Att vara feminist

Nu svarar jag på den mening som har ett frågetecken; Till att börja med så kan mina frågor också få ett svar. Jag bemöts hela tiden med nya frågor istället, trots att jag hela tiden svarar på era.
Är det så ni (eftersom du skrev vi) argumenterar irl?

I övrigt så behöver du inte be om ursäkt, du har all rätt att undra som du vill ;)
Hur andra argumenterar irl kan jag inte riktigt svara på :) Men uppenbarligen var vi några stycken här som inte förstod varför din kritik av initiativet kom och därav skrev jag vi. Och är det något jag inte förstår irl så frågar jag såklart om det :)

På något sätt kan jag känna att om en lägger in ett inlägg med kritik av något så får en kanske räkna med att folk undrar vad det är som skaver så. Det handlar inte om vad en får tycka/inte tycka utan om att det är relevant att försöka förstå varför det är så dåligt att de förtjänar att dissas.

Generellt tycker jag att så länge världen är som den är så vill inte jag säga att andra gör fel i sitt sätt att skapa förändring (illegala aktiviteter undantaget. Kanske). Därför blir jag förvånad och förundrad när ett sådant initiativ som du tar upp väcker såpass mycket känslor att det är värt att såga och därför vill jag gärna förstå vad som är så provocerande.

Så återigen, det handlar inte om vad som är rätt eller fel åsikter utan helt enkelt att jag tycker det är synd att dissa initiativ. :)
 
Jag tror inte att det räcker att lite lugnt säga ”tack men nej tack” när en man kommer och oombett försöker rädda en kvinna från en inbillad nöd. Han kommer förmodligen stå på sig eller inte fatta. Han kommer definitivt inte lära sig något för framtiden.
Jag tänker istället att vi behöver se hans agerande för vad det verkligen är - han idiotförklarar en ju när han antar att jag inte reder saker själv. Det är ju HAN som är oförskämd! Även om han inte förstår det själv ;)
Då blir det kanske lättare att säga ifrån på skarpen? Bli arg eftersom han beter sig som en riktig mansgris!
Det finns ett tredje alternativ också. Jag har erfarit att humor fungerar väl i dylika situationer; spetsat med en skvätt sarkasm. Ett avväpnande leende för att belysa det patetiska i deras behov av att skapa en hjälteroll för sig själva.
 
Inget krig, men jag blev bannad. De som måste vara de aktuella inläggen finns dock kvar. Jag erfar en rätt bitterfittig känsla över banningen. Mycket obekvämt.
Tvärtom, se det som ett gott betyg, ty där har du beviset för att du är strafftillräknelig, många andra slipper...pga av det motsatta ;)
 
Jag mekar inte med bilen själv men jag lämnar in på verkstad och betalar för det. Det tycker iaf inte jag är konstigt.
Skulle däremot inte vilja överlämna bilmek till manlig partner.

Min sambo mekar bilar, han gör det som nån sorts fritidssyssla. Typ som spela tennis eller bygga Nässjö station med märklintåg. Ibland tänker jag på det och ser det som stereotypt, men oftast tycker jag det är skönt och billigt för mig
 
Jag ber sällan om hjälp och vill sällan ha hjälp. Har jag bestämt mig för att klara av något så har jag och den man som erbjuder sig att hjälpa mig kan bli rejält avsnäst. Men oj så stötta män kan bli om jag gör något jag inte riktigt behärskar, som är stereotypt manligt eller kräver fysisk styrka, och jag inte ber om hjälp. Det kan verkligen framkalla en otrolig kränkthet hos en man som förväntat sig att bli tillfrågad och inte blir det. I den manliga rollen finns verkligen ett stort behov av att känna sig behövd. Vad de inte fattar är att jag har ett stort behov av att känna mig självständig. :grin:
 
Min sambo mekar bilar, han gör det som nån sorts fritidssyssla. Typ som spela tennis eller bygga Nässjö station med märklintåg. Ibland tänker jag på det och ser det som stereotypt, men oftast tycker jag det är skönt och billigt för mig
Jag tycker sånt är svårt. Är glad att varken jag eller sambo har några såna typiskt stereotypa intressen som också tangerar vardagsarbete.
Tycker det skaver lite väl..
 
En sak jag undrar är hur vet man om man gillar något pga normer och social fostran eller om det bara är för att man gillar det? Det känns ofta som om det blir som om man får enbart gilla saker som inte är norm eller stereotypiska just för att undvika det problemet men det blir inte rätt heller i mitt tycke. Finns det något knep?
 
En sak jag undrar är hur vet man om man gillar något pga normer och social fostran eller om det bara är för att man gillar det? Det känns ofta som om det blir som om man får enbart gilla saker som inte är norm eller stereotypiska just för att undvika det problemet men det blir inte rätt heller i mitt tycke. Finns det något knep?
Det är jättesvårt att veta. Jag antar alltid att jag är påverkad av normer. Sen betyder inte det att jag avstår saken, men jag tycker det känns bra att ha en medvetenhet och insikt kring mitt eget fungerande.

För att ta ett tydligt exempel - kroppshår. Jag gillar känslan av nyrakade ben. Jag känner mig finare och fräschare om jag är rakad. Jag inser att jag är påverkad av normer i detta.
Jag känner mig inte bekväm med att sluta raka mig. Under många år fortsatte jag bara som vanligt. Sedan ett tag tillbaka har jag dock bestämt mig för att öva på att bli bekväm med kroppshår.
Numera så går jag ibland i kortbyxor och orakade ben och ibland är jag lite taggig under armarna trots att jag har linne/t-shirt på mig. Inte så att jag aldrig rakar mig, men glesar ut det och försöker bli mer bekväm.
 
Finns det något knep?

Knep och knep, enklast är väl att försöka acceptera att ingen är fullt opåverkad av normer och social press. Många säger att de gör vissa saker för att de själva vill, utan att ge så mycket eftertanke till hur omvärlden har programmerat dem och om det ligger så mycket fri vilja bakom egentligen.

@MiniLi har redan gett ett bra exempel med rakning, och jag skulle säga att det går att applicera samma tänk på typ allt som har med skönhet enligt rådande ideal att göra. Hur många gånger har man inte hört från kvinnor att de gör x antal dyra, tidskrävande, och ofta obekväma saker för att annars känner de sig ofräscha, liksom? Liknande social hjärntvätt finns i många, många andra sammanhang.

Själv märkte jag hur mycket skit som var inprogrammerat när jag minskade min mediakonsumtion, och slutade helt med att titta på TV. Bara att inte få reklam dängd i ansiktet flera gånger om dan gjorde enorm skillnad, och öppnade mina ögon för hur lätt det är att internalisera saker som upprepas tillräckligt många gånger.

Bara att vara medveten om processen kan göra stor skillnad, men för att komma dit så tror jag att man först måste släppa tanken att allt man tycker är 100% självvalt och klarsynt. Annars riskerar man att stagnera i sitt tankesätt och sitta kvar i ekorrhjulet...
 
Knep och knep, enklast är väl att försöka acceptera att ingen är fullt opåverkad av normer och social påverkan. Många säger att de gör vissa saker för att de själva vill, utan att ge så mycket eftertanke till hur omvärlden har programmerat dem och om det ligger så mycket fri vilja bakom egentligen.

@MiniLi har redan gett ett bra exempel med rakning, och jag skulle säga att det går att applicera samma tänk på typ allt som har med skönhet enligt rådande ideal att göra. Hur många gånger har man inte hört från kvinnor att de gör x antal dyra, tidskrävande, och ofta obekväma saker för att annars känner de sig ofräscha, liksom? Liknande social hjärntvätt finns i många, många andra sammanhang.

Själv märkte jag hur mycket skit som var inprogrammerat när jag minskade min mediakonsumtion, och slutade helt med att titta på TV. Bara att inte få reklam dängd i ansiktet flera gånger om dan gjorde enorm skillnad, och öppnade mina ögon för hur lätt det är att internalisera saker som upprepas tillräckligt många gånger. '

Bara att vara medveten om processen kan göra stor skillnad, men för att komma dit så tror jag att man först måste släppa tanken att allt man tycker är 100% självvalt och klarsynt. Annars riskerar man att stagnera i sitt tankesätt och sitta kvar i ekorrhjulet...
Ja. För mig känns det jättemärkligt att vi skulle kunna ha ”fri vilja” i allt. Det är inte så jag tänker om världen. Vi har ju blivit betingade till alla möjliga tankar, känslor och beteenden och jag tycker det är sunt att acceptera det.
Om man går in med förförståelsen att väldigt mycket är socialt betingat så blir det lättare att hantera det sen.
Och som sagt, man måste ju inte ändra saker om man inte vill. Vissa saker kanske man inte orkar anstränga sig kring och andra saker känns viktigare.

Vissa saker kan man också behöva tänka kring väldigt länge och ibland blir man aldrig klok ändå..
 
För att fortsätta..
För egen del är just det här med självanalys och att utmana mig på nya sätt viktigt i min feminism. Det finns vissa normativa beteenden som är superlätta för mig att bryta. Tex så är jag totalt ointresserad av hushållsarbete och jag har delar i min personlighet som gör att jag utan att ens anstränga mig bryter lite normer. Men de sakerna är inte de viktigaste.
För mig är det viktigast att jag även jobbar med de områden som INTE är lätta. Det är då jag känner att jag verkligen gör skillnad.
 
En sak jag undrar är hur vet man om man gillar något pga normer och social fostran eller om det bara är för att man gillar det? Det känns ofta som om det blir som om man får enbart gilla saker som inte är norm eller stereotypiska just för att undvika det problemet men det blir inte rätt heller i mitt tycke. Finns det något knep?
Jag utgår helt kallt från att det knappt finns något jag ”bara gillar”. Det mesta är påverkat av normer och det stör mig inte, jag tycker att det är mänskligt att jag påverkas av normer. ALLA normer måste jag inte försöka bryta.

När jag känner ”det är ju självklart att [X], det bara är så” - då finns det anledning för mig att tänka efter. Sånt jag liksom inte tycker behöver förklaring är ofta en ordentligt internaliserad norm.
 
Jag utgår helt kallt från att det knappt finns något jag ”bara gillar”. Det mesta är påverkat av normer och det stör mig inte, jag tycker att det är mänskligt att jag påverkas av normer. ALLA normer måste jag inte försöka bryta.

När jag känner ”det är ju självklart att [X], det bara är så” - då finns det anledning för mig att tänka efter. Sånt jag liksom inte tycker behöver förklaring är ofta en ordentligt internaliserad norm.
Ok men vad blir det då skillnaden och problematiken runt varför jag gillar choklad mer än vanilj och varför jag gillar känslan av rakade armhålor bättre än håriga?
 
Ok men vad blir det då skillnaden och problematiken runt varför jag gillar choklad mer än vanilj och varför jag gillar känslan av rakade armhålor bättre än håriga?
Choklad/vanilj har ju inget med skönhetsideal att göra? Det har däremot kroppshår.

(Även om jag tycker det är tråkigt att två saker ALLTID kommer upp i jämställdhetstrådar: däckbyte och kvinnlig rakning :D)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hiss och diss del 5
  • Varför finns Israel?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp