tillbaka till var bortersta skolbarnet finns för att börja turen där. Och egentligen finns ingen anledning att bussen behöver stå just vid garaget över natten.

Det här var i Göteborg. Han fick ta hem bussen eftersom det var han som körde första turen i ottan. Han kunde alltså inte åka buss på vanligt vis till jobbet.

 

[Thaliaste]

Jag är gift, så det känns väl inte helt troligt att vi båda skulle bli oförmögna att köra bil samtidigt. Så jag antar att det är min plan B. Mer än så kan man väl nästan inte förväntas ha. Det blir väl svårt för de flesta - oberoende av var man bor - om man bryter foten eller tappar synen? Det är inte så lätt att hoppa på bussen på det viset heller? I vilket fall som helst behöver man väl hjälp? Sitter alla på en plan B för sådant, menar du?

Ja, att vara flera i hushållet som kan köra bilen, och ha tillgång till mer än 1 bil (antingen hemma eller via försäkring/leasing) är typiskt en plan B, om man bor utan tillgång till kollektivtrafik, taxi och hemkörning av mat.

Om man bryter foten eller får sämre syn (t ex mörkerseendet är ju vanligt även i medelåldern) ser jag inte varför det skulle vara svårt att ta bussen, förutsatt att det finns en buss som går?

 

[nullo-modo]

Blir jag oförmögen att köra bil blir jag oförmögen att jobba på nuvarande jobb. Slipper jag lägga 50h i veckan på jobb och resa till/ från jobb så har jag all tid i världen att lägga den tiden på ta cykeln eller mopeden till ställen jag behöver åka till.

 

[MiaMia]

Det här var i Göteborg. Han fick ta hem bussen eftersom det var han som körde första turen i ottan. Han kunde alltså inte åka buss på vanligt vis till jobbet.

Jag fattar. Det var mer en kommentar till att se stora kollektivtrafikmålade bussar parkerade vid random bostadshus.. Men... rätt OT.
(Oavsett orsak är pragmatisk flexibilitet från en AG alltid trevligt att se)

 

[Palermo]

Ja, att vara flera i hushållet som kan köra bilen, och ha tillgång till mer än 1 bil (antingen hemma eller via försäkring/leasing) är typiskt en plan B, om man bor utan tillgång till kollektivtrafik, taxi och hemkörning av mat.

Om man bryter foten eller får sämre syn (t ex mörkerseendet är ju vanligt även i medelåldern) ser jag inte varför det skulle vara svårt att ta bussen, förutsatt att det finns en buss som går?

Jag kan tycka att det blir lite som överdriven prepping över det där. Saker kan skita sig på oändligt många fler sätt än det är möjligt att förbereda sig för.

Om jag tex vaknar plötsligt blind imorgon, så är väl plan a att jag sjukskriver mig och ringer vårdcentralen. Sen får jag väl hantera livet allteftersom. Om jag bryter foten blir väl första steget detsamma, och sen får vi se.

De flesta av oss bor ju inte ensamma på en öde ö utan samhälle och samhällsservice.